Torkade äppelringar

En nackdel med att plocka från äppelträd som står på allmän mark är att jag inte alltid kan vänta på att frukten ska bli helt mogen, för då kanske någon annan hinner plocka dem. Därför har jag ofta rätt så sura äpplen hemma.

Men när man ska torka äpplen är det nästan en fördel att de är extra syrliga. Dessutom köpte jag äntligen en äppelurkärnare häromåret, just för att kunna göra äppelringar.

Jag har provat att torka äpplen i ugn. Då sätter jag ugnen på så låg värme som det går och så får de torka i runt sex timmar med ugnsluckan en aning på glänt för att släppa ut fukten. En plåt penslade jag med lite kokosolja med smak och strödde över kanel. Det blev gott, men jag tyckte faktiskt att de helt naturella var ännu godare. De med kokosoljan på tog dessutom lite längre tid på sig att torka.

Och så har jag provat att hänga upp äppelringarna på snöre. Jag minns från när jag var liten att min mamma torkade äppelringar i rumstemperatur hängande på snören i köket. Själv gick jag mest och åt äpplena i smyg medan de hängde på tork.

Att torka på snöre gick också bra, men det kändes en aning meckigt. Om man har ett bra ställe att hänga upp dem på så kan det vara smidigt att de kommer ur vägen i stället för att ligga och skräpa överallt.

Det torksätt som jag i slutänden fastnade för är att lägga upp äppelringarna på tidningspapper. Det har nackdelen att det tar mycket plats, och medan de torkar kan det vara svårt att hitta någonstans att äta sina måltider för att borden är fulla av torkande äpplen :-)

Men så får det bli! En omgång äpplen tar upp halva matbordet just nu, och jag hoppas gå ut och plocka mer i helgen och göra en ny omgång då. Vad vi gör med alla äppelringar? Vi äter dem som snacks bara. Det står en burk i köket sedan några veckor tillbaka, och den tar slut hela tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *