I Förverkliga din bokdröm, som jag skrev om nyligen, finns två helt motsatta råd. Det första, från bokens författare själva, lyder:
Ett tips är att sätta upp en deadline när du vill ha boken i handen. Det kan vara till Bokmässan, julhandeln eller din födelsedag. Sedan räknar du baklänges hur lång tid du har på dig.
Och så följer ett pedagogiskt räkneexempel där de visar hur de gjorde med Förverkliga din bokdröm, som skulle ut till Bokmässan, med tillägget:
Om du tycker vår tidsplan verkar bra och tänker kopiera den så kan vi förvarna om att du bör gilla att arbeta sjudagarsveckor, inte ha en alltför tajt relation med din tv och ha en förstående familj.
Det motsatta rådet kommer från en av de andra författarna som är intervjuad i boken:
Den viktigaste läxan som Elin Helmerin gjort som egenutgivare är att det inte ligger någon vinst i att stressa. Tvärtom ska man ta god tid på sig så att allt blir så bra som det någonsin är möjligt.
Jag måste säga att jag just nu lutar mer åt att följa det sistnämnda rådet. Min tanke var tidigare att Akrobaten skulle vara ute till bokmässan. Men samtidigt vill jag verkligen inte stressa. Jag vill ju att det ska kännas som ett roligt projekt, inte vara jagad av deadlines. Nåja, vi får se. Jag har inte gjort någon tidsplan än, och sista ordet är inte sagt i den här frågan. Fråga mig igen om någon månad. Antagligen har jag helt andra tankar om det här då.
Du som skriver och inte har ett förlag eller någon annan som sätter ramarna: sätter du tajta deadlines eller låter du dina skrivprojekt ta tid?
Jag mår bra av deadline men jag vill inte stressa igenom manuset så det känns lite splittrat. Jag älskar att vara med NaNoWriMo t.ex men jag skulle inte vilja ha det under hela skrivprocessen. Det är bra att ha deadlines men skrivandet är inte alltid rakt på utan ibland råkar man på vägbulor :) som gör att det tar längre tid. Min slutledning är att det ska vara lustfyllt att skriva. Kram!
När jag skriver tänker jag olika kring tempo vid olika tillfällen i processen. Första biten, när jag funderar kring helheten och vad hela boken ska innehålla, låter jag texten värka fram långsamt. Jag skissar kanske under två tre dagar och sover sedan på saken i sisådär en vecka innan jag tar fram skissen igen. När jag sedan bestämt mig jobbar jag efter hyfsat pressade deadlines. Kapitel för kapitel försöker jag få ”hyfsat klart”. När jag sedan gjort alla kapitel börjar jag om från början och slipar i kapitlen. Här tycker jag att det är viktigt att inte stressa för mycket men samtidigt tar jag hjälp av andra för att inte peta fööör länge. Så jobbar jag. Men så skriver jag ju fackböcker också.
Susanne: Jag håller verkligen med – det ska ju vara kul, det är därför jag gör det! Samtidigt kan man ju inte hålla på och mys-skriva i evighet, då finns det risk att allt går väääldigt långsamt :-)
Tomas: Det låter som en process som skulle kunna funka på skönlitteratur också. Just nu känner jag att jag har svårt att reda ut om jag borde öka eller låta det ta tid. Kanske är jag bara lat? ;-)
Hihi, kul att du hittade dessa ”motsatta råd” vilket jag tycker illustrerar att det inte finns ett rätt sätt att skriva böcker på utan snarare finns det rätta sätt för varje författare. (I intervjun med Anders Nyman i samma bok får du förresten ett till exempel på att det inte alltid är bra att stressa ut en produkt som inte riktigt hinner bli klar).
Dock satte jag fnuttar runt ”motsatta råd” av en anledning. Personligen tycker jag inte att deadlines nödvändigtvis är detsamma som stress utan snarare att jag planerar, strukturerar och koncentrerar mig. Det går inte att hänga fem timmar på Facebook en dag om det i planen står att jag ska skriva si och så många kapitel. Och är det jag själv som satt upp deadlinen så kan jag ju utan problem flytta den om det visade sig att jag hade planerat fel. Deadlinen för Förverkliga din bokdröm skapade dock en icke föraktlig dos stress :-).