Annika Norlin blev intervjuad i Babel, som jag skrev om häromveckan. Daniel Sjölin sa att: ”Du började som journalist, och det gick väldigt bra. Då slutade du med det och började skriva låtar på engelska och då gick det väldigt bra. Så då slutade du med det och började skriva låtar på svenska och då gick det väldigt bra. Så då slutade du med det och började plugga psykologi. Vad skulle psykologen Annika Norlin sätta för diagnos på det här?”
En teori kring det här är att olika människor trivs i olika faser. Någon trivs i fasen där det går bra och vill gärna stanna kvar i den. Någon annan vill kanske hellre vara i den där jobba-sig-upp-fasen och när man väl har tagit sig upp ur den ser man till att byta inriktning så att man får jobba sig upp igen. Jag har på sistone konstaterat att jag i de flesta sammanhang – både privat och jobbmässigt – trivs och jobbar rätt bra när jag har lite motstånd.
Det är lite som det där med att jag periodvis jobbar som en tok och bara längtar efter semestern. Och så när jag väl har semester så drar hjärnan igång en massa nya projekt, för min hjärna vill liksom inte vara ledig. Den vill vara kreativ och hitta på en massa roliga saker hela tiden. Men jag vet att min hjärna behöver vara ledig, även om den inte inser sitt eget bästa alla gånger. Så nu tänkte jag ta paus från bloggen, jobbet, datorn och vardagen och ha semester i ett par veckor. Vi får väl se vad hjärnan kan tänkas hitta på då. Hoppas att du också unnar dig en skön paus över helgerna!