Efter min höftoperation – återhämtning och rehab

Det har gått över ett år sedan jag opererade min högra höft, och jag får en del frågor om hur det var efteråt, med rehabträning och återhämtning och så vidare. Jag skrev det här inlägget efter operationen: Operera höften – så var det för mig och det är en del som själva ska opereras som hittar inlägget och undrar hur det gick sedan. Därför kommer här ett uppföljande inlägg om hur det var för mig tiden efter operationen. Om du själv ska operera höften så kom ihåg att det är olika för alla och att det är en mängd faktorer som påverkar hur din återhämtningsperiod blir och hur lång tid de olika faserna tar.

Jag gjorde min höftoperation den 22 augusti 2017 på Capio Artro Clinic på Sophiahemmet i Stockholm. Så här såg återhämtningsperioden ut för mig:

Timme 0– 24 efter operationen: Jag hade ont och mådde illa som tusan det första dygnet efter operationen. Då var det rejält jobbigt. Det skriver jag mer om i inlägget om själva operationen.

Dagen efter operationen: Framåt förmiddagen börjar illamåendet släppa lite, och jag får hjälp med att avlasta benet med kuddar, vilket gör att smärtorna avtar lite. Jag får tillbaka aptiten och får hjälp av en fysioterapeut att börja gå några steg. Och då känns allt lättare. Framåt kvällen mår jag så pass okej att jag kan åka hem.

Dag 2–4: Jag går på massor av värktabletter, som får mig att må illa. Äter medicin mot illamåendet, som gör mig lite yr och snurrig, och jag har hela tiden känslan av att ha bomull i hela huvudet. Jag rehabtränar tre gånger om dagen. Korta pass med små rörelser. Jag tar en spruta i magen varje dag med blodförtunnande medicin, för att minska risken för blodpropp. Jag kan göra några armhävningar och stå i plankan i 30 sekunder. Här någonstans börjar jag ta mig fram utan kryckorna i hemmet – det är lättare att halta fram några steg och ta hjälp av möblerna. De här dagarna var ganska jobbiga.

Dag 5–10: Jag trappar ner på värktabletterna en hel del. Fortsätter att ta sprutan i magen till och med dag 10. Jag gör rehabträning minst tre gånger om dagen, och kan få på mig strumporna med hjälp av en stekpincett :-)

Jag börjar även göra lite annan rörelseträning stillastående utan att flytta fötterna, för att hålla igång kroppen, och för att det känns bra. Jag kan gå några meter utan kryckor, men jag ska helst gå med dem. Men jag använder inte kryckorna hemma i lägenheten. En vecka efter operationen styrketränar jag överkroppen hemma med hjälp av en TRX (ett träningsredskap som gör att man kan göra diverse dragövningar med hjälp av sin egen kroppsvikt). Jag är fortfarande mycket trött, och förutom rehabträningen och lite annan träning så gör jag inte så mycket annat än att se på teve och läsa. Dagarna passerar i ett töcken, men jag är vid gott mod. Har inte lämnat lägenheten en enda gång sedan operationen.

Dag 9 provar jag att vara utan värktabletter. Det fungerar några timmar, men sedan mår jag dåligt så jag fortsätter att ta alvedon.

Dag 11–ca 16: Jag börjar orkar göra saker som kräver mental ansträngning. Men jag är trött och känner mig lite som om jag har feber. Det har jag dock inte enligt termometern (och det ska man inte ha; då är det läge att höra av sig till sjukhuset). Rehabträning minst tre gånger om dagen.

Dag 13 kan jag stå på händer om jag kravlar mig upp med hjälp av en vägg. Kan du inte stå på händer 13 dagar efter operationen? Jag skulle inte oroa mig över det om jag var du ;-) Börjar även göra lite försiktig fysisk yoga.

Dag 16: Mitt första besök hos min fysioterapeut. Första gången jag lämnar lägenheten sedan operationen. Jag behöver ta mig fram några hundra meter med kryckorna för att komma från bussen till fysioterapeuten, och det är vansinnigt jobbigt.

Dag 17: Jag är tillbaka på Artrokliniken för att ta bort stygnen. Trodde jag, men det visade sig att läkaren som opererade mig använder stygn som försvinner av sig själva. Men en sjuksköterska såg om såret i alla fall och sa att det såg bra ut. Mera hoppande på kryckor. Jobbigt.

Dag 18–ca 30: Jag börjar göra saker utanför hemmet, dit jag kan ta mig med buss. (Jag kör inte bil så jag vet inte hur lång tid det tar innan det går att köra.) Jag avskyr kryckorna och vill helst inte ha med dem att göra.

Jag gör solhälsningar med yogablock i framåtfällningen (om du som jag gillar yoga så vet du nog vad det betyder, och annars spelar det ingen roll). Jag gör armhävningar varje dag och försöker att öka med en varje dag. Diverse försiktig rörlighetsträning stående. Jag rör mig hyfsat obehindrat hemma i lägenheten nu, men jag kan inte ta mig fram mer än några tiotals meter, så jag måste ha kryckorna ute. Jag blir trött om jag försöker gå eller stå eller göra saker för mycket, så jag behöver vila mycket. Tröttheten känns liksom lite som om jag hade en mild influensa eller liknande: jag har ont i kroppen och huvudet och vill mest bara sova.

Förutom tröttheten är jag klar i huvudet, så jag kan tänka och göra mentala saker i några timmar. Jag kan dock inte sitta särskilt bra i en stol, så om jag behöver göra något med datorn så ligger jag oftast i sängen. Jag tar alvedon tre gånger om dagen. Även om jag inte skulle ha särskilt ont utan dem så behöver jag dem för att kunna rehabträna ordentligt.

Ca en månad efter operationen: Jag börjar jobba 25 procent. Eftersom jag jobbar hemma så behöver jag inte förflytta mig någonstans för att jobba, och jag kan anpassa jobbandet efter när på dygnet jag känner mig pigg.

Rehabträning tre gånger om dagen. Besök hos fysioterapeuten en gång i veckan. Nu är rehabträningen ganska omfattande och varje träningspass tar mycket tid. Så även om jag skulle ha orkat jobba mer än 25 procent så vet jag inte hur jag skulle ha hunnit med det, för jag lägger flera timmar om dagen på rehab.

