Kategoriarkiv: inspiration

De 4 bästa filmerna på bio hösten 2017

Min bästa fritidsaktivitet under hösten var att jag gick på bio en gång i veckan. För mig fungerar det mycket bättre att verkligen bestämma mig för att jag går på bio (eller vad det nu är jag vill göra) varje vecka än att tänka att ”jag vill gå mer på bio, kanske ett par gånger i månaden”. Men så är jag ju en schemahäxa också. Så jag bestämde att jag skulle gå på bio i Täby centrum varje torsdag. Om det inte krockade med något annat; i så fall behövde jag avsätta en annan kväll under veckan för bio. De få gånger jag råkade ha vägarna in till Stockholms city så gick jag på bio där i stället.

Vilka var då de bästa filmerna? Jag tänkte göra en topp fem, men det var fyra som stack ut för mig, även om jag såg fler som också var bra, så det får bli en topp fyra:

  1. Geostorm. Kalla mig gärna banal och lättköpt, men låt bli att berätta för mig om alla de logiska luckorna i filmen. Jag förstår att det här inte är någon finkulturell film, och att den har sina brister, men jag kan inte rå för det: jag älskar katastroffilmer! Jag hade hjärtklappning hela filmen av spänning.
  2. Winnerbäck – ett slags liv. Med reservation för att jag är partisk, eftersom Lars Winnerbäck är min husgud sedan många år. Men å!
  3. Victoria & Abdul. Inte lika mycket feelgood som jag trodde utan en hel del allvar och elände. Men ack så fin! Och både Judi Dench och Ali Fazal är fantastiska.
  4. The Square. Tänkvärd film med djup. Jag vill återkomma till den.

Nu är det paus i min biovana. Här i Valle Gran Rey på La Gomera finns det ingen bio. Däremot visas det tysk film – eller film dubbad till tyska – en kväll i veckan i en yogastudio. Men jag är rädd att min tyska inte är tillräckligt bra, så jag tror att jag avstår. Eller vem vet. Vi får se. (Häng på till Gomerabloggen om du vill se vad jag har för mig.)

Bästa sommarpratarna 2017

Nu kan jag äntligen presentera de enligt mig bästa sommarpratarna 2017 – hela listan! Den här gången gör jag till och med ett försök att rangordna de sommarprogram som jag tyckte var bäst. Så här blir det:

  1. Tommy Ivarsson, som är lyssnarnas sommarvärd den här sommaren och som berättar om när han förlorade sin son. Oj, vad jag grät! Lyssna inte på kommunala färdmedel om du inte vill gråta ute bland folk.
  2. Fredrik Backman. Jag älskar hans böcker och kan inte låta bli att tycka att allt han gör är bra. Han är både rolig och seriös, och i sitt sommarprogram ger han dessutom tips till den som vill bli författare. Han pratar en del om kreativitet, och så sa han en så bra grej som man kan tänka på om någon säger ”Måste du vara så känslig?”: Det är bra att vara känslig! Det är de känslorna man använder för att skapa.
  3. Linnéa Claeson, som är en fantastisk feministisk förebild för mig och gör allt det där jag önskar att jag gjorde. Du följer väl hennes Instagramkonto @assholesonline där hon visar upp och ger svar på tal på en del av det sexistiska hat som hon utsätts för? I sommarprogrammet lyfter hon även vikten av att männen – de bra männen, för det finns ju många av dem – säger ifrån när andra män gör sexistiska och kvinnohatande saker.
  4. Rickard Söderberg, operasångare som pratar fint om kärlek och om att våga vara den man är.
  5. Negra Efendic, som pratar känslosamt men inte smörigt om hur det var att att bo i Bosnien – och om flykten därifrån. Om att bli journalist. Och om att vinna stora journalistpriset.
  6. Magda Gad, krigskorrespondent som kommer med så fruktansvärda skildringar att jag märker att jag skärmar av och bara orkar ta till mig en bråkdel. Jag måste nog lyssna igen.
  7. Johan von Schreeb, som startade Läkare utan gränser i Sverige. Han åkte till Sierra Leone för att bekämpa ebolaepidemin, men i programmet återkommer han hela tiden till hur feg han är. Jag håller inte med.
  8. Lisa Ekdal, som pratar grymt bra om att stå upp för sig själv, till exempel att hon inte accepterade när skivbolaget ville göra hennes första skiva på ett helt annat sätt än vad hon själv ville och kunde stå för.
  9. Ann-Helén Laestadius, författare som pratar om sin uppväxt som same och om att de blev förbjudna att prata samiska i skolan.
  10. Miriam Bryant, artist, som pratar självutlämnande på ett sätt som berör mig.
  11. Gullan Bornemark, musiker, som berättar så fint om både människor och händelser. Fina barnvisor, både de som var nostalgi för mig och de jag inte hade hört. Och så lite klokskaper. Hon berättade att hon har absolut gehör, och att det är himla praktiskt för en musiker. Men på senare år har gehöret börjat luras för henne och bli en halv ton fel, och på sistone till och med en hel ton fel. ”Om det fortsätter i samma takt så hör jag en hel oktav fel om hundra år – och då blir det ju rätt igen!”, säger nittioåringen. Är inte det positivt tänkande så vet jag inte vad som är det.
  12. Richard Tellström, måltidsforskare som pratar spännande om matens roll i samhället, bland annat om hur vi definierar oss genom vad vi äter.

