Det var länge sedan jag läste en bok som gjorde mig så glad som My av Desirée Fredlund. My är inte som alla andra. Hon har precis flyttat hem till Sverige för att leva Svenssonliv. Det går så där, för My är verkligen ingen Svensson. Redan i första scenen blir hon haffad av polisen, närmare bestämt av polisen Martin, som genast blir upp över öronen förälskad i My. Och det blir jag också.
My går sin egen väg. Hon dricker, slåss och gör halvskumma affärer. Samtidigt är hon både sympatisk och kärleksfull. Det allra bästa med boken är att den är så roligt skriven. Jag skrattar högt flera gånger och har ett oavbrutet leende medan jag läser.
Boken My blev refuserad och Desirée Fredlund blev ombedd av förlaget Duo Dito att skriva berättelsen om hur hon blev refuserad. Det gjorde hon och Boken Refuserad finns nu utgiven. My fortsatte att bli refuserad, så Desirée gav ut den på eget förlag. Och det var bra, för annars skulle inte jag – eller du – ha fått läsa den. Jo, jag tycker definitivt att du ska läsa den här boken. För att bli glad, helt enkelt!
Jag blir inspirerad av My. Jag blir också inspirerad av Desirée Fredlund. När jag googlar henne får jag reda på att hon har gjort en del spännande marknadsföring. Om jag förstod korrekt så sålde hon My-t-shirtar inför bokmässan och den som hade tröjan på sig på mässan fick boken. Jag kommer att följa Desirées författarskap, både för att jag vill läsa hennes böcker och för att jag är nyfiken på vad hon tänker hitta på härnäst. Jag läser på Desirées blogg att den andra boken om My är färdigskriven nu. Den ska jag definitivt läsa!
Och jag tyckte att det var en fruktansvärt illaskriven berättelse som ibland var plågsam att läsa. Tänk så olika man kan tycka!