När jag berättade i min statusrad på Facebook att jag skulle ta en veckas semester fick jag frågan ”Om man jobbar på Kanarieöarna, åker man till Sverige på semester då?” Men det gjorde jag inte; jag stannade här på La Gomera. För jag trivs ju så bra här. Bland annat har jag ägnat ett par dagar åt att se även andra delar av ön. Ska försöka hinna med att berätta om det vid tillfälle.
Nu jobbar jag igen. I tre dagar. Sedan blir det mer semester. Sångsemester den här gången. Å, vad bra jag har det!
Men de dagar jag jobbar har jag svårt att få något gjort. Det är så mycket annat jag vill göra här, sådant jag inte kan göra hemma, som att promenera i bergen. Samtidigt vill jag inte släppa det där som jag gör till vardags hemma, gå till gymmet till exempel. Och så vill jag helst inte jobba för sent på kvällarna – jag jobbar bäst fram till kanske 19 eller 20, sedan är min hjärna trött och vill vara ledig. Som ni hör så går det här inte ihop.
Idag ville jag gymma. På söndagar har gymmet bara öppet till 14, så jag behövde börja dagen med gymbesöket. (Och även om jag gymmar på en vardag när gymmet har öppet längre vill jag helst gymma på dagtid för att slippa gå den långa promenaden hem i mörkret.)
Det där med att komma igång med saker tidigt på morgnarna är inte riktigt min grej. Och med promenaden till och från gymmet (40 minuter enkel väg), dusch, matlagning och lunchätning så hann klockan bli 16 innan jag satte mig framför datorn för att jobba. Eftersom jag minimerade datortiden under min semestervecka så fanns det lite att läsa ikapp i sociala medier. Trots att jag gallrade hårt vad jag skulle uppdatera mig om så tog det 1,5 timme. Vid 17.30 var jag alltså färdig att börja arbetsdagen. Några mejl att svara på hade förstås samlats under semestern, och ja, ni förstår, jag hann inte alls klart dagens jobb, trots att jag satt framför datorn till 22.30. Och så här blir det ofta. Ett riktigt i-landsproblem, som förstås har sin grund i att jag, när jag befinner mig här på La Gomera, inte prioriterar jobbet tillräckligt högt. Jobba kan jag väl göra hemma liksom. Undrar om det betyder att jag ska planera in mindre jobb under min nästa vistelse här. Eller om jag bara ska skärpa till mig :-)
Jag känner igen det här beteendet hemifrån också – på sommaren. Då vill jag hellre vara ute och njuta än sitta och jobba. Känner du igen dig? Har du perioder när du prioriterar jobbet lägre? Hur löser du det?
Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.
Jag längtar till att ha livet organiserat så jag hinner med ”allt” i min lilla lagoma lunk utan stress. Längtar till ny dag, måndag, nytt år då jag alltid tror att chansen är större att det ska bli helt bra utan att häkta. R e n s a bland måstena, säger ena biten av hjärnan till mig.. Men jag ska ju bara,…, säger en annan. Suck… Vill mer än klockan och orken tillåter. Lycka till och glöm inte att njuta. Och bara lägga till ett Måste i taget. KraM
Madeleine: Mmm … så är det. En sak i taget :-)
Jag känner absolut igen mig! Och har väl börjat acceptera det också. Jag tror man ofta får dåligt samvete bara för att man inte jobbar 9-5 ”som alla andra”, men om man har möjligheten, varför ska man ha dåligt samvete om man jobbar 9-11, 15-18 och 21-24 (vilket det händer att jag gör …) istället? Ofta tror jag det dåliga samvetet egentligen är ganska onödigt. Om man dessutom som du är nu är ute på äventyr kanske du borde unna dig att arbeta 6 timmar per dag och verkligen göra det, än att ha ångest över att du aldrig arbetar full dag? :)
En annan grej som en föreläsare jag hade verkligen påpekade vikten av, är att man ju faktiskt ofta arbetar även om man inte sitter framför en dator. Detta var inom marknadsföring och han menade att många idéer får man inte genom att sitta på ett kontor och försöka tänka fram dem, utan att det till och med bör ingå i arbetet att göra andra saker för att generera idéer. Kanske något du borde ta till dig? Ta med penna och papper på dina promenader och tänk ut nya planer. Det får man ju inte heller göra på 9-5 jobb, men i Mad men är det i alla fall mycket vanligt ;)
Helt rätt där Malin! Man ska verkligen inte ha dåligt samvete för att man inte jobbar samma tider som alla andra. Det kan jag leva med :-) Problemen uppstår snarare när jag inte hinner göra det jag ska.
Och ja, det är inte dumt tänkt – planera in mer tid för strategi och friare tankearbete när man befinner sig på vackra platser i skönt klimat. Om det inte är ännu större risk för odisciplin då förstås :-o