Jag har skrivit tidigare om att jag kommer in i perioder när jag är precis hur kreativ som helst. Nu har jag kommit på ett ord för det: Jag är mano-kreativ. För däremellan har jag perioder när jag inte alls har lust eller energi att skapa något alls.
Nu har jag precis haft en sådan kreativitetsperiod. Jag har tokskrivit på kommande språkboken den senaste veckorna, den där som jag ska berätta mer om alldeles snart. I vanliga fall är jag ju bara författare på fredagar, men nu har jag under en period låtit skrivandet inkräkta både på jobbet och på helgerna, eftersom jag behövde få klart manuset.
Visserligen är det inte samma fria skapande att skriva fackböcker som att skriva skönlitterärt, men det är ändå kreativt arbete. Jag behöver klura på struktur, formuleringar och innehåll. Under den här perioden har hjärnan även sprutat ur sig idéer inom andra områden: Det dyker upp nya bokidéer, men de får snällt ta en kölapp och vänta på att bli prioriterade. Det dyker upp nya tankar om marknadsföring och saker som jag vill dra igång i sociala medier, men nej, det har jag inte haft tid med. Några av dem har hamnat på att-göra-listan, men de flesta idéer har jag ignorerat den här gången. Jag behöver, som alltid, prioritera hårt bland allt jag vill, måste och kan göra.
Nu har jag äntligen skickat iväg ett utkast till boken till min förläggare på Norstedts, och nu är jag helt slut. Jag vill inte producera något över huvud taget utan längtar bara efter att ligga i soffan under en filt tillsammans med en bok. Och det är precis vad jag tänker ägna mig åt i morgon. Dessutom har jag ont i halsen. Kroppen talar om för mig det jag redan vet: att jag har slitit hårt i några veckor och behöver vila nu. Så nu planerar jag att ta det lugnare. Jag vet inte riktigt hur mycket mer jobb det blir med boken nu – det beror på hur mycket förläggaren tycker att jag behöver omarbeta.
Är du också mano-kreativ? Har du, liksom jag, perioder när idéerna liksom inte går att stoppa? Och så behöver du vila ordentligt däremellan?
Kölappar till idéerna känner jag också igen mig i. När jag är död och begraven kan någon få titta i mina dagböcker. Kolla in sista sidorna – där ligger de och köar;-) Glömde trycka på ”Meddela vidare kommentarer”. Därför gick jag tillbaka – om du undrar! Lycka till med vilandet. All ansträngning måste följas av vila om krafterna ska få en chans att byggas upp! KraM
Absolut, känner verkligen igen mig.
Ibland kan jag skriva utan uppehåll och ibland GÅR det bara inte att sätta sig ner och fortsätta. Fast ändå… för mig tror jag att tröskeln även är olika hög, eftersom jag får intryck av att bara jag får nog frid i själen att skriva första meningen så flyter det på sen. Olika är det iaf.
Vilken bra benämning du kommit på ”mano-kreativ”! Fantastiskt. Ska jag sprida vidare.
Jag gillar verkligen när jag skriver något som känns lite knasigt, och så ställer jag en fråga av typen ”känner du igen dig?” och så är det alltid några som gör det. Det får mig att känna mig lite mindre knasig :-)
Och oj, vad lat jag är idag. Har legat i sängen och läst. Gillart!