Författararkiv: jennyforsberg

Semester!

I dag håller jag på och samlar ihop mig och det sista jag behöver göra för att kunna gå på semester!! Oj, vad skönt det ska bli! Och jag blev faktiskt klar med att-göra-listan – har bara några sista småsaker att peta med i dag.

Tänk att det alltid blir så här inför semestern: att allt det där jag har planerat att få klart under året (mina år går som bekant från sommar till sommar) hopar sig och så jobbar jag tokmycket under försommaren – en tid på året när jag egentligen skulle vilja jobba mindre än vanligt och i stället vara ute och njuta av naturen. Annars har jag faktiskt haft en bra balans under året, men inte de senaste två månaderna eller så. Då tog jobbet över livet. Jag måste se till att ordna min tillvaro bättre till nästa försommar.

Nåja, nu blir det semester. En sak som har fått stryka på foten under de här senaste månaderna är läsning. Så under resten av sommaren är planen att läsa massor. Som av en händelse har jag en bokhög som ligger här och väntar. Och så lånade jag några böcker till på bibblan häromdagen för säkerhets skull. Jag kan ha klickat hem några e-böcker från bibblan till min telefon också. Oj, vad jag ser fram emot att få försjunka i alla dessa böcker!

Under semestern blir det antagligen stiltje här. Jag planerar dessutom att inte vara lika uppkopplad som till vardags i andra sociala medier heller.

Hoppas att du också får lite ledigt. Ha det nu riktigt skönt resten av sommaren!

Kvällste på vilda örter

Det här inlägget skrev jag från början i augusti 2017, och då låg det på den rawfoodblogg jag hade i några år. Nu har jag lagt ner den bloggen, men den här kunskapen vill jag gärna ska fortsätta ligga uppe på webben, så nu lägger jag den här. Hoppas att du också får nytta av informationen.

När jag var och sjöng i Värmland en vecka i somras hade jag lyxen att få en rumskamrat som visste massor om medicinalväxter. Jag följde med ut och fick en guidad tur i att plocka vilda örter till ett te. Det här är vad vi plockade:

Åkerfräken, som ska vara urindrivande och bra för levern.

Åkerfräken
Åkerfräken

 

Älggräs, som innehåller salicylsyra och därför är inflammationsdämpande (precis som acitylsalicylcyra som finns i vissa värktabletter).

Älggräs
Älggräs

 

Valeriana, som jag tycker känns svår att känna igen. Ser den inte ut som en massa andra växter? Även om bilden blev ofokuserad så kanske det går att se att den är lite vitrosa. Valeriana används för sina lugnande egenskaper och som man kan dricka på kvällen om man har svårt att somna.

Valeriana

 

Johannesört, som används mot nedstämdhet och sömnproblem. Jag fick även tips om att den är bra för huden och att man då kan lägga den i rapsolja, som man sedan smörjer in sig med. Om man gnuggar de gula blommorna så blir fingrarna lila – det kan vara ett bra sätt att känna igen blomman om man är osäker. Om du gör te på enbart Johannesört så blir det starkt rött.

Johannesört
Johannesört

 

Rölleka – jag gillar tydligen att ta suddiga bilder. I mitt inlägg Plocka vilda ätbara växter kan du i alla fall läsa mer om den. Den är för övrigt en av de växter som jag tycker är lik valeriana.

Groblad, som jag inte tog någon bild på. De används som bekant utvärtes för att läka sår, men den ska även ha läkande egenskaper när du äter dem eller gör te på dem.

Rödklöver och vitklöver var också med i vårt kvällste. De ska vara milt urindrivande och de ger också god smak och färg till teet.

Den här snygga buketten blev resultatet av örtpromenaden, och därefter kokade vi vatten och gjorde te på buketten. Det blev gott! Om man tycker att det blir bittert kan man alltid ha i lite honung eller någon annan sötning. Teet var även gott att dricka kallt nästa morgon.

Jag är så glad att jag fick lära mig några nya vilda växter!

