”Oj, har jag någon reseförsäkring? Hemförsäkringen brukar ju täcka det, men inte om man är borta så länge kanske?” Jag kollade upp det och fick reda på att min hemförsäkrings reseförsäkring (Trygg-Hansa) gäller i 45 dagar. Jag är borta i 48 dagar. Men halleluja, det går att förlänga reseförsäkringen via webben! Eller nej, det skulle ha gått om det inte var något tekniskt strul. Men nytt halleluja: kundtjänst öppet till 21 på söndagskvällen (det här var typ 20.40). Och så kunde jag fixa det ändå.
Så här såg hela min eftermiddag och kväll ut igår. Jag som är ett kontrollfreak och gillar att förbereda sånt här i god tid. Men det har varit för mycket jobb. Vid midnatt var jag klar och kunde stupa i säng. Väckarklockan ringde 04.00. (Och jag är en tant som är väldigt noga med att få sova mina åtta timmar.) Det enda som jag faktiskt förberedde i god tid – beställa ett europeiskt sjukförsäkringskort från Försäkringskassan – glömde jag dock kvar hemma eftersom det inte låg på samma ställe som allt annat, som jag ju sista-minuten-fixade :-(
Mitt bagage fick väga 23 kilo. Det vägde 22 kilo. Puh! Faktum är att jag tog med mig klart mindre saker än vad jag brukar ha när jag bara är borta i två veckor. Då brukar jag vilja ha med mig allt man kan behöva. Ska man vara borta i sju veckor lär man ju ändå behöva fylla på förrådet av solkräm eller schampo eller vad man nu kan behöva, och då kan man kanske rentav strunta i att ta med sig det.
Jag flög till Tenerife Norte via Barcelona. Flygresorna tog ungefär tre timmar styck. Min plan var att jobba hela resan, men jag läste på Spanairs webbplats att man inte fick använda eller ens ha med sig datorer på flyget (vad 17 är det för regler??). Så datorn åkte ner i resväskan och jag fick snällt nöja mig med att läsa en bok. Och å vad skönt det var att bara få lata sig hela resan. Tack Spanair för det! Dessutom såg jag flera som använde sina datorer under flygningen. Så mycket för konsekventa regler.
När vi landade tokregnade det och jag tror att piloten sa att det var 14 grader ute. Jag som bara har packat shorts och sommarklänningar!
Teneriffa har alltså två flygplatser och jag flög till den norra, eftersom den ligger nära Puerto de la Cruz, där jag är nu. Däremot behöver jag sedan bege mig söderut för att ta båten till La Gomera. Så ska man direkt till Gomera är det smartare att flyga till den södra flygplatsen. Från flygplatsen gick det bussar till Puerto de la Cruz en gång i halvtimmen. Hur smidigt som helst och det var inte långt alls. Jag hade inte koll på vart jag skulle när jag väl kom fram till Puerto de la Cruz, så jag tog en taxi till hotellet. En lättförtjänt hacka för den taxichauffören för det var nog inte mer än en kilometer. Men det var det smidigaste sättet för mig att hitta rätt. Dessutom var det inga pengar att tala om; 3,50 euro.
Tidigare har jag inte känt mig bekväm med att resa ensam. Just nu kan jag inte riktigt förstå varför. Jag är ju van vid att vara mycket ensam och gillar det (har ju för 17 jobbat hemma i snart tio år). En sak som jag däremot inte gillar att göra ensam är att gå ut och äta middag. Och det gör man ju ofta när man är på semester. Men det går ju att lösa genom att se till att hyra en lägenhet med kök, så att man kan fixa sin egen mat. Nå, det är lätt att vara kaxig nu, vi får väl se vad jag säger om någon vecka eller så …
Min lägenhet – eller lägenhet känns inte som rätt ord här, det är ett hotellrum med en kokvrå – är liten och ful. Men det ligger precis vid havet. Om jag sitter på balkongen och tittar rakt ut så ser jag bara hav. Hotellet, som passande nog heter Bellavista, ligger på en höjd, och om jag tittar rakt ner så ser jag det turkosa havet slå över de svarta lavastenarna om och om och om igen. Hur meditativt är inte det? Och ljudet. Ljudet! Jag älskar ljudet av vågor som brusar, och i mitt rum hör man det ljudet oavbrutet. Jag skulle kunna vänja mig vid det :-)
Jag tog en promenad i turiststråken. Det var turistigt förstås men rätt mysigt ändå. Och så shoppade jag loss i mataffären. Det är något visst med att handla mat i främmande land. Att gå runt och klämma och känna och försöka fatta hur man handlar mat i det här landet. Man fick själv väga sina grönsaker och trycka på rätt knapp på vågen, som hade det spanska namnet på grönsaken (ofta förkortat, som om inte mina färdigheter i spanska var tillräckligt tveksamma ändå), fast också en bild på grönsaken i fråga, så det hela var rätt pedagogiskt ändå. Och i slutänden handlade jag samma saker som jag handlar hemma: Massa grönsaker. Ägg. Nötter. Och lite bönor. Fast jag vågade mig på en kanarisk getost. De finns i en massa varianter och jag chansade på en av dem. Planer för kvällen: woka grönsaker, äta ost, läsa bok, sova.
Jag hade planerat att ha en ledig dag i morgon. Fast eftersom vädret verkar vara väldigt varierande kanske jag snarare ska se till att vara ledig när det är fint väder. Visserligen har jag blivit barnsligt förtjust i regn på senare år, men det vore så skönt att bara få ligga och lata sig i en solstol en dag. Så jag tror att jag reviderar min plan till att ha en ledig dag någon dag den här veckan när det är fint väder.
Jag flög Spanair i höstas. Anv dator. Ingen sa ngt. Jag visste inte. Hmmm.
Låter för övrigt fantastico!
Jag har rest ensam flera gånger och gillar det verkligen. Det ger tid att tänka på ett sätt som man inte gör när man ständigt har möjlighet att sätta ljud på tankarna och bolla ut dem i luften. Men måste tänka färdigt alldeles själv. Och jag håller helt med om att ensammiddagar på restaurang suger – man känner sig lite utsatt. Men jag har ett tips: ta med en bok som du kan stoppa näsan i medan du väntar på de långsamma spanska kyparna.
Pernilla: Klart skumt att informationen på webben skiljer sig helt från verkligheten! Och japp, det är fantastico :-)
Helena: bra tips där – en bok funkar alltid! :-)