Kategoriarkiv: balans

Äntligen vår!

Jag upphör aldrig att fascineras över hur jag kan bo i ett land som jag tycker är så fantastiskt halva året och där jag vantrivs något fruktansvärt den andra halvan.

Nu har jag ju löst det hyfsat genom att hänga på La Gomera under en period på vintern. Det hjälper mig inte bara under perioden jag är där utan även resten av vintern. När det börjar bli eländigt framåt slutet av oktober kan jag tänka ”ja ja, jag behöver bara stå ut i ett par månader innan jag åker härifrån”. När jag kommer tillbaka till Sverige i februari kan jag tänka ”ja ja, nu är det bara ett par månader kvar tills det är vår på riktigt”. För mig är den 15 april det kritiska datumet som jag vill passera. Efter det kan det fortfarande komma snö i Stockholm om jag har otur, men i så fall lägger den sig inte kvar på marken utan försvinner direkt.

Jag fattar ju att det är jag själv som måste göra jobbet med att tycka att det är okej att det är vinter här halva året. Det är det som är mindfulness, eller om jag ska följa Vipassanatekniken: allt uppstår och försvinner, även vintern, även mina känslor inför vintern, så det finns ingen anledning att reagera på det, eftersom det ändå kommer att försvinna. Men jag kan inte det. Jag är inte där än. Jag avskyr vintern innerligt.

Men nu är det äntligen vår!! Så underbart! Jag går runt och tittar på knopparna i naturen och ser barnsligt mycket fram emot att allt blir grönt snart. Och jag har redan gått en sväng barfota i gräset – och det var skönt!

Vipassana – när jag mediterade i hundra timmar på tio dagar

Jag har varit på en tiodagars Vipassanakurs. Vipassana är en meditationsteknik, och den variant som jag lärde mig är den som lärs ut enligt S N Goenka. (Jag har förstått att det även finns andra varianter av Vipassana, men mer än så vet jag inte.) Det finns 185 Vipassanacenter i världen. Ett av dem ligger i Sverige, närmare bestämt utanför Ödeshög i Östergötland, och det var dit jag åkte. Här hittar du Dhamma Sobana Vipassanacenter Ödeshög.

Innan jag åkte var jag noga med att inte googla runt och läsa den här typen av blogginlägg – berättelser från andra som har suttit där själva. Och om du själv är på väg till din första Vipassanakurs rekommenderar jag faktiskt att du inte läser det här. Var och en har sitt eget jobb att göra, och om du läser om hur det var för mig kan det påverka din upplevelse.

Följa strikta regler

Att vara på en tiodagars Vipassana innebär att följa ett strikt schema och att underkasta sig massor av regler. Du får inte lämna centret under de tio dagarna; har du väl påbörjat kursen får du inte avbryta den förrän kursen är slut.

Man kliver upp klockan fyra på morgonen och mediterar cirka tio timmar om dagen. Inte kan man gå och lägga sig tillräckligt tidigt för att hinna sova de åtta timmar som jag vill sova heller, för på kvällen är det föreläsning med teori för att befästa det som man praktiserat under dagen och förbereda nästa dags meditation.

Det är förbjudet att kommunicera med de andra kursdeltagarna under kursen. Förutom att man inte får prata med varandra får man inte heller kommunicera med gester eller blickar – det är inte ens tillåtet att se någon annan i ögonen. Man får inte heller ha fysisk kontakt med någon annan, inte ens oavsiktligt (vilket är helt omöjligt att följa när alla meditatörer samtidigt ska ta på sig sina jackor och skor i det trånga utrymmet utanför meditationssalen). Du får prata med läraren på bestämda tider. Det finns också en kontaktperson som du kan prata med om det uppstår några praktiska frågor om boendet eller liknande under kursen.

När du påbörjar kursen får du skriva under på att följa följande fem regler under de tio dagarna:

  • Du får inte döda någon levande varelse.
  • Du får inte stjäla.
  • Du ska avstå från all sexuell aktivitet.
  • Du får inte ljuga.
  • Du ska avstå från alla berusningsmedel.

Du får frukost och lunch men ingen middag. Om det är din första Vipassanakurs får du äta två frukter till ditt kvällste klockan 17. Har du varit på kursen tidigare får du inte äta något efter lunchen, bara dricka te på kvällen. Maten var helt okej tyckte jag. Ofta typ gryta och ris. Helt veganskt som grund – det fanns lite tillbehör som det kunde vara mjölk i, men det var i så fall tydligt märkt med att det innehöll mjölk.

Om du är som jag så tycker du antagligen att rätt mycket av det här låter helt hemskt. När jag hörde talas om Vipassana för första gången från en bekant som hade varit på kursen så tyckte jag att det här lät fruktansvärt. Inte få äta middag? Inte få sova tillräckligt? Kliva upp klockan fyra?? Aldrig i livet! Det tog sju år för mig att ta mig från den inställningen tills jag var redo att åka.

Varför ville jag åka på Vipassana?

Varför i hela fridens namn ville jag då utsätta mig för alla de här hemska reglerna och schemat och åka på Vipassana? Det undrar du kanske nu, och det är en berättigad fråga.

Min främsta anledning var att jag länge har velat komma iväg och meditera i tystnad. Med länge menar jag nog närmare tio år. Jag var på ett dansretreat en gång som var i tystnad. Det var kanske tre dagar, och det var inte alla deltagare som tog det där med tystnad så himla allvarligt. Men själv kände jag att jag verkligen ville ha mer av tystnaden. Sedan dess har jag haft ögonen öppna för att hitta ett tystnadsretreat, men de jag har kollat upp har jag avfärdat av olika skäl – oftast för att de är kopplade till en religion, eller för att jag har tyckt att de är för dyra. Genom åren har jag frågat runt bland andra mediterande människor, till exempel de jag har träffat på yogafestivalen på Ängsbacka. Vipassana har återkommit bland tipsen lite då och då, men jag har fortfarande tyckt att det känns för hardcore. Men nu var det alltså dags.

En annan anledning var att jag ville utsätta mig för att inte ha tillgång till någon som helst underhållning. Jag har tagit pauser från sociala medier ibland, någon vecka här och där på sommarsemestern, men då har jag i allra högsta grad haft tillgång till olika former av underhållning, främst i form av böcker och poddar. Hur är det att inte få roa sig med något alls? Det ville jag undersöka.

Den tredje anledningen är att det var dags att ta nästa steg i mitt mediterande. I min meditationsskola har jag skrivit om hur jag tog ett nytt steg i somras, när jag började meditera en halvtimme varje dag. Nu var det dags för ett steg till.