Plocka vilda ätbara växter

Det här inlägget var tidigare publicerat på den rawfoodblogg som jag hade i några år. Men nu lägger jag upp det här i stället, eftersom jag gärna vill ha det kvar – inte minst för att jag själv återkommer till det varje år. Det ursprungliga inlägget skrev jag 2015, men kunskapen är ju tidlös. Jag hoppas att du också får nytta av det!

Under yogafestivalen på underbara Ängsbacka var jag på en workshop om ätliga växter. Det var en kort vandring, ledd av Johan Erle, där vi fick lära oss att känna igen några av de vanligaste ätliga gröna växterna som finns i diken och på ängar på många ställen i Sverige. Efteråt gjorde Johan en grön smoothie av växterna.

Innan jag var med på den här vandringen så hade jag i princip bara koll på maskros, nässlor och harsyra. Och så kirskål, som jag nyligen hade lärt mig att känna igen. Växtvandringen passade min nybörjarnivå utmärkt, och nu har jag koll på några fler ätliga växter. Vill du också lära dig att hitta gröna blad ute i naturen? Här får du veta vad jag lärde mig.

Ät mer klorofyll

Att gröna blad är nyttigt kommer inte som någon nyhet. Enligt Johan Erle är det klorofyllet i de gröna växterna som vi vill åt. Han menar att vi bör få i oss 200–300 gram klorofyllfyllda gröna blad. Och det är rätt så mycket. Många av oss äter kanske snarare 20–30 gram gröna blad per dag.

Gröna vilda växter är även en bra källa till mjölksyrabakterier, som du kan äta i stället för att ta probiotikakapslar.

Ju senare på säsongen, desto mörkare blad har växterna och desto mer av det nyttiga klorofyllet innehåller de. Om du har lärt dig att du ska plocka de spädaste bladen och att nässlor helst ska plockas innan de blommar, så handlar det om att de späda bladen är mindre bittra och alltså godare. För nyttigheternas skull är det bättre att plocka större och mörkare blad, som du lättare hittar senare på säsongen.

Groblad plockas späda

Du har kanske hört att det går att använda groblad som plåster, men de går även att äta. Groblad är undantaget som bekräftar regeln om späda blad. Grobladen vill du plocka när de är små och ljusa. De större bladen innehåller så mycket trådar att det inte går att mixa sönder dem i en smoothie.

Visste du att psylliumfrön kommer från groblad? Det visste inte jag. Fröna finns på grobladens blomma, en knopp som växer rakt upp från jorden. Om du vill använda fröna väntar du tills de har blivit helt svarta innan du skördar dem och torkar dem.

Nässlor ger gott om proteiner

Nässlor är mycket proteinrika, och du kan alltså plocka dem hela säsongen, inte bara i maj. Om du vill spara nässlorna kan du torka dem, mala dem till pulver och göra en grön smoothie av under vinterhalvåret.

Förutom att använda bladen kan du vänta tills de ger frön, repa fröna och torka eller frysa in dem. Att nässlorna bränns behöver du inte bry dig om ifall du tänker mixa dem i en smoothie – då bränns de inte längre. Däremot kan det förstås vara skönt att ha ett par trädgårdshandskar när du plockar nässlorna.

Kirskål går också att äta hela säsongen

Även här gäller att ju större och mörkare blad, desto nyttigare. Men personligen tycker jag att kirskål kan smaka riktigt illa, så jag håller mig nog till späda blad ändå, och har inte i för stor mängd av dem i min smoothie.

Rallarros – använd blommor och blad

På rallarros eller mjölkört kan du använda både bladen och blommorna. Plantan är runt en meter hög. Rallarrosen är växten med lila blommor som du ser i den övre delen av bilden. Längre ner tycker jag mig se rölleka.

Rölleka – en liten ingrediens i din smoothie

Längs med röllekans stam växer små och småflikiga blad som du kan ta med i din gröna smoothie. Det är också vanligt att bladen växer för sig utan några blommor. Bladen är rätt så bittra, så ta inte för många i din smoothie.

Röllekan ska även vara blodförtunnande, och enligt Johan innehåller den lyckohormoner :-) Du kan även använda blommorna till att torka och göra te av.

