Ni har väl inte missat att SVT:s eminenta litteraturprogram Babel har startat för säsongen? Se det på torsdagskvällar eller på SVT Play.
Det inslag från förra veckans program (Eller var det förrförra? Min tid verkar susa fram i ljusets hastighet för närvarande) som väckte störst intresse hos mig var det som handlade om Malte Persson. Han har skrivit boken Underjorden, som är en samling sonetter från Stockholms tunnelbana. Jag menar, går det att inte bli nyfiken på en sådan bok? Men det som främst får igång mina tankar med det här inslaget är påminnelsen om att begränsningar kan leda till ökad kreativitet. Jag har säkert bloggat om det här tidigare – det är i alla fall något som jag (kanske du också?) behöver bli påmind om då och då. Om jag ungefärciterar Malte Persson så uttrycker han det som att den stränga formen tvingar ens tankar att ta andra former än vad den annars skulle göra. Den tvingar en att tänka annorlunda mot vanligt, att tänka friare. Den bundna formen blir en befrielse från ens jag.
Har du något exempel på ett tillfälle när en frivillig eller ofrivillig begränsning ledde till något bra i ditt skrivande eller skapande? Eller har du några tips på begränsningar eller ramar som kan öka kreativiteten?
Jag håller med dig, Jenny. Det står i en dikt av Goethe att i begränsningen visar sig först mästaren ( min dåliga översättning) och det jag tänker på är samma som du skriver om: svåra bundna versformer. Haikudikter.
Bra exempel där – både haiku och andra bundna versformer och lättläst (det hade jag inte tänkt på!) är ju former som tvingar en att tänka i andra banor än vanligt.