Jag tror aldrig att det har tagit så lång tid för mig innan jag har lyssnat på alla sommarpratarna, men nu är jag äntligen klar! Med reservation för att det var kanske fem eller så som jag inte orkade lyssna klart på för att de inte passade mig.

Som vanligt är det många, många fler än de här som är värda att lyssna på – och jag uppmuntrar alltid lite extra till att lyssna på dem som du inte tror att du vill lyssna på. Man vet aldrig vad man kan lära sig av den som har ett annat perspektiv än man är van vid.

De bästa böckerna jag läste under sommaren

Det finns så otroligt många bra böcker där ute. Och jag hade turen att få läsa ett gäng av dem under min sommarsemester. Här är de bästa böckerna jag läste i somras, utan inbördes ordning. Länkarna är annonslänkar och går till Adlibris.

  • Elizabeth är försvunnen, av Emma Healey. Huvudpersonen, den dementa 82-åringen Maud, är otroligt fint beskriven. Berättelsen har hennes perspektiv, och jag som läsare får ta del av hennes förvirrade tankar och alldeles egna logik. Parallellt med att Maud undrar var vännen Elizabeth är tänker hon även tillbaka på sin barndom, som döljer ett minst lika stort mysterium. Jag gillade boken från första sidan.
  • När hundarna kommer, av Jessica Schiefauer. Stark ungdomsbok med massor av känslor och genomarbetade perspektiv.
  • Maresi – krönikor från Röda klostret, Av Maria Turtschaninoff. En spännande ungdomsbok med ett djup som gör att den kan läsas på flera nivåer.
  • En ny jord – ditt inre syfte, av Eckhart Tolle. En faktabok, eller självhjälpsbok om man så vill, som blev sommarens verkliga ögonöppnare för mig. Förmodligen mest för att jag läste den vid exakt rätt tillfälle, när jag hade mediterat precis så mycket i mitt liv och läst exakt de andra böcker i det här ämnet som gjorde att jag kunde ta till mig budskapet.
  • Sekten på Dimön, av Mariette Lindstein. Läskig, hemsk och sjukt spännande bok som hade mig i ett järngrepp från första till sista sidan. Det är inte ofta jag läser 500 sidor på ett dygn.
  • Tiggaren, av Sofie Sarenbrant. Klassisk deckare, men riktigt, riktigt bra. Jag tycker faktiskt att Sarenbrant bara blir bättre för varje bok.
  • Disclaimer, av Renée Knight. Psykologisk thriller med många intressanta vändningar.
  • Störst av allt, av Malin Persson Giolito. Genialiskt upplägg, skickligt genomfört. Jag förstår att den har fått pris för årets bästa kriminalroman.

Min sommarsemester 2017 – en summering

I det här inlägget berättar jag om min semester och vad jag har haft för mig i sommar. 

En lång sommarsemester – den bästa investeringen i mig och mitt företag

Jag har skrivit förr om hur viktigt det är för mig att få vara ledig på sommaren, hur bra jag mår av det och hur den återhämtningen ibland har varit avgörande för att jag har orkat köra eget i femton år. Även om jag har perioder när jag jobbar (för) mycket så kommer det alltid en sommar när jag får all den vila jag behöver. Och så orkar jag ett år till :-) Så jag går inte in på det mer här. I stället tänkte jag berätta vad jag har haft för mig under sommaren.

En vecka på Öland med snabb nervarvning

Jag var på Öland en vecka tillsammans med maken. Han lyckades hyra den perfekta introvertstugan för oss. Mannen som hyrde ut stugan hade ett hus på samma tomt men bodde inte där till vardags, så det var bara vi där. Vi behövde inte prata med någon på hela veckan, och vi kunde hänga ute på tomten med makens två hundar utan problem (den ena har en tendens att bli fullständigt galen om det är andra människor eller djur i närheten). Dessutom låg den lilla stugan precis vid vattnet.

Min förväntan var att jag skulle få det ganska tufft att varva ner; jag hade jobbat på tok för mycket i flera månader och mått dåligt av det ett tag. Och jag har tidigare varit med om att jag har haft svårt att varva ner från ett sådant läge, och att jag har känt mig liksom bakfull den första veckan eller så. Vi åkte till Öland på en lördag, som var den första dagen på semestern, och när vi kom dit på kvällen så veckohandlade vi och packade upp och såg till att vi inte hade några måsten dagen efter. På söndag morgon satt jag på stenstranden och tittade ut över vattnet och tänkte att ”nu börjar jag nervarvningen; undrar hur lång tid den tar”. Och redan på söndagskvällen var jag helt dagvill och trodde att vi hade varit där i flera dagar. En dag tog det att varva ner!

