I tisdags var jag på bokbloggsträff på Damm förlag. Tre författare pratade om sina nya böcker:
- Simona Ahrnstedt – Betvingade
- Sofia Hallberg – Mina fräknar
- Björn B Jakobsson – De dödas ljus
Alla tre pratade mycket intressant om sina böcker och sitt skrivande, och vi i publiken fick ställa frågor och bli bjudna på italiensk plockmat och vin. En bra kväll alltså :-)
Simona sa något som jag har återkommit till i tankarna flera gånger under veckan. Hon menade att en av många anledningar till att hon skriver romance-böcker är att hon gillar att ha en genre att förhålla sig till. Det ger ramar att hålla sig inom, vilket gynnar kreativiteten.
Att begränsningar kan öka kreativiteten har jag varit inne på tidigare här i bloggen, men det är bra att bli påmind om. Kanske skulle jag jobba tydligare med det i kommande romaner? Romanen A har bytt genre från deckare, till vanlig roman till psykologisk thriller och jag har inte utgått från någon genre utan jobbat på och omarbetat utifrån förslag från kloka människor som har läst mitt synopsis eller manus. Förslag som jag självklart har värderat och funderat på innan jag har omarbetat manuset. Men det vore roligt att göra tvärtom: att bestämma en genre, gärna en med mycket tydliga och snäva ramar, och sedan anta den kreativa utmaningen som det innebär att hålla sig till den när jag skriver. Hur gör du? Skriver du först och bestämmer genre sedan eller tvärtom?
Det där hänger ju helt på var du är i ditt skrivande. Har du en berättelse som vill ut? Har du en dröm om att ”bli författare” ? Har du en idé som inte har fått form? Eller en uppföljare? Eller är du en rastlös skribent som behöver en tydlig uppgift? Jag hittar olika vägar ut beroende på vad jag behöver. Just nu jobbar jag på två spår; en uppföljare som blir som den blir på grund av mig, samt en helt annan historia, ett litterärt experiment som har fått två väsentliga tekniska begränsningar – därför att det kommer att roa och utveckla mig.
Intressant, för när man skriver filmmanus, åtminstone när man gör det på beställning, kommer genren alltid först. Typ, vi vill ha en komedi, ett kriminaldrama osv. Adapterar man en bok är det oftast också självklart. Däremot om man har något man vill ”berätta för världen” så bestämmer historien genren. Dvs jag väljer den genre som passar min historia bäst, och naturligtvis,den genre jag gillar mest själv. Och helst också behärskar.
Hm… Intressant vinkling, vad som kommer först. För mig som skrev en massa i tonåren blev det naturligt m skildringar om tonåringar då, det jag kände till helt enkelt. Även när jag landat i nya historier som vuxen (dock få jämfört m de kreativa tonåren) har jag fortsatt skriva om just unga. En dag kanske jag lämnar den genren, men hittills är det där jag trivts bäst och när berättelserna ändå liksom kommit till mig, bara att tacka och ta emot:-)
/Helena
Det är verkligen intressant att det finns så många olika sätt att förhålla sig till det här med genre, vad som kommer först och vad det beror på. Jag gissar att jag kommer att ha anledning att återkomma till det här fler gånger :-)