I senaste Babel pratar programledaren Jessika Gedin och författaren Bodil Malmsten om att använda prokrastinering som en kreativ drivkraft. Malmsten berättar att hon har ett stort romanprojekt på gång som hon skriver på hela tiden men aldrig kommer någonstans med. Men under tiden har hon skrivit flera av det som hon kallar loggböcker, alltså mer kåserande böcker. Böckerna verkar helt enkelt ha blivit skrivna som ett sätt att skjuta upp skrivandet på den ”riktiga” boken.
Jag är rätt bra på att prokrastinera, om jag får säga det själv, så jag erkänner att ett sådant arbetssätt lockar mig. Om jag behöver få något gjort som känns lite motigt så får jag helt enkelt ge mig själv en arbetsuppgift som känns ännu jobbigare. Och medan jag försöker undvika att göra det där superjobbiga så blir allt det där som bara var lite jobbigt gjort i ett huj! Kan det vara så enkelt? Någon som har provat?
Ja… så gör man väl hela tiden? Jag gör massor och vilar sällan, men inte får jag det jag VERKLIGEN behöver/borde/ska göra gjort för det? Men för att skjuta upp det lite till, gör jag något annat, så det kanske funkar – till viss del.
…. denna långa vandring fram till bordet där datorn står. Så många uppgifter som måste utföras. Så mycket tassande omkring… Och när man väl sitter där, så många ”viktiga” saker man plötsligt upptäcker att man måste göra. Betala räkningar, fylla i enkäter, besvara brev. Jo, nog kan jag prokrastinera medan mina manus uppfordrande tittar på mig. Jag tröstar mig med att det nog ändå är något slags tänkande som pågår i mig.
Ja, det är väl därför jag bloggar så flitigt på min blogg farmorsbloggen.se … och lånar böcker på biblioteket och lär mig hur man lånar böcker på Paddan och skriver allt möjligt annat, till exempel den här kommentaren…;-)