Att åka iväg så där direkt första dagen på semestern är helt klart mitt bästa knep för att varva ner snabbt och på så sätt få ut mer av semestern.

Sjunga i Värmland

Jag var hemma någon dag och packade om och sedan tog jag tåget till Värmland för att sjunga i en vecka med min favoritsångpedagog Ange Turell.

Så härligt att få genomsköljas av sång hela dagarna, och i vackra och somriga omgivningar dessutom. En bonus var att min rumskamrat lärde mig några för mig nya örter att koka te på. På rawfoodsidan har jag skrivit om att gå ut och plocka växter och göra sitt eget örtte.

Pånyttfödd efter yogafestivalen på Ängsbacka

Jag var hemma i en vecka, och så bar det iväg till Värmland igen, närmare bestämt till yogafestivalen på Ängsbacka. Det var fjärde gången jag var där. Den här gången kände jag ett stort motstånd mot att åka – så där som man kan göra ibland inför något som man vet är bra för en men innebär en del jobb. Jobbet i det här fallet är att under en hel vecka med yoga, sång, dans, meditation, föreläsningar så kommer det upp massor av känslor och tankar och veckan innebär alltid att man jobbar med sig själv, ofta på djupet. Det är så klart fantastiskt, men det kan också vara lite jobbigt. Och det var allt det där. Jag hade en superbra vecka och kom hem och kände mig totalt upplyst och pånyttfödd. Det går inte att beskriva hur mycket man hinner vara med om på en veckas yogafestival; sista dagen kändes det som om jag hade varit där i en hel månad.

Bilden föreställer de gongar som gongmästarna slår på i ett gongbad, där deltagarna ligger på madrasser och låter sig omslutas av klangen.

På klippan i Finnhamn

Några dagar senare tog jag Vaxholmsbåten ut i Stockholms skärgård, närmare bestämt till Finnhamn, tillsammans med en vän och kollega. Lite av en konferensresa, fast i väldigt avkopplat läge. Vi tillbringade ett par dagar på klippan i solen och jag fick massor av input på jobbsaker som jag går och ältar. Jag borde över huvud taget lufta mitt ältande oftare – saker brukar må bättre av att få ljus på sig än att gömmas i mina mörka hjärnvindlingar.

Hemester i kombo med strategiklur

Därefter har jag haft ett par veckor på hemmaplan som har varit en kombination av att vara ledig och att ägna mig åt målplanering, strategiarbete och allmänt klurande. Och lite administration. Det är vid den här tiden på året som jag sätter upp mina mål för det kommande året och funderar på vad som inte var bra under det senaste året (jag jobbade för mycket!) och vad jag vill göra annorlunda (prioritera att leva före att jobba!). Vid den här tiden brukar min hjärna ha kommit in i ett läge där den bara är just den här tiden på året. Den har varit nervarvad och avkopplad en längre period och jag har distans till vardagen. Dessutom har jag varit iväg på aktiviteter som startar processer i både kroppen och huvudet, och jag brukar oftast ha gjort några nya insikter under sommaren. Så även i år.

Skördat massor av godsaker på min odlingslott har jag gjort också förstås.

Summa summarum har jag haft en helt fantastisk semester.

Jag läste 16 böcker under semestern. Flera av dem var ruskigt bra. Låt mig återkomma med ett separat inlägg om dem.

Det enda jag inte är nöjd med är att jag plockade på tok för lite blåbär. Det har flera orsaker:

  1. Jag var för upptagen med att sjunga, göra yoga, titta på havet, läsa böcker, hänga på klippan och så vidare, och var inte hemma så mycket.
  2. Det var inget vidare blåbärsår i år, i alla fall inte hos mig.
  3. Just nu försöker jag vara så försiktig jag kan för att inte få några sår på kroppen. Om jag har ett sår får jag inte göra min höftoperation som är planerad till på tisdag. Det är lätt att få sår i blåbärsskogen upptäckte jag när jag var där i förra veckan, så jag gav upp det.

 

Jag hade tänkt att skriva mer om min kommande höftoperation här, men nu har jag redan skrivit så långt, så det får bli ett separat inlägg. Jag återkommer!

Hoppas att du har haft en lika fantastisk sommar som jag! :-)

10 misstag författare gör – lättillgänglig och pedagogisk skrivhandbok

Jag läste boken 10 misstag författare gör av Kristina Svensson, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson. Jag var nyfiken på boken både för att det är ett intressant ämne och en bra vinkling och för att jag känner författarna. Nåja, ”känner” i varierande grad, men jag är i alla fall Facebookvän med dem alla tre ;-).

