Kategoriarkiv: vinter i värmen

Äntligen vår!

Jag upphör aldrig att fascineras över hur jag kan bo i ett land som jag tycker är så fantastiskt halva året och där jag vantrivs något fruktansvärt den andra halvan.

Nu har jag ju löst det hyfsat genom att hänga på La Gomera under en period på vintern. Det hjälper mig inte bara under perioden jag är där utan även resten av vintern. När det börjar bli eländigt framåt slutet av oktober kan jag tänka ”ja ja, jag behöver bara stå ut i ett par månader innan jag åker härifrån”. När jag kommer tillbaka till Sverige i februari kan jag tänka ”ja ja, nu är det bara ett par månader kvar tills det är vår på riktigt”. För mig är den 15 april det kritiska datumet som jag vill passera. Efter det kan det fortfarande komma snö i Stockholm om jag har otur, men i så fall lägger den sig inte kvar på marken utan försvinner direkt.

Jag fattar ju att det är jag själv som måste göra jobbet med att tycka att det är okej att det är vinter här halva året. Det är det som är mindfulness, eller om jag ska följa Vipassanatekniken: allt uppstår och försvinner, även vintern, även mina känslor inför vintern, så det finns ingen anledning att reagera på det, eftersom det ändå kommer att försvinna. Men jag kan inte det. Jag är inte där än. Jag avskyr vintern innerligt.

Men nu är det äntligen vår!! Så underbart! Jag går runt och tittar på knopparna i naturen och ser barnsligt mycket fram emot att allt blir grönt snart. Och jag har redan gått en sväng barfota i gräset – och det var skönt!

Jag flyger en gång om året

Den här vintern har jag plågats ohemult av flygskam. Ja, jag visste inte förrän jag läste ordet i DN (artikeln är bakom betalvägg) att det var så det hette, men nu vet jag.

Det kan inte ha undgått någon att flyget är en av de största klimatbovarna. Några få procent av världens befolkning väljer att flyga och förstör därför planeten för alla som bor på den. Jag är en av dem. Jag väljer att flyga en gång om året.

Jag har hittat lösningen på mitt vinterproblem

Den som känner mig vet att jag bor i ett land som jag gillar mycket under sommarhalvåret, men där jag inte alls trivs på vintern. Jag mår dåligt av mörkret och kylan och jag är så tacksam för att jag har hittat mitt sätt att hantera det. Delar av vintern tillbringar jag på kanarieön La Gomera. Jag brukar bli borta i knappt två månader. Jag skulle gärna förlänga den vistelsen ytterligare någon månad eller två, men det är några pusselbitar som saknas, bland annat att det är dyrt att hyra boende i Valle Gran Rey där jag håller till, så mina boendekostnader flerdubblas under perioden jag är där.

Jag har alltså ett problem: att vintern i Sverige får mig att vantrivas. Och jag har efter många år hittat lösningen: en plats där jag kan tillbringa delar av vintern och därmed må bra och trivas med livet även på vintern. Att avstå från det – och därmed få sämre livskvalitet, sämre energi och kanske sämre arbetskapacitet och hälsa, känns som ett otroligt dåligt alternativ.

Lätt att avstå från det man inte saknar

Jag är avundsjuk på den som bor i ett land där hen trivs hela året, som inte känner något behov av att åka därifrån. Eller på den som gillar att resa och tycker att det låter som ett roligt äventyr att ta tåget till södra Spanien och sedan båten till Teneriffa.

För jo, det skulle vara möjligt att ta sig till La Gomera utan att flyga. Jag som avskyr att resa tycker att det låter fruktansvärt jobbigt. Och jag undrar hur sjösjuk jag skulle bli på båten? Om jag inte stannade och sov någonstans på vägen (jag kan aldrig sova på resa) skulle jag kanske kunna ta mig till La Gomera utan flyg på bara några dagar. Mer rimligt är att planera in åtminstone ett par hotellnätter och räkna med minst en vecka (med reservation för att jag inte har tittat i detalj på hur resrutten skulle se ut). Om jag skulle ta hand om mig själv och faktiskt må bra också skulle jag nog få lägga 10 eller 14 dagar på resan, och då se mig omkring på några ställen i Europa på vägen. Men då pratar vi många hotellnätter, många tusenlappar. Och sedan samma tur hem igen. Flera veckor på resa. Och min vintervistelse skulle gissningsvis kosta mig någonstans mellan två och tre gånger så mycket som i dag, vilket jag inte har budget till.

