Kategoriarkiv: skrivande, skrivprocessen och kreativitet

Jag kommer inte igång

Blir det något skrivet eller? Det korta svaret på den frågan är nej ;-)

Förutom marknadsföringsjobb med Skriv för din målgrupp (annonslänk) har jag inte jobbat med någon bok sedan jag gick på semester i somras. På snart ett år alltså. Under förra årets sista halva var det helt medvetet: jag behövde tid för sommarledighet, höftoperation och sedan som sagt marknadsföring för senaste boken.

Däremot trodde jag verkligen att jag skulle komma igång i januari. Men så prioriterade jag andra saker som också kändes viktiga och så vips hade det gått ett par månader till. Från och med mars var min ambition att vara igång med författarfredagarna igen. Men så var jag på en konferens en fredag. Och en fredag låg jag efter med en massa administration som jag inte ville skjuta på längre. Och så åkte jag ju iväg på Vipassana, och då gick det ett par fredagar till. Nu när jag skriver det här känner jag mig hopplöst odisciplinerad.

Nu är jag i alla fall tillbaka till mina rutiner med författarfredag. Min ambition är att jobba med kommande boken/bokserien på fredagar. Ambitionen sedan ett par veckor tillbaka är också att lägga 25 minuter varje vardag, en pomodoro alltså, på boken. (Här har jag skrivit om pomodorotekniken.) Jag tror att jag har fått till de där 25 minuterna två eller tre gånger hittills. Ja ja, gott så.

Jag vet inte vad jag ska skriva om

Mina svårigheter med disciplinen beror inte bara på att jag prioriterar andra saker; jag kommer helt enkelt inte igång. Jag vet inte vad jag ska skriva om. Jag vill inte kalla det skrivkramp, för det låter så stort och diagnosigt liksom, jag har bara lite svårt att komma igång (sa hon överslätande).

Jag vill skriva en bokserie, kanske en trilogi, och jag har tänkt mig att böckerna ska vara katastrofromaner. Jag hade bestämt mig för en första katastrof som jag har gått och klurat på i säkert något år eller två. Men dök det upp en annan tanke: borde jag inte utgå från det rådande klimathotet för min katastrof? Det känns sjukt viktigt, och det blir ju mer meningsfullt att skriva en historia som utgår från något som är viktigt på riktigt. (Inte för att det känns meningslöst att skriva skönlitteratur annars, men ändå.)

Jag har en huvudperson som jag tydligt ser framför mig. Jag har även lite tankar om en bihistoria om henne. Som jag ser det just nu är det fyra orsaker till att jag inte kommer igång:

  1. Jag har alltså inte bestämt mig för vad själva huvudhändelsen, katastrofen, ska bestå av.
  2. Om jag ska skriva en hel serie vill jag ta fram ett ungefärligt synopsis även för 1–2 kommande böcker efter den första, för att veta vart jag är på väg och se att allt hänger ihop, och det gör tröskeln ännu högre för att komma igång.
  3. Jag har inte skrivit en ny roman från grunden sedan 2006 – det känns stundtals som om jag har glömt hur man gör.
  4. Jag vill få in något som inte bara är underhållning utan ett budskap, och då får jag total prestationsångest – hur 17 gör jag det?? Sådant kan väl inte lilla jag? Jag har ju fullt upp med att själv försöka begripa mig på livet – hur ska jag kunna förmedla något viktigt till de eventuella läsarna? Typ.

Det känns skitjobbigt att jag inte alls kommer igång. Och så går jag och tycker att jag är dålig som inte skriver. Och känner prestation för att så många författare verkar skriva en bok om året och om jag ska jobba som jag har gjort hittills så räknar jag med tre år för en skönlitterär bok – när jag väl har kommit igång. Och så blir jag stressad för att jag inte kommer igång. Och det gynnar så klart inte kreativiteten.

Det är okej

När jag skärper mig kan jag frammana den rätta inställningen för att kunna vara kreativ. Den ser ut så här: Jag behöver tydligen en lång startsträcka för den här boken/den här bokserien. Det är okej. Herregud, det var alltså tolv år sedan jag började på en ny roman sist; det är klart att jag måste tillåta mig att vara ringrostig! Jag har tydligen ambitionen att skriva om något stort och viktigt; det är klart att det tar tid. Jag har börjat göra en hel del research. Fortsätt med det och se vad jag får för idéer av det. Och om jag får för mycket prestationsångest av att utgå från klimatförändringarna så får jag väl börja i någon annan ände, skriva om en annan katastrof som jag hade tänkt från början. Det kommer att bli bra det här – det tar lite tid bara. Det är okej.