Det jag gillar mest med boken är att den är så konkret. Författarna delar med sig av lättfattliga exempel på sina egna och andras misstag. Det låter kanske inte så pedagogiskt att utgå från misstagen, alltså hur man inte ska göra, men oroa dig inte: boken är tvärtom mycket pedagogisk.

För min egen del kände jag ibland under läsningen att jag inte helt ingår i målgruppen. Med snart sex böcker ute har jag redan gjort en hel del av misstagen och förhoppningsvis lärt mig något av dem. Andra misstag har jag lyckats undvika genom att läsa författar- och egenutgivarhandböcker innan jag började eller längs vägen. Och det känns helt rimligt att en författarhandbok i första hand riktar sig till personer som är nya som författare, alltså inte riktigt till mig.

Men boken innehåller även massor av matnyttigheter som inte (bara) riktar sig till nybörjaren, så jag tar med mig ett gäng smarta tips och bra idéer från läsningen.

Vad lärde jag mig?

Här är några av de saker som jag plockade upp ur boken:

  •  ”Låtsas att du måste berätta allting utan ord. Rita en teckning eller välj en bild som säger samma sak. Verkar det omöjligt? Det är det inte. Du har bara inte vant dig vid att tänka på det sättet. Ge dig åtminstone en timme att lära dig hur du ska göra.” Det här är ett skrivtips från Lennart för att undvika att överösa romanläsaren med bakgrundsinformation. När man sedan har valt bild så kan man sätta in den i en scen. Det här låter intressant. Och svårt! Och som något jag skulle behöva.
  • Gör inte dig själv till romanens huvudperson, eftersom det då är lätt att man som författare vill skydda sig själv. Det smarta tipset är att i stället göra sig själv till hjältens rådgivare.
  • Stryk de första och de sista replikerna i varje dialog.
  • Motivera precis varenda handling som personerna i boken gör.
  • Rekommendera andras böcker till potentiella läsare, snarare än att till varje pris sälja in dina egna böcker. Det är bättre att du rekommenderar rätt bok till rätt person än att du rekommenderar din egen bok och läsaren inte blir nöjd.
  • Om du ska samarbeta med andra författare, se till att de har lika många läsare som du. Om du samarbetar med författare som har färre läsare än du så kommer de också att dra färre läsare än du till ert gemensamma projekt.
  • Fokusera på att nå dem som faktiskt gillar dig och dina böcker på riktigt än på att få så många fans/gillare/följare som möjligt.
  • Se till att få kritik tidigt i processen med en bok, eftersom det är lättare att rätta till saker då.
  • Oroa dig inte för att någon annan ska stjäla dina idéer. De flesta författare har betydligt fler idéer till böcker än de har tid att faktiskt skriva böckerna.
  • Krama ut allt ur din bokidé. Hur kan du dra historien till sin spets? Vilka inneboende ämnen finns det i idén som du också kan göra något av? Gör en lista med femtio idéer på hur du skulle kunna utveckla historien.
  • Förhandla med förlaget om avtalet. Och stirra dig inte blind på royaltyprocenten; det kan finnas annat att förhandla om. För den som är ute och säljer böcker mycket själv kan det till exempel vara guld värt att få fler friexemplar av boken att sälja.
  • Ha inte för bråttom med att anlita en agent. Tänk i stället igenom varför du behöver en. Kanske blir det billigare att anlita de tjänster du verkligen behöver separat, till exempel en jurist för att förhandla om förlagsavtal, en säljare för att sälja in boken till förlag och en mentor att prata författarkarriär med. Om du anlitar en agent så se till att de bara får procent på de affärer som de har sålt in, så att du inte till exempel behöver betala procent till agenten på föreläsningsgig du själv har sålt in.

Allt du behöver veta om Wikipedia

Lennart Guldbrandsson verkar för övrigt veta exakt allt som finns att veta om svenska Wikipedia. Han har varit presskontakt åt dem i flera år och skriver fortfarande artiklar där. Boken innehåller en lång och matnyttig artikel av honom som handlar om hur man som författare kan förhålla sig till Wikipedia, och vad som gäller om man är intresserad av att få en artikel om sig själv där. Rekommenderad läsning!

Nästa bok redan ute

10 misstag författare gör är författarnas första bok i den här samarbetskonstallationen. Boken kom ut förra året och faktum är att deras bok nummer två, med den för mig mycket lockande titeln 10 tips för att leva på din kreativitet, redan är ute. Den är självklart på min läslista.

(Uppdatering i sista stycket för att jag hade fått titeln på den nya boken fel. Och se: med rätt titel kunde jag till och med hitta den hos nätbokhandlarna och göra en (annons)länk ;-)

Teo Härén föreläste om kreativitet

Förra veckan var mässorna Personal & chef samt Möten & events på Kistamässan i Stockholm. De här mässorna är en gång om året och pågår i två dagar, och det var tredje gången jag åkte dit. Själva mässorna bryr jag mig inte om, men i anslutning till dem pågår seminarier hela dagarna, och jag ser det helt enkelt som att jag är på konferens. Gratis är det dessutom, vilket passar utmärkt för en fattig författare/egenföretagare med rätt så nära noll i utbildningsbudget. Jag kan verkligen rekommendera att åka dit och gå på seminarier; det här brukar vara i februari varje år.