Jag räddar inte planeten genom att avstå en flygresa

Samtidigt som jag befann mig på den här långa, dyra och för mig jobbiga resan genom Europa och ut över Atlanten skulle flygplanet mellan Stockholm och Teneriffa gå fram och tillbaka över huvudet på mig. Planet är oftast inte fullbokat och jag skulle kunna följa med det för runt en tusenlapp.

För mig som individ känns det inte rimligt att välja bort den flygresan. Och vad skulle planeten vinna på det? Inget på kort sikt antagligen. Det positiva skulle vara att jag blir av med min flygskam och att jag genom att själv skippa flyget kan bidra till att motivera andra att göra likadant.

Men vi behöver ju hitta en annan lösning än att flyga i den omfattning som vi gör nu. Jag vet inte om det är att sluta flyga helt eller om det räcker att dra ner på flygandet rejält – om vi inte kan hitta ett miljövänligare sätt att flyga alltså. Och å, vad jag beundrar alla som har tagit steget och slutat flyga, även om det är en uppoffring. Jag uppmuntrar verkligen fler att ta efter. En stor kram till dig om du hör till dem!

Bara den som försöker göra rätt blir kallad hycklare

Det där med trovärdighet är förresten intressant. Jag har på sistone läst några åsikter om att man inte måste leva som man lär, till exempel den här artikeln i Politism, som jag citerar här:

”Man måste tillåtas leva i samhället så som det är, trots att man har åsikter om hur det borde förändras.

Alternativet är att de som helt saknar moraliska principer ständigt vinner – de kan ju aldrig vara hycklare.

Är man exempelvis miljöengagerad finns det tusen sätt att trampa i klaveret. Den som inte bryr sig kan å andra sidan inte göra fel.

Därför är kravet på att man ska leva som man lär alltid en fälla för människor med stark moraluppfattning. Det blir ett incitament att inte bry sig – om klimatet (varför flyger du och varför käkar du kött?), om skatterna (varför gör du avdrag om du gillar höga skatter?) eller om människor på flykt (varför har du inte en flykting boende hemma hos dig, om du nu bryr dig så mycket?).

Kravet på att man ska leva som man lär är en ständig belöning till alla som inte bryr sig. ”

Jag önskar verkligen att vi får en bättre klimatpolitik, inklusive restriktioner för flygandet, men under tiden väljer jag att fortsätta flyga mellan Stockholm och Kanarieöarna en gång om året. I det valet är jag en planetförstörare. Men min årliga flygresa behöver inte – kan inte, får inte – hindra mig från att vara en planetskötare i andra sammanhang. Jag tänker fortsätta handla second hand, konsumera begränsat och medvetet, sopsortera, odla grönsaker, plocka mat i naturen, äta huvudsakligen växtbaserad mat och så vidare. Jag tänker inte heller låta flygskammen hindra mig från att uppmuntra andra att göra det hållbara och bästa för planeten.

Jag hoppas att ni är med mig här. Jag hoppas att vi kan rädda planeten tillsammans, men vi gör det inte genom att kalla varandra för hycklare. Att säga ”men du då, du flyger ju” till någon som sprider förslag på hur vi kan leva hållbart – det hjälper inte planeten det minsta.

Får jag iväg manus till förläggaren den här veckan?

Jag är lite förvånad att det känns så pass okej att vara i Sverige igen. Jag tror att det faktum att det har varit sol nästan varje dag sedan jag kom tillbaka bidrar mycket. Ljuset påverkar mig alltid, på gott och ont.

Och så är det för mig mycket lättare för mig att vara i Sverige den här årstiden än i november och december. Även om jag inte tänker på att det blir ljusare varje dag så blir det ju det. Och om bara ett par månader är det vår på riktigt. Så om jag någon gång kommer till ett läge där jag kan vara i Valle Gran Rey en längre period än den här vinterns sju veckor så vill jag satsa på att åka tidigare, snarare än att komma hem senare. Att åka i början av november vore perfekt. Och nu låter det som att jag tycker att de där sju veckorna är blaha blaha – det är det verkligen inte. Jag är galet tacksam över att jag hade möjlighet att tillbringa sju veckor den här vintern också i mitt andra hem och på den plats på jorden där jag helst vill vara på vintern. (Vet du inte vad jag pratar om nu? På Gomerabloggen skriver jag om mina vintervistelser på La Gomera.)

