Att leva lokalt – i viruskris och annars

Jag tänker mycket på att leva lokalt – både i vanliga fall och nu i kristider. Jag vill ju helst tillbringa en stor del av min tid hemma och mest bara ägna mig åt att odla mina grönsaker. Ytterligare ett steg mot att leva lokalt tog jag i vintras, när jag bestämde mig att jag inte längre kan flyga i den rådande klimatkrisen. Därmed kan jag inte längre åka till mitt tidigare vintertillhåll på La Gomera. Då blir det mer tid hemma.

Just nu känns det förstås extra rätt och aktuellt att leva lokalt. Jobbet har jag redan hemma, och förhoppningsvis kan jag få igång lokal matproduktion snart, alltså att odlingarna börjar ge skörd, så att vi i vårt hushåll kan äta en stor del av vår mat utan att den behöver förflyttas någonstans. Mina tidigare sportaktiviteter är sedan några år utbytta mot hemmaträning – och på sistone trädgårdsarbete. Och eftersom jag är introvert har jag inget behov av att träffa människor dagligen (men gärna oftare än nu!).

Däremot gillar jag också att se mig omkring. I mitt vanliga liv, det där som jag hade före coronakrisen, varvade jag mitt lokala liv med att ta tåget till Stockholm titt som tätt. Jag gissar att jag kommer att fortsätta med det längre fram. Men vem vet. Kanske händer det saker på samhällsnivå som gör att allt blir annorlunda.

Odlingen blir också en viktig anledning att stanna hemma. När jag har pågående odlingar kan jag inte vara borta för länge, eftersom växterna behöver vatten. Kanske betyder det att jag kommer att resa ännu mindre framöver, nu när jag odlar i större skala än tidigare. Kanske blir det hemester i stället för olika aktiviteter i Sverige på somrarna, kanske tar jag aldrig tåget till Köpenhamn eller Berlin som jag tänker att jag ska göra.

Att leva lokalt känns för mig som en viktig pusselbit i den omställning som vi behöver göra för att klara klimatkrisen. Och självklart gör jag ett ännu mindre klimatavtryck om jag stannar hemma än om jag reser någonstans, även om resan sker med tåg. Före coronakrisen hade jag inte alls tänkt på att det i många kriser kan vara bra att leva lokalt – till exempel i en pandemi eftersom den som stannar hemma löper mindre risk att få och sprida sjukdomar. Undrar om den här krisen kommer att få fler att upptäcka tjusningen i att leva mer lokalt. Hoppas!

Hemgjorda halstabletter med lakrits och mint

Hemgjorda halstabletter, det kanske kan vara något så här i virustider? Jag såg ett inlägg på Instagram någon gång i höstas, och blev sugen på att testa. Och sedan dess har det stått på attgöralistan ;-) Det är en massa socker i, så det handlar inte om några nyttigheter.

Så här gjorde jag:

Ingredienser:

  • 8 tsk lakritsrotspulver
  • 3 tsk lakritspulver
  • 2 tsk malen anis
  • 3 hela stjärnanis
  • 5 dl vatten
  • 3 dl socker
  • 10 droppar eucaluptysolja
  • 15 droppar pepparmyntaolja

Gör så här:

  1. Koka upp kryddor och vatten. Lägg på ett lock och låt stå tills det har svalnat helt.
  2. Koka ihop med sockret tills det är en rejält tjock smet.
  3. Blanda oljorna.
  4. Häll upp i knäckformar och ställ i kylen.

Knäckformar var det bästa sättet jag kunde komma på för att hantera smeten på ett bra sätt. Jag tyckte att de här halstabletterna blev supergoda. De blev dock ganska mjuka, och inte hårda karameller, som jag kanske helst hade velat. Kanske du har en idé om hur man kan göra dem hårda?

Anledningen till att jag använde både lakritsrotspulver och lakritspulver var helt enkelt att jag hade det hemma. Lakritsrotspulver använder vi aldrig normalt – det var nog ett felköp. Bra att det kom till användning!

