Isabel Werner Runebjörk skriver i sin bok Ditt personliga varumärke att man måste stå för det man gör, göra det man brinner för, följa sitt hjärta. Det är bara när man gör och är något man verkligen står för som man kan bygga ett starkt personligtvarumärke.
Samtidigt tycker jag tyvärr att personligt varumärke handlar en del om yta (verkligen inte enbart om yta, men det spelar in). Man måste kanske inte vara snygg, även om det som bekant sällan är en nackdel att vara det, men man måste se representativ ut och helst ha en stil som sticker ut lite. Men inte för mycket – skäms på dig om du inte passar in i normen! Ibland ser jag exempel på pressbilder och liknande sammanhang där personen inte alls ser ut som till vardags. Det är mycket smink och piff och kanske en helt annan klädstil än den vanliga. Och inget ont i det; om man känner sig bekväm att gå in i en sådan roll och resultatet blir snygga bilder som folk kommer ihåg så fyller ju piffet sin funktion på ett utmärkt sätt. Men för mig skulle det inte kännas rätt. Jag vill inte ge sken av att vara den där piffiga människan.
I boken Mediababe av Jacqueline Kothbauer – för övrigt måsteläsning för dig som är intresserad av personliga varumärken och PR – läser jag följande råd till den som vill bli en mediababe:
”Vem vill du vara? Profilera dig medvetet som en person som har en viss personlighet, smak, kunskaper och vanor med mera. Hitta gärna några detaljer som sticker ut och får publiken att komma ihåg dig.”
Nu är min fråga: skulle min profilering här kunna vara att jag är opiffig? Skulle mina sådana detaljer kunna vara att jag inte äger något smink, att jag klipper mitt eget hår med en trimmer och att jag gärna handlar mina kläder på Myrorna? Kan det vara min profil att liksom inte ha någon stil? Och i så fall, hur kan jag spinna vidare på det och göra det till en bra grej?
Och för er som inte känner mig är det bäst att förtydliga att jag inte ser ut som en trashank eller så :-) Jag är hel och ren – och snygg, så det så! – och klär mig representativt i jobbsammanhang.
Fast det du beskriver blir ju en stil i sig :-D! Och inte alls dum, tycker jag. Ligger i tiden, att inte slita och slänga utan återanvända och minimera slitaget på vår värdefulla jords resurser. För du odlar väl i eget trädgårdsland, köper ägg av grannen som är bonde, cyklar när du ska utföra ärenden och flyger aldrig? Eller hur?
Ja, det är förstås en stil det med. Hmm … jag känner att jag måste jobba på ordvalet i mitt personliga varumärke. Grejen är nog inte att jag inte har någon stil utan att jag inte är (eller vill vara) piffig.