Författarjobbet då, hur går det med det? Jo tack, jag har gott hopp om att den här veckan skicka en redigerad version av manuset till kommande språkboken till förläggaren. Det är väl inte läge att ropa hej med tanke på att jag hade tänkt att vara klar med den här versionen redan före jul. Men hopp har jag. Om jag lyckas firar jag med att gå på bio på fredag kväll, i stället för att jobba till 23, som annars är standard hos mig på fredagar. Om jag bara lyckas jobba som författare en dag i veckan gäller det att klämma ut så mycket som möjligt ur den dagen :-)

Ännu en dag på kontoret – åtminstone under min period på La Gomera. Nu är jag i Sverige igen, men himlen är fortfarande blå.

Negativa drivkrafter kan leda till något positivt

Man hör ofta att man måste utgå från positiva drivkrafter för att göra något, att en negativ drivkraft är fel anledning att söka sig vidare eller gå in i något. Jag håller inte med.

Jag menar inte att det skulle vara dåligt att utgå från en positiv drivkraft, men negativa drivkrafter kan också vara viktiga. Det är genom att magkänslan säger åt oss att något är fel som vi kan söka oss bort från det. Här kommer tre exempel på när jag har tagit viktiga beslut i livet med utgångspunkt i negativa drivkrafter.

Tog ett jobb för att slippa vara arbetslös

När jag precis hade gått klart språkkonsultutbildningen sökte jag jobb. Några veckor efter examen hade jag bara ett jobb på gång, och jag fick inte helt bra vibbar från den potentiella arbetsgivaren. De tog lång tid på sig att bestämma sig, och när jag hörde av mig så var det alltid ”Vi ska fatta ett beslut nästa vecka.” eller ”Vi ska fatta ett beslut på söndag.” På söndag? Jobbar de på söndagar? Förväntar de sig att jag också ska göra det? Men det här var det jobb jag hade på gång just då, och jag hade ingen lust att gå från fattig student till fattig arbetslös – jag ville ha ett jobb! Så när jag till slut blev erbjuden jobbet så tog jag det, inte av den positiva drivkraften att jag ville ha jobbet utan av den negativa drivkraften att jag inte ville vara utan jobb. Och det blev bra! Jag blev kvar på det jobbet i ett par år, jag lärde känna fantastiska människor och lärde mig otroligt mycket.

Startade eget för att jag inte trivdes på jobbet

Företaget jag jobbade på i exemplet ovan gick i konkurs och jag fick ett annat jobb, som inte passade mig. I tre månader satt jag och vantrivdes och våndades. Sedan bestämde jag mig för att starta eget – något som jag inte hade haft en tanke på tidigare, trots att jag kände många egenföretagare redan då. Innan dess hade jag aldrig trott att jag skulle starta eget, men nu gjorde jag det för att komma bort från ett jobb där jag inte trivdes. Och det blev bra! Jag är fortfarande min egen femton år senare.

Åkte till La Gomera för att slippa den svenska vintern

Jag har svårt för den svenska vintern med kylan och mörkret, så jag ville slippa den. Därför åkte jag till La Gomera en vinter. Jag blev kär i byn Valle Gran Rey, och nu – sex vintrar senare – åker jag fortfarande hit varje vinter. (En längre variant av den historien kan du läsa i det här inlägget på Gomerabloggen med frågor och svar om mina vintrar på La Gomera.) Jag åkte iväg för att slippa vintern. Och det blev bra! Jag hittade inte bara ett sätt att hantera vintern utan fann även en plats som jag nu betraktar som mitt andra hem och som jag absolut inte vill vara utan i mitt liv.

Använd negativa – och positiva – drivkrafter

Jag säger inte att du ska ignorera din magkänsla och göra saker som inte känns rätt. Inte heller säger jag att du ska sluta gå på dina positiva drivkrafter. Men jag säger att ibland föds det bra saker ur negativa drivkrafter. Hur kan du använda det i ditt liv? Har du några exempel på när du har haft nytta av negativa drivkrafter?

Negativa drivkrafter kan leda dig in på en väg som du inte skulle ha tagit annars.