Jag är fortfarande trött som om jag hade en mild influensa.

En månad och två dagar efter operationen: Jag kan cykla!! Vilken frihet! Jag är inte beroende av kryckorna, utan kan ta mig fram snabbt. Hurra!

Jag orkar inte stå så långa stunder, och jag kan inte heller sitta i flera timmar. Men cyklandet ger helt nya möjligheter att komma ut och röra på mig och lämna lägenheten när jag vill.

Ca 5–6 veckor efter operationen: Nu känner jag mig äntligen pigg och klar i huvudet igen. Fortsätter att jobba 25 procent fram till två månader efter operationen. Rehabtränar fortfarande många timmar om dagen och gör lite yoga nästan varje dag.

Jag börjar gå med stavar. Då kan jag gå mycket bättre än när jag försöker gå utan stöd. Första gången går jag bara något hundratal meter, men när jag har börjat gå med stavarna går det snabbt framåt.

6 veckor efter operationen: Jag går 400 meter utan kryckor – och utan stavar – för att komma till en konferens som är en bit från tunnelbanan. Jag hittar en busskur där jag kan sätta mig ner och vila på vägen. Dagen efter konferensen är jag helt slut.

Två månader efter operationen: Jag går stavgång i en halvtimme varje dag. Skulle kunna gå längre men jag måste ju hinna med alla timmar av rehabträning också :-)

Jag kan även gå 2 kilometer utan stavar, så nu kan jag ta mig fram på det sätt som jag behöver i min vardag igen. Två månader tog det alltså. Har helt slutat med värktabletter.

2–4 månader efter operationen: Jag börjar officiellt jobba heltid igen efter två månader, det vill säga det är då jag slutar få pengar från Försäkringskassan. Eftersom jag kör eget och kan bestämma mina arbetstider själv så prioriterar jag dock att fortsätta lägga mycket tid på rehabträning, så jag jobbar inte riktigt full tid under hösten. Rehabtränar en gång om dagen och fortsätter att promenera – med eller utan stavar – i princip varje dag. Och så rör jag på mig på andra sätt, som yoga och styrketräning.

Tre månader efter operationen kan jag sitta på huk utan problem. Jag har förstått att det är olika vad läkarna rekommenderar – en del ska inte sitta på huk någonsin igen, så kolla med din läkare vad som gäller. Men för min läkare så får jag det; jag behövde bara undvika det de första tre månaderna efter operationen.

Närmare fem månader efter operationen: Jag gjorde den här vandringen på kanske 3 timmar när jag var på La Gomera. La Gomera är mitt vintertillhåll, och jag kom iväg dit som planerat fyra månader efter operationen. Om jag minns rätt så fick jag inte flyga på två månader efter operationen på grund av den ökade risken för blodpropp då.

6–12 månader efter operationen: Några besök till hos fysioterapeuten, max en gång i månaden, kanske mer sällan. Rehabträning kanske två till tre gånger i veckan i början av perioden. Så småningom går jag ner till en gång.

Drygt ett år efter operationen, alltså nu: Jag skulle säga att jag kan göra allt jag behöver göra i min vardag nu. Jag får inte springa och inte hoppa. Jag ska vara försiktig med att sitta djupa huksittanden, sqats. Och jag ska inte tänja höftleden i några ytterlägen. Jag gör alltså inga försök att gå ner i spagat längre, och när jag yogar så är jag försiktig i positioner som enbent duva. Jag ska vara försiktig med att vrida höften inåt men att det går bra att vrida den utåt. Det innebär att jag kan stretcha rumpan med knät utåt, typ om jag sitter med vänsterbenet böjt, högerfoten på vänster knä, höger knä pekar åt höger så kan jag trycka ner höger knä mot golvet så mycket jag vill. Om jag däremot sitter med höger ben böjt, höger fotsula i golvet på utsidan av vänster ben så ska jag vara försiktig med att dra högerbenet inåt och liksom över mot vänster för att stretcha rumpan, för då vrider jag höften inåt, och det kan slita på protesen.

Jag rehabtränar en gång i veckan. För övrigt tränar jag inte längre så hårt som jag gjorde innan jag började få problem med höften. Men det blir en del yoga, jag promenerar, dansar fridans, styrketränar någon gång i veckan. Och så vidare. Jag har märkt att jag fortfarande blir trött om jag tar riktigt långa promenader, längre än två timmar eller så. Så jag drar mig lite för att göra det. Men egentligen tror jag inte att det är någon fara, och jag tänker mig absolut att det blir ett par vandringar i vinter när jag är på La Gomera. Men kanske inga heldagsvandringar. Visst känner jag i vissa yogapositioner att jag är lite stel i höften och att den inte är lika rörlig som förr, men jag är ju en rörlig person, så min förlorade rörlighet är i relation till vad min kropp kunde göra tidigare. Jag är fortfarande mer rörlig än medelsvensson.

Jag är supernöjd med min nya höftled, och jag hoppas att vi kommer att fortsätta att trivas tillsammans länge till :-)

Tre veckor efter min höftoperation

Skriv bättre texter med en onlinekurs

Skriver du i jobbet? Vill du bli bättre på det? I onlinekursen Skriv tydliga texter får du verktygen för att skriva professionella texter på svenska. Du startar när du vill och lär dig i ditt eget tempo. Kursledare är Jenny Forsberg, examinerad språkkonsult i svenska på Klartext.
Läs mer och anmäl dig till kursen