Skräppa ger syra

Skräppa är en syrlig växt, ungefär som harsyra eller ängssyra. Skräppan ger bra syra i en grön smoothie, men använd inte för mycket av den, för då blir det för syrligt.

Maskrosblad är godast späda

Även maskrosbladen ger mer klorofyll ju mörkare grön färg de har. Men efter att ha experimenterat lite med smoothies så plockar jag ändå hellre de små och späda. Det blir helt enkelt inte gott annars.

Daggkåpa mot mensvärk

Daggkåpa är en växt som traditionellt har använts mot mensvärk. Torka dem i så fall och koka te på dem. Men det går även att använda de gröna bladen färska i en smoothie som en källa till klorofyll. Även här gäller att de späda bladen är godare men de större och mörkare är nyttigare.

Vinbärsblad och hallonblad är gott

Hallonblad och vinbärsblad ger god smak till en smoothie. Jag har använt svartvinbärsblad både att koka te på och att blanda i en grön smoothie.

Svinmålla ger mild smak

Svinmålla är den växt som jag tycker är svårast att känna igen av dem jag lärde mig av Johan. Det är också den växt som jag har haft svårast att hitta. Och det är synd för den är mycket mild och därför skulle jag gärna använda en hel del i mina smoothies för att i stället kunna använda mindre mängd av andra, bittrare växter. Som extra hjälp på traven att känna igen svinmållan får du två bilder på den:

Tistel sticks bara när du plockar dem

Jag har aldrig tänkt på att tistlar går att äta, men det går alltså alldeles utmärkt. Precis som med nässlorna så behöver du bara tänka på att de sticks när du plockar dem och hanterar dem. När de väl är mixade kommer du inte att bränna dig på dem. Även de lila blommorna går att äta.

Nate eller våtarv ger mild smak

Nate eller våtarv är pyttesmå, gröna blad som liksom är ett litet trassel som växer nära marken. De är milda och därför kan du ha i rejält av dem i din gröna smoothie. Nate kan man börja plocka tidigt på våren.

Gör en grön smoothie av vilda växter

Hur gör man då en smoothie av vilda gröna blad? Du behöver du en mixer med hög hastighet. En matberedare fungerar inte så bra, eftersom den inte maler sönder bladen ordentligt och du kommer få en smoothie som du måste tugga.

Det går förstås bra att bara mixa växterna med vatten. Då kommer den att smaka precis som växterna gör – på gott och ont. Johan blandade en variant med avokado, banan och päron. Det blev riktigt gott. Han pratade sig också varm för att vanilj fungerar mycket bra för att mildra växternas bitterhet. I en andra omgång blandade han i ett proteinpulver gjort på groddat brunt ris och smaksatt med vanilj. Det blev en mycket söt och god smoothie.

När jag gör smoothie på egen hand har jag också kört banan, päron och eventuellt avokado. Och så ordentligt med vaniljpulver (alltså inte proteinpulver som Johan hade, och inte heller någon typ av vaniljsocker, utan bara vanilj).

Första gången jag gjorde en smoothie efter att jag hade lyssnat på Johan så plockade jag glatt de största och grönaste bladen på växterna. Och så gick jag hem och mixade en smoothie. Och hu, så äcklig den blev!

Nu har jag lärt mig att blanda växterna bättre. Hittar jag svinmålla och nate (våtarv) så har jag i ordentligt av det. Kirskål och maskrosor har jag inte i för mycket av, och framför allt väljer jag små och späda blad av dem. Och så gillar jag syra, så jag har gärna i en del harsyra till exempel.

Enklast för att få en bra blandning är att smaka på alla sorters blad medan du plockar. Om du grinar illa av något så vill du antagligen bara ha i några enstaka sådana blad i din smoothie, så att du inte känner smaken av dem.

Du bör också tänka på att inte plocka dina blad för nära en vältrafikerad väg. Femtio meter läste jag någonstans. Seså, ut med dig i naturen nu och botanisera. Lycka till!

Vad sägs om lite matprat här framöver?