En av föredragshållarna jag lyssnade på i förra veckan var Teo Härén, som pratade om kreativitet.

Har du någon utbildning i kreativitet?

Teo frågade oss i publiken hur många som behövde vara kreativa i sitt arbete, åtminstone ibland. Nästan alla räckte upp handen. På frågan hur många som hade en utbildning i kreativitet var det däremot bara några enstaka som räckte upp handen. En intressant tankeväckare. Varför lär vi oss inte i skolan hur man blir kreativ?

Kreativitet och innovation är inte samma sak

Teo skiljer mellan kreativitet och innovation. Kreativitet är något som sker i ditt huvud. Innovation är att ta en idé som du eller någon annan har tänkt ut och genomföra den. Kreativitet har inget att göra med att göra saker. Innovation har inget att göra med att tänka. Innovation tar tid och kostar pengar. Kreativitet kräver inget mod, inga pengar, ingen tid – det sker i ditt huvud. En innovation grundar sig i kreativitet.

Ett sätt att få fler saker gjorda är att använda fler av de saker som man har tänkt ut och göra dem till innovationer. Ofta är det just så vi gör, men det är inte alls säkert att det ger ett bättre resultat. Kanske behöver vi inte göra fler saker, utan snarare tänka fler tankar, och sedan göra lika mycket (eller lite) som vi gjorde tidigare men göra bättre saker – alltså ha fler och bättre tankar att välja mellan och sålla ut de bästa. Att öka antalet uttänkta saker att välja mellan kostar i princip inga pengar; det handlar bara om att ändra inställning.

Med det här sättet att arbeta kommer man att få fler saker som inte blir gjorda, eftersom man har tänkt ut fler saker men inte gör mer saker än tidigare. Och det känner jag personligen att jag kan ha ett problem med. I min värld är det något dåligt att ha en massa saker på att göra-listan som inte blir gjorda. Men det borde det alltså inte vara. Att ha en massa ogjorda saker på att göra-listan kan tyda på att jag är kreativ – och det stämmer ju – och alltså är allt precis som det ska vara.

Teo Härén illustrerar kreativitet och innovation med två staplar. Den blå stapeln till vänster är kreativitet, som alltså kan öka utan att den högra stapeln med innovationer – alltså den stapeln som kostar pengar – behöver bli större alls. Den högra stapeln får i stället högre kvalitet.

Gör om att göra-listan till en att fixa-lista

Apropå att göra-listor så menar Teo Härén att man inte ska använda sådana alls. I stället ska man använda att fixa-listor. Skillnaden är att på en att göra-lista skriver du upp exakt vad du ska göra och sedan gör du det. Det öppnar inte för kreativitet eftersom hjärnan redan är inställt på vad den ska göra. För att bli mer kreativ kan du, enligt Teo Härén, i stället skriva upp varför du ska göra det du ska göra. Han tar det här exemplet:

Om det på att göra-listan står ”hälsa på farmor” så kommer du att göra just det. Men varför ska du hälsa på farmor? Jo, för att göra henne glad. På din att fixa-lista skriver du alltså ”gör farmor glad”. Genast öppnar sig massor av möjligheter. Kanske ska du inte alls åka och hälsa på farmor; du kanske ska skicka ett blomsterbud i stället. Om du fokuserar på varför du ska göra något utan att bestämma exakt vad du ska göra så ger du hjärnan möjlighet att komma på kreativa lösningar.

Det här tycker jag låter som en mycket spännande idé. Men i praktiken är jag fortfarande fast i min att göra-lista nu en vecka efter att jag lyssnade på Teo.

Träna din kreativitet

Ett sätt att träna sin kreativitet är att ifrågasätta saker. Allt går att ifrågasätta, menar Teo Härén och uppmuntrar oss i publiken att göra en lista på hundra saker som går att ifrågasätta i våra liv eller på våra jobb. Visst låter det som en spännande övning?

Dela med dig av dina problem

Teo Härén uppmuntrar oss också att berätta för andra om våra problem – för att på så sätt få hjälp med att lösa dem. Han menar att vi i Sverige är dåliga på att dela med oss av våra problem, för att det är känsligt för oss att erkänna att ha ett problem. Och där känner jag igen mig – ”kan själv” är mitt mellannamn. Men det är dags att komma över det nu. Teo föreslår följande övning:

Lägg upp ditt största problem på Facebook och be alla du känner om förslag på lösningar.

Uppmuntra kreativitet

Teo Härén tycker även att vi kan bli bättre på att uppmuntra andra människors kreativitet. Om någon kommer med vad du tycker är världens sämsta idé, säg ”Bra tänkt!”. För även om resultatet, alltså själva idén, inte var bra, så var det ju bra att personen var kreativ och kom på en idé. Det tycker jag låter som en bra inställning.