51 tankar kring ”Efter min höftoperation – återhämtning och rehab

  1. Pingback: Operera höften – så var det för mig | Jennys författarblogg

  2. Linda

    Hej!
    Vilken fantastisk resa du gjort!
    Jag är 40 år och har haft problem med min höft i ca 3 1/2 år. I början högg det bara till ibland. Sedan blev jag stelare och var bla tvungen att lyfta in benen i bilen. En gång för tre år sedan tvingade jag mig själv att springa fem km. Jag haltade mig fram alla dom fem km och väl tillbaka hade jag så ont. sedan dess har jag haltat. Vid den tidpunkten kunde jag iallafall gå 6-7 km, hade ett samliv med min man och kunde vara aktiv ändå.
    I våras uppsökte jag läkare, eftersom jag märkte en radikal försämring. Läkare satte diagnosen höftledsartros. Jag fick Alvedon och en annan värktablett utskriven, dessutom remiss till sjukgymnasten. Jag gick på artrosskolan i våras och i somras. I början tyckte jag att det hjälpte till en viss del. Men sen tyckte jag att det bara blev sämre och tabletterna hjälpte inte. På återbesöket bestämde sjukgymnasten att avsluta sin insatser också meddelade han läkaren om läget och att har tyckte att det var dags för en remiss till röntgen och till ortopeden. Ca en vecka senare var jag på sjukhuset för att göra en röntgen.
    Ytterligare 1 1/2 vecka senare fick jag svar av min läkare ang röntgen. Det stod att det talade för att det rörde sig om Uttalad coxartros i vänster höft och att han skickat en remiss till ortopeden.
    Just nu väntar jag…jag har ringt två gånger, men än så länge vet man inte när jag blir kallad, kanske i december.
    I dagsläget kan jag knappt gå, möjöligtvis 100 m. Sen är det bara en ren plåga! Har sån ångest över att gå mellan parkeringen och jobbet. Ångest över att jag inte kan träna Indoor Walking längre, ångest över att mannen alltid får gå ut med hunden, dåligt samvete för att jag inte kan gå utmed hunden och det är bara det lilla. Fram tills nu så har jag kunnat cykla. Men nu är det precis som om höften låser sig. Vilket den gör om jag sitter i vissa positioner. Samlivet med min man finns inte idag. Ibland tvingar jag mig själv, men plågas hela tiden. Jag har även fått så ont i knät och ibland ner i skenbenet. Känner mig så gamla trots att jag bara är 40 år.
    Jag blir riktigt gråtfärdig när jag läser att du kan gå så långt igen, underbart! Tänk om jag bara kan få operationen och få börja leva igen.
    TACK för att du delade med dig av din resa!
    TACK!
    // Linda

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Tack för din kommentar! Så himla tråkigt att höra att du har ont och känner dig så hindrad i din vardag. Jag håller tummarna hårt för att du får din operation snart så att du kan bli rörligare igen så småningom. Det kan nog vara en bra idé att ringa och fråga någon mer gång – jag har förstått att det tyvärr ibland kan vara så att man får högre prioritet inom sjukvården om man hör av sig (jag menar inte att du ska ringa varje vecka eller så, men kanske varje månad?).

      Svara
    2. Johan Persson

      Hej,
      Väntetiden på Artrokliniken på Sofiahemmet är 5 veckor. Man kan alltid få remiss dit.
      Tips till alla som läser detta. April 2019.
      Bloggen är för övtigt mkt bra. Speciellt hur det fungerade kring operationen, det kan vara svårt att vara helt vaken och skärpt men här skrivet som jag också kommer ihåg det i stort. Sedan hade jag en rumskompis, upplevde det som en fördel, ngn att dela med, även när man kommit hem.
      Hursom, tack för bloggen!!!

      Svara
      1. jennyforsberg Inläggsförfattare

        Hej Johan och tack för din kommentar – kul att du gillar blogginlägget! Bra med info. Jag antar att det kan variera hur lång väntetiden är – i mitt fall var det nog mest att det kom en sommar i vägen som gjorde att väntetiden blev lite längre. Å andra sidan hade jag inte velat vara nyopererad mitt i sommaren heller, så det passade mig bättre att göra operationen efteråt :-)

        Svara
        1. Sussi

          Hej! Har precis den 27e maj gjort en total höftplastik! Är vanligtvis aktiv, jobbar inom vården, alltid igång som man säger. Plötsligt i dec 2018 fick jag vansinnigt ont i höger ben, övre del. Inflammation trodde man. Då jag tidigare är ryggopererad bad jag om en MRT nedre. Visade alltså att jag överhuvudtaget inte hade ngn höft, kula allt hade rasat samman! Blev sjukskriven from Jan och trots flera påstötningar blev det op först 27e maj. Hemskt smärtsamma månader, hela tiden drastiskt försämrad. Brakade o knakade i hela benet, knäskålen verkade lös. Höftvörk utan gränser. Kämpig operation, benet kändes som bly fösta dygnen o allt annat som är upp o ner efter en op!!! Men lite drygt 1 vecka, idag 5e juni, har jag fått skjuts t affären, handlat. Går små rundor runt kvarteret, klarar alla mina trappor, går det mesta utan kryckor inomhus!!!! Helt otroligt o då var jag ändå riktigt illa däran med ben-nekros, allt fallit samman osv. Så ge inte upp! Var inte rädda!! Ha det gott!

          Svara
          1. jennyforsberg Inläggsförfattare

            Tack för din fina kommentar – så härligt att du känner så stor förbättring direkt. Lycka till med resten av din rehab!

  3. Selma

    Tack för att du skrivit hur det var för dig när du opererades och efteråt. Jag väntar på operation och har det oerhört jobbigt med smärta osv. Är så orolig över detta, men att läsa hur det var för dig har lugnat ner mig lite. Tack

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Fint att höra att du blev lugnare av mitt blogginlägg. Hoppas att allt går bra med din operation (det är klart att det gör!). Lycka till!

      Svara
  4. Lotta Hammarberg

    Hej, vill gärna höra hur du lägger upp träningen efter 3 mån sen op. Jag tränar på itrim 4ggr/v samt cyklar 20 min varje dag, promenerar och styrketränar.
    Men flera timmar, vad gör du då? Vill gärna få tips.
    Har inte haft ont, promenerade ute efter några dagar och kunde sluta m värktabletter ganska snabbt. Ont när jag sitter lite för länge på stolen och när jag hår för långt. Arbetade på distans 50% efter två v kch 100 efter 4 v, fick taxiresor till jobbet månad 2. Har mått väldigt bra hela tiden men vill komma vidare i rehab som jag hört är A och O
    Vänligen
    Lotta

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Lotta! Vad bra det låter att du inte har haft ont och att du kan träna så bra! Jag kan inte berätta för dig hur du ska träna – dels för att jag inte har utbildning inom det, dels för att det är individuellt, och det är inte alls säkert att den rehabträning som passade mig efter operationen även passar dig. Det är din fysioterapeut som får råda dig om hur du ska träna. Jag tycker att det låter som om du är igång med din träning alldeles utmärkt! Men om du inte är nöjd med resultatet är det kanske läge att prata med din fysioterapeut om det? Eller byta fysioterapeut om du känner att du inte kommer vidare med den nuvarande?