Vipassana är hårt arbete

För den som inte har gjort något liknande är det svårt att sätta sig in i exakt hur hårt arbete det är att sitta och meditera i hundra timmar på tio dagar. Jag var beredd på att det skulle vara jobbigt – det var ännu värre.

Jag hade intensiva smärtor i ryggen under i princip hela kursen. Standardläget är att man sitter på golvet och mediterar, oftast med korslagda ben eller sittande på knä. Men man har meditationskuddar att bulla upp med så att det går att hitta en bekväm ställning. Eftersom jag är lite skröplig i kroppen hade jag bett om att få en stol. Det gjorde nog att jag hade lite mindre ont i benen än många som satt på golvet. Men smärtorna i ryggen kom jag inte ifrån.

De första dagarna gick jag och väntade på att smärtorna skulle gå över. Kroppen vänjer sig väl efter några dagar? Jag trodde att jag skulle ha ont i kanske tre eller fyra dagar och att det sedan skulle kännas bättre. På dag fem hade jag fortfarande precis lika ont, och jag trodde att jag skulle bli knäpp. På kvällsföreläsningen dag fem trillade poletten äntligen ner: smärtorna i ryggen kommer inte att försvinna av sig själva; jag måste göra jobbet med att inte lägga någon vikt vid dem och då kommer de inte att besvära mig längre. Heureka! Den sjätte dagen ägnade jag åt att göra det jobbet och på det sista ordentliga meditationspasset den dagen fick jag uppleva den fantastiska känslan när det bara släpper. Jag fick tårar i ögonen av lättnad, och nu när jag skriver det här får jag gåshud av minnet. Vilken lättnad! Smärtan var fortfarande kvar men det spelade ingen roll; den besvärade mig inte längre.

Dag sju gick jag runt som på moln. Faktum är att det var den enda av de tio dagarna som det inte var jobbigt utan bara härligt att meditera. På den åttonde dagen hade den känslan gått över igen och jag återgick till att längta efter att kursen skulle ta slut någon gång.

Jag har hört en del historier om folk som har rymt från Vipassana. Men det var aldrig aktuellt för mig. Om någon hade kommit och sagt mitt i kursen att ”vi har gjort om reglerna och du får åka hem om du vill” hade jag inte tagit chansen. Jag var där för att göra jobbet, och jag var fast besluten att hänga i tills kursen var slut. Men å vad jag längtade tills det var över!

Meditation är terapi

Så vad fick jag ut av att åka på Vipassana? Den stora fysiska förändringen är att spänningen i mina käkar släppte (kanske inte fullständigt men åtminstone delvis). Jag varit tokspänd i käkarna i hela mitt vuxna liv. För typ 10–15 år sedan brukade det släppa på sommaren under min långa semester, och sedan satte det sig igen under året. När jag slutade äta p-piller, runt 2006 (nu kan jag inte alls förstå hur jag kunde utsätta min stackars kropp för att äta p-piller i en massa år, men det gjorde jag alltså), blev det bättre under en period men sedan satte det sig igen, och de senaste tio åren eller så har jag varit konstant spänd utan att få någon lättnad under sommarsemestern. Under Vipassanakursen släppte spänningen alltså. I samband med det fick jag en scen uppspelad för mig i mitt huvud: Jag går i högstadiet och ska åka på utflykt med klassen; vi sitter på ett tåg. En klasskompis säger något i stil med ”du ser så sur ut” eller kanske till och med ”du ser helt deprimerad ut”. Den kommentaren satte sig djupt och jag tänkte att det inte är okej att se sur ut. Man måste alltid vara glad, och för att se glad eller trevlig ut behöver jag spänna käkarna. Jag spänner alltså käkarna för att vara andra till lags – en social önskan att se trevlig ut snarare än sur, typ. Själv har jag alltid bara kopplat ihop mina hopbitna käkar med stress (och det bidrar förstås också).

Ja, du hör ju, det är ren terapi att utsätta sig för så här mycket meditation. En orsak till att den här sociala spänningen släppte var att jag inte fick prata med eller ens titta på någon under nio av kursens tio dagar. Jag behövde tydligen släppa det sociala helt för att kunna släppa taget om käkarna. Mycket intressant! Jag har inte fått tillbaka det spända läget i käkarna igen, och så här en vecka efteråt kan jag inte avgöra om lättnaden i käkarna är permanent eller inte.

Jag gjorde också flera andra insikter om vanor och fixa idéer som jag har i min vardag. Några av dem kan jag klara mig utan. Andra behöver jag prova om jag kan vara utan, eller kanske jobba lite på för att klara mig utan. Eller så kan jag bara notera att de finns där och vara medveten om dem.

Jag gillar Vipassanameditationen

Jag gillade också själva meditationstekniken, som handlar om att iaktta förnimmelserna i kroppen för att på djupet lära sig att inse att allt uppstår och försvinner, uppstår och försvinner, och att det inte finns någon anledning till att reagera på eller gilla/ogilla en enstaka förnimmelse, som smärta eller att det kliar, eftersom den ändå kommer att försvinna. Jag inser nu att jag tidigare har försökt lära mig det här mer teoretiskt, och att jag nu övar på det mer praktiskt. Och det känns riktigt bra.

Så jag har bytt min dagliga meditation till Vipassanameditation nu. Om man ska följa Vipassanavägen fullt ut ska man meditera en timme på morgonen och en timme på kvällen. Jag är inte riktigt där just nu, och jag har inte helt bestämt mig för om det är så jag vill göra på sikt. Just nu försöker jag i alla fall. En timme på morgonen har hittills inte varit några problem för mig, som ju nästan alltid jobbar hemma och inte behöver börja någon särskild tid på morgonen. En timme på kvällen har jag svårare att få till. Hittills har jag oftast mediterat ungefär det sista jag gör på kvällen, och ibland är jag helt enkelt för trött, så då blir det bara en halvtimme. En plus en halv timme är ju ändå betydligt mer än den halvtimme jag mediterade innan, så det är gott så!

Om man ska vara en äkta Vipassanameditatör ska man även åka på minst en sådan här tiodagarskurs varje år (och det finns även 20-, 30- och ända upp till 90-dagars kurser om man vill vara ännu mer hardcore; aldrig i livet är vad jag känner om det just nu). Min känsla inför att göra det här en gång till är å ena sidan att det gav mig jättemycket att göra det en gång, och jag tror att det skulle ge mig minst lika mycket att göra det igen – å, vad bra det skulle vara! Å andra sidan: det var något av det värsta jag har gjort, och definitivt det värsta som jag har utsatt mig för helt frivilligt; jag vore helt dum i huvudet om jag gjorde det igen! :-) Jag känner nog ungefär lika mycket motstånd som när jag för första gången hörde talas om Vipassana. Undrar om det tar sju år att komma över motståndet den här gången också.

