Hur skiljer man mellan bokens jag och sitt privata jag?

En av mina idoler, Bodil Malmsten, aktuell med kommande boken Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, gästar Babel den här veckan (länk borttagen pga trasig). Hon berättar att samtidigt som hennes böcker ofta är mer eller mindre självbiografiska är hon noga med att skilja mellan sitt privata jag och personen i böckerna. Hon är noga med att påpeka att varken på sin blogg eller i böckerna framträder hon med sitt verkliga jag. I romanerna är det tydligt att det inte är hon, att det handlar om en påhittad romanperson. I det som hon kallar sina loggböcker, där hon skriver mer kåserande, är det däremot inte lika tydligt. Men Malmsten är noga med att inte lämna ut sitt privata jag där heller, även om hon till och med kan använda sitt eget namn.

Bodil Malmsten berättar även att hon har ett nytt projekt på gång: att lära folk att skriva. Hon har börjat på en bok som ska heta något i stil med Så gör jag – Bodil Malmsten om att skriva. Det blir en självhjälpsbok som handlar om skrivprocessen. Gissa om jag kommer att kasta mig över den?

Skriver du om dig själv? Hur skiljer du mellan bokens (eller låtens eller vilken form du nu använder för att uttrycka dig) jag och ditt privata jag?

6 kommentarer

  1. Jag gör nog inte det, fast jag undviker att använda mitt eget namn i texterna. En upplevelse från barndomen, som jag skrev en liten novell om och läste upp för några skrivarvänner, utropade: ”vilken fantastisk historia, HUR kom du på den!”. Jag som trodde att de skulle fatta att det var hämtar från verkligheten :-).

  2. Så himla spännande med Bodils nya bok, den kommer jag också att kasta mig över. Jag är annars helt hooked på Elizabeth Georges bok Skriv på! fastän jag bara lyckats få tag i den på engelska. Den hade svaren på alla mina frågor tyckte jag, öppnade en massa dörrar och kastade ljus över en massa problem jag hade (osv i samma klyschiga stil..).
    Själv använder jag alla mina erfarenheter från mitt privata liv, men jag stoppar in dem här och där i olika personer. Jag har ju varit ett barn, en tonåring, en medelålders kvinna. Jag har karaktärsdrag som passar bra även för en gammal man. Det gäller bara att maskera tillräckligt väl, så kan man använda hela sitt jag. Det kanske t o m är en av de saker som gör att jag är en skrivande människa.

  3. Hittade precis in till din blogg, spännande läsning. Jag har precis börjat skriva och märker redan hur jag omedvetet plockar delar av mitt privata jag/privata värld i mina texter.

  4. Amy: Kul att du har hittat hit! Det är intressant det där med att man plockar in delar av sig själv i det man skriver – särskilt om det, som du säger, är omedvetet.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Share This