      Svara
  5. Mariann Hellnäs

    Hej!
    Opererade min andra höft för en vecka sedan, och söker nu info om yoga för den som opererats, eftersom jag höll på med viryayoga före operationen. Det gick fyra år mellan de båda höfterna, och liksom du fick jag höra att det var ok att hålla på med det mesta förutom just löpning efteråt. Jag vill gärna utgå ifrån att andra gången gillt ger ett lika bra resultat och lika stor fysisk frihet! Det låter som om du är kunnigare i yoga än vad jag är… finns det några bra sidor du kan rekommendera?
    Visst är det fantastiskt att slippa smärtan!
    hälsningar, Mariann

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Mariann! Härligt att du är vid gott mod så här en vecka efter operationen, och att du vill komma igång med yogan igen efter operationen. Jag har tyvärr inga specifika sajter att rekommendera för yoga efter höftoperation – men generellt så gillar jag Yogobe – där du betalar per månad och får tillgång till ett stort utbud av yoga och även en del annan träning som du kan göra på egen hand hemma. Om du yogar med en yogalärare så småningom så är det förstås alltid bra att berätta för hen om dina höftoperationer och vilka inskränkningar du har, så att du kan få förslag på andra positioner för de som eventuellt inte fungerar. Jag hoppas på god läkning så att du kan börja röra på dig mer snart igen!

      Svara
  6. Lasse

    Hej

    Har precis kommit hem efter att nu gjort höft nummer 2 (höft #1 i januari) och även jag hade Per Gedin helt fantastisk. Det jag däremot funderar över är dina restriktioner som jag inte känner igen. Yoga bör man vara försiktig med har jag förstått med tanke på att vissa rörelser som kan få protesen att hoppa ur led. Att springa är inga problem dock ej i nedförsbacke, åka utför och golf är heller inget konstigt. Jag har en vän som gjort 1höft och 2 knän och idag spelar ishockey i division 2. Dock ska man undvika saker man aldrig tidigare gjort, har man aldrig hoppat fallskärm typ börja inte nu. Hela idén med operationen är att man ska kunna gå tillbaka till det liv man hade innan skadan uppstod dock med en viss försiktighet. Ovan är den info jag fått under pre-op, samtal med Per och fysioterapeut.

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej! Vad fint att du är färdig med båda höfterna nu – hoppas att de läker bra! Så intressant att det är olika råd som gäller från person till person – det verkar ju logiskt när jag tänker efter. För en person som är stel kanske yoga inte alls är bra med en opererad höftled, medan någon som är rörlig och van vid yoga kan känna sina begränsningar och göra sin yoga inom det. Att springa har jag svårt att tro skulle fungera för mig – jag får ont bara jag försöker några steg. Å andra sidan har jag inte försökt ordentligt, eftersom jag ju inte får springa.

      Svara
  7. Camilla Sjödin

    Hej!
    tack för att du dela med dig, att läsa om din operation gav mig hopp. Jag har dragit ut på lidandet och inte velat opereras (men nu är jag nog så illa tvungen) för vad jag kunnat läsa mig till hittills efter sökningar på nätet och även när jag frågade min doktor om höftprotes har det känts som att jag lika gärna kan slänga yogamattan (och stora delar av mitt liv) på tippen, jag älskar yoga, jag har hållit på med ashtangayoga innan men nu är det mest anpassad kundalini.
    Hur går det för dig med din yoga? Kan du göra framåt fällningar eller tex triangeln?
    Jag har sen födseln fel på mitt vänstra ben, därav artrosen, som gör att jag måste linda om benet med bandage varje kväll, det är viktigt för mig att kunna göra detta själv, om inte precis efter operationen så efter ett tag, men det kräver ju att jag måste kunna böja mig framåt.

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej och tack för ditt inlägg! Det är så intressant att vi patienter får så olika svar av våra läkare och fysioterapeuter om vad vi ska göra och inte göra. Men det är väl logiskt efter som var och en av oss har sina begränsningar, svagheter och styrkor. Ett övergripande råd är alltså att inte ta mina ord som lag utan fråga din operationsläkare vad som gäller för just dig. Med det sagt så gör jag personligen yoga på i princip samma sätt nu som före operationen. Jag har några enstaka begränsningar i vad jag får göra – om jag till exempel gör duvan så lägger jag mig inte ner med hela min tyngd över det opererade benet utan sitter kvar ganska upprätt och tar en stor del av tyngden på armarna. Framåtfällningar är inga som helst problem för mig, till exempel stående med (nästan) raka ben eller sittande med (nästan) raka ben rakt framåt. De första veckorna efter operationen hade jag svårt att nå ner till fötterna för att ta på mig strumpor och liknande. Jag minns inte hur lång period det var, men efter ett par tre månader eller så var det i alla fall inga problem. Triangeln gör jag också, men där fäller jag inte så långt, utan min hand hamnar någonstans långt upp på vaden. Jag vet förstås inte hur din kropp kommer att vara efter operationen, men en idé om du tycker att det är svårt att hitta en lagom nivå på yogan efter operationen kan ju vara att gå till en yoga-PT som är van vid att ta hänsyn till varje individs begränsningar – eller en fysioterapeut som även utövar yoga själv. Hoppas att det går bra, lycka till!

      Svara
  8. Sofie

    Jag är 28år år. Ska snart få höftprotes. Gör mig så ledsen att man aldrig mer får jogga/springa igen, om det är så😔 å andra sidan kan jag i nuläget knappt gå överhuvudtaget, och har väldigt svårt o röra mig. Måste ha krycka eller rollator. Och kanske klarar att gå i 10-15min.
    Dock har jag även nervskador i mina ben så det beror även på det. Och jag saknar verkligen träning! Och jag hade verkligen hoppats på att en dag få springa igen, om mina nervskador skulle läka så pass bra… Men så pajade höften. Inget som helst brosk kvar och vävnadsdöd i skelettet.
    Fan.

