Min vän Anna undrade hur jag kan komma på så mycket att blogga om. Jag sa att jag hela tiden har en fråga i bakhuvudet när jag läser något, ser på teve eller liknande: Kan jag blogga om det här? Egentligen är ju frågan bredare än så, och lyder väl snarare: Kan jag vidareutveckla det här och föra det vidare? Om det handlar om något språkligt så tänker jag snarare Kan jag starta en diskussion om det här på Klartextsidan på Facebook? Tricket är, som jag har skrivit om tidigare, att vara framåtlutad.
Men jag glömde att påminna Anna om det viktigaste, inte bara för bloggandet, utan för allt skrivande (och det mesta skapandet över huvud taget, gissar jag): Du kan inte gå omkring och vänta på den stora inspirationen! Inspirationen skapar du själv och receptet har två ingredienser:
- fingrarna på tangentbordet
- sänkta prestationskrav.
Så här tänker jag kring mitt bloggande: det är bra om jag skriver två till tre inlägg i veckan, men har jag mycket annat en vecka så är det helt okej om jag inte kommer upp i det. Jag ställer inga krav på mig själv att det jag skriver måste hålla någon viss kvalitet eller att det måste vara perfekt korrekturläst. Genom min framåtlutade inställning har jag oftast en idé om vad inlägget ska handla om när jag placerar fingrarna på tangentbordet, men oftast slutar inlägget någon helt annanstans än där jag trodde. Ibland tror jag att jag bara ska skriva något halvtrist om hur det går med boken jag skriver på. Men när jag väl har placerat fingrarna på tangentbordet så halkar de in på något helt annat, större och bättre. Ibland blir det ett sånt där halvtrist inlägg och – det här är viktigt – det är helt okej. De låga kraven på mig själv gör att jag kan skriva mer, och därmed mer som är bra.
Har du provat mina två ingredienser för att få mer skrivet/skapat? Hur gick det? Eller har du några helt andra knep?
Håller fullkomligt med om att man inte kan gå omkring och vänta på inspiration. Hur skulle man få något gjort då? Jag menar, hur ofta har man sån tur att inspirationen börjar flöda precis vid de tillfällen man har tid att sitta vid datorn?
Nej, fingrarna fasttejpade vid tangenterna, det är det enda som funkar om man vill få jobbet gjort! (sen brukar det ju faktiskt vara så att inspirationen kommer, bara man öppnar dokumentet och börjar skriva. Gör den inte det, kanske man ska ägna sig åt något annat än att skriva :)
kram
Karina
Bra synpunkt där, att om man inte får någon inspiration trots att fingrarna är fasttejpade vid tangenterna, ja då är det kanske något annat man ska göra. (Även om man så klart kan ha dåliga dagar också. )