(Lakritsrotspulver är alltså mald rå lakritsrot, medan lakritspulver är nerkokat till ett svart pulver med mycket mer smak. Det är det sistnämnda som används i godis. Varning dock för att vissa producenter kallar sitt pulver för lakritspulver även om det är rå, mald, lakritsrot – mycket irriterande, eftersom det inte alls fyller samma funktion, och framför allt inte är lika gott.)

Vi åt framför allt halstabletterna som godis, men jag tyckte att de mintiga oljorna gav fin lindring i halsen om jag kände mig lite hostig eller så. Så jo då, min bedömning är att de funkar. Men man måste förstås gilla lakrits för att uppskatta dem.

I en självhushållningsframtid tänker jag mig att jag kan använda diverse örter från trädgården för att göra halstabletter – eller bara goda karameller. Mynta förstås, men även kanske salvia och diverse lakritssmakande örter. Jag ser fram emot att experimentera mer framöver.

Tacksam för att jobba platsoberoende

Jag försöker ju vara så platsoberoende som möjligt i mitt företagande, och det går rätt bra. Jag sitter mest här ute i skogen och jobbar. Det passar mig. Just nu är jag extra tacksam för det. Jag tänker på alla, särskilt egenföretagare, som är beroende av att träffa människor för att få in inkomster och som inte kan göra det just nu. De som föreläser för stor publik. Eller som normalt jobbar ute hos en uppdragsgivare som bestämmer sig för att inte anlita några konsulter för tillfället.

Som egenföretagare har man ju inget skyddsnät på det sätt som en anställd har. Den som inte är sjuk kan förstås inte sjukanmäla sig hos försäkringskassan. Och det är inte alls säkert att det går att fylla tiden med annat som ger inkomster. Fy, vilken stress det måste vara! Det är tillräckligt otryggt ändå att vara företagare.

Bara för att vara tydlig så tycker jag inte att någon gör fel här: det är helt självklart att vi måste minska smittspridningen så gott det går, att vi inte ska träffas i stora folksamlingar och så vidare. Det gör mig bara så ont att se de som kommer i kläm.

Och hörrni: nu stoppar vi virusspridningen genom att stanna hemma vid förkylningssymptom, undvika folksamlingar och tvätta händerna noga hela tiden. Okej? Okej.

Skriv en fackbok – skapa en struktur

Jag fick en fråga om hur man få struktur på sitt material när man skriver en fackbok. Här kommer ett förslag på hur du kan jobba för att strukturera eller skriva synopsis till en fackbok. Det finns förstås många andra sätt.

Så här kan du skapa en struktur för din fackbok

Gör så här:

  1. Samla material och lägg in i ett dokument.
  2. Skriv det som känns lättast först. För mig brukar det bli några korta avsnitt som kanske hänger ihop – eller kanske inte alls har med varandra att göra.
  3. Fortsätt samla material och skriva något avsnitt eller någon sida här och där. Ibland blir det kanske bara några korta stolpar.
  4. Strukturera materialet. Ser du några mönster? Finns det delar som hör ihop med andra delar? Kan du få en överblick? Flytta materialet så att det som hör ihop står på samma ställe. Om du jobbar i Word har du nytta av läget Disposition som du hittar på Visa-menyn. Många författare tycker annars att programmet Scrivener är bättre just för att jobba med struktur, disposition och synopsis.
  5. Sätt rubriker på varje del. Texten under varje rubrik blir ett kapitel eller ett avsnitt i din bok. Flytta avsnitten så att de hamnar i en ordning som är logisk för läsaren. Det här är ditt första utkast till synopsis. Det är helt okej om det dyker upp fler avsnitt längs vägen – eller om du vill stryka något avsnitt senare.
  6. Sortera in överbliven text under de befintliga rubrikerna – eller stryk den ur boken. Det kanske blir en utgångspunkt till din nästa bok i stället.
  7. Skriv själva texten till ett avsnitt i taget, så att det blir ett sammanhängande avsnitt.
  8. Skriv de andra avsnitten på samma sätt tills du har ett första utkast till manus till en hel bok.

Lätt som en plätt, eller hur? ;-) Lycka till med ditt fackbokskrivande!

Vill du ha mer hjälp på traven? Kanske kan min onlinekurs Skriv en fackbok vara något för dig?