Jag flyger en gång om året

Den här vintern har jag plågats ohemult av flygskam. Ja, jag visste inte förrän jag läste ordet i DN (artikeln är bakom betalvägg) att det var så det hette, men nu vet jag.

Det kan inte ha undgått någon att flyget är en av de största klimatbovarna. Några få procent av världens befolkning väljer att flyga och förstör därför planeten för alla som bor på den. Jag är en av dem. Jag väljer att flyga en gång om året.

Jag har hittat lösningen på mitt vinterproblem

Den som känner mig vet att jag bor i ett land som jag gillar mycket under sommarhalvåret, men där jag inte alls trivs på vintern. Jag mår dåligt av mörkret och kylan och jag är så tacksam för att jag har hittat mitt sätt att hantera det. Delar av vintern tillbringar jag på kanarieön La Gomera. Jag brukar bli borta i knappt två månader. Jag skulle gärna förlänga den vistelsen ytterligare någon månad eller två, men det är några pusselbitar som saknas, bland annat att det är dyrt att hyra boende i Valle Gran Rey där jag håller till, så mina boendekostnader flerdubblas under perioden jag är där.

Jag har alltså ett problem: att vintern i Sverige får mig att vantrivas. Och jag har efter många år hittat lösningen: en plats där jag kan tillbringa delar av vintern och därmed må bra och trivas med livet även på vintern. Att avstå från det – och därmed få sämre livskvalitet, sämre energi och kanske sämre arbetskapacitet och hälsa, känns som ett otroligt dåligt alternativ.

Lätt att avstå från det man inte saknar

Jag är avundsjuk på den som bor i ett land där hen trivs hela året, som inte känner något behov av att åka därifrån. Eller på den som gillar att resa och tycker att det låter som ett roligt äventyr att ta tåget till södra Spanien och sedan båten till Teneriffa.

För jo, det skulle vara möjligt att ta sig till La Gomera utan att flyga. Jag som avskyr att resa tycker att det låter fruktansvärt jobbigt. Och jag undrar hur sjösjuk jag skulle bli på båten? Om jag inte stannade och sov någonstans på vägen (jag kan aldrig sova på resa) skulle jag kanske kunna ta mig till La Gomera utan flyg på bara några dagar. Mer rimligt är att planera in åtminstone ett par hotellnätter och räkna med minst en vecka (med reservation för att jag inte har tittat i detalj på hur resrutten skulle se ut). Om jag skulle ta hand om mig själv och faktiskt må bra också skulle jag nog få lägga 10 eller 14 dagar på resan, och då se mig omkring på några ställen i Europa på vägen. Men då pratar vi många hotellnätter, många tusenlappar. Och sedan samma tur hem igen. Flera veckor på resa. Och min vintervistelse skulle gissningsvis kosta mig någonstans mellan två och tre gånger så mycket som i dag, vilket jag inte har budget till.

Jag räddar inte planeten genom att avstå en flygresa

Samtidigt som jag befann mig på den här långa, dyra och för mig jobbiga resan genom Europa och ut över Atlanten skulle flygplanet mellan Stockholm och Teneriffa gå fram och tillbaka över huvudet på mig. Planet är oftast inte fullbokat och jag skulle kunna följa med det för runt en tusenlapp.

För mig som individ känns det inte rimligt att välja bort den flygresan. Och vad skulle planeten vinna på det? Inget på kort sikt antagligen. Det positiva skulle vara att jag blir av med min flygskam och att jag genom att själv skippa flyget kan bidra till att motivera andra att göra likadant.

Men vi behöver ju hitta en annan lösning än att flyga i den omfattning som vi gör nu. Jag vet inte om det är att sluta flyga helt eller om det räcker att dra ner på flygandet rejält – om vi inte kan hitta ett miljövänligare sätt att flyga alltså. Och å, vad jag beundrar alla som har tagit steget och slutat flyga, även om det är en uppoffring. Jag uppmuntrar verkligen fler att ta efter. En stor kram till dig om du hör till dem!

Bara den som försöker göra rätt blir kallad hycklare

Det där med trovärdighet är förresten intressant. Jag har på sistone läst några åsikter om att man inte måste leva som man lär, till exempel den här artikeln i Politism, som jag citerar här:

”Man måste tillåtas leva i samhället så som det är, trots att man har åsikter om hur det borde förändras.

Alternativet är att de som helt saknar moraliska principer ständigt vinner – de kan ju aldrig vara hycklare.

Är man exempelvis miljöengagerad finns det tusen sätt att trampa i klaveret. Den som inte bryr sig kan å andra sidan inte göra fel.

Därför är kravet på att man ska leva som man lär alltid en fälla för människor med stark moraluppfattning. Det blir ett incitament att inte bry sig – om klimatet (varför flyger du och varför käkar du kött?), om skatterna (varför gör du avdrag om du gillar höga skatter?) eller om människor på flykt (varför har du inte en flykting boende hemma hos dig, om du nu bryr dig så mycket?).

Kravet på att man ska leva som man lär är en ständig belöning till alla som inte bryr sig. ”

Jag önskar verkligen att vi får en bättre klimatpolitik, inklusive restriktioner för flygandet, men under tiden väljer jag att fortsätta flyga mellan Stockholm och Kanarieöarna en gång om året. I det valet är jag en planetförstörare. Men min årliga flygresa behöver inte – kan inte, får inte – hindra mig från att vara en planetskötare i andra sammanhang. Jag tänker fortsätta handla second hand, konsumera begränsat och medvetet, sopsortera, odla grönsaker, plocka mat i naturen, äta huvudsakligen växtbaserad mat och så vidare. Jag tänker inte heller låta flygskammen hindra mig från att uppmuntra andra att göra det hållbara och bästa för planeten.

Jag hoppas att ni är med mig här. Jag hoppas att vi kan rädda planeten tillsammans, men vi gör det inte genom att kalla varandra för hycklare. Att säga ”men du då, du flyger ju” till någon som sprider förslag på hur vi kan leva hållbart – det hjälper inte planeten det minsta.

Hur mediterar man? Meditationsskola del 3

Det här är den tredje och sista delen i min meditationsskola. Första delen handlar om vad meditation och mindfulness är. Andra delen handlar om varför man kan meditera. Och i den här tredje delen får du reda på hur du kan komma igång och meditera.

Meditera – hur gör man?