Jag har haft en rawfoodblogg i några år, men nu har jag bestämt mig för att lägga ner den. Det känns vemodigt. Även om jag aldrig riktigt har satsat på den så har jag investerat en hel del tid och energi genom åren, och jag tycker alltid att det är tråkigt att behöva lägga ner saker. Men det är bra och rätt beslut, och förhoppningsvis kommer det att frigöra lite energi som jag kan använda till något bättre. Överlag behöver jag bli bättre på att lägga ner saker tidigare. Jag tror alltid så hårt på det jag gör, och då kan det vara svårt att se när jag lägger tid på fel saker – sådant som tar energi eller som det inte finns någon lönsamhet i.

Dessutom vill jag ju blogga om mat; det var bland annat därför jag hade en rawfoodblogg. Eftersom jag allt mer styr över den här bloggen mot att handla om hela livet och inte bara om författandet så tänker jag att det även får bli ett och annat matinlägg här. Vad tror du om det?

Jag har sparat ner några inlägg från den gamla bloggen som jag inte vill ska förfaras, och som jag kommer att lägga upp här lite pö om pö. Och så får vi se när andan faller på att skriva något nytt om mat. Under sommaren kommer det att vara stiltje här dock; som vanligt planerar jag en lång, nerkopplad och välbehövlig semester.

Men först sista rycket! Tre dagar kvar. Kämpa Jenny!

Målbild inför semestern

Jag skriver en romanserie om klimathotet

Vad är det egentligen jag skriver på just nu?

Skriver är tyvärr inte rätt ord än så länge – jag håller på och bygger ihop ett synopsis, och det är fortfarande långt kvar till skrivfasen. Min förhoppning tidigare i våras var att jag skulle göra klart synopsiset till semestern, så att jag kunde börja skriva skriva skriva direkt när jag börjar jobba i höst. Men så blir det inte. Det går långsamt.

Som jag (väl?) har nämnt så är planen att skriva en serie på fyra delar om hur klimatförändringarna drabbar Sverige. Arbetsnamnet på bokserien är De fyra elementen. Åtminstone den första boken, med arbetsnamnet Vatten, utspelar sig i Stockholm, där det blir översvämning. Sedan har jag inte bestämt riktigt var de andra böckerna kommer att utspela sig. Jag tror att jag delvis kommer att hålla mig kvar i Stockholm, men jag skulle även behöva bege mig söderut i Sverige, och kanske även ut i Europa och/eller världen.

Jag har dubbla känslor inför det här projektet just nu. Å ena sidan är det skitkul! Äntligen får jag hitta på saker från grunden igen! Å andra sidan är det segt. Ska jag aldrig komma igång ordentligt? Det har också att göra med att jag är sliten och behöver semester. Vilket jag får om två veckor. Hurra! (Fast hur 17 ska jag hinna klart allt som står på att-göra-listan tills dess?)

Jag skulle verkligen behöva sätta av lite skrivtid i sjok tidigt under hösten, kanske en vecka, kanske ett par kortare sjok på några dagar, och helst någon annanstans än hemma, för att komma bort från vardagen få sammanhängande skrivtid och känna att jag faktiskt kommer framåt med synopsisarbetet. Jag har en potentiell plan för att komma iväg. Det är en billig och bra plan för att vara en komma-iväg-och skriva-plan, men långt att åka för mig som avskyr att resa, och egentligen borde jag hitta en gratisplan i stället, för jag lever över mina tillgångar just nu, med en massa roliga och inte alls billiga sommarsemesterplaner. Så kanske borde jag i stället hitta en gratisversion av skrivsjok, typ bara avsätta några arbetsdagar och sätta mig på biblioteket och jobba i stället för hemma. Eller vara husvakt åt någon som är på semester och sitta där och tokskriva? Det tål att tänkas på.

Har du några tips på hur jag kan skapa skrivtid i sjok?

Därför vill jag ha passiva inkomster

Jag har frilansat som språkkonsult i sexton år. De första åren var min frihetskänsla oändlig. Vilken frihet att inte ha någon chef, att (oftast) inte behöva ställa någon väckarklocka på morgnarna, att bestämma över mina arbetstider och över vilka uppdrag jag tar! Jag njuter fortfarande av den här friheten varje dag, men jag vill vara ännu mer fri.

