Tidigare i veckan blev jag intervjuad av Ann Ljungberg för hennes kommande bok Min kompis är författare! – socialt nätverkande för författare och förlag. Boken har två delar: en del där Ann intervjuar mig och sju andra författare om hur vi arbetar med marknadsföring i sociala medier, och en del som är mer praktiskt inriktad. Eftersom Ann är en klok och kunnig person är jag säker på att det blir en riktigt bra bok, och jag ser verkligen fram emot att läsa den.
Under intervjun pratade Ann och jag bland annat om balansen mellan att ha en strategi för sin närvaro i sociala medier kontra att vara spontan. Själv tycker jag att det är viktigt att ha en strategi i grunden, men att man inte får vara rädd för att uttrycka sig spontant utan att tänka på att varje litet inlägg måste passera genom strategins nålsöga.
Intervjun aktualiserade också en fråga hos mig som jag funderar på titt som tätt: hur mycket ska man tjata i sociala medier? Ibland tycker jag att jag tjatar om samma saker i alla kanaler – och även i samma kanal. Men å andra sidan vet jag själv att jag oftast inte reagerar på ett budskap (klickar på en länk eller vad det nu kan vara) förrän jag ser det kanske tredje gången eller så. Jag har även för mig att marknadsföringsförståsigpåare brukar säga att man måste publicera en annons ett visst antal gånger (nio??) innan folk reagerar på budskapet. Så jag tror att tjatet fyller en viktig funktion, men det får ju inte gå till överdrift. Hur gör du? Tjatar du? Stör du dig på andra som tjatar?
Det är då en skör balansgång mellan vad som är trivialt och vad som är ens käpphäst eller skötebarn! Jag menar att vi måste nästan ”tjata”, både för att vi inte kan annat och för att droppen urholkar stenen osv. Och så får man väl försöka att leta fram nya vinklar på det. Eller?
Ja, det är nog bästa sättet: ”tjata” fast på ett varierat sätt, så att läsarna inte tröttnar.