Det här är ett av de enklaste sätten att meditera. Börja med att avsätta en stund för dig själv och sätt dig någonstans där du inte kommer att bli störd. Stäng av signaler och aviseringar i alla manicker som brukar påkalla din uppmärksamhet. Sedan gör du så här:

  1. Sitt still. På en stol eller på golvet. Om du sitter på golvet behöver du kanske en kudde eller något att sitta på. Se till att du sitter bra; din meditationsstund ska inte bli en kamp mot en obekväm ställning.
  2. Blunda eller låt blicken vila mjukt på en punkt en bit framför dig på golvet.
  3. Fokusera på dina andetag. Räkna andetaget varje gång du andas ut.
  4. När du kommer till tio börjar du om på ett igen.
  5. Om du kommer av dig så börjar du bara om på ett igen.

Meditationen handlar inte om att stänga av och få tankar och känslor att försvinna. Snarare handlar det om att vara öppen inför det som kommer till dig, att observera det men inte fästa så stor vikt vid det. Låt tankarna och känslorna bara passera. En metafor som brukar användas i det här sammanhanget är att tankarna som kommer är lätta moln på en i övrigt blå himmel. Observera dem och låt dem flyga vidare.

Fem minuter tycker jag kan vara bra att börja med. Men om det känns för mycket så börja med en minut. Det viktiga är att du kommer igång och – om du vill fortsätta – att du gör meditationen till en vana. Hur kan du få in meditation i ditt liv varje dag? Eller någon annan regelbunden vana: Varje lördag och söndag? Varje dag som du inte har barnen? Varje dag som du inte tränar fysiskt? Bestäm dig för hur mycket du vill meditera och följ det.

Meditation – så enkelt och så svårt

Precis så här enkelt är det att meditera: att sitta still och andas. Och precis så svårt är det. För det är inte alltid det går att hålla fokus på andetaget. Du kanske upptäcker att det är helt omöjligt för dig att räkna till fler än två andetag på raken. Och det gör inget. En del av meditationen är acceptans. Acceptera det som kommer till dig. Allt i livet är kanske inte exakt som du skulle vilja att det var just nu, och det är okej. Följ med flödet och se vart det leder dig. Inom meditationen finns inget dömande. Du behöver inte vara bra på att meditera; du behöver bara göra det. Ett sätt att se på meditationen är att det är när du tappar fokus och sedan flyttar tillbaka det igen som du får som mest övning. Du behöver bara fortsätta öva. Kanske kan du en dag hålla fokus i tio andetag, kanske inte. Det är bara att sitta ner och fortsätta att andas och räkna andetagen. Och det är så svårt att vi behöver öva hela livet :-)

Så småningom kommer du kanske att vilja gå vidare i din meditation på olika sätt, till exempel genom att sätta en klocka som ringer efter 10, 15 eller 30 minuter – för att utmana dig att sitta  längre än vad du gör spontant – eller genom att fokusera på andra saker än just andningen. Men om du är nybörjare så är det inget du behöver tänka på än på många månader – eller kanske år. Se till att få in vanan först.

Läs mer om meditation

Har du inte läst första och andra delen av min meditationsskola så gör gärna det.

Uppdatering 15 april 2018: Sedan jag skrev det här har jag varit iväg på, och bloggat om, en tiodagars Vipassanameditation.

På min och makens webbplats allasvaren.se har jag skrivit mer om hur man mediterar. Det inlägget beskriver samma meditationsövning som jag berättar om här, men med mer utförlig information för dig som vill veta mer.

Det finns förstås massor av olika typer av meditation, både nya och sådana som har en lång tradition bakom sig. I det här inlägget går jag inte in på det alls, men här beskriver jag några olika sätt att meditera.

Om du vill fördjupa dig i mindfulness och få massor av användbara övningar så rekommenderar jag boken Vart du än går är du där av Joh Kabat-Zinn (annonslänk).

En bok som verkligen har varit en ögonöppnare för mig är En ny jord av Eckhart Tolle. Den tror jag dock inte att jag skulle ha haft lika stor nytta av om jag hade läst den när jag precis hade börjat upptäcka meditation. Den svenska utgåvan av boken verkar vara slutsåld men den finns på engelska hos Adlibris (annonslänk).

Varför meditera? Meditationsskola del 2

Det här är den andra delen av tre i min meditationsskola. Här hittar du den första delen, som handlar om vad meditation är.

Varför ska man då meditera? När du mediterar övar du på att fokusera, och det har du nytta av i andra delar av ditt liv, till exempel i ditt jobb.

Ibland hör jag någon säga något i stil med ”Jag kan inte meditera för jag har så svårt att sitta still och koncentrera mig.” Ett extremt tydligt tecken på att den som säger det skulle ha nytta av att meditera förstås. Jag har även hört varianten ”Jag kan inte göra yoga för jag är så stel.” Lite som att säga ”Jag kan inte träna för jag har så dålig kondis/så lite muskler.” Det heter träna för att du ska träna på det, inte för att du ska vara bra på det redan innan. På samma sätt är det med meditationen. Du behöver inte vara bra på det; du behöver bara göra det.

Meditationens positiva effekter

Många börjar meditera för att bli lugnare och mer avslappnade och få lättare att hantera stress. Det är en bra anledning, men jag vill varna lite för att förvänta sig att det ska ske något särskilt i meditationen, till exempel att du ska känna dig lugnare efteråt. En viktig del i meditationen är att öva på att släppa alla förväntningar och bara fokusera på det som är. Om du känner dig avslappnad efteråt så gör du.

Men om du lovar att inte förvänta dig att något av det här kommer att hända om du börjar meditera ;-) så kommer här en lista med positiva effekter som meditation kan ge. Det finns en hel del forskning på det här, men jag har just nu inte koll på vilka av de här effekterna som är vetenskapligt bevisade, och inte bara i någon enstaka pluttstudie, så låt oss för tillfället bara säga att meditation sägs ge följande positiva effekter:

  • lindra depression, ångest och oro
  • hjälpa mot smärta
  • minska stress
  • öka känslor av välbefinnande
  • göra det lättare att fokusera och koncentrera sig
  • göra det lättare att prioritera
  • göra det lättare att slappna av
  • förbättra sömnen
  • göra det lättare att njuta av naturen och det som är bra i vardagen.
  • ge lägre blodtryck
  • förbättra blodcirkulationen
  • göra andningen och pulsen långsammare
  • minska syreförbrukningen
  • ändra hjärnans tankemönster åt det positiva hållet.

Varför mediterar jag?