Knyter ihop trådar

Just nu håller jag mest på och knyter ihop trådar inför att lämna landet på söndag. Det blir några dagar på Teneriffa innan jag fortsätter till mitt vintertillhåll Valle Gran Rey på La Gomera. Jag kommer att blogga därifrån på Gomerabloggen som vanligt.

Jag kommer att blogga här också förstås, men det brukar bli mer aktivitet på Gomerabloggen än här under perioden när jag är där.

Hur går det med bokjobbandet då? Jag måste erkänna att det känns trögt med redigeringen av kommande språkboken. Jag kan inte avgöra om det är jag som jobbar långsamt eller om det bara är mer omfattande än jag hade tänkt mig. Så här säger jag nog alltid om mina redigeringsperioder, när jag tänker efter :-) Jag har också svårt att avgöra hur mycket jobb det är kvar i den här redigeringsomgången. Min förhoppning var att få till lite extra tid till redigeringen den första veckan i januari. Det brukar vara dåligt med jobb i januari, och den där första veckan brukar det definitivt vara dött. Men så dök det faktiskt upp ett jobb den veckan, som jag kände att jag behövde tacka ja till, så den där extra redigeringstiden frös inne. Ja ja, förr eller senare blir det en bok – det brukar det ju bli.

Men först ska jag ha två veckors välbehövlig semester. Jag ska turista på Teneriffa i några dagar – det kommer jag att berätta allt om på Gomerabloggen. Och sedan blir det en dryg veckas chill i Valle Gran Rey. Min plan är att sitta under parasollet och läsa en massa böcker, varvat med lite yoga och promenader och så. Och ingen snö så långt ögat når. Det blir bra!

På plats på La Gomera-kontoret

Jag är äntligen i Valle Gran Rey på La Gomera igen – mitt bästa vintertillhåll. Jag var på Gran Canaria på semester över jul, kom till Valle Gran Rey  i onsdags och har sedan fortsatt att vara ledig veckan ut. Men nu är det dags att växla upp och i morgon sätter jag mig och jobbar under parasollet.

Under januari är det också dags att på allvar sätta igång med bokproduktionen så att Tsunamin kommer ut någon gång.

Om du vill veta mer om vad jag har för mig på La Gomera så bloggar jag om det på Gomerabloggen. Förmodligen kommer jag att blogga mer än vanligt på rawfoodsidan (länk borttagen pga nerlagd blogg) också, eftersom jag alltid blir inspirerad att äta mer raw food än vanligt när jag är på en plats som har så härliga frukter och grönsaker. Hoppas att du också har haft sköna helger!

”Å, du åker iväg och skriver”

Det här är reaktionen från hundra procent av alla som får reda på att jag tillbringar delar av vintern på varmare breddgrader och som samtidigt vet att jag skriver böcker: ”Å, vad roligt att du åker iväg och skriver!” Hundra procent.

Men nej, tyvärr. Eller alltså att vara författare är ju en del av mitt jobb. Och att skriva är en del av jobbet med att vara författare. Och om vintervistelsen sammanfaller med en period när jag är i skrivfasen så kommer jag att skriva vidare på det som jag skriver på. Det där med att åka iväg och skriva har jag däremot inte fått till än. Då måste jag dels tacka nej till alla andra uppdrag och åtaganden under januari, dels vara i skrivfasen på mitt pågående bokprojekt. Men vem vet, kanske jag lyckas med det någon gång?

Nu i januari kommer jag dock att göra som vanligt: flytta kontoret till La Gomera under januari och sitta där och jobba, fast i ett januariklimat som jag trivs bättre i. Jag har ett större och ett mindre uppdrag som jag redan jobbar med, och som jag kommer att fortsätta med, och eventuellt ett som jag ska påbörja. Och så är jag redaktör för Täbyförfattarnas antologi med noveller från Täby, så det kommer att ta en del tid.

Dessutom ska jag jobba vidare med bokproduktionen, så att jag kan få ut Tsunamin under våren. Det bästa vore om jag kunde beställa ett provtryck från tryckeriet så att det levereras lagom tills jag kommer hem i februari. Jag vet inte om det är en realistisk tidsplan – jag har svårt att bedöma hur lång tid de olika stegen tar. Förra gången kändes det som om allt tog en evighet, men det var nog mest för att jag inte hade gjort det förut.

Eventuellt blir det radiotystnad här i ett par veckor nu; jag ska ha semester. I januari blir det nog ungefär samma ambitionsnivå här som vanligt. Vill du veta mer om vad jag har för mig på La Gomera? Häng på till Gomera.nu – en blogg på svenska om La Gomera.

