Gå på skogspromenad barfota

En av mina absoluta favoritaktiviteter att göra på sommaren är att gå barfota. Det är så otroligt skönt, och jag tänker mig att det är välgörande också, både för fötterna och för hela mig.

Nu är det kanske inte sommar längre, men åtminstone i dag och åtminstone där jag bor så funkar det fortfarande. Jag rekommenderar särskilt att prova att gå barfota på olika underlag. Det är helt olika upplevelser att gå barfota på gräs, grus, asfalt och skogsstigar. Testa alltihop vettja! Och du har säkert fler underlag i din närhet att undersöka.

Just undersöka tycker jag är ett bra ord i sammanhanget. Hur känns de olika underlagen under fötterna? Vasst? Mjukt? Lent? Stumt? Undersök om du kan promenera på de olika underlagen utan att döma, utan att värdera något av dem högre än de andra.

Och i nästa andetag så utser jag genast en favorit, ha ha, hur var det nu med att inte döma? :-) För det är något alldeles speciellt med att gå barfota på en skogsstig. Har du provat? De där barren som ser så stickiga ut är alldeles mjuka så länge de ligger ner på stigen och inte sticker upp. De där kottarna, som kan orsaka smärta om du sätter foten hårt på dem, kan du i stället välja att sätta ner foten bredvid. Rötterna känns skrovliga under fötterna. Jorden var oftast hård och torr mot huden den här sommaren, men efter ett regn är den sval och kippar under foten.

Jag har förstått att många tycker att det gör ont i fötterna att gå barfota. För mig personligen känns det som en bra sak att öva på, inte som i att det är en till sak att prestera eller sätta upp på att-göra-listan: “bli bra på att gå barfota”, utan bara spontant för att det är skönt och för att jag mår bra av det. Jag vill kunna gå barfota. Om jag måste öva några gånger först så är det värt det :-)

Barfota – kanske mitt favoritord

2 tankar kring ”Gå på skogspromenad barfota

  1. Ingrid EM

    För ca 30 år sedan, när man kunde röra sig fritt på ett annat sätt, älskade jag att gå barfota i Hagaparken eller i skogarna kring Hundudden på nätterna. Det var en helt annan stämning i naturen på natten och jag fick se så många vilda djur. Undvek alltid de upplysta parkvägarna där ljuset bländade. Ljuset avslöjar men mörkret skyddar. Minns hur jag en gång fick syn på en mansgestalt som smög bakom några buskar och höll uppsikt på parkvägen. Jag drog mig tyst tillbaka in i skuggorna och han märkte mig aldrig. Om jag hade gått på parkvägen, blind för allt bortom ljuskäglorna, vet man aldrig vad som hade hänt.

    Akrobaten och Tsunamin kom förresten idag med posten. Det skall bli roligt att läsa dem.

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Oj, vilken dramatisk berättelse! Tack för att du delar med dig. Jag inser att jag inte har gått barfota på natten – en upplevelse som jag har kvar att se fram emot. Kul att du har fått böckerna. Jag håller tummarna för att du gillar dem!

      Svara

Lämna ett svar till jennyforsberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *