Med risk för att verka tjatig tänker jag återknyta till senaste avsnittet av Babel igen. Kulturjournalisten Martin Aagård pratade om två olika typer av bokläsande: man kan läsa framåtlutad eller tillbakalutad. Ett framåtlutat läsande är att man sitter vid tangentbordet och läser, man klipper och klistrar, sparar och använder texten på olika sätt. Ett tillbakalutat läsande handlar snarare om att softa i soffan med en pappersroman.
Det här kan vi förstås överföra även till konsumtion av andra medier och för den delen annan typ av konst än just litteratur. För visst finns det olika slags konsumtion som fyller olika syften. När jag tittade på nämnda Babel-avsnitt var jag uppenbarligen framåtlutad: jag var beredd att ta till mig och föra vidare, i det här fallet blogga om, det som sades. På sistone har jag märkt att jag har en mer och mer framåtlutat konsumtion: jag vill gärna föra vidare och utveckla den information som jag konsumerar för att skapa en fortsatt dialog kring den och därmed få nya idéer och infallsvinklar. Som jag kan använda i mitt skapande och föra vidare igen. Och så vidare, ni hajar.
Men den andra typen av informationsintag , den tillbakalutande, fyller också en viktig funktion. Kanske främst en avkopplande sådan. Att krypa upp i soffan under en filt med en god bok är avkopplande och viktigt för återhämtningen. Men så plötsligt lutar jag mig framåt igen: vilken snygg formulering författaren gjorde! Hur kan jag vidareutveckla den och använda den i mitt eget skapande? Jag ägnar mig alltså åt tillbakalutat och framåtlutat informationsintag i en salig blandning.
När är du famåtlutad? Och när är du tillbakalutad? Skiljer du de två funktionerna åt eller tenderar du att blanda?
Jag har en romantiserad bild av att jag ska kunna ligga i soffan och läsa, men jag bara somnar, hur spännande och intressant läsningen än är. Eller snarare så här, jag har en romantiserad bild av att jag ska kunna läsa framåtlutad liggande i soffan… för det handlar ju om förhållningssättet till själva läsandet.Stephen King propagrar ju för att läsa för jämnan, om du så står i trappmaskinen på gymet eller gräver i trädgårdslandet. Hm…
Man borde kunna lyssna framåtlutad, till en ljudbok alltså? Inser att jag borde ha tittat på Babel.
Ja, det handlar helt klart om förhållningssättet. Och om du ligger i soffan så intar du kanske automatiskt det tillbakalutade förhållningssättet? Läsa för jämnan låter fantastiskt härligt! Men också lite romantiserat, för ärligt talat: hur snygga blir rabatterna eller hur bra kondis får du egentligen om du inte fokuserar mer på respektive aktivitet än att du kan läsa samtidigt?
Lyssna framåtlutad låter som en bra idé, som dock inte funkar för mig personligen. Jag tar inte in information med öronen, den bara forslas vidare ut igen, jag behöver se texten för att ta in den :-)
Apropå att se texten för att ta in den så läste jag en intressant recension av Erik Löfvendahl i SvD idag. Hade tänkt blogga om ämnet, om tid fanns. Citerar avslutningen här istället:
”I rättvisans namn måste det sägas att det finns partier i boken där Tove Leffler visar att hon kan gestalta. Annars skulle denna potentiellt intressanta bok om ett fascinerande författaröde ha blivit totalt oläsbar. Nu kan man understundom glömma bort de krångliga läsanvisningarna och bara ta del av historien. Men till nästa gång hoppas jag att författaren skriver en bok med ’osynlig’ text.”
Läs hela recensionen här >>