Jag jobbar på att gå min egen väg

Veckans avsnitt av podden 25 minuter, som är en av mina favoritpoddar, var extra inspirerande. Det heter ”Våga gå din egen väg”. Det här är något jag tänker mycket på i min vardag och något jag ständigt jobbar med. Å ena sidan tycker jag att jag har kommit en bra bit på väg på den resa som handlar om att inte låta mitt liv styras av vad andra tycker. Å andra sidan inser jag att jag inte är mig själv i alla lägen, utan i större eller mindre utsträckning spelar olika roller i olika sammanhang.

Men jag jobbar på det. Varje vecka, eller åtminstone varje månad, tar jag några myrsteg till på den långa och slingriga vägen mot att vara mig själv fullt ut. Ett viktigt steg var nog när jag började flytta kontoret söderut till La Gomera om vintrarna. Det är inte min väg att vara i Sverige på vintern. Jag behöver inte bry mig om någon tycker att jag är märklig för att jag gör så, om någon blir avundsjuk, om någon tycker att jag alltid borde vara på samma ställe som maken eller vad det nu kan finnas för invändningar. Jag behöver inte ens bry mig om någon kund inte vill samarbeta med mig för att jag inte är i Sverige 52 veckor om året; det betyder bara att den kunden inte är rätt kund för mig.

Det som framför allt har hjälpt mig att ta mina myrsteg på min egen väg är aktiviteter som yoga, meditation, sång, fridans och liknande, som alla handlar rätt så mycket om det här om du frågar mig. Den senaste tiden har jag även börjat jobba med Alexanderteknik, för att försöka få den skröpliga kroppen – och framför allt mina trasiga höfter – att fungera lite bättre. Och Alexandertekniken handlar mycket om just det: att tillåta sig att ta det utrymme som man behöver.

Nu känner jag att jag bara skrapade lite på ytan till det här ämnet. Jag låter det här bli en påminnelse om att jag vill gräva djupare i ämnet längre fram. Har du några funderingar om det här ämnet? Är du dig själv fullt ut eller är du liksom jag på väg dit? I vilka sammanhang kan du vara dig själv? I vilka sammanhang kan du inte det? Har du några knep för att vara dig själv mer?

Nu ska jag ägna en stund åt att redigera kommande språkboken. Jag är förresten tillbaka i Sverige nu, och det känns inte så dumt alls. Förhoppningsvis blir det lite tätare med inlägg här framöver nu när jag lägger mindre fokus på att blogga om La Gomera.

På vissa platser är det lätt att vara sig själv.

Sammanfattning av 2016

Jag brukar inte göra årsavstämningar och sammanfattningar så här års. För mig börjar det nya året snarare i augusti – det är då jag kommer tillbaka med ny energi och nya mål för det kommande året. Men den här gången blev jag ändå lite sugen på att sammanfatta saker. Här kommer ett försök, med fokus på det jobbrelaterade.

Jag jobbade för mycket

Jag jobbade på tok för mycket under året. Det var framför allt två projekt som tog tid:

  1. Presentboken Från ljugarbänken i Täby. Med facit i hand var det en felprioritering av min tid att gå in i det projektet; jag ska inte ägna så mycket tid åt den typen av samarbeten. Jag har mina egna projekt som ändå alltid får för litet tid, och dessutom behöver jag jobba med sådant som betalar hyran. Misstaget jag gjorde var att inte inse hur mycket tid det skulle ta – det var inte bara min uppgift som redaktör utan även en massa annat som tog tid. Men vi slutförde projektet och jag är mycket glad och stolt över den fina boken som blev resultatet.
  2. En onlinekurs för den som skriver texter i jobbet och vill bli bättre på det. Det här tog upp en stor del av min tid och min energi under hösten. Och självklart tog det längre tid än jag hade planerat – finns det ens några projekt som inte gör det ;-) Om det här var rätt satsning eller inte har jag inte facit för i dag. Jag har inte ens börjat marknadsföra kursen än; det är en av mina arbetsuppgifter under 2017.

Fler nerslag från året

Några andra saker som hände under året:

