Dagen då jag fick 8155 nya punkter på att-göra-listan

I går hade jag möte med redaktören Anders, som har läst Akrobaten-manuset. Det var otroligt roligt! Tänk att få sitta och prata i ett par timmar om mitt manus med någon som har läst det och har en massa kloka saker att säga om det! Anders gav kritik på ett sätt som jag själv brukar rekommendera:

1. säga vad som är bra
2. säga vad som behöver förbättras
3. säga något bra igen.

Det positiva

Vilken kick jag fick av att höra bra saker om manuset! Jag fick bland annat beröm för:

• personporträtten av ungdomarna i boken
• mina dialoger
• gestaltningen.

Det kändes extra kul att få positiv kritik för dialogerna eftersom jag har jobbat mycket med dem på sistone, och eftersom jag tycker att det är ganska svårt att skriva dialog och få den att bli naturlig.

Det negativa

Och så det negativa då. Jag var lite nervös att att Anders skulle komma med stora och jobbiga förslag som innebär att jag måste skriva om mycket. Och det var framför allt en stor sak som dök upp. Anders fråga är: Ska det här verkligen vara en ren psykologisk thriller? Frågan känns jobbig eftersom jag har brottats med den vid flera tillfällen under Akrobatens historia och bestämt mig för att det ska vara det. Därför har jag försökt förstärka de dragen – och uppenbarligen inte lyckats helt med det. Så det är en fråga jag måste brottas med. Och när jag har brottats färdigt måste jag omarbeta så att det blir mer eller mindre thrillrigt. Det här känns ganska svårt och jobbigt.

Förutom det hade Anders antecknat ungefär 40 000 miljarder småsaker i manuset. Nåja, några är för all del lite större, men de flesta handlar om formuleringar och borde inte vara så svåra att ändra.

Jag kan ha överdrivit en liten smula när jag säger 40 000 miljarder, men när jag tittar på en sida i början av manuset, sidan 3 för att vara exakt, så räknar jag till 35 markeringar från Anders. Trettiofem!! Manuset är 233 sidor, så om det är 35 markeringar på varje sida innebär det 8155 saker att ta ställning till och eventuellt ändra. Åtta. Tusen. Det ser ut som om jag har att göra med det här manuset en stund till alltså :-)

Inget hafsigt råmanus

Då måste jag påpeka att jag har redigerat det här manuset sedan 2005 (ja, inte oavbrutet då, det kom visst några fackböcker mellan och så), det här är sjunde versionen av manuset, två lektörer har läst det på vägen plus några av mina vänner och jag har tagit hänsyn till den kritik som jag har fått av de få förläggare som faktiskt har gett återkoppling i samband med refuseringar. Dessutom är jag knappast någon nybörjare på att producera text – det är mitt jobb att göra det, även om mitt jobb som språkkonsult oftast handlar om texter av helt andra slag. Min poäng här är att man har stor nytta av en redaktör även om man har redigerat på egen hand, är en erfaren skribent och har ett genomarbetat manus.

Med det sagt så kände jag mig ändå mycket peppad när jag kom från det här mötet. Jag är sugen på att sätta igång och redigera igen. Oj, vad bra det kommer att bli till slut! :-)