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Jag är ledsen att höra att du är ledsen. Det är en sorgeprocess att ta sig igenom, när det händer saker med kroppen som gör att man inte kan röra sig på samma sätt som tidigare. Just nu tolkar jag det som att du är i den processen, så jag förstår att du har det tufft. Så småningom, efter operation och rehab, hoppas jag att du hittar bra sätt att röra på dig som du kan trivas med – kanske till och med nya sätt som du inte har gjort eller uppskattat tidigare. Själv skulle jag nog inte ha fastnat så mycket för yogan om jag inte hade hamnat i en situation som gjorde att mina tidigare sätt att röra på mig – karate framför allt – inte längre fungerade, utan jag behövde utforska andra alternativ. Hoppas att allt går bra!

      Svara
  9. Michael

    Hej
    Det är ca 3 1/2 vecka sedan jag bytte ut min höft. Alla prover ser bra ut. Sänka, vita blodkroppar, bakterieprov etc är bra. Men jag har en lätt förhöjd temp. Normal 37,3-4 på dagen är 37.8-9. Inga bakterier finns. Blir trött och går jag för mycket med kryckor så höjs temp. Läkare vet inte varför. Har du någon erfarenhet med lätt förhöjd temp?

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Härligt att proverna ser bra ut! Bra att du har kontakt med din läkare om kroppstemperaturen :-)

      Svara
      1. Michael

        När jag kontaktar läkare att jag nu efter ca 5 veckor har förhöjd temp så fick jag svaret . Kontrollera inte din temp mer. Så slipper du se höjning av temp.!!!
        Det ligger på 37.9 just under 38 grader som man anser är feber. Varför förhöjd temp? Inget svar. Jag är opererad på en av Sveriges främsta klinik för idrottare. Men psykologer är dom verkligen inte. Är det någon annan som fått högre temp o så länge som mig?

        Svara
        1. Kersti Hellström

          Lyckliga er! De flesta i alla fall. Jag är 75 år. Gjorde höftop för snart 2 år sedan. Någon hjälp med fysträning har jag inte fått. Jag har fortfarande ordentligt ont i benet. Känns som att sitta på en golfboll. Dessutom smärtar o bränner det i benet. Har sökt hjälp. Får röntgen o svar att det är inget fel. Blir så less. Alla op tycks inte gå så bra.

          Svara
  10. Beata

    Hej

    Tack för din blogg. Var skitskraj att läsa den för jag är precis som Du jätterädd för allt som har med sjukhus att göra. Är 50 år och har ständigt smärta i vänster höftled( total reduktion av brosk) sedan december 2018. Har känt besvär sedan barnsben med viss begränsning i rörelsen att vrida benet utåt samt sporadiska smärtor resterande tiden. Nu mer begränsad i att utföra allt det dagliga, gå längre stunder och smärtor om dagarna och nätterna. Blev remitterad till ortoped på en klinik utanför Sthlm och har direkt kvalificerat mig för operation. Fick panik för jag kom dit med inställningen att jag blir säkert bortknuffad. Bad om att få smälta beskedet och tid till nästa besök i november. Blir skitskraj för allt inkl. förberedelserna inför operationen, narkos( trots att jag hade redan tre) samt smärtan efteråt med hela livet begränsat. Läser om på nätet och vill hitta svar men rädslan måste jag bekämpa själv, jag vet.

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Tack för din kommentar! Jag förstår att du har ett svårt beslut framför dig för att du är rädd för operationen och allt som har samband med den. För mig känns det helt självklart nu efteråt att det var rätt att operera – det var definitivt värt att ha en jobbig period i samband med operationen för att sedan få ett normalt och rörligt liv, som jag har haft nu i snart två år efter operationen. Hoppas att du kan fatta rätt beslut för dig!

      Svara
  11. Marita

    Hej!

    Jag är en kvinna, 62 år.
    Jag opererades för fem dagar sedan och fick en höftprotes på höger höft.

    Innan operationen var jag väldigt dålig som många andra som har kommenterat här. Jag har haft ont i höften i flera år men för nio månader sedan blev det plötsligt mycket värre. Jag har alltid motionerat regelbundet men första veckan i april hände något. Jag kunde inte gå mer än ca 50-100 meter och sen var jag tvungen att sätta mig. Smärtorna var hemska och allt eskalerade till det värre väldigt snabbt. Fick svåra nervsmärtor i hela högerbenet samt smärtsamma muskelkramper speciellt på natten. Jag kunde inte heller stå upp mer än ett par minuter innan det började bränna i höften och en otäck smärta liksom rann ner mot lårets framsida och på sidan av låret. Vid den här tiden grät jag väldigt mycket och det kändes som att jag orkade leva längre. Varje dygn var en hemsk plåga och jag kunde inte gå ut och var ensam helt låst till hemmet.

    Eftersom min husläkare inte kunde erbjuda något annat än kortisonsprutor gick jag till slut till en privat ortoped och då blev det lite fart. Fick remiss till både magnetkamera och även till Neurologen då ortopeden misstänkte en nervskada.
    Jag hade kraftig artros i höger höft samt fjättrad ryggmärg som remitterades till neurokirurgen i Uppsala.

    Den 27 november fick jag träffa en ortoped på sjukhuset och han ställde mig i operationskö. 11 dagar senare den 9 december ringer en sköterska och säger att hon har en tid att erbjuda för operation för mig. När frågar jag. På måndag svarar hon, den 16 december. Jag blev helt snurrig eftersom jag hade ställt in mig på en lång väntan för operation.

    Den kommande veckan blev med fullt av aktiviteter varje dag. Ena dagen var det blodprover och andra dagen träffa narkosläkare, ta andra prover och träffa fysioterapeut eller arbetsterapeut. På tisdag den veckan åkte jag även till Neurokirurgen i Uppsala eftersom jag fått tid dit. Egentligen var det ju bra så jag hann inte grubbla så mycket på operationen.

