Jag är extremt dålig på mindfulness för närvarande. Det där flödet av medveten närvaro som jag var i på min sommarsemester i år känns avlägset. Jag har så mycket lättare att hitta ett sådant flöde när man inte har några jobb att tänka på.
Man skulle kunna tänka sig att nu när jag har bytt miljö och dessutom för närvarande bor nästan i havet, så skulle jag bara vara här och nu. Hela tiden. Men icke. Jag sitter visserligen och mediterar med blicken ut mot havet på mornarna (ljuvligt!), men sedan går det utför. Mina tankar går till vad jag ska göra sedan. Ska jag sitta på rummet och jobba lite nu och sedan gå till loungen och kolla mejlen och Facebook? Eller tvärtom? Och kommer jag att hinna ligga i solstolen en stund i eftermiddag eller får jag hoppa över det idag? Och hur ska jag bära mig åt för att åka till La Gomera i morgon? Vilken buss ska jag ta? Vilken båt?
Till råga på allt inbillar jag mig att det kommer att bli bättre när jag väl kommer till Gomera. Då minsann, då kommer jag inte att vara på väg någonstans, då kommer jag att vara här och nu. Men hallå! Hur dålig mindfulness är det inte att planera att man ska vara medvetet närvarande sedan?
Det kan lätt bli så där när man plötsligt befinner sig i en situation som man sett fram emot och drömt om. När man äntligen är där blir pressen så stor att allt ska vara perfekt att det helt enkelt inte funkar.
Hoppas det går bättre på La Gomera. Gott nytt år också!
Oj, nu var jag visst otydlig :-o Jag känner mig inte pressad att prestera någon bra resa eller så – jag ser det bara som att jag tar med mig jobbet och gör det vanliga, fast i ett klimat jag gillar bättre :-) Och jag hade det mycket bra på Teneriffa – men jag var inte särskilt mindful.