Jag började meditera av något slags nyfikenhet – vad kan det här ge mig? I dag sitter jag ner och mediterar i en halvtimme varje dag. Nu när jag har mediterat hyfsat regelbundet i något decennium, och oregelbundet långt innan, så ser jag tydligt hur mindfulness har fått mig att utvecklas . Som jag skrev om i första delen av meditationsskolan så gör jag många saker där jag övar på mindfulness (yoga, sjunga, dansa etc.), och jag kan inte peka ut en enskild av dessa aktiviteter, till exempel den sittande meditationen, som en katalysator, utan allt det här tillsammans har format mig. Några saker som jag tydligt märker att mindfulness har gett mig i min vardag:

  • Jag njuter mycket mer nu. Jag kan uppskatta det vackra i små saker: regndroppar mot fönsterrutan, hur vinden känns mot min kind.
  • Jag har lättare att få syn på, och därmed njuta av, det som är fint och bra i en situation som jag tidigare upplevde som negativ.
  • Jag har lättare att se det goda i andra människor och att utgå från att människor som gör negativa saker inte gör det för att de är onda, utan för att de är trötta, stressade, hungriga eller typ hade lite otur när de tänkte.
  • Jag blir inte lika lätt arg. Och när jag blir arg går det ofta över fortare. (Observera att jag inte säger att jag aldrig blir arg.)
  • Jag har lättare att känna tacksamhet.
  • Jag är mer öppen för andra människors sätt att vara och leva.

Precis som alla andra har jag ett liv som ibland är stressat, där jag förlorar fokus och disciplin och blir uppslukad av meningslösa klipp som avlägset bekanta lägger upp på Facebook. Då känns det bra att veta att jag åtminstone har en halvtimme varje dag där jag övar på att fokusera.

Min ambition är att meditera varje dag i resten av livet, men det är klart att det även framöver kommer att finnas dagar när livet kommer emellan. För att vilja och orka ha den ambitionen så är jag noga med att släppa förväntningarna. Jag sätter mig inte och mediterar i tron att när min halvtimme har gått så kommer jag att vara piggare, mindre stressad eller mer fokuserad. Det ska helt enkelt inte hända något särskilt; jag ska bara sitta ner i en halvtimme. Däremot vet jag att om jag praktiserar varje dag så kommer jag att må bättre, njuta mer och vara en bättre människa än om jag inte mediterar. Så det är bara att fortsätta.

Läs mer om meditation och mindfulness

Om du vill fördjupa dig i mindfulness och få tips på övningar så rekommenderar jag boken Vart du än går är du där (annonslänk) av Joh Kabat-Zinn.

Du missade väl inte den första delen i meditationsskolan? Den tredje och sista delen kommer om en vecka, och där får du äntligen reda på hur du kan göra för att meditera.

Vad är meditation? Meditationsskola del 1

Många som inte mediterar är nyfikna på meditation. Så jag tänkte köra en kort och introducerande meditationsskola här på bloggen. Min meditationsskola har tre delar:

  1. Vad är meditation (det här blogginlägget).
  2. Varför meditera?
  3. Hur mediterar man?

Jag är inte meditationslärare, och det finns många som kan mer om det här än jag. Det här är tänkt som en första introduktion för dig som är nyfiken och kanske sugen på att komma igång. Sedan är det bara att googla vidare när du vill veta mer.

Min meditation

Först lite om min egen meditationserfarenhet och hur jag mediterar i dag – så att du vet var jag befinner mig i det här.

När jag var kanske 18 år eller så, läste jag en bok om meditation och blev nyfiken. Jag provade att meditera. Och även om jag inte kände några omedelbara effekter så gillade jag det. Det skulle ta många år innan jag började meditera regelbundet, men från den där första kontakten så återvände jag till meditationen lite då och då under åren.

Åren gick och jag byggde på min verktygslåda med kampsport, sång, fridans, yoga, mental träning och andra aktiviteter där mindfulness är en viktig del – uttalat eller outtalat. (Mer om mindfulness längre ner i inlägget). Jag har haft stor hjälp av ett antal fantastiska lärare inom de här olika disciplinerna, och ibland har jag även mediterat i grupp med en lärare – även om jag som introvert tenderar återkomma till att praktisera på egen hand. Runt 2008 började jag meditera mer regelbundet. Under ett antal år så formulerade jag det som att ”jag mediterar varje morgon som jag inte ska iväg någonstans”, vilket innebar att jag mediterade någonstans mellan fyra och sju morgnar i veckan, beroende på jobbuppdrag och vanor. Jag satte ingen klocka utan mediterade tills jag kände mig färdig, vilket oftast blev 10 till 15 minuter.

I somras tog jag nästa steg upp i min meditationstrappa och nu mediterar jag i en halvtimme varje dag. Oftast gör jag det på morgonen, men om jag har en dag när det inte fungerar så behöver jag göra plats för meditationen senare under dagen eller kvällen. Jag kliver aldrig upp tidigare för att meditera. Det har hänt kanske tre till fem gånger under det här halvåret att jag har missat min dagliga meditation för att jag har varit upptagen på morgonen och under dagen och sedan varit för trött på kvällen.

Mindfulness och meditation – är det samma sak?

Vad är då meditation? Och vad är mindfulness? Är det samma sak? Ja, på sätt och vis, skulle jag säga.

Man kan definiera både mindfulness och meditation på många olika sätt. En definition av meditation är att det handlar om att öva sig på att vara medveten om tankar, känslor och sinnesintryck, men att inte agera på dem. Om du till exempel blir ledsen eller arg behöver du inte göra något särskilt utifrån det. Du behöver inte reagera utan kan nöja dig med att observera känslan och vara i den tills den har passerat.

Ett sätt att definiera mindfulness – eller medveten närvaro som det brukar kallas på svenska – är att det handlar om att vara här och nu. Du övar dig i att uppleva allt fullt ut, utan att tänka på något annat. Du fokuserar på en enda sak.

Begreppen används ofta på lite olika sätt. Typiskt skulle jag säga att meditation oftare används för att sitta stilla och fokusera på något specifikt, till exempel din andning – även om det finns gående meditation också – medan mindfulness snarare används som ett verktyg som du plockar fram under till exempel en skogspromenad, och som du då använder för att fokusera helt och hållet på skogspromenaden.

I praktiken, och möjligtvis lite förenklat, skulle jag säga att meditation och mindfulness ofta är samma sak. Du kan meditera genom att ta en skogspromenad, och det är en mindfulnessövning när du sitter ner och fokuserar på dina egna andetag.

Meditation är en övning för relationer – och för livet

Viktigt tycker jag är att komma ihåg att meditation eller mindfulness inte handlar om att avskärma sig från omvärlden och bli en världsfrånvänd eremit, även om det kan se ut så på ytan eller utifrån. Tvärtom är det ett utmärkt verktyg för att öva sig på att interagera med andra människor. I meditationen lär du dig att ha ett öppet förhållningssätt och att inte döma, varken dig själv eller andra. När du lär dig att vara medvetet närvarande kan du använda det i dina relationer till och möten med andra människor, och det har du nytta av i alla delar av livet.

