Författaren Lasse Berg berättade i senaste Babel att människan var en snäll och trevlig varelse fram till för 10 000 til 15 000 år sedan. Då började vi odla spannmål. Det innebar att vi inte längre kunde leva nomadliv utan var tvungna att bli bofasta för att kunna skörda sådden. Vi gick från att ha varit samlare till att bli jordbrukare. I samband med det byggde vi hus och byar, och så småningom städer. Vi blev civiliserade. Men civilisationen förde med sig ökat våld och ett hårdare liv. Innan vi blev bofasta fanns det inga hierarkier. Ingen var ledare, ingen stack ut, ingen var förmer än någon annan. Man höll sig väl med och var snäll mot alla. Men i samband med att vi blev bofasta kom det in mer och mer av hierarkier och därmed krig, våld och ondska.
En slutsats man skulle kunna dra av det, och som jag även nämner i Den snälla företagaren, är att man ska vara snäll mot alla, oavsett roller eller hierarkier. Den där praktikanten som du träffar i fikarummet i dag kanske är din chef om tio år. Att vara schyst mot alla lönar sig både kortsiktigt och långsiktigt. Kortsiktigt eftersom folk kommer att vara snälla tillbaka, vilket gör din tillvaro trevligare, och långsiktigt för att den som du var snäll mot kommer att komma ihåg det även när hon eller han har en högre position.
Lasse Berg var pratade förresten så entusiastiskt att jag blev riktigt nyfiken på hans böcker Gryning över Kalahari och Skymningssång i Kalahari.
Gryning över Kalahari kan jag varmt rekommendera. Där får vi förklaringen till varför vi äter mer fisk än den gemene apan. Vi får också lära oss att vi alla är afrikaner – även om några av oss verkligen har bleknat med tiden :)
Kul! Jag får ta och sätta tänderna i den, helt enkelt.