Drömmen om mer frihet

Idag har jag en fundering som handlar om frihet:

Jag har ju skapat mycket frihet i mitt liv. Då tänker jag till exempel på att jag frilansar och har kontoret hemma. Jag behöver nästan aldrig använda väckarklocka utan kan kliva upp när jag vaknar av mig själv. Och så vidare.

Jag är glad och tacksam över att jag har möjligheten att leva det här livet. Samtidigt nöjer jag mig inte alls här. Jag vill skapa passiva inkomster så att jag inte är beroende av att byta min tid mot pengar. Jag vill ha mer frihet, helt enkelt.

I hela mitt vuxna liv har jag bott i hyreslägenhet, och då såg jag aldrig något alternativ till att ha en fast boendekostnad. Betala hyra var bara något jag gjorde varje månad och så skulle det alltid vara. Nu har vi köpt hus. Mina boendekostnader är just nu ungefär samma som tidigare, men nu ser jag plötsligt en utvecklingspotential: om vi betalar av huslånet så är vi nästan fria från boendekostnader. Även om det inte är realistiskt att vi plötsligt skulle kunna betala av hela huslånet så har jag börjat drömma om det. För åtminstone i teorin är det ju möjligt att jobba ihop pengarna till att betala av lånet. Då skulle vi nästan inte ha några boendekostnader (driftskostnader som avloppsservice och sophämtning skulle finnas kvar). Lite odling och självhushållning på det så blir det nästan gratis att leva. Vilken frihet!

Är det så att om man väl har börjat nosa på friheten så vill man alltid ha mer? Vad drömmer du om för frihet?

Nu ska jag jobba vidare. Och drömma vidare :-)

Var inte rädd för omställningen

Många är mer rädda för en omställning än för en klimatkatastrof.

Citatet kommer från Hannes Anagrius i avsnitt 8 av podcasten Tillväxtparadigmet.

Är det detta som gör att det är så svårt att göra den omställning som vi behöver för att kunna fortsätta leva på den här planeten? Att det är lätt att föreställa sig att livet skulle bli sämre om jag använder mindre fossila bränslen? Och svårt att föreställa sig vilka konsekvenser det får för mig om jag fortsätter att använda fossila bränslen som idag?

Grejen är att den här omställningen är ju inte läskig. Det kan vara en lång process, men det är bara att börja i någon ände och ta ett steg i taget. Själv har jag mååånga steg kvar, men jag är på väg. Och jag tycker snarare att det är roligt, och framför allt tycker jag att det är det mest meningsfulla jag kan ägna mig åt just nu.

Klimatkatastrofen däremot, den är läskig så att det räcker och blir över. Och det är den vi är på väg rakt in i, om vi inte klarar av att göra omställningen. Så hur kan vi förstå att det inte är omställningen vi ska vara rädda för? Och hur kan vi hjälpa andra att förstå det?

Människan hör hit

Jag hittade ett citat som jag antecknade när jag lyssnade på P3 Dystopia i somras, närmare bestämt avsnittet som heter Det sjätte massutdöendet.

Citatet kommer från Lisen Schultz på Stockholm Resilience Centre. Liten reservation för att jag kan ha missat något ord, eftersom jag har skrivit ner något jag har lyssnat på, och inte klippt ut något jag har läst.

“Det finns en idé om att det bästa vi kan göra är att minska vårt ekologiska fotavtryck så mycket som möjligt, och drar man ut det till sin spets så är det bästa man kan göra egentligen att dö, att människan på något sätt är ett främmande element här, och det bästa för planeten skulle vara om vi inte fanns. Jag möter ofta den frågan. Och det är samma feltänk som har tagit oss hit där vi är nu, nämligen någon sorts idé om att vi är skilda från naturen, att vi inte hör hit, och så är det inte. Vi är en del av biosfären; vi hör hit. Och det är helt okej att vi äter och dricker och andas och förflyttar oss och umgås och lever fulla liv här. Men det vi måste göra är att göra det på ett sätt som sker i samspel med den här biosfären som vi är en del av. “

Jag har så klart galet dåligt samvete över mitt klimatavtryck, och det är lätt att tänka i de här banorna – att jag inte ens borde få existera typ. Men samtidigt vet jag ju att det går att leva inom ramarna för planetens gränser. Jag följer människor i sociala medier som lyckas med det, och då borde det inte vara omöjligt för mig heller. Och inte för oss människor som kollektiv. Men oj, vad långt vi har kvar. Och oj, vad bråttom det är :-/

Varför klarar jag svensk vinter bättre nu?

