Skit i etiketten!

Jag brukar inte läsa fantasy. Av någon anledning har jag fått för mig att jag inte gillar den typen av berättelser. Skumma världar med påhittade figurer kan jag väl inte tänka mig in i. Eller?

Inte heller brukar jag läsa barn- och ungdomsböcker särskilt ofta. En berättelse som är  skriven för en tolvåring kan väl inte ge mig något, jag som är tre gånger så gammal och har helt andra efarenheter. Eller?

Jag har slukat alla Harry Potter-böckerna, och jag har skrattat, gråtit och levt mig in fullständigt. Jag har även sett filmerna – utan att bry mig om att jag har höjt biopublikens medelålder rejält. Att både böckerna och filmerna är skrivna för en yngre publik har jag inte funderat så mycket på. Och först efter att ha läst flera av böckerna i serien insåg jag att jag hade gett mig in i fantasygenren.

Ibland korrekturläser jag skönlitteratur åt ett förlag som bland annat ger ut fantasifulla sagor riktade till en läsargrupp på 9-12 år. Jag brukar fastna så mycket i historierna att jag till slut är tvungen att läsa klart hela manuset en gång innan jag kan börja om och koncentrera mig på korrekturläsningen. Jo, du gissar rätt, det handlar om fantasy här också. Jag gillar tydligen fantasy. Eller? Och jag har inga som helst problem att leva mig in i historierna, även om de råkar vara riktade till en yngre publik. När jag tänker har jag även läst och gillat fler böcker som riktar sig till yngre, I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell, till exempel

De senaste dagarna har jag läst Arra av Maria Turtschaninoff. Det är en berättelse om en annan värld än den jag lever i. Arra är den stumma flickan omgivningen betraktar som korkad och mindre vetande. Det är en berättelse om gott och ont, om kärlek och smärta, om prinsar och krig och om övernaturliga krafter. Men det är också en berättelse som påminner mycket om min värld. Det är en berättelse om att den som lär sig lyssna på sin omgivning kan utföra storverk. Det är en berättelse om att den som har ett mål kan nå det genom envishet och vilja. Det är en berättelse om att inte underskatta naturens kraft. Som vuxen ser jag antagligen andra saker än barnet eller tonåringen, men det betyder inte att min upplevelse av boken blir sämre, kanske är det till och med tvärtom?

Förlagen måste bestämma vilken genre en bok tillhör. Det är en viktig del i marknadsföringsarbetet. Man kan aldrig försöka sälja en bok (eller för den delen något annat) till ”alla”. Men du som läsare behöver inte bry dig det allra minsta om vilken etikett förlaget har satt på en bok. Strunta i om förlaget anser att något är en barnbok, chicklitt eller en deckare! En bra historia är en bra historia, oavsett genre. Och det enda du som läsare behöver bry dig om är att njuta av den.

5 kommentarer

  1. Om du diggar Fantasy finns ju mycket roligt att välja på. Själv läser jag just nu förlagan till den utmärkta HBO-serien ”Game of Thrones” som heter ”A song of ice and fire”. Riktigt bra grejor!

  2. Väl sagt, och inte bara för att du nämner Arra :-) För mig är en stor del av charmen med fantasy just den, att en vuxen läsare tar med sig något annat ur välskriven fantasy än en yngre läsare.

  3. Jag har nyss läst ut ”Här ligger jag och blöder”, ungdomsbok av Jenny Jägerfeld. Läs! Så himla smart och välskriven.

    Kram och tack för senast! Du är inte bara verbal och snäll, du är en mästerkocka också!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Share This