”Jag skriver inte så som jag har tänkt att skriva, jag skriver så som jag tänker när jag skriver.” Orden är ett citat från Beate Grimsrud i senaste Babel, men det skulle lika gärna kunna vara en beskrivning av mitt bloggande. När jag skriver ett blogginlägg har jag oftast ingen direkt plan för hur det ska bli. Jag har en ungefärlig uppfattning om vad jag tror att det kommer att bli, men det blir för det mesta något helt annat. Och det gör inget. Kanske är det till och med en viktig anledning till att jag bloggar; jag vill känna mig fri att skriva det som faller mig in, utan några särskilda ramar.
Därmed inte sagt att ramar är dåliga. Tvärtom vill jag å det bestämdaste hävda motsatsen; jag som är strukturfascist skriver gärna utifrån en given synopsis eller en fast ram. Oavsett om jag skriver skönlitteratur eller facklitteratur så lägger jag mycket krut på att skriva synopsis. För en roman kan jag till och med lägga mer tid på att skriva synopsis än på att skriva själva boken.
Då blir bloggen lite av ett andningshål, en skrivandets sommaräng där jag kan springa barfota en stund innan det är dags att sätta sig vid skrivbordet igen och jobba vidare på boken som jag för närvarande håller på med. För mig finns det alltså utrymme för – och behov av – att skriva både med och utan ramar, men det är med hjälp av ramarna som mina böcker kommer till. Hur skriver eller jobbar du – med eller utan ramar?
Jag skriver också synopsis först. Jag vill ha en ram, som jag går utanför den hela tiden. Jag upplever skrivandet precis som Beate Grimsrud och som du så fint beskriver det. Jag har en tanke, men det blir ofta något helt annat när jag väl slår ner tangenterna. Huvudidén är den samma, men hur jag skriver beror på stunden. Jag inbillar mig att alla som skriver gör så, men det vet jag ju inte.
Jag har en blogg, men där publicerar jag bara korta texter utifrån Skrivpuffens dagliga utmaningar. Ett himmelskt bra sätt att hålla igång fantasin och skrivandet. Har gett mig otroligt mycket, både att skriva egna texter och läsa andras.
Ethel: Ja, det är inte dumt att ha en ram – som man sedan kan gå utanför. Precis som att det inte är dumt att ha ett recept när man lagar mat – som man sedan kan strunta i :-)