Min affärsmodell som konsult går ut på att byta min tid mot pengar. I det finns det en ofrihet – jag är ”tvungen” (förstå mig rätt här; jag gillar mitt jobb) att jobba åt kunder ett visst antal timmar i veckan för att ha råd med mat och hyra. Sedan ganska många år är jag trött på den affärsmodellen. Den är inte skalbar och den skapar ingen ekonomisk trygghet – det måste komma in nya uppdrag varje vecka, om jag inte har ett längre uppdrag som rullar på, och det har jag sällan. Jag vill ha ett liv där jag inte är beroende av att byta min tid mot pengar utan gör det när jag väljer att göra det, till exempel för att det dyker upp ett uppdrag som verkar bra och roligt.

Därför vill jag ha passiva inkomster. Då kopplar jag bort det direkta sambandet mellan det antal timmar jag lägger ner och den mängd pengar jag får in. Det svåra är att jag inte vet i förväg vilka av mina försök att skaffa passiva inkomster som kommer att fungera. Det gör att jag ibland har lagt hundratals timmar på något som i slutänden knappt ger några pengar alls. Och jag önskar att jag kunde säga att det motsatta också händer mig: att jag lägger några få timmar på något som blir en storsäljare i många år. Det har tyvärr inte hänt mig än, och det är en av anledningarna till att jag periodvis håller på att jobba ihjäl mig och ändå fortfarande inte har särskilt mycket passiva inkomster. Tyvärr är det också så att ju fler olika pågående projekt jag har att hålla reda på, desto mer tid tar det. Det gör att jag ibland lägger så mycket tid på att hålla reda på och administrera de olika passiva inkomster-projekten att jag knappt har någon tid kvar konsulta på. Samtidigt som jag fortfarande inte har särskilt stora passiva inkomster och därför fortfarande är beroende av att sälja min tid för att få in pengar. Ibland känns det här helt hopplöst. Ibland är jag sjukt stolt och tacksam över att jag faktiskt har kommit en bit på väg med de passiva inkomsterna.

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så hade jag tio procent passiv inkomst under 2017.  Genast satte jag upp målet att dubbla dem i år. Hittills ser det inte ut som om jag kommer att lyckas med det; snarare ser det sämre ut än förra året. Men men, jag jobbar väl vidare på det, i mån av tid mellan de andra uppdragen. Jag återkommer i frågan :-)

Bilden är från en skön promenad i höstas

Har jag dödat min kreativitet?

Det pratas en del om hur man kan bli mer kreativ. Själv skulle jag snarare behöva bli mindre kreativ. Eller kanske snarare bli bättre på att hitta avstängningsknappen till den där delen av hjärnan som sprutar ur sig nya idéer till böcker och annat hela tiden ;-)

På Facebook kan man som du säkert vet välja att få se vad man skrev där på årsdagen förra året och alla andra år som man har hängt på Facebook. Häromnyss så fick jag upp statusraden ovan, som jag skrev på försommaren 2012. Sex år sedan alltså.

Och då blev jag faktiskt lite orolig. Inte för sex år sedan, utan häromdagen när jag läste det här igen. För så där känner jag inte alls längre. Inte just nu i alla fall. Har jag dödat min kreativitet genom att fylla mitt liv med en massa långa och tråkiga att-göra-listor? Eller har jag bara en svacka?

Så här års är min att-göra-lista alltid som längst. Eller kanske handlar det snarare om att jag är som mest angelägen att faktiskt komma till slutet av den. Det här har jag pratat om tidigare, men i min värld så börjar året i slutet av augusti och slutar typ 1 juli, och på sommaren har jag en lång och avkopplande semester. Under semestern klurar jag på livet och jobbet och vart jag är på väg, och så sätter jag upp mål för vad jag uppnå det närmaste året och specar vilka uppgifter som ingår i det.

