Daniel Sjölin skriver ett lååångt inlägg på Babelbloggen (länk borttagen pga trasig) om varför han slutar som programledare. Fint, tänkvärt, och man förlåter honom liksom för att han slutar. Sammanfattningen blir ungefär: är man författare så måste man skriva. Och visst är det så!
Själv skriver jag inte alls för närvarande, jag jobbar bara. Men det ska så klart bli mer skrivande framöver! Skriver du så mycket som du vill? Om det nu är skriva du vill alltså.
Skrev inte han sista romanen och satte punkt, hehe? Själv skriver jag inte så mycket som jag vill. Funderade på nanowrimo nu i november, men tror inte jag kommer hinna… :-/
Man vill så mycket ju!
Jomenvisst var det väl så att han inte skulle skriva mer. Men det går ju inte – är man författare så är man :-) Och ja, vad mycket man vill! Kanske kan du börja med Nanowrimo men ge dig själv tillåtelse att avbryta efter en vecka om du märker att det inte funkar? På så sätt får du ju lite skrivet ändå, hur det än går med resten av månaden :-)
Kommer iaf att sakna Daniel! Men önskar honom lycka till med författandet.
Nej, jag skriver inte alls så mycket som jag skulle vilja. Det blir mest korta noveller och texter på min blogg. Bägge bokprojekten ligger nere fn. Jag har nog tyvärr dunkat huvudet i väggen och därmed fått hjärnsläpp och tappat energin. Hur ska jag komma tillbaka? Jag skyller på att jag jobbar för mycket…
Ethel: Hmm, låter knepigt det där med att dunka huvudet i väggen. Kan du börja i någon annan ände? Skapa skrivarrutiner och ägna din schemalagda skrivartid till att skriva något kortare, för att sedan återgå till något av bokprojekten när du har fått in rutinerna igen?
Nej, det gör jag inte. Men det beror ju på att jag vill så mycket annat … också ;)
Malin: Ja, det var ju det där med allt som man vill göra :-)
Tack Jenny! Jag tror du fick mig på spåret igen! Jag kan som du säger skriva lite kortare, även om jag tar mig an något av bokprojekten (eller efter återgången som du skriver om). Göra ett schema, du har helt rätt. Ibland måste man bara höra någon annan säga det :-D! Någon som förstår och kan säga det rätta.
Ethel: Kul att jag kunde hjälpa till! Tänk att det alltid är lättare att råda andra än att själv göra rätt :-) Vad kan man lära sig av det? Att alltid lufta sina bekymmer med andra, snarare än att gå och älta dem på egen hand, tror jag är en bra grej:-)