Som ni märker är det semesterstiltje här på bloggen. Jag ligger mest i (den visserligen metaforiska men ändå) hängmattan och lyssnar på Sommar i P1. Häromdagen var det den skickliga skådespelaren Ann Petrén som pratade. Hon hade en metafor som jag verkligen gillade. Hon målade upp en bild av att hon åker långfärdsskidor. Långsamt. Folk åker om henne i spåret, men så länge hon rör sig framåt är det okej att vara kvar i spåret. Den som ska åka om henne får i stället flytta sig ur spår för att komma fram. Om hon däremot stannar så blockerar hon spåret och måste kliva ur det. Rörelsen framåt berättigar henne att vara kvar i spåret.
I stället för att se omkörningarna som ett nederlag så ser hon det som att hon lär sig något – hon får ju chansen att studera vad de andra skidåkarna gör för att kunna åka snabbare än hon. Ann Petrén menar att det här är ett sätt att hantera till exempel avundsjuka på den som det går bättre för. Det är bara att ta rygg på och lärdom av dem. Hon menar också att den här bilden är ett sätt att påminna sig själv om att alltid vara i rörelse, att inte stanna upp och blockera för andra.
Själv rör jag mig mellan motsatsernas metaforer och återgår från vinter och rörelse till stillheten i sommarens hängmatta. Hoppas att du också vilar upp dig och njuter av sommaren!