En mindfulnessövning för dig som vill

En mindfulnessövning, för dig som vill, är att välja en aktivitet som du ska göra i dag, och göra den fullständigt fokuserat. Det kan vara att äta en måltid, att diska, att ta en promenad. Välj en icke-intellektuell aktivitet som du gör ensam eller som du kan göra tillsammans med någon som också vill göra en mindfulnessövning.

Öva på att vara hundra procent fokuserad på aktiviteten du gör. Om du väljer att äta så fokusera på att uppleva maten med alla dina sinnen. Hur ser den ut? Hur smakar och luktar den? Hur känns den i munnen? Hur känns det i din kropp när du tuggar, sväljer etc? Om du märker att du börjar tänka på något annat så notera bara lugnt att du gjorde det, och för sedan ditt fokus tillbaka till upplevelsen av att äta.

Gör gärna den här övningen varje dag den närmaste veckan.

Läs mer om meditation och mindfulness

Det här var en introduktion om vad meditation och mindfulness är. På min och makens webbplats allasvaren.se har jag skrivit mer om vad mindfulness är.

Om du vill fördjupa dig i mindfulness och få massor av användbara övningar så rekommenderar jag boken Vart du än går är du där av Joh Kabat-Zinn (annonslänk).

Den andra delen i meditationsskolan, som kommer om en vecka, handlar om varför det kan vara bra att meditera. Och i den tredje och sista delen får du sedan reda på hur du kan göra för att meditera.

Hur låta bli att påverkas av negativitet?

Du känner garanterat människor som klagar mest hela tiden. Kanske är det till och med din granne, jobbarkompis eller partner. För en del människor är klagandet ett sätt att kallprata. De bygger konversationer på ett vi-mot-dom-tänk, där klagandet handlar om att ha något att prata om och hålla ihop om. Det behöver inte alltid vara personer de klagar på, utan det kan ändå vara vi-mot-vädret eller vad som helst.

Det här är något som jag jobbar med i mitt liv. Jag vill inte vara en del av ett slentrianmässigt neggande. Jag försöker att inte hålla med när någon neggar. Ibland lyckas jag inte – då handlar det ibland om situationer där jag verkligen håller med den negativa: ”Ja, Trump är verkligen helt galen”. Ibland har jag också ett behov av att klaga, och dessutom känns det okej att hålla med när det som den negativa pratar om verkligen är de mörka krafterna.

Men oftast är det inte vad det handlar om; det är bara ett klagande för klagandets skull. Och det vill jag inte bidra till. Ibland hänger jag ändå på av gammal vana eller socialt tryck. Ibland lyckas jag hålla mig neutral, åtminstone utåt sett. Då klarar jag av att säga typ ”jaså minsann” och därmed varken hålla med eller själv skapa konflikt. Men: inom mig tar det energi att hamna i den här negativiteten, att en samtalspartner förväntar sig att jag är en del av och håller med om hens klagande, och att jag behöver stå emot det.

Har du något tips för att inte låta dig påverkas av någon annans negativitet?

Ett närbesläktat inlägg är för övrigt det här där jag ber om tips för att förhålla sig till människor som inte kan ta när jag bryter mot normer. Uppenbarligen har jag oerhört svårt för att låta saker som andra människor säger bara rinna av mig.

Få det gjort med pomodoro – tricket som gör skillnad

Det var länge sedan jag skrev om pomodoro, och det kanske inte är alla som har koll på vad det innebär, så här kommer en beskrivning.

Pomodorotekniken kan man säga är ett sätt att jobba i intervaller för att hålla intensiteten uppe. Du jobbar i 25 minuter och sedan tar du en paus i 5 minuter. Och så upprepar du det. Ett 25-minuters jobbsjok är en pomodoro. När du har gjort 4 pomodoro med 5 minuters paus mellan varje så tar du en lite längre paus – 15 minuter för att vara exakt. Och sedan börjar du om och gör 4 nya pomodoro med 5 minuters paus mellan. Om du gör det här hela dagen så tar du kanske lunch efter 8 pomodoro. Och så börjar du om och gör likadant på eftermiddagen. Själv orkar jag absolut inte jobba så här fokuserat i åtta timmar på en dag, men kanske fem timmar, alltså 10 pomodoro, kan fungera för mig.

Att tekniken kallas pomodoro – alltså tomat på italienska – kommer sig av att man använder en äggklocka i form av en tomat för att hålla tiden. För du behöver någon typ av klocka som säger till när en pomodoro eller rast är slut. Jag använder en androidapp som heter Goodtime. Men det finns många pomodoroappar – sök på pomodoro där du brukar tanka ner appar så hittar du.

Ett viktigt knep är att när klockan ringer så lyfter du fingrarna från tangentbordet direkt. Du ska inte ”bara skriva klart först”, utan grejen är att sluta direkt. Om du slutar mitt i en mening är det nämligen mycket lättare att komma igång igen efter pausen.

Rör på dig mellan varje pomodoro

Jag hade inte jobbat med pomodoro på länge när jag började igen i våras. Då lärde jag mig tricket som har gjort en gigantisk skillnad för mig: när appen piper för paus så ska jag inte kolla Facebook eller mejlen eller vad jag nu tycker att jag också vill göra. I stället ska jag gå i från datorn och röra på mig i fem minuter. Eller femton minuter om det är den längre pausen. Jag kan göra några yogapositioner, dansa, stå på händer, göra armhävningar eller vad jag nu känner för.

Att röra på sig under pausen är hela skillnaden. Efter att ha rört på mig har jag ny energi och hjärnan fungerar bättre. Och jag kommer ifrån lite av det här med att ”sitta är det nya röka”, som det talas så mycket om numera. Det är bättre både för kroppen och för hjärnan att röra på sig ofta. Om du inte har läst boken Hjärnstark (annonslänk till Adlibris) av Anders Hansen, som handlar just om hur mycket bättre hjärnan fungerar när vi rör på oss, så kan jag verkligen rekommendera den. Dessutom fungerar det här mycket bättre för mig än att kolla sociala medier i pausen, för då har jag en förmåga att fastna där och inte bry mig om att appen piper.