Den här vintern stannar jag i Sverige. Det var 21 år sedan jag senast var i Sverige en hel vinter. I blogginlägget Jag kan inte flyga har jag skrivit om att jag inte tycker att det är rimligt att jag fortsätter att flyga när vi är mitt i en brinnande klimatkris.

Vad jag har gjort de här 21 vintrarna

Först en kort bakgrund för den som inte vet: Jag har oerhört svårt för kylan och mörkret i Sverige under vintern, och jag har upplevt att det påverkar mitt liv negativt. Dessutom gillar jag inte julen. För drygt tjugo år sedan började jag göra en resa varje vinter till sol och värme – oftast två veckor över jul, några få gånger blev det en vecka i januari i stället. Men jag letade efter en bättre lösning, en större lösning.

Eftersom jag är barnfri och har kontoret på fickan så är jag tämligen mobil. Efter att ha letat i många år hittade jag till slut mitt andra hem: Valle Gran Rey på kanarieön La Gomera. Där har jag tillbringat ett antal veckor, oftast sex eller sju, varje vinter de senaste åtta åren. Jag är medveten om att jag är privilegierad som har kunnat göra den här prioriteringen. Det är för att många av oss har haft det och andra privilegier som vi har hamnat i den kris där vi är nu. Det är därför jag pratar om det.

Listan över varför jag klarar vintern bättre nu

Men nu är jag alltså i Sverige. I kylan och mörkret. Och vet du vad? Jag mår oförskämt bra! :-D

Peppar, peppar. Det är mycket vinter kvar, och där jag bor har det hittills inte varit så långa perioder med minusgrader, och då klarar jag mig personligen bättre (men å andra sidan blir min klimatoro värre när det blir så tydligt att vädret inte beter sig normalt). Kanske får jag ett bakslag senare under vintern. Men än så länge går det bra.

Vad är det då som gör att jag klarar den svenska vintern bättre nu än för åtta år – eller för tjugo år sedan? Det finns några anledningar som är tydliga för mig. Jag börjar med att lista dem i punktform. Därefter går jag igenom en i taget och utvecklar.

Därför mår jag bra nu, trots att det är vinter i Sverige:

  • Jag tar d-vitamintillskott.
  • Jag har tränat upp min förmåga att vara medvetet närvarande.
  • Jag har ett bra första hem.
  • Jag bestämmer över min inomhustemperatur.
  • Jag odlar året runt.

Jag tar d-vitamintillskott

Det är kanske fyra år sedan som jag ÄNTLIGEN fattade att jag måste äta d-vitamintabletter på vintern. Då hade jag hört om det i några år men tänkt att jag klarar mig ändå eftersom jag inte är i Sverige hela vintern. Men faktum är att inte ens på Kanarieöarna går det att få d-vitamin av solen i januari. Solen måste vara mer än 45 grader över horisonten för att våra kroppar ska kunna skapa d-vitamin. I Stockholmstrakten är den det ungefär fyra månader på sommaren – alltså två månader före respektive efter midsommar. Bor du långt norrut i Sverige är det en ännu kortare period som du får d-vitamin. Bor du längre söderut är perioden något längre. Här har jag skrivit mer detaljerat om det om du vill veta mer: Vilken tid på året får man d-vitamin från solen?

Att ta d-vitamintillskott är nog mitt största lifehack ever! Alla dessa vintrar som jag var så trött! Det var d-vitaminbrist! Så onödigt! Jag äter en sort som heter Vegovitamin D3. Jag tar en tablett om dagen – vilket är den dos som står på burken – från någon gång i september till kanske slutet av april. Det går att ta dem året runt om man vill. Jag vet att det pratas mycket i hälsokretsar om att man behöver en betydligt större dos än vad som rekommenderas, men för mig känns den här dosen utmärkt, så jag känner inget behov av att experimentera med det.

