Skratt bästa inledningen på ett möte

När jag vandrade i bergen förra helgen träffade jag massor av trevliga människor. Alla var så glada, hjälpsamma och snälla. Jag får alltid en känsla av att vandrare är extra snälla människor. Eller är det jag som är extra snäll när jag får vandra i La Gomeras fantastiska natur? En kombination kanske.

Ett av mina bästa möten från den dagen:

Jag är på väg ner för berget. Mina fötter och ben värker av att jag har vandrat hela dagen. För att vila dem en stund och för att fylla på energiförråden sätter jag mig på en sten några meter från stigen och tittar ner över dalen. Jag äter ur en påse med mandel.

Jag sticker ner handen i påsen. Den prasslar till och ett förskrämt ljud kommer från stigen. Där jag sitter syns jag inte från stigen, och en vandrare som kommer gående har inte sett mig utan hoppar högt när min påse prasslar. Jag börjar skratta och han också. Vi skrattar en bra stund, och sedan börjar vi förstås prata med varandra. För inte kan man låta bli att börja prata med någon som man redan har skrattat med. Vi pratar om våra respektive dagsrutter. Jag bjuder på mandel. Det gör han också – han har plockat direkt från ett mandelträd längs vägen. Vi önskar varandra en god vidare vandring ner i dalen.

Ett skratt måste väl ändå vara det bästa sättet att inleda ett möte eller en bekantskap?

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Share This