Innan jag började blogga undrade jag hur folk kunde komma på så mycket att blogga om. Inte gick jag omkring och fick idéer till nya blogginlägg var och varannan dag. Men så startade jag bloggen och vips drog en ny kanal i min hjärna igång – bloggkanalen. Nu får jag nya idéer till blogginlägg hela tiden. Det som hindrar mig från att sitta och blogga hela dagarna är inte brist på idéer utan att jag ibland måste jobba lite också. Och så är det ju alla de där böckerna som ska skrivas …
Varje gång jag drar igång ett nytt projekt så skapar min hjärna en kanal för det och plötsligt sprutar det ut nya idéer. Jag tror faktiskt inte att det finns någon övre begränsning för hur många kanaler det kan finnas rent kreativitetsmässigt. Det finns förstås begränsningar i tid. Det finns även begränsningar i hur många projekt min hjärna ska ha igång samtidigt om jag fortfarande vill må bra och ha balans i tillvaron, hur många timmar per dygn som min kropp klarar av att sitta framför datorn och så vidare. Men jag tror alltså inte att själva kreativiteten har någon maxgräns, om ni förstår skillnaden?
För mig är det viktigt att inte bara vara kreativ utan även produktiv. Det räcker alltså inte att jag sprutar ur mig idéer, jag måste även få ner dem i en form som leder till något. Ett exempel är att om jag sprutar ur mig romankaraktärer, scener, händelser eller miljöer så kommer jag snart att ha en hög med lösa anteckningar. Om jag däremot vill producera en hel roman så krävs det även ett stort mått arbetsdisciplin. Lösningen här är förstås att fokusera.
För att fokusera, koncentrera mig på någon av de kreativa kanalerna, behöver jag stänga av de andra. Några kreativa kanaler som jag har påslagna just nu är Den snälla företagaren, bloggen, twitter och någon slags generell sociala medier-kanal. De skönlitterära kanalerna – romankanalen, haikukanalen, novellkanalen och fritt skrivande-kanalen – har jag däremot stängt av tillfälligt.
Just det!