Och nu över till de stora frågorna

Jag har tagit mig igenom detaljredigeringen i Akrobaten. Med det menar jag att jag har gått igenom varje sida, tittat på redaktörens markeringar och ändrat enligt dem – alternativt bestämt att jag inte vill göra något åt just den markeringen.

Så nu borde det stora jobbet vara gjort med den här redigeringen, eller? Nja, det är en hel del kvar:

• Ett antal formuleringsdetaljer där jag har bett redaktören att förtydliga eller utveckla någon av sina markeringar för att jag ska kunna fatta ett beslut.
• Redaktören ställde ju frågan om Akrobaten verkligen ska vara en psykologisk thriller. Just nu lutar jag åt att den inte ska det. Då har jag en hel del omskrivningsarbete att göra för att skruva tillbaka den till en vanlig roman (jo, den har varit det tidigare). Det finns flera olika spår i boken som jag behöver fundera på om de ska vara kvar om boken inte längre ska vara en thriller.
• Jag har även fem andra stora frågor att ta ställning till som handlar om hur olika personer i boken reagerar på en viss situation och vad det sedan leder till. I de här fem frågorna blir det antagligen också en hel del att skriva om.
• Och så har jag ett tiotal mindre frågor att ta ställning till eller skriva om. Men det borde vara ganska snabbt fixat.
• Sedan ska jag läsa igenom hela manuset minst en gång till. Helst borde jag nog läsa det flera gånger. Jag får se. Man blir ju så blind för sin egen text.

Jag tänker mig att deadline för det här är 17 november.

Redaktören har hintat om att det vore bra om han läste och tyckte en gång till. Jag ska stämma av med honom om han fortfarande kommer att ha möjlighet att göra det. I så fall börjar alltihop om igen en gång till innan boken blir klar.

Jag känner mig lite som Sisyfos ibland. Tur att jag gillar att redigera manus mer än att rulla stenar uppför backar.