5 tips för att överleva november

Blir du också trött och låg så här års? Här kommer mina bästa tips på att må bra i höstmörkret.

  1. Skapa en vardag som du gillar. Ha ett bra jobb, eller åtminstone ett som är okej. Ha bra relationer. Gör roliga saker på fritiden.
  2. Rör på dig. Träning och motion är bra mot deppighet och trötthet. Ta en promenad varje dag – se till att fånga det dagsljus som finns om du har möjlighet. Och rör på dig så att du blir svettig några gånger i veckan.
  3. Köp en dagsljuslampa om du påverkas negativt av mörkret. Jag har en på skrivbordet sedan minst tio år tillbaka. Den kostade nog ett par tusen, men det är en av de bästa investeringar jag har gjort.
  4. Ha saker att se fram emot. Inte bara våren, utan något som är närmare. Planera in något kul!
  5. Ät d-vitamin om du är trött och har huvudvärk ofta. Prova ett tillskott i ett par veckor så borde du märka om det var d-vitaminbrist som var problemet.

Själv har jag haft en bra höst – det var fint väder länge och det är inte förrän nyligen det har blivit kallt i Stockholm. Och nu är det inte ens en månad tills jag flyr landet. Jag kommer som vanligt att hålla till på La Gomera hela januari och blogga om det på Gomerabloggen.

Tillbaka i ett vintrigt Sverige

Nu är jag tillbaka i Sverige. Det är snö i Stockholm; det gillar jag inte.

Två dagar tog det att komma hem från La Gomera. Dessutom har jag ägnat två dagar den här veckan åt att typ sortera papper och få ordning på allt som hade blivit liggande medan jag var borta. Och så har jag suttit hos en kund och jobbat en dag. En ganska hektisk vecka alltså. Men nu är det alldeles snart helg. Skönt!

En av resdagarna fick jag i alla fall till en hel del redigeringstid. Jag har gjort det mesta av researchjobbet och är äntligen igång med redigeringen ordentligt. Det blev en riktigt fokuserad redigeringsdag på flyget. I alla fall tills batterierna tog slut i datorn. Då fick jag å andra sidan lyxen att läsa skönlitteratur i ett par timmar. Inte fel det heller.

Under min vistelse på La Gomera har jag läst mer än jag normalt gör. Och det känns kul! Jag har äntligen skaffat ett konto på Goodreads också, och lagt upp mina böcker där. Det ser så fånigt ut när ingen har betygssatt – jag har ju nyligen lagt upp dem. Finns du på Goodreads? Har du läst Akrobaten – eller någon annan av mina böcker? Om du har lust att ta några minuter och sätta ett betyg på boken där så skulle jag bli glad :-)

Jag ska få till bättre rutiner för att blogga här igen. Jag får erkänna att jag prioriterade ner den här bloggen under januari för att i stället blogga mer på Gomerabloggen och rawfoodsidan (länk borttagen pga lagt ner den bloggen). Men nu är det dags att bli mer regelbunden igen. Ungefär två inlägg i veckan är ambitionen.

En trött höst

Jag är så trött! Jag vet ju att den här årstiden, ja hela vinterhalvåret, gör mig galen. Men brukar jag verkligen vara så här trött? Det känns inte normalt.

De senaste veckorna har jag haft flera dagar när jag knappt kunnat koncentrera mig på något annat än hur trött jag är. Och ja, jag vet att det jag tänker på är det som får energi men jag är för trött för att orka tänka på det.

Även de dagar som jag varit piggare har jag kroknat på eftermiddagen eller tidigt på kvällen. Fem soltimmar blev det i Stockholm under november och det är tydligen färst på över hundra år. Jag antar att det är det som påverkar mig.

De senaste åren har det ju blivit så inne att äta D-vitamintillskott på vintern, och många upplever att de blir piggare av det. Själv har jag hoppat över, eftersom jag ju inte är i Sverige hela vintern. Men nu undrar jag om jag inte måste göra ett försök ändå – den här tröttheten gör mig desperat.

Nåja, om två och en halv vecka drar jag söderut. Det blir en veckas semester på El Hierro och sedan en dryg månads vardag på La Gomera. Jag kommer att blogga därifrån på Gomerabloggen som vanligt. Lääängtar!