Du som läser bloggen regelbundet vet att jag har en katastrofroman i byrålådan och att jag planerar att skriva flera. Det gör förstås att jag är intresserad av att läsa andra katastrofromaner. Att Mikael Niemis Fallvatten är en sådan hade jag inte en aning om när jag började läsa den. Jag lånade den som e-bok på bibblan, eftersom jag inte kan ha med mig så mycket böcker för närvarande, och jag hade inte läst baksidestexten eller något annat. Men jag tycker att Mikael Niemis tidigare böcker är grymt bra, så det är klart att jag ville läsa hans senaste.
Det blev alltså en positiv överraskning för mig att det var en katastrofroman. Finns det något mer spännande än människans kamp mot naturen? Boken var precis så spännande som jag vill att en katastrofroman ska vara. Bitvis nästan jobbigt spännande. Den som har anlag för klaustrofobi kan nog få ordentliga mardrömmar efter att ha läst Fallvatten, och en annan scen var så obehaglig att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken och bara andas en stund.
Blev du avskräckt nu? Det var inte meningen. Boken är så bra att den hamnar på min måste-äga-lista, trots att jag redan har läst den. När den kommer i pocket ska den få bo i min bokhylla. Jag ska definitivt läsa om och analysera Fallvatten i mitt framtida arbete med att skriva katastrofromaner.
Om jag var en sådan som gav böcker betyg på min blogg skulle Fallvatten få fem tsunamier av fem. Men det är jag ju inte, så jag nöjer mig med att säga: läs Fallvatten!