Orsaken till att jag har tagit hjälp av en redaktör med Akrobaten-manuset är jag vet att jag (liksom alla andra) blir blind för min egen text och att jag vill att någon annan sätter fingret på sådant som jag inte ser själv. Det har min nuvarande redaktör verkligen gjort! Jag är mycket tacksam för all konstruktiv kritik han ger mig. I många av fallen så kan jag själv se bristerna nu när någon annan har pekat ut dem för mig. Det kommer förstås också att hjälpa mig att bli en bättre författare i framtiden. (Om det inte redan har framgått så rekommenderar jag verkligen att man anlitar en redaktör, eller i ett tidigare skede en lektör, för att förbättra sitt manus och sitt skrivande.)
Men det är också en del ställen där jag är osäker på om redaktörens åsikter ska få väga tyngre än mina. Det inte bara detaljer utan även några stora frågor där jag i tidigare version av manuset har fått motsatt kritik. Några exempel:
- En person som tidigare har läst manuset har uppmuntrat mig att utveckla ungdomarnas språk och att låta dem använda typiska ungdomsuttryck. Det har jag gjort men redaktören tycker inte att de tillför något utan att jag lika gärna kan stryka dem.
- En person som tidigare har läst manuset har inspirerat mig att göra om Akrobaten så att den blir en mer renodlad psykologisk thriller. Det har jag jobbat med, men redaktören tycker inte att det fungerar så nu funderar jag på om jag ska ta bort psykologisk thriller-spåret och göra det till en vanlig roman igen.
- En person som (långt) tidigare har läst manuset (eller kanske var det till och med det manus jag skrev före Akrobaten, som nu är preskriberat?) tyckte att mina metaforer var för vanliga och klichéaktiga och uppmanade mig att jobba med mitt språk och skapa egna metaforer. Det har jag gjort sedan dess men redaktören tycker inte att de fungerar utan har markerat i manuset att jag kan stryka de flesta av dem.
Bara för att vara extra tydlig: det här är ingen kritik mot redaktören, som jag är supernöjd med. Däremot är jag inte lika nöjd med beslutsångesten han har gett mig ;-) Jag måste förstås fatta mina egna beslut, men det är svåååårt! Så här blir det (nog):
- Ungdomsspråket får vara kvar. Jag gillar det, har gjort en del research för att det ska vara autentiskt och tycker att det tillför en extra dimension till ungdomarnas personligheter.
- Psykologisk thriller-spåret har jag inte bestämt mig om men just idag lutar jag åt att släppa det. Jag är kanske ingen thrillerförfattare ändå.
- Metaforerna: Om redaktören tycker att de inte funkar så är det antagligen fler än han som tycker så. Jag stryker de flesta, men inte alla, som han har markerat. Och så ska jag fundera ordentligt på hur jag ska gå vidare med metaforer framöver. Jag är rädd att om jag skriver en text med få metaforer blir språket slätstruket. Eller så är det inte alls så, utan det är less is more som gäller. Helt klart är det här en fråga jag ska klura vidare på i mitt framtida skrivande.
Nu behöver jag bli peppad! Säg att jag så klart kommer att fatta de rätta besluten och att boken kommer att bli superbra i slutänden! :-)
Men Jenny, vad är det här. Du är ju bra och du kan hantera det svenska språket. Något du (och även jag) ska tänka på, är hur pass viktigt är det egentligen att göra precis som alla andra. Jag tycker inte om regler som går in och petar i detalj och inte heller alla förstå-sig-påare som säger att man måste göra på ett bestämt sätt. Det finns inga regler för hur en bestseller ska skrivas för i så fall skulle nästan alla böcker vara det, med tanke på alla som läser böcker om skrivande och går på kurs i ämnet. Så lita till dig själv och din inre berättarröst, för då kommer det att bli toppen. Om du lyssnar alltför mycket på andra och låter dem styra för mycket så är risken att något försvinner på vägen. En redaktör är ju trots allt bara en (1) person som tycker och ger råd utifrån sin kunskap och synvinkel.
Tack för påminnelsen om att jag är bra! :-) Det ingår förstås i skrivprocessen att tvivla på sin egen förmåga ibland. Det är dock inte vad det är frågan om här. Att jag vet en massa saker om text betyder inte att jag kan bedöma mitt eget romanmanus. Hade jag kommit med det här manuset till ett förlag så hade jag ju fått en redaktör där som hade föreslagit en massa ändringar. Eftersom jag inte har något förlag så behöver jag själv se till att ha en redaktör som föreslår alla de där ändringarna som jag inte själv kan se eftersom man blir blind för sin egen text. Att då inte lyssna på redaktören som vill hjälpa mig att göra manuset så bra som möjligt vore knasigt. Så jag lyssnar. Och omarbetar. Och försöker fatta alla de där svåra besluten :-)
Så denne redaktör arbetar på ett förlag som ska ge ut boken? I så fall så är det kanske rätt. Om inte så ville jag bara säga att det kan vara dumt att lägga alla ägg i samma korg och lita på allt han säger och tycker. Du får väl mer feedback än så hoppas jag.
Eftersom jag ger ut boken på egen hand så nej, redaktören jobbar inte på ett förlag som ska ge ut boken. Jag håller med dig om att det är bra att få feedback från flera! Det har jag också fått i flera omgångar under de år jag har jobbat med den här boken. I det här skedet är det dock ett medvetet val att bara ta hjälp av en person. Att få så här detaljerad återkoppling från flera personer och sedan för varje mening eller stycke väga in allas åsikter (för precis som du säger tycker folk olika) skulle nog ta flera år :-o
Beslutsångest vet jag allt om. Fruktansvärt. Usch.
Tur då att man har en mage att känna efter med, den har oftast rätt. (Om man nu inte tycker att flera alternativ känns bra i magen, för då blir det svårt!) :)
Lyssna på magkänslan är bra, helt klart! I flera av de här frågorna är min magkänsla inte så tydlig tyvärr…