Senaste Babel på SVT innehåller ett reportage om deckarförfattaren Elizabeth George. Hennes böcker utspelar sig i England, trots att hon själv bor i USA. Elizabeth George älskar allt brittiskt och har gjort det sedan tonåren, och om jag förstod reportaget rätt åker hon ofta till England på researchresor.
Samtidigt utspelar sig reportaget på ön Whidbey i USA, där George själv bor. På reportagebilderna ser det ut att vara en både vacker och mysig plats. Det får mig att undra: Varför skriver hon inte om sin närmiljö? Hur vanligt är det att författare skriver om något annat än det som de har omkring sig? Samtidigt skriver många om sin uppväxtmiljö – som Camilla Läckberg till exempel. Fast hon hade flyttat från Fjällbacka när hon började skriva om det.
Min bok Romanen A utspelar sig i Täby, där jag bor och är uppväxt. I min närmiljö alltså. I Romanen B ger jag mig däremot ut i världen och den bygger delvis på miljöer som jag har sett när jag har rest.
Nu har Elizabeth George faktiskt börjat skriva böcker som utspelar sig i hennes närmiljö också. Det är ungdomsromaner som utspelar sig på ön Whidbey. Dem måste jag bestämt se till att läsa!
Skriver du om din närmiljö? Din uppväxtmiljö? Eller är du snarare inspirerad av någon annan del av världen – någon resa du har varit på?
Förresten, du har väl läst Elizabeth Georges skrivhandbok Skriv på! Annars rekommenderar jag den å det skarpaste.
Det är fantastiskt att arbeta med sin närmiljö. Allting finns ju där. Men sedan finns det ett värde i distans också. Plötsligt blir de stora dragen tydligare – det som är verkligt intressant även om det kanske bäst beskrivs med väl valda detaljer.
För mig kommer nästan alltid fröet till en bra berättelse ur miljön och de möjligheter den skapar. Med miljö menar jag då inte bara land och bebyggelse utan även det sociala spelet som man kan observera eller folklivet på knutpunkter och hur det påverkar de enskilda människorna.
Intressant. Jag har också funderat en del över det där med vart man lägger sin berättelse. Mitt första manus hamnade i Australien. Även fast jag aldrig har varit där. Det var lite komplicerat och fick googla en hel del. Som tur var har jag ett par kompisar där så de har hjälp till med kulturskillnader och annat. Den sista delen utspelar sig i min barndomsstad och det blev ju väsentligt enklare att detaljskriva om närmiljön. Se karaktärerna framför mig vid mitt favoritcafé mm. Mitt andra manus utspelar sig i Montana, så jag har visst inte lärt mig speciellt mycket från mitt första manus. Och det tredje är mestadels i Köpenhamn.. Fast där har jag bott i många år, så det blir nästan som min egen närmiljö.
Med andra ord, lättare att skriva om detaljer om där man bor men roligare att förlägga det någon annanstans. Om inte annat så är jag helt inne på att resa till Australien nu. Om det inte vore för alla spindlar….
Jag brukar gärna blanda miljöerna. Alltså så att jag tar något från ”närmiljön” och något från nån ”barndomsmiljö”, beroende på vad som behövs för att passa karaktärerna. Ja och sen förstås lite mer fantastiska miljöer. Det viktiga är väl att man funderar på hur miljön ser ut och fungerar för att man ska få karaktärerna att kunna vara där. Men å andra sidan satt jag just och glodde på mitt manus och insåg att samma butik finns både på övre sidan torget och på nedre sidan. Behöver fundera på var den finns…
Det är intressant hur man kan skapa en hel historia med utgångspunkt i en viss miljö. Och spännande med kontrasten att skriva om sin närmiljö kontra förlägga handlingen till andra sidan jorden.
Det hela har att göra med ”suspension of disbelief”. Om man skriver om något man inte känner till, så är det uppenbart för den som känner till det. Plopp, så är man utanför historien och ser trådarna som rymdskeppsmodellen hänger i. Det är därför det är så viktigt med research. Jag har varit i Brighton, Uppsala och Köpenhamn, och jag har vandrat fram och tillbaka längs de gator i Milano där George försöker springa ifrån Sergej (som kör motorcykel): där gömmer han sig i en port, där springer han in bakom soptunnorna, där är stängslet till parken som han klättrar över. Jerusalem krävde mer än bara lite googlande: jag har kvar broschyren som ett universitet hade varit vänligt nog att lägga ut som PDF för utbytesstudenter, lukterna har jag lånat från Marrakesch och Herakleion, bakgatan där de dricker kaffe fanns egentligen i Chania. Rök och speglar, precis som alla andra magiker :)