Om du inte har jobbat med pomodorotekniken tidigare, och om du ibland har svårt med disciplinen eller att få saker gjorda – inte för att jag någonsin har det, nähäe då – så tycker jag absolut att du ska ge det en chans. Och samtidigt få chansen att röra på dig under arbetsdagen. (Liten reservation för att jag som har mitt kontor hemma kanske kommer bättre undan med att stå på händer eller dansa runt en gång i halvtimmen än vad andra gör. Eller vad vet jag.)

 

Skriva en bok eller göra en onlinekurs?

Jag har tidigare nämnt att min onlinekurs Skriv tydliga texter under 2017 var en större intäktskälla än mina böcker. En snabb jämförelse visar att jag la tre månader på att göra onlinekursen (som visserligen bygger på en av mina böcker, Tydliga texter, men innehåller massor av övningar och anpassningar till kursformatet). Samtidigt har jag skrivit böcker i runt femton år – eller tio år om vi ska räkna från att den första boken kom ut – och har skrivit sammanlagt sex böcker.

För onlinekurser om text har jag en bra plattform

Det verkar alltså inte vara någon tvekan om vad som är mest lönsamt av att göra en onlinekurs och att skriva en bok. Ett tillägg kanske ska vara att det gäller för onlinekurser som passar in i målgruppen för mitt företag Klartext, alltså personer som vill lära sig att skriva bättre texter i jobbet. Jag har nämligen en webbplats som är bra sökmotoroptimerad och har många besökare varje månad. Det är så de flesta av mina onlinekursdeltagare kommer till kursen; de hittar webbplatsen genom att googla. Om jag vill göra onlinekurser inom något helt annat område, där jag behöver starta en separat webbplats, kan jag inte räkna med att kursen säljer sig på egen hand alls. Åtminstone inte de första åren. Då måste jag själv sälja varje kurs med hjälp av olika kampanjer och synlighet i sociala medier.

Om jag ska vara krass så borde jag alltså inte skriva några fler fackböcker om språk, utan ta fram fler onlinekurser i stället. Jag har inget material på gång just nu som skulle kunna bli en bok, så det är inte ett beslut jag behöver fatta inom den närmaste tiden, men det är absolut något att fundera över längre fram.

En bok imponerar mer än en kurs

En intressant parentes är imponansfaktorn. Folk blir så imponerade när de hör att man har skrivit en bok. Det ger pondus och stärker min roll som expert på hur man skriver begripliga texter. En onlinekurs bryr sig ingen om, utom just de som är målgrupp för kursen. Då är det ändå lika mycket jobb att ta fram en onlinekurs som att skriva en bok och kräver lika mycket pedagogiska kunskaper och förmåga att kunna strukturera materialet och så vidare. Och onlinekursen går att ta betydligt mer betalt för.

Ska jag skriva fackböcker inom andra områden än text?

Andra böcker då? Då pratar jag dels om fackböcker inom andra områden, dels om romaner. Vi börjar med fackböckerna. Jag har ju hittills bara skrivit en fackbok som inte är en språkbok, nämligen Den snälla företagaren. Den blev lovordad och omskriven i medierna – och den är bra, om jag får säga det själv :-) – men försäljningen tog aldrig fart. Min förklaring är att den riktar sig till en annan målgrupp än mina vanliga kunder, och jag kan inte sälja den från Klartexts webbplats. Om jag skulle göra en onlinekurs eller skriva en fackbok inom ett annat område än begripliga brukstexter så är risken stor att den inte skulle sälja. Oavsett om det var en kurs eller en bok. Det kloka för mig vore att helt enkelt låta bli det här och lägga min tid på andra saker som jag har större chans att få inkomster av. Men så har jag en massa idéer. Och så tror jag på dem. Och så tänker jag att ”just det här är så intressant att den här boken/kursen kommer att bli viral och sälja stort”. Så jag kommer säkert att skriva fler fackböcker och/eller ta fram onlinekurser även om andra områden så småningom. Jag är osäker på om jag skulle välja bok eller kurs i så fall. Jag skulle nog inte vilja ge ut en bok på egen hand, men om jag har ett förlag i ryggen kanske? Jag har i alla fall inget omedelbart på gång just nu.

Ska jag skriva fler romaner även om det inte ger mig några inkomster?

Romanerna då? Där ser det helt hopplöst ut för mig att få intäkter. Jag skriver långsamt – om jag ska jobba som jag har gjort hittills, och i princip bara skriva böcker på fredagar, så räknar jag med att det tar runt tre år för mig att skriva och ge ut en roman. Jag är inte beredd att lägga en stor del av min arbetstid och min energi på att stå ute på marknader och liknande för att sälja böckerna. För det första är det inte det jag vill jobba med. För det andra har det inte fungerat för den typen av böcker jag har skrivit hittills. Det är helt enkelt inte det jag ska lägga min tid på. Då är det bättre att jag skriver en ny bok. Eller gör något helt annat som ger inkomster eller får mig att må bra. För att få fram en roman snabbare skulle jag behöva avsätta tid i sjok. Men det är svårt att göra den prioriteringen när jag inte bedömer att boken kommer ge några intäkter att tala om.

Som det ser ut just nu finns det alltså ingen som helst lönsamhet för mig i att skriva romaner. Ska jag då göra det över huvud taget? Om man ska tänka 80/20-regeln – bara göra de 20 procent av arbetsuppgifterna som ger 80 procent av intäkterna – så är svaret nej. Det är enbart slöseri med tid. Och det här är också anledningen till att jag inte har kommit igång att skriva något nytt, trots att jag trodde att jag skulle börja på en ny roman direkt efter årsskiftet. Jag behövde prioritera att jobba med onlinekurser, eftersom det verkar betydligt mer rimligt att de kommer att ge mig intäkter.

Men om jag ska gå på vad hjärtat vill så är det klart som fan att jag ska skriva fler romaner! Det finns ett självändamål med att jag gör det. Det är det jag vill göra. Det är det jag ska göra. En plan är att om jag har andra passiva inkomster, till exempel onlinekurser, så har jag mina intäkter och kan lägga tiden på att skriva romaner utan att behöva tänka på att de ska ge pengar. Där är jag inte i dag. Och prioriteringen svår: ska jag skriva roman nu eller jobba med onlinekurser nu för att bygga upp ekonomiska möjligheter att skriva romaner sedan?

Oavsett vilket så får jag nu eller senare fortsätta att harva på med mitt långsamma romanskrivande. Och någon gång kanske en av mina romaner når igenom bruset, och då drar den förhoppningsvis med sig de andra och mina romaner börjar sälja. Om inte så får det vara så. Då har jag åtminstone fått uppleva skrivarglädjen och fått vara i mina hopfantiserade världar ibland. Så det så.

Sammanfattning av 2017

För ett år sedan sammanfattade jag år 2016, och eftersom jag gillade att skriva ett sådant inlägg gör jag det igen. Här kommer det: en sammanfattning av 2017.