Hör du den lugnande rösten som jag använder när jag säger det här till mig själv? ;-)

Känner du igen dig? Har du haft svårt att komma igång att skriva (eller göra något annat för den delen)? Vad hjälpte dig att komma över tröskeln?

Kanske blir det lite jobb på balkongen i dag också – så här såg det ut igår.

Från Instagram March 28, 2018 at 09:44AM

Jag vet inte var den här resan slutar, men den går i alla fall en bra bit utanför bekvämlighetszonen. Idag åker jag på Vipassana. Ska sitta och meditera i tio dagar. Det betyder att från och med i eftermiddag går det inte att nå mig på ett tag. Hej så länge! 🌞

#jennyforsbergpunktnu
on Instagram: https://www.instagram.com/p/Bg2-SJsn9bI/

Tre vanliga myter om författare

Det här är nog de tre vanligaste myterna som jag stöter på när jag berättar för någon som inte känner andra författare att jag skriver böcker:

  1. Alla författare är kända. Personen som får reda på att jag har skrivit flera böcker frågar då vad jag har skrivit och förväntar sig att hen ska ha hört talas om mig eftersom jag har skrivit böcker. Författarförbundet hade 3 000 medlemmar år 2015 läser jag på Wikipedia. Det finns förstås många fler som har skrivit en bok än antalet medlemmar där. Så klart har ingen hört talas om alla dessa författare. Jag är inte känd utanför mitt nätverk. Om du är språkkonsult, språk- eller textnörd eller till exempel utbildar professionella skribenter kan du möjligtvis ha hört talas om min bok Tydliga texter.
  2. Om man är författare så blir ens böcker alltid recenserade på kultursidorna i de rikstäckande morgontidningarna. Jag tror faktiskt att en del har en bild av att det är något som sker automatiskt, typ att alla nyutkomna böcker blir recenserade där. Ha, ha :-) De tidningar som skriver om en ny bok som jag har släppt är de som jag lyckas få intresserade, och det är i allmänhet lokalpressen. Och så bokbloggare förstås – där handlar det också om personer som jag själv kontaktar och frågar om de vill läsa min bok. I inlägget Har du fått några recensioner? har jag skrivit om det här tidigare.
  3. Alla som har skrivit en bok kan försörja sig på det. Eller åtminstone alla som har skrivit flera böcker. Ha ha, igen. Under 2017 stod inkomster från mina böcker för ungefär 4 procent av den inkomst jag skulle vilja ha. (Ja, för mig är det mer relevant att räkna på den inkomst jag skulle vilja ha än av min faktiska inkomst, eftersom det är långt från varje år som jag som frilans når upp till den inkomst som jag vill ha.) Då har jag sammanlagt skrivit två romaner och fyra fackböcker hittills. Det här inlägget i tidningen Skriva från 2012 gör en uppskattning som säger att det är omkring hundra personer i Sverige som kan försörja sig som författare. Hundra pers. Jag är alltså ganska långt därifrån. Och tro mig, det finns många som tjänar mindre på sina böcker än jag.

Nästa vecka ska jag börja (tänka) på min nästa roman

Du har kanske noterat att den här bloggen handlar väldigt lite om mina böcker och bokskrivande för närvarande – i alla fall med tanke på att det är en författarblogg. Och i så fall har du noterat helt korrekt. Det beror på två saker:

  1. Jag skriver inte på någon bok just nu.
  2. Jag har styrt om fokus på bloggen lite så att det blir mindre bokprat och mer prat om sådant som jag går och funderar på för närvarande.

