Introvert – den tysta revolutionen

Linus Jonkmans bok Introvert – den tysta revolutionen har stått på min läslista sedan den kom ut.

Det är bara de senaste åren som jag har insett att jag är en introvert person. Tidigare såg jag mig nog som ambivert, utan att jag kunde det ordet, alltså som en person som är ungefär lika mycket introvert och extrovert. De flesta av oss, ungefär 70 procent av jordens befolkning, har lite av båda i oss, och i slutet av Linus Jonkmans bok finns ett test där du kan ta reda på hur mycket du själv har av de introverta och extroverta bitarna. Själv var jag en bra bit in på den introverta skalan, men inte ända ut i kanten.

Vad kännetecknar egentligen en introvert och en extrovert person? Linus Jonkman sammanfattar det så här:

Introverta människor behöver ensamhet, extroverta behöver sällskap.

En bra och enkel sammanfattning.

Min inställning innan jag började läsa boken, och även nu efteråt, är att jag är stolt över att vara introvert. Eller, som jag läser i boken:

Det finns en skönhet i att kunna identifiera sig som introvert istället för att gå runt och fundera på ifall det är något fel på mig.

En fjärdedel ungefär av alla människor är till största delen introverta – vi är alltså i minoritet. Att jag är introvert är något som jag har stor nytta av, och som jag absolut inte vill vara utan. Och jag har förstås till stor del min introverta läggning att tacka för att jag gillar att sitta i min ensamhet och skriva böcker. Jag skulle gissa att introversion är överrepresenterat hos författare. Men i boken blir jag uppmärksammad på att idealet i vårt samhälle är att vara extrovert, att introvert är ett missförstått begrepp och att många skäms över att få en introvert stämpel.

För mig som är introvert bjuder den här boken på stor igenkänning, och även många skratt. Linus Jonkman bjuder frikostigt på exempel från sin egen introverta tillvaro, och det blir särskilt roligt när han berättar om krockarna som ibland uppstår mellan honom och hans extroverta fru.

Det här är några egenskaper och situationer som jag kände igen mig i – några av dem har jag aldrig funderat på att de beror på att jag är introvert:

• Jag avskyr att resa.
• Jag avskyr grupparbeten.
• Jag tycker att det är svårt att kallprata.
• Jag har hyperfokus, det vill säga att jag snöar in totalt på det jag håller på med. (Min man brukar kalla mig fokushäxa.)
• Jag har ingen som helst medelålderskris (Jag fyller 40 om en dryg månad och ser verkligen fram emot det.)
• Jag kan inte prestera kloka svar snabbt och på rak arm, utan behöver ta med mig frågan till min kammare och sätta mig och klura en stund. Eller en vecka. Sedan kan jag komma med klokskaper.
• Jag är bättre på att kommunicera i text än i tal.
• Jag älskar sociala medier.

Att vara introvert betyder inte att hata människor eller att man inte kan vara social. men efter en social aktivitet behöver vi introverta ladda batterierna genom att vara ensamma. För min del betyder det till exempel att i en period med flera signeringar, som jag hade nu i december, så behöver jag all ensamtid jag kan få däremellan.

Dessutom ligger det tydligen i generna om en person är introvert eller extrovert. Och den som under en längre tid går emot sin läggning, till exempel genom att ha en arbetssituation som inte passar läggningen, kan få sänkt immunförsvar och sömnproblem och har ökad risk för att bli utbränd. Ett citat ur boken som handlar om det:

När den introverta revolutionen infaller är kontorslandskap det första som avskaffas.

Det här med att vara introvert, och de missförstånd som kan uppstå när introverta och extroverta kommunicerar, är definitivt något som jag tänker återkomma till.

Som du redan har förstått så rekommenderar jag den här boken starkt för dig som också är eller tror dig vara introvert. Eller för dig som bara är nyfiken. Boken finns dessutom i pocket, så vad väntar du på? :-)

Här hittar du annonslänkar till Adlibris:

Introvert – den tysta revolutionen. Ljudbok.

Introvert – den tysta revolutionen. Pocket.

Introvert – den tysta revolutionen. E-bok.