I dag lade jag ner böckerna i träningsväskan för att lämna tillbaka dem till biblioteket på väg till gymmet. När jag öppnade väskan i gymmets omklädningsrum låg böckerna kvar. Och när jag cyklade hem efter träningspasset hade biblioteket stängt, så nu ligger böckerna här i hallen och väntar på att jag ska komma ihåg att lämna tillbaka dem någon annan dag.
Så där gör jag alltid. Det verkar som om min hjärna saknar förmågan att komma ihåg den typen av vardagliga saker: göra ett extra ärende på väg till den egentliga destinationen, hänga upp tvätten när maskinen har slutat gå och så vidare. Om någon säger ”Kan du påminna mig om att jag ska köpa en tidning när vi kommer in till stan?” så måste jag säga att ”Nej, tyvärr, jag kan inte påminna dig; min hjärna saknar påminnelsefunktion.” Mitt liv är fullt av post it-lappar, larm i telefonen och saker som är klurigt framställda på ställen där jag snubblar över dem, så att jag ska komma ihåg det där som jag ska göra med dem.
Det är klart att jag skulle kunna träna upp den här funktionen. Lägga av med alla lappar, sluta sätta larm och lära hjärnan att komma ihåg saker alldeles av sig själv. Men ska jag verkligen det? Jag tänker att det går onödigt mycket energi åt att lära hjärnan vardagliga saker som den är dålig på. Mitt liv fungerar uppenbarligen med larm och lappar. I stället vill jag gärna använda huvudet till att bli ännu bättre på det jag är bra på och jobba mot mina mål. Skriva böcker, till exempel.
Hur gör du om du har ett vardagsproblem som det här? Ser du till att bli bättre på det, eller struntar du i det och fokuserar på annat?
Jag gör som du. Skriver miljoner lappar för att minnas och så lappar som påminner mej om lappar. Ungefär så. Annars, inte en chans att minnas.
Jag gör som du, prioriterar andra saker som jag tycker är viktigare (läs: roligare, intressantare) att komma ihåg. Ärenden sådana som du beskriver gör jag en anteckning om i min almanacka och bockar sen av vartefter. Fast ofta kommer jag faktiskt ihåg utan att titta, kanske beorende på att jag skrivit ner det en gång och därmed sätter det sig tydligen i hjärnans närminne.
Jag sätter alarmet på mobilen om det är nå’t viktigt jag måste komma ihåg en viss tid. Det som är mitt vardagsdilemma är att jag tappar bort saker. Men jag har slutat leta, annars skulle jag inte göra annat. Har insett att jag kan ägna mig åt bättre saker – som att skriva på boken. Förr eller senare kommer allt fram ändå. Och förr eller senare kommer dina böcker komma till bibliteket också :-)
Det verkar som om vi är fler som saknar påminnelsefunktionen. Det stärker mig i min uppfattning att det inte är det jag ska prioritera. Tack för det! :-)