Min tanke var att jag skulle komma igång med en ny roman under januari, men så blev det inte. Anledningen till det skrev jag om i det här inlägget: Skriva en bok eller göra en onlinekurs? Jag konstaterade att om man ska vara krass och titta på inkomsterna så tjänar jag inga pengar på att skriva romaner, men min onlinekurs Skriv tydliga texter var min största källa till passiva inkomster under förra året. Så jag prioriterade att förbättra några saker som behövde förbättras i den, och sedan lade jag två veckors jobb på att ta fram en kort onlinekurs som heter Lär dig skilja mellan de och dem på en timme. Detta för att mitt språkbrev om hur man skiljer mellan de och dem är den sida på Klartexts webbplats som får mest besökare år efter år, och jag ville göra ett försök med att se om det även fanns intresse för en onlinekurs om det. Facit hittills är att det inte gör det, så jag behöver klura på om jag behöver prissätta annorlunda eller göra något annat för att den ska sälja.

Och så har jag prioriterat andra mindre arbetsinsatser i olika egna projekt, och i mina och makens gemensamma projekt, som jag hoppas ska leda till passiva inkomster så småningom. Men nu har jag snart gjort det som hade högst prioritet, och från och med nästa vecka är planen att införa författarfredag igen. Yay!

Min tröskel inför att börja romanjobbet är fortfarande hög. Några hinder som jag behöver ta mig över:

  1. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om. Det ska bli en katastrofroman. Jag har en huvudperson och en hel del bakgrundsinfo om hen. Jag hade bestämt mig för vilken katastrof jag skulle skriva om och var tokpepp på det, men nu har jag börjat fundera på om jag inte måste skriva om klimatförändringarna i stället – det känns skrämmande aktuellt och jag ägnar ändå en hel del tid att fundera på det, så det vore inte dumt att faktiskt ha en anledning att göra rejäl research om det.
  2. Jag är sugen på att skriva en serie med tre eller flera böcker och har massor av funderingar kring det: Ska jag skriva synopisis till flera böcker på en gång? Behöver jag kanske faktiskt skriva två eller tre böcker innan jag försöker hitta förlag (eller ger ut dem själv) eftersom läsare vill läsa fortsättningen och jag inte kan leverera snabbare än var tredje år eller så?Hur fungerar det med en serie med katastrofromaner om den stundande katastrofen är att jorden går under men läsaren vet att det kommer en bok till i serien?
  3. Jag behöver lära mig ett nytt verktyg, Scrivener. Många författare skriver i det, och om jag har förstått mitt nätverk rätt så är det till stor hjälp om man som jag har ett synopsis- och strukturdrivet arbetssätt. Alltså det här är inget problem alls; ett nytt verktyg är ju bara att lära sig – men det bidrar ändå lite till motståndet att veta att jag behöver sätta mig in i nya saker innan jag kan komma igång.

Mina första författarfredagar (eller kanske de första månadernas författarfredagar?) kommer alltså att bli mer tankearbete än skrivarbete. Och nu när jag skriver det här inlägget så känner jag att jag blir peppad. Att börja på en ny roman är ju det roligaste som finns!

Så här någonting tänker jag mig mina arbetsdagar med min kommande roman. *ignorerar att det var fjorton minusgrader i morse*

Få det gjort med pomodoro – tricket som gör skillnad

Det var länge sedan jag skrev om pomodoro, och det kanske inte är alla som har koll på vad det innebär, så här kommer en beskrivning.

Pomodorotekniken kan man säga är ett sätt att jobba i intervaller för att hålla intensiteten uppe. Du jobbar i 25 minuter och sedan tar du en paus i 5 minuter. Och så upprepar du det. Ett 25-minuters jobbsjok är en pomodoro. När du har gjort 4 pomodoro med 5 minuters paus mellan varje så tar du en lite längre paus – 15 minuter för att vara exakt. Och sedan börjar du om och gör 4 nya pomodoro med 5 minuters paus mellan. Om du gör det här hela dagen så tar du kanske lunch efter 8 pomodoro. Och så börjar du om och gör likadant på eftermiddagen. Själv orkar jag absolut inte jobba så här fokuserat i åtta timmar på en dag, men kanske fem timmar, alltså 10 pomodoro, kan fungera för mig.

Att tekniken kallas pomodoro – alltså tomat på italienska – kommer sig av att man använder en äggklocka i form av en tomat för att hålla tiden. För du behöver någon typ av klocka som säger till när en pomodoro eller rast är slut. Jag använder en androidapp som heter Goodtime. Men det finns många pomodoroappar – sök på pomodoro där du brukar tanka ner appar så hittar du.