Jag har tränat på att vara medvetet närvarande

Under de senaste två decennierna har jag tränat mycket på att vara närvarande här och nu, känna tacksamhet, acceptera att allt kommer och går och att livet går i vågor, lära mig att allt jag behöver har jag inom mig och så vidare. Jag mediterar i princip dagligen, och har tillgång till en stor verktygslåda som jag hämtar från bland annat yoga, mindfulness, sång och fridans. Jag har mycket kvar att lära, men förhoppningsvis får jag möjlighet att fortsätta träna på det här i några decennier till.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att det här – medveten närvaro eller mindfulness – är en stor del av lösningen på hur vi kan ställa om till ett fossilfritt samhälle. Den som kan vara helt här och nu behöver inget annat än det grundläggande: mat, vatten, tak över huvudet med de viktigaste bekvämligheterna, vänner, familj och säkert ett par saker till som jag inte kommer på just nu. Den som kan vara helt närvarande behöver inte shoppa något annat än det nödvändigaste, behöver inte resa annat än till sina nära och kära och så vidare. Och jag vet att det här låter flummigt eller kanske till och med naivt, töntigt eller avskräckande för den som inte vet vad jag pratar om. Och då får det väl vara så.

Jag har ett bra första hem

Jag har ju sett Valle Gran Rey som mitt andra hem. Det var viktigare innan vi flyttade, eftersom jag inte var helt nöjd med mitt första hem. Det var inget fel alls på hyreslägenheten vi bodde i tidigare. Den fyllde sitt syfte och var tillräckligt stor för att två personer som båda jobbar mycket hemma skulle kunna sköta sina respektive arbeten utan att behöva vara på samma ställe.

Och här inser jag att jag talar emot det jag pratade om innan, om att vara nöjd och tacksam över det man har. Så jag måste förtydliga: Det var inget fel på mitt liv innan. Det var inget fel på mitt tidigare hem. Jag var tacksam över lägenheten och över mitt liv. Men sedan ett halvår har jag (eller vi snarare) ett hus, och därmed ett första hem som är så mycket bättre. I detta hus finns det ett par saker som gör vintern lättare: Vi har en kamin där vi kan tända en brasa. Vi har en vedeldad bastu på tomten. Det här hemmet är också en förutsättning för de två sista punkterna i listan, som jag ska utveckla nu.

Jag bestämmer över min inomhustemperatur

Den här punkten är lite jobbig att skriva om eftersom den ökar mitt klimatavtryck, men den höjer min livskvalitet på vintern något enormt. I lägenheten där vi bodde tidigare var det inte vi själva som bestämde inomhustemperaturen, utan vi var helt i händerna på hyresvärden. Allt vi kunde göra var att vrida upp elementen på max och sedan hoppas på det bästa. Vi levde absolut inte i en temperatur som är orimlig för människor att vistas i. Det var bara inte en temperatur som passade en vinterfrusen, stillasittande hemmajobbare som jag. Dubbla fleecetröjor var standardklädsel på mitt hemmakontor, gärna kompletterat med en vetevärmare på axlarna eller i knät.

Nu är det vi själva som bestämmer vilken temperatur vi ska ha, och det är två eller tre grader varmare än vad vi hade innan. Och jag vet att det rekommenderas att man sänker temperaturen inne på vintern för att sänka energiförbrukningen, men å, vad mycket bättre jag mår när jag får vara varm hela vintern. I mitt tidigare liv frös jag hela tiden på vintern. HELA VINTERN. Nu fryser jag bara när jag är ute. Sedan kan jag gå in och värma mig igen. Vilken otrolig skillnad det gör i mitt liv! Jag är så tacksam för det!

Lite parentetiskt så har vi ju solceller, men de producerar inte så mycket el på vintern, i alla fall inte med det gråväder som vi har haft på sistone. Jag har just nu inte koll på om vår solelsproduktion under vintern räcker för att kompensera för den höjda inomhustemperaturen. Kanske?

Jag odlar året runt

Den som följer mig har knappast undgått att märka att jag har blivit besatt av odling. Jag har varit det i ett par år, från att vi bestämde att vi skulle flytta till hus. Men i samband med flytten i somras slog min besatthet ut i full blom. Tricket här är väl ungefär att ägna mycket tid åt något som känns meningsfullt, och som dessutom minskar mitt eget klimatavtryck.

