I senaste Babel i SVT, som du förstås kan titta på i SVT Play, pratar Kjell Espmark om sin nya bok ”Minnena ljuger”. Hans utgångspunkt är att vi människor har minnen av händelser, men att senare upplevelser gör att vi arbetar om minnena till de myter som vi behöver i våra liv. Det man gör med sina minnen säger mycket om vem man är och vad man vill med sitt liv.
Det här är något som jag har varit medveten om men inte satt ord på tidigare. Min kärlek och jag har ofta helt olika uppfattning om en händelse som vi har varit med om tillsammans. Han tycker att det gick till på ett sätt och jag tycker att det gick till på ett helt annat sätt. Det här leder ibland till … animerade diskussioner, som det så fint brukar heta. Uppenbarligen väljer våra hjärnor att göra olika saker med våra respektive minnen. Om vi, som bara är två, kan ha så vitt skilda olika minnen av samma händelse, hur många olika versioner måste det inte finnas då? Finns det verkligen inte ett ”rätt” minne, utan bara alla de olika hjärnornas respektive ihopljugna versioner? Tanken svindlar.
För en författare är det förstås en fördel att kunna skruva till verkliga händelser så att de blir mer spännande än verkligheten. Frågan är om min författarhjärna även i min vardag skruvar till mina minnen mer än vad en genomsnittshjärna gör. Ljuger mitt minne mer än medelsvenssons? En spännande och lite läskig tanke. Vad tror du? har du upptäckt några sådana tendenser hos dig själv? Eller hos andra författare?
Våra hjärnor är nog mera ljugbenägna än icke skrivande människors. För att vi vill att allting skall bli en god historia. Men om vi även ljuger för oss själva, det vet jag inte. Kanske vi i själva verket är mycket sanningsenliga i vårt inre, vi ifrågasätter och granskar. Kanske??
Hej, intressant blogg du har.
Jag vet inte om jag tror att minnet ljuger, jag tror kanske mer att man upplever saker på olika sätt beroende på våra tidigare upplevelser, minnen och intryck.
Kerstin: jag inser nu hur svårt det är att besvara frågan ”ljuger vi för oss själva”, för hur ska vi veta det, liksom :-)
Anneli: kul att du tycker att bloggen är intressant! Och du har helt rätt i att vi upplever saker olika. Att använda ordet ljuga i sammanhanget är kanske onödigt negativt. Å andra sidan finns ju möjligheten att det negativa ordet öppnar för nya tankegångar, vem vet?