Ett viktigt knep är att när klockan ringer så lyfter du fingrarna från tangentbordet direkt. Du ska inte ”bara skriva klart först”, utan grejen är att sluta direkt. Om du slutar mitt i en mening är det nämligen mycket lättare att komma igång igen efter pausen.

Rör på dig mellan varje pomodoro

Jag hade inte jobbat med pomodoro på länge när jag började igen i våras. Då lärde jag mig tricket som har gjort en gigantisk skillnad för mig: när appen piper för paus så ska jag inte kolla Facebook eller mejlen eller vad jag nu tycker att jag också vill göra. I stället ska jag gå i från datorn och röra på mig i fem minuter. Eller femton minuter om det är den längre pausen. Jag kan göra några yogapositioner, dansa, stå på händer, göra armhävningar eller vad jag nu känner för.

Att röra på sig under pausen är hela skillnaden. Efter att ha rört på mig har jag ny energi och hjärnan fungerar bättre. Och jag kommer ifrån lite av det här med att ”sitta är det nya röka”, som det talas så mycket om numera. Det är bättre både för kroppen och för hjärnan att röra på sig ofta. Om du inte har läst boken Hjärnstark (annonslänk till Adlibris) av Anders Hansen, som handlar just om hur mycket bättre hjärnan fungerar när vi rör på oss, så kan jag verkligen rekommendera den. Dessutom fungerar det här mycket bättre för mig än att kolla sociala medier i pausen, för då har jag en förmåga att fastna där och inte bry mig om att appen piper.

Om du inte har jobbat med pomodorotekniken tidigare, och om du ibland har svårt med disciplinen eller att få saker gjorda – inte för att jag någonsin har det, nähäe då – så tycker jag absolut att du ska ge det en chans. Och samtidigt få chansen att röra på dig under arbetsdagen. (Liten reservation för att jag som har mitt kontor hemma kanske kommer bättre undan med att stå på händer eller dansa runt en gång i halvtimmen än vad andra gör. Eller vad vet jag.)

 

Skriva en bok eller göra en onlinekurs?

Jag har tidigare nämnt att min onlinekurs Skriv tydliga texter under 2017 var en större intäktskälla än mina böcker. En snabb jämförelse visar att jag la tre månader på att göra onlinekursen (som visserligen bygger på en av mina böcker, Tydliga texter, men innehåller massor av övningar och anpassningar till kursformatet). Samtidigt har jag skrivit böcker i runt femton år – eller tio år om vi ska räkna från att den första boken kom ut – och har skrivit sammanlagt sex böcker.

För onlinekurser om text har jag en bra plattform

Det verkar alltså inte vara någon tvekan om vad som är mest lönsamt av att göra en onlinekurs och att skriva en bok. Ett tillägg kanske ska vara att det gäller för onlinekurser som passar in i målgruppen för mitt företag Klartext, alltså personer som vill lära sig att skriva bättre texter i jobbet. Jag har nämligen en webbplats som är bra sökmotoroptimerad och har många besökare varje månad. Det är så de flesta av mina onlinekursdeltagare kommer till kursen; de hittar webbplatsen genom att googla. Om jag vill göra onlinekurser inom något helt annat område, där jag behöver starta en separat webbplats, kan jag inte räkna med att kursen säljer sig på egen hand alls. Åtminstone inte de första åren. Då måste jag själv sälja varje kurs med hjälp av olika kampanjer och synlighet i sociala medier.

Om jag ska vara krass så borde jag alltså inte skriva några fler fackböcker om språk, utan ta fram fler onlinekurser i stället. Jag har inget material på gång just nu som skulle kunna bli en bok, så det är inte ett beslut jag behöver fatta inom den närmaste tiden, men det är absolut något att fundera över längre fram.

En bok imponerar mer än en kurs

En intressant parentes är imponansfaktorn. Folk blir så imponerade när de hör att man har skrivit en bok. Det ger pondus och stärker min roll som expert på hur man skriver begripliga texter. En onlinekurs bryr sig ingen om, utom just de som är målgrupp för kursen. Då är det ändå lika mycket jobb att ta fram en onlinekurs som att skriva en bok och kräver lika mycket pedagogiska kunskaper och förmåga att kunna strukturera materialet och så vidare. Och onlinekursen går att ta betydligt mer betalt för.

