Varför säljer Harlequin så bra? Det undrar SvD:s Lina Kalmteg i ett reportage i dagens tidning. Ja, det undrar jag också. Tydligen säljs det 3,2 miljoner Harlequinböcker om året i Norden (!) För mig låter det helt obegripligt.
Leila, en av huvudpersonerna i min psykologiska thriller romanen A, är galen i Harlequinböcker och läser dem i tid och otid. För att kunna skriva om det var jag förstås tvungen att göra en del research, det vill säga läsa Harlequinromaner. Det här skriver jag bara för att ni ska förstå att jag minsann aldrig skulle komma på tanken att läsa en Harlequinroman om det inte var så att jag var tvungen att göra research ;-)
Jag tyckte att de Harlequinböcker som jag läste då (två stycken ur serien Romantik) var erbarmligt dåliga. Jag skrattade högt minst en gång på varje sida över det klyschiga språket och de ännu klyschigare intrigerna och de extremt klyschiga könsrollerna. Och ni kan ju bara tänka er hur roligt jag sedan hade när jag försökte återskapa liknande text, eftersom jag återger en del av Leilas Harlequinintresse med hjälp av påhittade citat ur böckerna hon läser.
Lina Kalmteg i Svenskan konstaterar att både författarna och översättarna till de här böckerna är uschligt betalda, och hon kommer inte heller på varför böckerna ändå har så stor framgång. Kanske har du någon teori?
”Jag viftar samtidigt bort alla elitistiska argument som flyger runt mig och tjuter: ”De ger bara folk vad folk vill ha!”” skriver Lina Kalmteg. Varför bara vifta bort detta självklara? Lite fegt?
Män läser korkade tidskrifter om bilar och nakna brudar, kvinnor läser korkade kioskdeckare om snygga piratkillar.
”Vilken underbar bröstkorg han har!” står det i Harlekin. ”Oj, vilka stora bröst” står det i Fibban. What’s the difference? Skriv om det istället.
Skulle de senaste decenniernas jämställdhetsutveckling ha raderat all uråldrig och unken kvinno- och manssyn? Så lätt går det tyvärr inte.
(Vill bara påminna om…)
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2010 – DEADLINE 1/9
Du har ett val i höst! Och det är att välja en bra novell att skicka in…
Bara en liten påminnelse om att deadline närmar sig (1 sept) för Fantastiknovelltävlingen 2010.
Reglerna i korthet: Bidrag till fantastiknovell@hotmail.com SAMT ahrvid@hotmail.com, som ren mailtext (inga bifogade filer) med rubrik ”tävlingsbidrag”, senast 1/9. Bidrag, på svenska, bör anknyta till sf, fantasy eller skräck (rek maxlängd 50 000 tkn). Vinnarna utses av en jury. Förstapris 1000 kr, 2:a 300 kr, 3:e 200 kr (därtill ev hedersomnämnanden).
Tävlingen arrangeras för 11:e året i rad av den äldsta E-postlistan för novellförfattare, SKRIVA (skriva-request@freelists.org, med subject: subscribe, för att gå med), med stöd av föreningen Novellmästarna och Wela förlag.
–Ahrvid
Lina Kalmtegs reaktion är helt förutsägbar. Kvinnor som läser Harlequin och ser på Twilightfilmer tillhör arbetarklassen och är lågutbildade. Inga sådana som Kalmteg skulle småprata med över en mugg latte. Medelklasskvinnorna har i alla fall fått lära sig att etikettenligt hemlighålla konsumtionen av denna typ av skräpkultur. Att ”vifta bort” är en klassmarkör.
På samma sätt hör man aldrig svenska akademikermän erkänna att de konsumerar pornografi. Det gör ju bara de som jobbar som bilmekaniker eller byggjobbare.
Feministerna har svårt att stå ut med kvinnan som hon är, och kvinnorna har själva svårt att leva upp till det politiskt korrekta idealet som feminismen har skapat. Men det här är postmodernismen – det går bra att gorma över utseendefixeringen (som man bestämt menar framkallas av patriarkala strukturer), och samtidigt beställa tid till bröstförstoring.