  • årets lanseringar var inte mindre än tre: min andra roman Tsunamin – ett projekt som självklart också tog mycket tid – särskilt som jag gav ut den på egen hand, presentboken Från ljugarbänken i Täby som sagt, och den tecknade serien familjenintrovert.se som jag gör tillsammans med maken
  • årets insikt: prioritera ner att vara ute och sälja böcker på mässor och event. Det tar för mycket tid i jämförelse med vad det ger i antal sålda böcker. (Det skulle kanske se annorlunda ut om jag gav ut mina romaner som pocket, som ofta säljer bättre på den typen av event, och kanske är det så jag ska göra någon gång i framtiden, men just nu är pocketproduktion inte min högsta prioritering.) Dessutom tar säljandet enormt mycket energi för mig som är introvert, och jag skulle behöva ledigt i flera dagar efter varje boksäljardag. Jag mår helt enkelt inte bra av att vara ute och sälja böcker särskilt mycket. Och om jag måste välja mellan att vara en författare vars böcker säljer och en författare som mår bra så väljer jag att må bra :-)
  • årets höjdpunkt: sommarsemestern. Underbar. Och en nödvändig motpol till alla jobba-till-23-kvällar som jag har haft under året.
  • årets depp: ett grymt bra och långvarigt uppdrag – mitt bästa någonsin faktiskt – tog slut under våren
  • årets lärdom: inte gå in i stora samarbetsprojekt (om de inte ger inkomster förstås) – jag har ändå fullt upp med mina egna projekt :-)
  • årets smartaste: flytta kontoret till La Gomera delar av vintern. Igen.

Mina mål för 2017

Men nu är det dags att blicka framåt. Så här ser mina jobbmål ut för det kommande året:

  • få ut en eller möjligtvis två fackböcker
  • börja på nästa roman
  • att onlinekursen börjar sälja och att jag får betydligt mer passiva inkomster än jag har i dag
  • jobba mindre än 2016. Mer konkret jobba betydligt färre kvällar.

Gott nytt år och massor av kärlek till alla bloggläsare!

PS Välkommen till Gomerabloggen om du vill veta vad jag har för mig nu när jag är på La Gomera.

Författarkonferensen Skriv2016

Den här helgen har jag varit på författarkonferensen Skriv2016, som i år hölls på Dieselverkstaden i Nacka. Jag är så nöjd med den höga kvaliteten på föreläsningarna och workshopparna! Här kommer en sammanfattning av några av helgens höjdpunkter.

Martin Schibbye pratade om hur litteraturen var till hjälp under tiden i fångenskap, på framför allt två sätt. För det första var det tanken på boken han skulle skriva när han kom ut som gjorde att han stod ut i cellen. För det andra startade de ett bibliotek under fångenskapen. Många utanför skickade böcker till dem, som gjorde det lättare att stå ut. Martin Schibbye pratade med mycket värme och humor, trots det svåra ämnet. Och samtidigt blev jag så tagen av hans berättelse att jag var nära gråten under hela föreläsningen. Jag har inte läst hans och Johan Perssons bok 438 dagar, men nu vill jag verkligen göra det.

20161022_102652.jpg

Anders Fager, en ny bekantskap för mig, var både rolig och pedagogisk. Han höll en föreläsning om research, och det här är hans förklaring till varför man behöver göra research:

20161022_114543.jpg

Han menade att om man väl snubblar över rätt person att intervjua om det man undrar så är chansen stor att man får reda på en massa nya saker som blir bra detaljer i berättelsen och som hjälper till att utveckla manuset.

Anders Fager höll även en workshop om att skriva om starka känslor. Han menar att det egentligen bara finns två basala grundbehov som alla känslor grundar sig på:

  1. överlevnad
  2. fortplantning.

Mycket intressant. Jag blev nyfiken på att läsa något av herr Fager. Men han skriver skräck, och det är inte alls min genre: jag gillar inte att bli skrämd.

Min absoluta favoritförfattare Sara Lövestam – som inte bara skriver fantastiskt utan även är en superrolig föreläsare – presenterade sina fem misstag som hennes författarskap inte skulle vara sig likt utan. De såg ut så här:

20161022_163105.jpg

En annan favoritförfattare – Jan Arnald alias Arne Dahl – pratade om sina böcker. Och jag fick en förklaring på varför jag inte alls gillar böckerna om Opcop-gruppen lika mycket som dem om A-gruppen: i Opcop-serien har han inte fokuserat lika mycket på att beskriva relationerna mellan personerna. Och det är ju relationerna mellan poliserna som gör att jag gillar hans böcker om A-gruppen så mycket! Jag bryr mig egentligen inte så mycket om hur det går med själva deckarspåret som ska lösas i böckerna. Jag vill bara få mer mer mer av de mysroliga dialogerna mellan Arto Söderstedt och Viggo Norlander, och framför allt få veta om det kommer att bli något mellan Kerstin Holm och Paul Hjelm. Förresten har jag fortfarande inte läst Arne Dahls senaste bok Utmarker. Men den står på läslistan förstås.

20161023_105415.jpg

Och så helgens stora utmaning för mig. Tidigare under hösten har vi deltagare kunnat anmäla intresse för att prata i tre minuter på scenen. De tio som bäst beskrev vad de ville prata om blev utvalda. Jag beskrev att jag ville prata om Tsunamin och tänkte att det var dags att ge mig själv en ordentlig utmaning i att öva mig på att prata för folk. Fast ärligt talat hoppades jag mest att jag inte skulle hamna bland de tio utvalda.