Tanken är att jag ska odla året runt. Jag gör det i liten skala redan – några enstaka grödor växer fortfarande i landet och jag har både sått och skördat saker under december. Från och med den kommande odlingssäsongen är tanken att vinterodla ordentligt. Att odla saker på sommaren som får stå i landen under hösten och förhoppningsvis även delar av vintern. Att så saker på vintern som får gro tidigt under våren. Att få saker att övervintra. Att påbörja spännande odlingsprojekt under vintern som får blomma ut under sommaren. Och så vidare. Odla ärtskott inomhus nu under vintern gör jag också.

Jag kompletterar det här genom att låta mig inspireras av vad andra odlare har för sig via Instagram och Youtube – jag ser vad de odlar just nu, och jag njuter av gamla sommarbilder och somriga odlingsfilmer. Och när jag gör allt det här så känns det som att det redan är vår. Jag odlar, alltså är det vår :-D

Tre av fem punkter är tack vare vårt hus

Sammanfattningsvis ser jag nu att tre av de fem punkterna handlar om att vi har flyttat till hus. Tydligen var det vad jag behövde för att kunna ta steget till att stanna i Sverige på vintern.

Ljusterapi i tunnelväxthuset – en dag i december när det för en gångs skull var sol

Sammanfattning av 2019

Här kommer en sammanfattning av mitt 2019.

Jag i mitt glasväxthus.

Jag har haft ett ganska annorlunda år eftersom vi flyttade.

Jag började året på La Gomera för åttonde vintern på raken. Maken kom ner en sväng, och vi hade någon veckas semester tillsammans.

I januari bestämde jag mig för att sluta skriva romaner. Jag hade kört fast i mitt pågående projekt, jag såg inget sätt att få till en rimlig produktionstakt, och det fanns inget som tydde på att jag på många år skulle få till en rimlig inkomst från romanskrivandet. Det känns fortfarande som ett bra beslut, även om jag har för lite kreativitet i mitt liv just nu. Jag skulle behöva hitta tid till att vara kreativ i min vardag, men det är så mycket annat jag också vill och behöver göra. Så jag är rädd att det här sättet att vara kreativ inte kommer att få någon prioritet den närmaste tiden. Heller.

Vi köpte hus och flyttade till Ärla utanför Eskilstuna. Vi köpte huset i april och flyttade i juli. Det här tog det mesta av min tid och energi under våren och sommaren. Och sedan fortsatte jag att anlägga odlingsplatser och sådant hela hösten. Plus att det fortfarande var en hel del kvar att fixa med efter flytten, som den inte helt obetydliga detaljen att vi knappt hade några möbler när sommaren var slut.

Sommarsemestern blev inte alls den där avslappnade perioden som jag är van vid. Jag jobbade som en tok med flytten och odlingen och kopplade inte av. Men det var kärt besvär, och det är alldeles fantastiskt att ha en egen trädgård att odla i! På min lilla odlingslott där jag odlade innan vi flyttade fanns en del regler och begränsningar i vad jag fick göra. Nu får jag bestämma helt själv! Lyxen!

Under sommaren var jag på yogafestivalen på Ängsbacka. Jag trodde att det skulle vara bra för mig att komma bort från flyttkaoset ett tag, men med facit i hand var det inte rätt grej att göra just då. Jag lyckades inte slappna av och komma in i det utan ville mest hem och fortsätta med odlingen. Jag var också på Finnhamn några dagar med en kompis. Det är en tradition som vi gör nästan varje år, och det var mysigt i år också, även om jag hade fått med mig en rejäl förkylning från Ängsbacka. Sedan var maken och jag på Höga kusten i en vecka för att vi skulle på bröllop. Det var fint att få se Höga kusten, eftersom jag inte hade varit där tidigare. Och då lyckades jag faktiskt slappna av och läsa lite böcker i den supermysiga sjöboden som vi hyrde.