Ett av mina mål för 2017 var att jag skulle jobba mindre. Det lyckades jag bra med under tre fjärdedelar av året. I början av året hade jag det målet färskt i minnet och tänkte verkligen på det. Sedan dök det upp ett projekt där jag inte hade stämt av förutsättningarna tillräckligt noga med kunden, vilket gjorde att det blev mer jobb än jag hade planerat. Samtidigt råddade jag några småuppdrag, redigerade det sista på Skriv för din målgrupp och gjorde ändringar i Tydliga texter inför den fjärde upplagan. Behöver jag säga att det blev för mycket? Jag höll på att jobba ihjäl mig. Igen. Det blev tre månader med på tok för mycket jobb. Tre månader när jag mådde ganska dåligt av stressen.

Samtidigt drog jag in bra med pengar under den perioden. Det är så svårt med den där balansen. Å ena sidan har jag som egenföretagare inte en jämn ström av jobb, utan när det dyker upp ett bra uppdrag där förutsättningarna ser rätt ut så behöver jag ta det. Jag ska absolut inte jobba så där mycket som jag gjorde under april, maj och juni. Men jag drog in tillräckligt med pengar för att inte behöva känna någon ekonomistress under resten av året, och det är också värt något. Å andra sidan var det ren tur att jag lyckades hålla mig på rätt sida om den sjukliga stressnivån. Tänk om jag hade blivit utmattad på riktigt och blivit sjukskriven, kanske i flera år. Jag får inte riskera min egen hälsa. Den är viktigast.

Sedan hade jag en lång sommarsemester. Som vanligt den bästa tiden på året för mig. Det är då jag vilar och återhämtar mig. Och det var förstås extra välbehövligt efter en period av för mycket jobb. Det är också under sommaren jag sätter mål för det kommande året och gör insikter om hur jag vill leva och jobba.

En insikt som kom under sommaren var att det var dags att växla upp min meditation. Innan dess formulerade jag den vanan som att ”jag mediterar varje morgon som jag inte ska iväg någonstans”, vilket blev 4–7 dagar i veckan, beroende på vad jag hade för mig för övrigt. Jag satte ingen klocka utan reste mig ur meditationen när jag kände för det, vilket oftast var efter en kvart ungefär. Sedan i somras ser min meditationspraktik ut så här: ”jag mediterar i en halvtimme varje dag”. Jag går inte upp tidigare på morgonen för att meditera utan om jag ska iväg någonstans så behöver jag avsätta den där halvtimmen senare under dagen eller på kvällen i stället. Men eftersom jag oftast jobbar hemma har jag nästan alltid tid att meditera på morgonen innan jag börjar jobba. Jag inser att jag inte har skrivit så mycket om meditation på bloggen. Jag får kanske återkomma till det, helt enkelt. Berätta gärna i en kommentar vad du skulle vara intresserad av att jag skrev om det!

En devis som jag formulerade under sommaren var: Det är viktigare att leva än att jobba. Ett halvår efter att jag hade satt som mål att jag skulle jobba mindre under året så behövde jag alltså en påminnelse igen. Och det lär inte vara sista gången.

Under hösten fick jag bra hjälp i min strävan att inte jobba för mycket. Jag opererade höften i augusti. Efter det var jag sjukskriven på heltid i en månad och på 75 procent ytterligare en månad. Inte så mycket fokus på jobb under den perioden alltså. När jag sedan började jobba igen så hade jag fortsatt fokus på att rehabträna. Hälsan är viktigast, som sagt, och att kunna gå igen och använda kroppen som jag vill i min vardag kändes viktigare än att jobba. Jag lade någon timme varje förmiddag på rehab. Och det alltså efter meditationen. Och före promenaden, som också blev en viktig del i min rehab när jag väl kunde gå igen. Med tanke på att jag inte har för vana att kliva upp i ottan betydde det här att hela förmiddagen hade passerat när jag väl började jobba. Så det blev mindre jobb än vanligt under hösten. Bra prioriterat av mig! Och där hade jag stor nytta av pengarna från jobba-ihjäl-mig-perioden under våren och försommaren som buffert.

Under sommaren kom fjärde upplagan av min första bok Tydliga texter – snabba skrivtips och språkråd ut på Studentlitteratur. Och i september släpptes min nya bok Skriv för din målgrupp – tips för träffsäkra texterMorfem förlag.

Jag hade 10 procent passiva inkomster 2017

Ett stort genombrott för mig när jag sammanfattar året är att jag under 2017 hade tio procent passiva inkomster! Hur räknar jag då? Jo, det finns en målsumma som är så mycket pengar som jag skulle vilja dra in varje år. Det är ett belopp som tillåter mig att inte bara ha råd med mat och hyra utan även tillbringa delar av vintern på La Gomera, ha en lång sommarsemester, göra några aktiviteter i Sverige under sommarsemestern (yogafestival, kanske en sångvecka, hyra hus i en vecka med maken). Det handlar absolut inte om att shoppa loss på onödigheter eller leva lyxliv, men jag vill kunna ha semester och jag vill inte behöva vända på varje krona om jag behöver något nytt. De flesta år omsätter jag inte det här beloppet utan får klara mig på mindre och ibland skarva med min buffert.

Passiv inkomst betyder för mig att jag inte byter min tid mot pengar rakt av, till exempel genom att sälja konsulttimmar, utan att jag får inkomster genom något jag har gjort tidigare, till exempel skriva en bok. Under 2017 drog jag in 10 procent av mitt målbelopp i form av passiv inkomst.  Tio procent! Det här är stort för mig. Jag lär blogga mer om passiva inkomster framöver, till exempel berätta vilka olika typer av passiva inkomster jag har. Vad vill du veta? Kommentera gärna.

Mina mål för 2018

Det här är några mål som jag har för 2018:

  • Under 2018 har jag dubbelt så mycket passiva inkomster som under 2017.
  • Jag följer devisen att det är viktigare att leva än att jobba.
  • Jag börjar på nästa roman. (Japp, det skrev jag för ett år sedan också, men det blev inte så.)
  • Jag fortsätter att experimentera med mina vanor och hur jag vill leva och jobba och testar nya saker i vardagen. Det gör jag kanske alltid, men på sistone har jag gjort det lite extra i ett projekt som jag kallar ”Testa i en månad”, där jag provar alla möjliga vanor under en månad. Eller ibland kortare tid om jag inte fastnar för dem.

Att vinterbada var en ny grej jag testade under hösten. Trots att jag gillade det blev det inte en vana som fick följa med i en hel månad.