    Och tidigt på måndagsmorgonen var det dags att åka till sjukhuset. Efter inskrivningen fick jag genast komma in i rummet på avdelningen och byta om.
    Efter det kördes jag upp till operation och allt gick så snabbt så jag han aldrig bli riktigt orolig. Jag fick narkos eftersom de inte kunde ge ryggbedövning pga. ryggmärgsskadan. När jag vaknade mådde jag bra och fick vatten och blåbärssoppa. Vid 13 tiden fick jag komma tillbaka till avdelningen och fick smörgås.
    Lite senare på eftermiddagen fick jag sätta mig på sängkanten och efter en stund tog jag mina första steg med gåstolen.

    Dagen efter kunde jag gå upp själv och gå runt med gästboken och det var helt underbart för alla smärtor var borta. Samma också när jag låg ner. Visserligen fick jag stark medicinering mot smärtorna men det hade jag ju haft även hemma i flera månader utan någon hjälp. (Jag tar även Gabapentin I hög dos mot nervsmärtor som jag nu har fått börja trappa ner och tur det för de påverkar mitt minne då oerhört.)

    Samma dag på vid 15 tiden var det dags att åka hem. När jag kom hem var jag dödstrött. På något sätt fick jag av mig kläderna och stupade i min sköna säng.
    Jag stapplande med kryckorna några gånger fram och tillbaka till toan under natten.

    När jag vaknade på onsdag morgon var jag fortfarande ganska trött. Att klä på mig ett par mjukisbyxor, strumpor, mjuka tofflor och kläder på överkroppen över en halvtimme. Jag tänke då, hur f*n ska det här gå och så ag tänkte flera gånger under dagen när jag fick lära mig att göra allt på ett nytt sätt. Jag var trött men smärtfri men stod på mitt vänsterben av en gammal vana. Jag fick nu lära mig att fördela kroppsvikten på bägge benen.

    På torsdag var allt mycket lättare. Att klä på mig gick mycket fortare nu när jag visste hur jag skulle göra och det kändes bättre i allmänhet. Jag var inte så trött längre och gick runt i lägenheten med kryckorna. Nu kunde jag använda endast en krycka så det var lättare att bära saker utan att behöva ha något att lägga sakerna i.
    Jag tittade mycket på serier, åt och gjorde övningar som jag fått från fysioterapeuten plus lite egna övningar som kändes bra.

    Igår var jag åter lite tröttare men fortfarande fri från alla nervsmärtor och andra vilosmärtor. Det känns lite på baksidan av rumpan när jag går men det är väl inte så konstigt efter en så stor operation. Såret är ju minst 20 cm långt och jag har ett stort blåmärke runt förbandet. Igår kom också en kille från Hjälpmedelscentralen som fixade min rullator. Vill inte gå ut med kryckor när det är halt och rullator är bra att ha den första tiden när jag går till affären.

    Nu är det lördag och det känns som att i huvudet börjar jag bli mitt gamla jag. Inte lika trött just nu och inga smärtor varken nu eller på natten.

    Jag vill bara till slut säga att jag vågade inte googla något om operationen i förväg förrän nyss när jag hittade den här bloggen som är toppen. Jag läste endast informationen som jag fick från sjukhuset samt det som står på 1177.
    Nu ska jag käka gröt med blåbär och fortsätta att titta på serien och ta dagen som den kommer.

    Lycka till alla ni som väntar på operationen. Hoppas att det sker snart!

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Marita! Stort tack för din fina berättelse och för att du delar med dig! Fint att höra att din operation har gått bra och att allt går åt rätt håll. Varmt lycka till med resten av rehabträningen och återhämtningen!

      Svara
  12. Roger sjöblom

    Hej och stort Tack för din fina blog Jenny!
    Även alla kommentarer är mycket informativa. Att ålders-spannet är så stort när det gäller höftledsoperationer gör mig förvånad. Hade en känsla att det mest är ” äldre” som drabbas av detta.
    Jag är 75 år har i stort sett tränat hela livet, med allt som rör idrott, varit och är mycket aktiv, Exempelvis styrketränar jag varje vardagsmorgon 06:45 – 08:15 på nordic wellness, varje dag går jag ca 8 km i snitt, detta tills efter jag fått min höftprotes 14 november 2019.
    Allt gick väldigt fort för mig, fick väldiga smärtor i ljumsken I juni månad, läkaren hittade inget trodde det var artros i vänster höft. Skickade mig till fys terapeut, hon skickade mig till en ortoped i slutet av juli. Han skickade mig till röntgen. Fick svaret, vänster höft utsliten höger höft uttalad artros och början i ländryggen. Han påstod att jag haft detta i många år men att jag inte känt av det tidigare berodde på att jag hade hållit på med så mycket träning. En fin muskelstyrka som bar upp det hela, men nu var gränsen nådd. Det finns bara protes som kan hjälpa dig. Att jag i september fick svar från Mölndals lasarett att tidigast hösten 2020 kunde räkna med operation blev en mindre chock. Jag hade då väldiga smärtor, försökte gå det jag kunde med stavar, men haltade allt mer. Fortsatte med cykling styrketräning, det jag orkade. Jag efterfrågade 90-dagars garantin och lyckades få en tid på IFK-kliniken Orthocenter i göteborg 14 november.
    Operationen , nervös , skakig , men det var ju helt underbart. Låg en natt, fick lite instruktioner av fysterapeut sedan hem, inga smärtor, var väl morfinet antagligen. Sedan började återhämtningen. Har väl varit för ” överambitiös ” som min fysterapeaut säger, träffar henne var 14:e dag. Hjärnan vill tillbaka till det friska starka jaget Nu med en gång, men kroppen straffar mig direkt med ömhet värk stelhet. Har jag sagt att du skall göra dessa 9 övningar 1 x 10, två eller Max tre gånger per dag så blir du inte fortare stark genom att göra det 3 x 10 fyra gånger per dag. Försök att vila dig stark.
    Att sitta inne blev för mig en plåga, så efter en vecka gick och går jag i snitt 6 km / dag med kryckor. Även fysträningen är viktig för mig.
    Det växlar Mycket i kroppen och knoppen , känner melankoli på väg mot deppighet, måste sluta tänka. Skall jag aldrig mer få springa, sitta på huk osv……
    På torsdag 2 januari 2020 är det 7 veckor sedan , idag 30 dec 2019 så har jag sedan ett par veckor sedan fått tillbaka ljumskvärken, är stel öm. Vill bli mjuk som en katt igen. Känner mig vig som ett kylskåp. Sitter jag en timma framför teven har jag svårt att resa mig, gör förbaskat ont. Smärtstillande slutade jag med efter vecka 3. Kan ta en Alvedon någon gång, men inget händer.
    Undrar också över en sak jag läste. Min vanliga höft när den slits bygger upp sig själv, men en protes kan inte göra det. Då funderar jag på, slits den fortare om jag går 10 km per dag än om jag går 1 km per dag ? Precis som en kulled i en bil, står den still så slits den ju inte men efter 10 000 mil behövs den också bytas ut. Funderingarna är många.
    Som slutkläm tack än en gång Jenny. Och ett riktigt gott 20- tal till er alla som har eller kommer att bli en reservservdelsmänniska!