Det här gör att så här års vill jag få klart allt det där som jag hade tänkt göra under året – och allt det där andra som dök upp längs vägen och som jag inte alls hade räknat med. För att kunna njuta fullt ut av semestern sedan. Och framför allt för att inte behöva börja det nya året med en massa gamla arbetsuppgifter från förra året, som då bara är i vägen för mina nya planer. Följden av det blir att jag så här års jobbar mycket och är frustrerad och lite sliten – och det oavsett om jag har många kunduppdrag eller inte. Fast det brukar vara rätt mycket av den varan också så här års. Ovanpå det händer det rätt mycket privat också, så där som det gör ibland.

Jag känner mig med andra ord inte alls på topp kreativitetsmässigt. Det går trögt som tusan med romanjobbandet, och jag har absolut inte tid att kläcka idéer inom några andra områden än det. Förra fredagen skippade jag till och med min författarfredag för att jobba med annat. Inte bra.

Jag måste nog bara acceptera att jag inte är så kreativ just nu, att jag inte alltid kan vara det om jag samtidigt ska ha en massa annat som jag måste göra. Det är okej att kreativiteten går upp och ner. Däremot är det inte okej om jag skulle fastna i det icke-kreativa läget, om jag verkligen skulle ha dödat min kreativitet för gott. Jag vill ju komma tillbaka till det där kreativa läget när jag bara sprutar idéer. Håll tummarna för att en skön sommarledighet är vad jag behöver för att hitta tillbaka till kreativiteten igen!

Jag har gjort mig av med 500 saker

Äntligen är jag klar med mitt projekt att göra mig av med 500 saker! Jag måste säga att jag känner mig både lättare och friare :-) Förmodligen handlar det mest om att jag nu kan stryka den här punkten från att-göra-listan; det har varit en återkommande rutin att jag ofta har ägnat ett par timmar på söndagen åt att rensa, och det känns bra att få frigöra den tiden till annat. Och så känns det alltid bra att ha gått i mål med ett projekt; jag kom igång i början på oktober, så mitt rensningsprojekt har varat i åtta månader. Det känns som lång tid.

Det är också otroligt skönt att ha rensat! När jag öppnar en skrivbordslåda så väller det inte ut saker, utan allt ligger prydligt och det finns plats kvar i lådan.

Jag avslutade i söndags med att rensa i ett par bokhyllor på mitt kontor. Med tanke på att jag för bara ett par år sedan slängde kassar och åter kassar med papper och pärmar så trodde jag inte att jag hade så mycket överflödiga saker i just de där hyllorna, men det var fel. Jag fick ihop flera kassar igen. Det där med att räkna saker för att komma upp i 500 är förresten inte självklart, men när det gäller papper och sådant så tänker jag att en bunt papper, kanske alla som får plats i en pärm eller en mapp, är en sak, inte 100 saker om det är 100 papper.

När kontorsrensningen i söndags var klar så var jag uppe i 486 saker, och då hade jag rensat överallt där jag hade planerat att rensa. Så som avslutning tog jag en runda till bland mina böcker och samlade ihop 14 till för att komma upp i 500 saker. Där satt den! De sista böckerna har inte lämnat lägenheten än, utan det står en kasse här som jag förhoppningsvis kommer iväg till Röda korset-butiken med idag.

Jag har inte kombinerat rensningsprojektet med något köpstopp, utan jag har konsumerat ungefär som vanligt – vilket innebär att jag är avogt inställd till onödig konsumtion men att jag faller för en och annan frestelse. Det jag kan komma på just nu att jag har köpt på sistone är några second hand-klädesplagg, en bunt böcker – enligt min bokkonsumtionspolicy, åtminstone om man tolkar den generöst – samt en ukulele. Det sistnämnda inköpet är jag mycket nöjd med; nu ska jag bara få tid att lära mig att spela också.

Har du rensat något på sistone? Eller är du sugen på att göra det?

Ha en buffert

En viktig del i min livsdesign, som det så fint heter, är att alltid ha en buffert. Inom alla möjliga områden. I det här inlägget ger jag några exempel.