Men sådan tur hade jag inte ;-) så i går stod jag på scenen i tre minuter och pratade inför alla de här människorna:

20161022_163455.jpg

Jag har aldrig pratat inför så många människor tidigare. Treminuterspraten var sist på lördagen, men jag lyckades faktiskt låta bli att vara nervös hela dagen. Jag plockade fram min verktygslåda med mindfulnessverktyg och kunde vara medvetet närvarande i allt jag gjorde under dagen, till exempel delta i workshops. Men den där halvtimmen som treminuterspraten pågick var det kört; jag var inte i stånd att ta in någon information över huvud taget, så jag har ingen aning om vad någon av de andra pratade om.

Väl på scenen kände jag att jag behöll mitt fysiska lugn. Jag rörde mig bra, pratade inte för fort och jag tror att jag lyckades bra med att ta pauser i stället för att stå och säga ”öööhhh …” – det hade jag övat ordentligt på. Men min hjärna fungerade inget vidare, och jag glömde en del av det jag skulle säga, så mitt prat hängde inte ihop lika bra som när jag övade hemma innan. Efteråt la jag upp en status i sociala medier om att jag hade varit så nervös och att jag glömde hälften. På det har jag fått massor av reaktioner, både i de sociala medierna och IRL under konferensen i dag, av typen ”Va? Var du nervös? Du verkade ju hur kool och samlad som helst!” Ha ha, jag spelar tydligen den extroverta rollen bra när det behövs :-) Men det kostar på.

Det fanns även ett bokbord på konferensen, så i alla pauser stod jag och sålde böcker.

20161023_092811.jpg

Den om möjligt ännu sämre kvaliteten än vanligt på bilderna i det här inlägget beror på att min mobil har fått en rispa i kameralinsen. Men men, det är ändå dags att skaffa en ny telefon. Ska ta tag i det så fort jag hinner.

Nu är jag fullständigt slut. Jag var ju trött redan före helgens konferens eftersom jag slet så hårt med inför releasen av Från ljugarbänken i Täby i torsdags. Och så en superextrovert helg på det. Jag är extremt nöjd med att jag har planerat in en ledig dag i morgon som kompensation för jobbhelgen.

Ett stort tack till Ann Ljungberg och tidningen Skriva för en mycket proffsig konferens med grymt bra föreläsare!

Stress, recension och författarkonferens

Vad jag har för mig? Jag håller på att stressa ihjäl mig inför morgondagens releasefest, faktiskt :-/ Jag tar på mig alldeles för mycket ansvar i det här projektet och har lagt och lägger ner alldeles för mycket tid. Men nu finns ju boken, och från och med i morgon är den även ute officiellt. Då får jag se till att släppa ansvaret för den – om inte annat så för min egen hälsas skull. Men i morgon är det alltså boksläpp för Från ljugarbänken i Täby. Tjohoo!!

Och så har Tsunamin fått en så himla fin recension i bokbloggen Skriva läsa leva. Precis vad jag behövde under den här stressveckan :-) Vad sägs om de här fina orden:

”Jag trodde nog att jag skulle hamna i något sorts snyftläsläge, men så illa blev det inte. Tsunamin berör förstås men Jenny Forsberg har inte skrivit den för att vi ska frossa i sorgliga människoöden. Skönt det. Om någon oroar sig för dess innehåll (för det gjorde jag) kan jag lugna. Ja det är sorgligt, men jag har läst sorgligare och otäckare historier än denna. Här upplever jag att respekten för livet och förlusten av liv är oändligt stor.

Tsunamin är en bok jag kan rekommendera. En eloge också till Jenny Forsberg som skrivit och gett ut denna fina läsupplevelse på egen hand. Roligt med så välskrivna egenutgivna böcker.”

De här två styckena är så otroligt roliga att läsa för mig. Det första för att jag märker av en hel del motstånd när jag är ute och pratar om Tsunamin. Många drar sig för att läsa en bok med alltför jobbigt innehåll, och det förstår jag. Då är det så kul att läsa någon som kände så och som ändå tyckte om den. Hurra!

Det andra stycket är så kul att läsa för att egenutgivare alltid blir extra kritiskt granskade, och då är det så roligt att få beröm för just den biten. För ja, jag har gett ut två böcker på egen hand och det var slitigt men jag gjorde det! :-D

Jag har inte ens hunnit skriva något om att jag ska på författarkonferensen Skriv2016 hela helgen, och att det ju egentligen ska bli skitkul men just nu känns det inte som om jag orkar. Och så ska jag prata i tre minuter på scen om Tsunamin för en publik på typ en biljon människor – jag som verkligen inte gillar att prata för folk och tyckte att det var rätt jobbigt bara att prata för den lilla skaran som samlades på Täby Kyrkby bibliotek häromveckan. Men jag tänkte att det var dags för en utmaning inom det här området. Önska mig lycka till!

Vill du också hänga med författare och skrivande människor hela helgen? Jag har hört att det finns platser kvar, och förra årets upplaga av konferensen var verkligen bra.