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Roger! Varmt tack för att du berättar om dina erfarenheter! Det är tråkigt att höra att du känner dig stel, men jag tycker att det låter som om det går åt rätt håll? Jag är MYCKET imponerad av att du går 6 km om dagen med kryckor! Själv orkade jag knappt gå med kryckor över huvud taget, och var nästan inte ute alls förrän jag kunde börja gå med stavar.

      Jag frågade faktiskt min läkare om det är en idé att ”spara” på den nya höftleden så att den håller längre, men han tyckte att jag ska ta tillvara den ökade livskvaliteten som den nya höftleden ger och därmed röra på mig och promenera så mycket som känns bra. Gott nytt år och lycka till med resten av återhämtningen och rehabträningen!

      Svara
  13. Åke

    Hej
    Tack för bra inlägg. Jag blev opererad, höftledsplastik, den 9/12 2019. Operationen var ett byte av en gammal, 10 år, protes som lossnat p.g.a. fall i skidbacke. Blev opererad i Trelleborg och det gick otroligt fort att komma tillbaka. Jag fick stå med gåbord samma dag som jag blev opererad och dagen efter gick jag med kryckor. Dag två efter op körde jag bil, automatväxlad men gick med kryckor inom och utomhus. Dag 14 togs bandaget,av och byttes till ett mindre och tejpen justerades – stygnen satt inne i vävnaden och skall lösas upp. Dag 18 åkte jag till Turkiet och hade med en krycka, mest för syns skull. Idag, 28 dagar efter op, går jag obehindrat 3 till 5 km varje dag utan kryckor. Blev tipsad av läkarna att inte sluta med smärtstillande för tidigt. Bättre att vara smärtfri och kunna använda leden för att återfå rörligheten. Dagen efter op tog jag 4X2 panodil 500 mg och den senaste vecka 4X1 av samma preparat. Idag 28 dagar efter op tar jag Inga smärtlindrande men fortsätter med inflammationsnedsättande. Har rehabtränat efter den broschyr man får ut men även varit på gym en del (endast överkropp). Ser fram emot ett fantastiskt 2020 utan smärtor. Till er som skall få en ny höftled skulle jag vilja säga – träna så mycket ni nånsin kan fore op och ni kommer att bli förvånade över hur bra det blev. Fick också ett tips om hur man slutar linka/halta. Om man försöker sjunga en melodi (tyst eller högt beroende på förmåga eller självfötroende) när man går i takt och klampar med benen hörs det tydligt om inte går i takt!

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Tack Åke för att du delar med dig av hur det går för dig. Härligt att höra att det går så bra – lycka till med resten av rehabträningen! Och vilket supertips för att inte halta – stort tack för det :-)

      Svara
  14. Andréa

    Hej Jenny! Tack för du berättar, önskan man kunde läsa mer om alla som genomgått en operatrion/THR skulle skriva ner sin berättelse då det verkar variera mycket.
    Har en fråga om din operationsläkare
    Per Gedin. Gör han operationen. bakifrån eller från sidan? Hur stort är ärret? Läkte det bra? Vilken protes har du? Den som gipsas fast eller växer fast? Per finns ju på Lövenströmska sjukhuset nu och jag träffade en granne som sa hon var så nöjd med honom och sin operation hon gjort hos honom.
    Berätta gärna hur ni gjorde operationen?
    Även detta varierar ju vad jag förstår efter all undersökning jag gjort.
    Är det någon som gjort sin operation bakifrån? Då skär man igenom Gluteus Maximus bla
    Kan nån berätta om det?
    Ska gör en operation bakifrån 10 cm ärr blir det ,den 26 mars och vill veta allt jag kan.
    Jag har sett allt jag kan och kan mycket nu efter allt jag läst och googlat och tittat på YouTube.

    Tack snäll och tacksam för era kommande svar av er som genomgått en operation

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Andréa! Oj, många frågor. Spännande att det är så olika från person till person hur vi hanterar operationen. Du vill veta så mycket som möjligt i förväg – jag ville inte veta särskilt mycket alls om detaljerna kring själva operationen :-)

      Jag är rädd att jag inte heller minns alla detaljer som jag fick berättade för mig i samband med operationen; det har ju gått ett par år nu. Mitt ärr är nog cirka 10 centimeter. Det läkte bra, men det är ett rejält ärr. Jag vet inte från vilket håll han gjorde operationen – jag gissar från sidan. Jag tittar på bilder av gluteus maximus nu, och jag tycker inte att det ser ut som om han har skurit genom den. Ingen aning om vilken av de två typerna av proteser jag har tyvärr. Hoppas att allt går bra med din operation och att du får alla svar du vill ha på annat håll. Lycka till!

      Svara
      1. Andréa Fleischer

        Tack i varje fall. Ja jag vill veta allt, även det som inte är bra före och efter.:-)
        Kul att läsa om din resa önskar fler skriver om sin operation.
        Tycker det hjälper så mycket. Men du var nöjd med din ortoped Per?
        Ha en fin kväll
        Med vänlig hälsning,
        Andréa

        Svara
  15. gun

    Jag operrade min vänstra höft 2016 och min högra 2017 det har gått så bra .
    gått promenader med min lilla hund .dock fick jag avliva min hund på grund av ålderdom.
    men så köper min son en hund som är ganska stark och inte väluppfostrad .
    Följden blir att jag har nu varit dagmatte i ett år några dar i veckan.
    Nu har jag fått känningar i båda höfterna .
    Är jätterädd att behöva operera om mig.
    Min fråga kan det bli så . svar till Gun

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Gun! Tråkigt att höra att du känner av höfterna igen. Jag är en privatperson utan medicinska kunskaper, så jag är inte rätt person att fråga. Hoppas att du får kontakt med en läkare som du kan ställa din fråga till. Och att dina höfter blir bra igen.

