När jag tittade på förra veckans Babel (den 16 september alltså, ja, jag vet, jag ligger efter med bloggandet) fick jag en ny idol: Lars Gustafsson. Han har skrivit 80 böcker, som fyllde en hel skottkärra i Babelstudion, och jag måste tyvärr erkänna att jag inte har läst en enda. Än.
Under programmets gång visade det sig att Lars Gustafsson hade svaret på precis allt. Därför tog Daniel Sjölin fram en liten blå låda som innehöll kort med De Stora Frågorna på. Han plockade ett antal kort och fick klokskaper till svar. Så här lät det:
– Finns det liv i yttre rymden?
– Absolut. Om en sak är fysikaliskt möjlig, till exempel gungstolar, så har den redan förverkligats.
– Vad är meningen med livet?
– Livet har ingen mening, du måste själv skapa den.
– Vad händer efter döden?
– Absolut ingenting.
– Vad är kärlek?
– Igenkännande.
Svaren kom blixtsnabbt och tvärsäkert. Visst verkar det skönt att vara den som sitter inne med alla svaren?
Tidigare i programmet fick Lars Gustafsson frågan varför han skriver. Han svarade: ”Jag skriver för att livet blir så förfärligt tråkigt om man inte skriver.” Jag tror att jag ska brodera en tavla med det underbara svaret och sätta upp i min skrivarlya. Eller nä visst nä, jag kan inte brodera – det där med handarbete har aldrig varit min grej. Och inte har jag någon skrivarlya heller. Men ni fattar.
Vad svarar du på frågan om varför du skriver?
Jag skriver för att det är så förb*nnat roligt! Och för att jag blir rastlös i kroppen (och knoppen) om jag inte får skriva… :)
Utmärkta skäl att skriva! :-)
För att jag blir så lycklig av det!
När jag skriver finns det inget rus i världen som skulle vara bättre :)
Jag skriver för att mina fingrar är bättre än min mun på att förmedla vad jag tänker.
Anneli: eller hur! :-)
Ann: Å! Precis så tänker ju jag. Bra formulerat!
Precis som honom; livet skulle allt bli bra tråkigt om jag inte fick leva i fantasin en del av tiden!
Karina: ja, det är inte dumt alls att leva i fantasin! :-)