För några veckor sedan hade jag en redigerings-att-göra-lista som var 11 sidor lång. Nu har jag en halv sida kvar. ”Vad bra, du är ju i princip färdig!”, tänker du nu. Men nej, jag har förstås skjutit upp de jobbigaste och svåraste sakerna till sist :-o
På listan just nu står det:
- Stryk sjukhusscenen. Titta i mitt gamla synopsis vad den här scenen hade för syfte. Kontrollera att det gäller fortfarande. Plocka ut den information ur scenen som behöver finnas kvar i boken. Klura på om jag behöver skriva en ny scen i stället för den här eller om jag kan få in informationen som behövs någon annanstans.
- Gå igenom scenen med mötet mellan Leila och Susanna och utveckla den. Vad känner Leila? Vad tänker hon? Vad upplever hon? Hur kan jag ge läsarna mer i den här scenen?
- Läs kritiken som jag har fått av [förläggare] om slutet. Hon vill veta mer om flera saker. Jag vill snarare hålla några av sakerna öppna. Vad av kritiken håller jag med om?
- Gå igenom Annas och Victors språk [alltså tonåringarna i boken] en gång till lite snabbt och kolla att de inte låter håglösa utan att det märks att de är smarta och har humor. (Den här punkten är inspirerad av en bokrecension i DN som jag blev tipsad om men som jag tyvärr inte har hittat på nätet.)
Och så är det en punkt till som jag skulle vilja göra, men som jag misstänker att jag inte kommer att hinna:
- Läs igenom hela manuset från början till slut när jag har gjort allt i den här listan innan jag skickar till redaktören.
Och det är väl inte hela världen om jag inte hinner läsa igenom manuset igen. Det blir ju fler tillfällen att läsa det senare. I morgon ska det vara klart. Jag har idag och imorgon på mig. *redigerar*