      Svara
  16. Carina

    Nu är det en o halv vecka sedan jag fick en ny höftled och jag börjar komma tillbaka till livet och klara mig själv, jippie.

    Jag har fattat det som så att det opererade benet känns längre vilket är helt naturligt har jag förstått, hade du samma upplevelse

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Carina! Härligt att du är på väg tillbaka – heja! :-) Ja, det låter bekant att benen kändes olika långa efter operationen. Det är inget jag känner av längre nu.

      Svara
  17. Lizette Jordahl

    Hej och varmt tack för din berättelse.
    Mycket informativt och kommentarerna ger oxå en bild av hur olika allas upplevelser är.
    Ska imorgon ringa och be om optid.
    Hade naivt nog trott att jag kunde vänta men smärtan är inte rolig just nu.
    Vänliga hälsningar och tack!
    Lizette

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Lizette! Fint att du hade nytta av blogginlägget. Hoppas att du får din operation snart och att allt går bra!

      Svara
      1. Ingemo Thuresson

        Hej! Tack för fint blogginlägg! Intressant att veta hur op och rehab går till. Jag väntar på op av båda höfterna. Har fått tjata om röntgen och remiss till ortopeden. Mina problem började för 13-14 år sedan. Då kom det i skov men nu är det konstant smärta och inga tabletter hjälper. Det är som ni beskriver en stor sorg när man inte kan leva som man gjort tidigare. Ligger ofta sömnlös om nätterna, som nu, p g a värken. Går nu med kryckor. Snabb försämring sista halvåret. Hoppas på en operationstid snart.

        Svara
        1. jennyforsberg Inläggsförfattare

          Hej Moa och tack för din kommentar! Jag håller tummarna för att du får en operationstid snart så att det blir bättre!

          Svara
  18. Thomas Wellmar

    Hej Jenny!

    Trevlig blogg du har, försöker vara kortfattad. Så jag slipper tråka ut er. Thomas heter jag 64 år.
    Tog värktabletter de första 9 dagarna efter OP och har i skrivande stund gått 8 veckor efter OP.

    Tycker som många här att OP benet (vänstra) i mitt fall känns lite längre än det andra.
    Gör min rehab varje dag men det har stått still i utvecklingen de sista 1½ – 2 veckorna.

    Har inga problem att gå utan kryckor men haltar då fram. kan inte gå normalt för då gör det ganska ont över skinkan (ändan) och känns väldigt stelt och konstigt, så har det varit från c:a vecka 6 tills nu.
    Kan ju börja ta Alvedon? Men vet inte om det är rätt koncept.

    Verkar inte gått så bra för mig, om man läser din blogg.

    Skulle gärna vilja veta om mitt problem är något du känner igen,
    under din rehab eller upplevt.

    Vi har ju alla olika gener!!

    Mvh

    //Thomas Wellmar

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Thomas och tack för din kommentar!

      Nu minns jag tyvärr inga detaljer om hur det kändes vid olika tidpunkter efter operationen. Men min minnesbild är att det tog några månader innan allt kändes bra igen, så jag tycker att det låter rimligt. Men självklart ska du prata med din läkare eller någon på sjukhuset där du opererade dig om du tycker att det inte känns bra!

      Svara
      1. Thomas Wellmar

        Hej Jenny!

        Tack för snabb återkoppling. Pratade med läkaren i veckan som var, men han tyckte inte
        jag skulle bekymra mig.

        Sen läste jag din blogg och började få lite funderingar om allt stod rätt till.

        Är förvisso några år äldre än dig och har väll en viss påverkan på rehab.

        Man vill ju gärna tro att man fortfarande är 30, möjligtvis i huvudet
        men inte kroppsligt.

        HA EN GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!

        MVH//Thomas

        Svara
  19. Liselott

    hej jenny och alla här, kan bara instämma med alla här. Så bra att få läsa detta. En fråga jag har är hur det känns idag. Det har gått några år. Får du aldrig mer hoppa och springa?
    …Jag står själv inför en operation – väldigt snart. Och känner mig egentligen ”för ung” med mina 47 år. Jag älskar all sorts rörelse, och är yogalärare – och är förstås orolig för hur det ska gå och bli. Men nu har jag fått tid den 22 mars. Och klart man söker förstå vad som väntar.
    Om det finns önskemål med fler operationsberättelser. I vilken form/var – skulle jag lämpligen berätta? Jag har ingen blogg. Hur delar vi vår samlade kunskap bäst
    allt gott
    /Liselott

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Liselott! Jag förstår att du är orolig inför operationen – det var ju jag också. Jag är fortfarande mycket nöjd med min nya höft nu tre och ett halvt år efter operationen. Jag är inte den där hårdtränande personen som jag var för 10-12 år sedan innan jag började känna av höfterna – min kropp vill inte alls ha det så idag, och det är helt okej för mig. Förutom höftprotesen har jag även artros i den andra höften och känner av knäna och ryggen en del. Det stämmer att jag aldrig mer får hoppa och springa. Jag vet att olika läkare har olika rekommendationer och restriktioner, så kolla med din läkare vad som gäller. Jag är säker på att det kommer att gå bra med din operation. Lycka till! :-)

      Svara
  20. Karin Barrner

    Tack för att jag fann din text i natt! Så skönt att läsa, hade kanske förträngt hur tiden direkt efter och lite senare skulle vara. Blev uppringd av trevlig sköterska från Artro clinic idag som också bekräftade kroppens ”sensationer”, tipsade henne om din text.
    Karin

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Hej Karin! Fint att höra att du hade nytta av mitt inlägg! Hoppas att det går bra med din rehab :-)

      Svara

Lämna ett svar till Åke Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *