Projicerar vi bara våra förutbestämda uppfattningar?

Jag har semester, och då tycker jag att det är skönt att koppla både av och ner. Jag har ingen koll på vad du har sagt på Facebook de senaste dagarna. Jag har ingen aning om vad som händer på Twitter. Jag har inte läst några bloggar. Inte har jag läst några tidningar heller, varken på internet eller papper. Det senare har jag lite dåligt samvete för – jag hade faktiskt tänkt köpa en dagstidning i dag, en sån där på papper ni vet, men jag glömde. Åt en glass i stället.

Lyssnat på radio har jag gjort däremot, närmare bestämt på Sommar i P1. En av mina favoritsommarpratare hittills är förstås Daniel Sjölin. Han ägnade bland annat sitt sommarprogram åt att komma ut som gubbstrutt och att insinuera att de flesta som tittar på Babel bara gör det för att att det är fint att gilla litteratur.

Dessutom pratade han om ansikten. Vad händer egentligen i våra hjärnor när vi ser ett ansikte? Sjölin menar att det vi tror är tolkningar av ansikten lika mycket handlar om att vi projicerar våra egna känslor. Vi ser det vi vill se, helt enkelt. Jag gillade Daniel Sjölins sommarprogram. Å andra sidan tycker jag att man ska lyssna på alla sommarpratarna. Om man lyssnar även på dem som man inte redan vet, eller tror, att man gillar, så är chansen större att man får höra något som vidgar ens vyer.

Vad tror du om Sjölins projiceringsteori? Stämmer det att när vi ser någon på teve så har vi redan en förutbestämd uppfattning om vem personen är och det avgör hur vi upplever personen?

3 kommentarer

  1. Intressant tanke, men nja… tror inte att det är så när det gäller en person på TV. För långt ifrån mitt eget liv. Om det inte är så att jag läst en artikel om någon känd person, som ger mig en viss känsla, positiv eller negativ. Men den känslan kan lätt försvinna om jag sen under programmet uppfattar personen på ett annat sätt.

    Att jag skulle projicera mina känslor på någon annan, hur jag uppfattar den människan, det är klart att det ligger något i det. Jag närmar mig säkert personer utifrån tidigare upplevelser och erfarenheter i livet.

    Jag vet massor av gånger då jag har fått revidera min förutfattade mening om någon (och det gäller även personer jag sett under många år, just i TV). Hela tiden förresten. Det är det som är så spännande, tycker jag, att man kan upptäcka nya saker hos andra, som man inte hade kunna ana eller föreställa sig, hos en och samma individ.

    Vad tycker du själv?

  2. Jag tror att jag ofta har en förutfattad mening, hur gärna jag än vill vara öppen och fördomsfri. Kanske gör det inte så mycket bara man är beredd att revidera sin förutfattade mening om det visar sig att personen är annorlunda än man trodde?

  3. Håller med, det viktiga är att man är medveten om sina förutfattade meningar :-) och är beredd att ändra uppfattning. Det är det rigida som är otäckt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Share This