Ska jag skriva fackböcker inom andra områden än text?

Andra böcker då? Då pratar jag dels om fackböcker inom andra områden, dels om romaner. Vi börjar med fackböckerna. Jag har ju hittills bara skrivit en fackbok som inte är en språkbok, nämligen Den snälla företagaren. Den blev lovordad och omskriven i medierna – och den är bra, om jag får säga det själv :-) – men försäljningen tog aldrig fart. Min förklaring är att den riktar sig till en annan målgrupp än mina vanliga kunder, och jag kan inte sälja den från Klartexts webbplats. Om jag skulle göra en onlinekurs eller skriva en fackbok inom ett annat område än begripliga brukstexter så är risken stor att den inte skulle sälja. Oavsett om det var en kurs eller en bok. Det kloka för mig vore att helt enkelt låta bli det här och lägga min tid på andra saker som jag har större chans att få inkomster av. Men så har jag en massa idéer. Och så tror jag på dem. Och så tänker jag att ”just det här är så intressant att den här boken/kursen kommer att bli viral och sälja stort”. Så jag kommer säkert att skriva fler fackböcker och/eller ta fram onlinekurser även om andra områden så småningom. Jag är osäker på om jag skulle välja bok eller kurs i så fall. Jag skulle nog inte vilja ge ut en bok på egen hand, men om jag har ett förlag i ryggen kanske? Jag har i alla fall inget omedelbart på gång just nu.

Ska jag skriva fler romaner även om det inte ger mig några inkomster?

Romanerna då? Där ser det helt hopplöst ut för mig att få intäkter. Jag skriver långsamt – om jag ska jobba som jag har gjort hittills, och i princip bara skriva böcker på fredagar, så räknar jag med att det tar runt tre år för mig att skriva och ge ut en roman. Jag är inte beredd att lägga en stor del av min arbetstid och min energi på att stå ute på marknader och liknande för att sälja böckerna. För det första är det inte det jag vill jobba med. För det andra har det inte fungerat för den typen av böcker jag har skrivit hittills. Det är helt enkelt inte det jag ska lägga min tid på. Då är det bättre att jag skriver en ny bok. Eller gör något helt annat som ger inkomster eller får mig att må bra. För att få fram en roman snabbare skulle jag behöva avsätta tid i sjok. Men det är svårt att göra den prioriteringen när jag inte bedömer att boken kommer ge några intäkter att tala om.

Som det ser ut just nu finns det alltså ingen som helst lönsamhet för mig i att skriva romaner. Ska jag då göra det över huvud taget? Om man ska tänka 80/20-regeln – bara göra de 20 procent av arbetsuppgifterna som ger 80 procent av intäkterna – så är svaret nej. Det är enbart slöseri med tid. Och det här är också anledningen till att jag inte har kommit igång att skriva något nytt, trots att jag trodde att jag skulle börja på en ny roman direkt efter årsskiftet. Jag behövde prioritera att jobba med onlinekurser, eftersom det verkar betydligt mer rimligt att de kommer att ge mig intäkter.

Men om jag ska gå på vad hjärtat vill så är det klart som fan att jag ska skriva fler romaner! Det finns ett självändamål med att jag gör det. Det är det jag vill göra. Det är det jag ska göra. En plan är att om jag har andra passiva inkomster, till exempel onlinekurser, så har jag mina intäkter och kan lägga tiden på att skriva romaner utan att behöva tänka på att de ska ge pengar. Där är jag inte i dag. Och prioriteringen svår: ska jag skriva roman nu eller jobba med onlinekurser nu för att bygga upp ekonomiska möjligheter att skriva romaner sedan?

Oavsett vilket så får jag nu eller senare fortsätta att harva på med mitt långsamma romanskrivande. Och någon gång kanske en av mina romaner når igenom bruset, och då drar den förhoppningsvis med sig de andra och mina romaner börjar sälja. Om inte så får det vara så. Då har jag åtminstone fått uppleva skrivarglädjen och fått vara i mina hopfantiserade världar ibland. Så det så.

Mina passiva inkomster 2017

Jag nämnde i inlägget där jag sammanfattade 2017 att jag hade tio procent passiva inkomster under året. Med det menar jag så här: Jag har ett målbelopp, en summa pengar som jag skulle vilja dra in varje år. Under 2017 drog jag in 10 procent av det beloppet i form av passiv inkomst.