Att ha en ekonomisk buffert är för mig en grundläggande nödvändighet för att känna trygghet i att köra eget. Frilanslivet innebär ojämna inkomster, och jag måste definitivt kunna ta några månader med låga eller inga inkomster. Om jag inte hade någon buffert skulle paniken nog komma smygande bara efter någon vecka utan jobb, och kanske skulle jag inte heller kunna ta semester på sommaren utan känna mig tvungen att dra in nya pengar hela tiden.

Att ha passiva inkomster, som jag ofta återkommer till, är ett sätt att ha en ekonomisk buffert utan att ha behövt spara ihop till den.

Ett annat grundläggande område där jag gärna vill ha en buffert är mat. Jag brukar se till att det finns några matlådor i frysen. Det är mat som jag har lagat vid något tidigare tillfälle och som jag kan plocka fram när jag inte hinner – eller bara inte orkar – laga mat. Och så samlar jag en del mat som växer ute på sommaren, blåbär och grönsaker som jag skördar på min odlingslott. Jag fryser in och använder det under vintern. Det här skulle jag gärna vilja ägna mig ännu mer åt. Jag använder även bufferttekniken för skafferivaror och liknande, så att jag i allmänhet köper en ny förpackning när jag börjar på den sista förpackningen som finns hemma – inte när den sista förpackningen är slut. Det här gäller förstås inte bara mat utan även tvål, toapapper och annat som det kan vara praktiskt att det finns hemma.

Jobbmässigt buffrar jag innehåll i många av mina kanaler. Mina språkbrev skriver jag i klump två gånger om året och portionerar sedan ut under resten av året. Jag förinställer en hel del inlägg i sociala medier. Blogginlägg kan jag ibland samla på hög och varva nyskrivna med sparade.

Jag tänker också buffert med min hälsa: att vila, röra på kroppen och ta hand om mig blir en buffert för jobbiga tider. Sommarsemesterns vila blir en buffert som gör att jag orkar även om det blir för mycket jobb under någon annan tid på året.

Och så vidare. Det här var vad jag kom på just nu, men jag använder säkert buffert inom ännu fler områden om jag tänker efter. Har du någon buffert? Skulle du vilja ha det?

Climate fiction – min nya genre?

Häromveckan skrev jag ett inlägg om att jag inte kommer igång med nästa roman. Strax därefter, kanske till och med samma dag, så fick jag ett genombrott så att jag faktiskt kunde börja jobba. Med ”börja jobba” menar jag absolut inte ”börja skriva”; än så länge är jag bara på synopsisstadiet, och knappt ens det.

Efter genombrottet var jag superpeppad i någon vecka eller två, men nu är det segt igen. Jag har fortfarande så otroligt många fler frågor än svar. Min teori just nu är i alla fall att jag ska skriva en klimathotsromanserie i fyra delar med arbetsnamnet De fyra elementen. Arbetsnamnen på böckerna är, i tur och ordning, Vatten, Jord, Eld och Luft.

Visste du förresten att det finns ett namn för den här genren? Cli-fi heter det. Climate fiction alltså. Det var mer än vad jag visste för ett par veckor sedan. Men nu är det tydligen cli-fi-författare jag är. Det känns bra! Jag har även införskaffat några cli-fi-böcker för att få inspiration och se hur andra har gjort.

Just nu gör jag research, och jag har även läst på en del om dramaturgi. I mitt tidigare romanskrivande har jag inte varit särskilt medveten om den dramatiska kurvan utan jag har bara skrivit på, men den här gången vill jag ta dramaturgin på allvar och bygga in det i mitt synopsis redan från början.

Eftersom jag har en synopsisdriven författarstil så behöver jag komma fram till de stora händelserna och konflikterna redan på det här stadiet. Jag kan alltså inte bara börja skriva och se vad som händer, trots att det faktiskt är vad jag har lust med just nu. Jag vill bara skriva. Jag brukar oftast tycka att synopsisarbetet är det roligaste av alltihop, eftersom det är då jag är som mest kreativ; det är då jag hittar på hela historien. Men än så länge saknar jag så mycket information att det liksom inte finns något att bygga ett synopsis på. Så jag fortsätter att klura och göra research och hoppas på ett nytt genombrott snart så att jag kan börja känna lite flyt i mitt synopsisbyggande någon gång.