Det kanske också är på sin plats att jag definierar vad jag menar med passiv inkomst. För mig betyder det inkomster där jag inte byter tid mot pengar rakt av. Däremot betyder det (oftast) inte att pengarna trillar in av sig själva. Det ligger i allmänhet många timmar av hårt arbete bakom en passiv inkomst, till exempel en bok som jag har skrivit tidigare och som nu är en källa till passiv inkomst.

Det här cirkeldiagrammet visar de olika typerna av passiv inkomst som jag har haft under året:

Det är alltså onlinekursen Skriv tydliga texter som är min största källa till passiv inkomst under 2017. Det är intressant med tanke på att jag lade en höst på att ta fram den medan jag har lagt typ femton år på att skriva böcker och har fått ihop sex stycken, men ändå kommer bokinkomsterna först på andra plats under 2017. Det talar för att jag ska lägga mer tid på att jobba med onlinekurser och mindre tid på att skriva böcker.

Annonsintäkterna på webben kommer främst från mitt företags webbplats iklartext.se, där jag har textlänkar till Adlibris för språkböcker och även till mina egna böcker, och alltså får några kronor varje gång någon klickar på en länk där och sedan gör en bokbeställning. Jag har även några sådana länkar på den här bloggen men den har inte så många läsare att det ger någon inkomst att tala om. Klartexts webbplats har däremot många besökare.

Hittelön på uppdrag innebär att jag har fått ett uppdrag som jag inte kan ta och därför lämnar det vidare till någon som kan ta uppdraget mot att jag får en hittelön på det. Det kan liknas vid att ta in underkonsulter, som ju på sätt och vis också är passiv inkomst, men hittelönsvarianten är snäppet mer passiv eftersom underkonsulter ofta innebär mer administration för mig (jo då, jag kan absolut ta in underkonsulter också; det har bara inte fallit sig så på sistone).

Dessutom har jag ytterligare två till källor till passiv inkomst som jag inte har räknat in här:

  • Investeringar på börsen. Anledningen till att jag inte har räknat med det är att jag inte riktigt vet hur jag ska räkna. Hittills har jag inte haft det här som en inkomst på så sätt att jag har plockat ut pengar och använt dem i min vardag. I stället har jag återinvesterat det mesta, alternativt låtit pengarna ligga på kontot i väntan på nästa investeringstillfälle. Och det känns inte rätt att räkna det som en inkomst när risken att förlora pengarna fortfarande finns kvar – så länge jag har kvar pengarna på börsen så kan jag ju fortfarande förlora dem. Men jag kan i alla fall nämna att jag på mina konton på Avanza har en snittavkastning på 27,43 procent under 2017. Bra jobbat, Jenny! (Eller kanske ”Bra jobbat, Bitcoin!” vore mer på sin plats, för den har en stor del i det hela.)
  • Makens och mina gemensamma passiva inkomster. Vi har annonsintäkter från några gemensamma webbplatser och har även sålt en eller ett par domäner. Orsaken till att jag inte har räknat det här är vi hittills har återinvesterat pengarna i vårt gemensamma passiva inkomster-projekt, till exempel genom att betala webbhotell och liknande, alternativt låtit pengarna ligga i en gemensam kassa för framtida utgifter i det projektet.

När jag gjorde den här uträkningen så insåg jag att jag inte har varit konsekvent med att räkna bort utgifter som är specifika för att dra in de passiva inkomsterna. Den utgiftspost jag särskilt tänker på då är avgiften som jag betalar för Simplero, verktyget som jag använder för onlinekursen. Om jag räknar bort den så har jag 9,4 procent passiv inkomst. Om jag låter bli att räkna bort den så blir det 11,2 procent. Strunt samma. Jag avrundar till 10 procent oavsett :-) Diagrammet ovan är gjort utan att räkna bort den kostnaden.

Förresten, jag var ju sjukskriven under hösten också på grund av min höftoperation, så då fick jag pengar från Försäkringskassan, men det räknar jag inte heller in bland mina passiva inkomster.

Men alltså: tio procent passiv inkomst! Tjohoo! Nu är det bara resten kvar :-)