Jag har bott i Stockholm i hela mitt liv fram till i somras, och fortsatte att tillbringa en hel del tid där under hösten. Jag är med i en sånggrupp som sjunger en kväll varannan vecka. Och efteråt blir det för sent för mig att ta mig hela vägen till Ärla kollektivt; sista bussen går från Eskilstuna vid 21.30. Så jag sov oftast över hos mina föräldrar i Täby på kvällen och åkte hem först nästa dag – efter att ha träffat någon eller uträttat några ärenden. Dessutom var jag på ett par konserter under hösten, som jag bokade innan jag visste att vi skulle flytta. Och säkert gjorde jag något mer som jag har glömt nu. Det blev ett par airbnb-nätter i Stockholms city, och det fungerade bra. Allt det här var ju superroliga grejer, men ett tag i november blev det för mycket tid som jag var hemifrån. Jag vill ju helst bara vara hemma :-)

Under hösten brottades jag med det orimliga i att jag fortsätter att flyga en gång om året trots att vi befinner oss mitt i en klimatkris. Till slut fattade jag beslutet att inte åka till La Gomera, så nu är jag i Sverige hela vintern. Det är första gången på över tjugo år som jag inte åker till någon varmare plats alls under vintern.

Hur gick det med mina mål för 2019?

I min sammanfattning av 2018 skrev jag ner några mål för 2019. Hur gick det med dem?

Det största målet skrev jag inte ner, eftersom jag inte var officiell med det, men det var att hitta ett hus och flytta. Det gjorde vi! Och det gjorde att mycket annat gick på sparlåga.

Det här var de andra målen jag skrev ner:

  • Jag skulle skriva klart ett första utkast till romanen jag jobbade på. Det gjorde jag inte, eftersom jag la ner romanskrivandet.
  • Jag skulle hitta tillbaka till skrivglädjen i romanskrivandet. Det gjorde jag inte, utan la ner det i stället.
  • Jag skulle komma fram till om jag skulle fortsätta skriva romaner. Check på den! Det skulle jag inte ;-)
  • Jag skulle ta reda på “hur jag kan ta mig till La Gomera utan att flyga, bestämma mig för om jag vill lägga den tiden, energin och pengarna på det eller om jag kan leva med att fortsätta flyga till Kanarieöarna tur och retur en gång om året, och i så fall vad jag behöver göra för att kunna leva med det.” Det här gjorde jag i början av året. Jag kom fram till att jag inte ville göra jobbet med att ta mig dit utan flyg. Vad jag däremot inte ens kunde drömma om för ett år sedan var att jag skulle fatta beslutet att inte åka till La Gomera alls. Det fanns inte i min världsbild. Det var ju där jag skulle vara i alla januariar för all framtid.
  • Jag skulle ha mer “harmoni och flow i livet, jobbet och skrivandet”. I skrivandet blev det inte så, eftersom jag inte har skrivit. I jobbet? Jag vet faktiskt inte – det är så olika från uppdrag till uppdrag, från arbetsuppgift till arbetsuppgift. Jag vill jobba mer med mina egna projekt; de där som ska ge mig passiva inkomster. Men när jag väl har en period med inte så mycket konsultjobb så har jag svårt att få ro till de stora projekten – alla smågrejer med administration, sociala medier, sökmotoroptimering och diverse tar för mycket tid. Harmoni och flow i livet då? Det var ett sjuhelvetes slit med flytten och att komma igång med odlingen, men oj vad nöjd och glad och tacksam jag är att jag får bo i det här huset och odla på den här marken. Jo, jag känner mig faktiskt betydligt mer harmonisk i livet nu. Dessutom lägger jag mycket tid på odlingen, som känns som det mest meningsfulla jag kan göra just nu. Och då blir allt annat mindre viktigt.

Mina mål för 2020

Normalt sätter jag varje sommar upp mål för det kommande året, men i somras gjorde jag inte det. Jag kunde inte tänka på något annat än att odla, och dessutom var jag sliten efter flytten och orkade inte lägga energi på något annat. Och jag gör inte det stora jobbet med att sätta upp mål nu heller, utan det får vänta till sommaren. Jag har några jobbmässiga detaljmål som jag inte vill dela med mig av här. Men här kommer några större grejer som jag tänker på just nu:

  • Självhushållning: odla och samla så stor del av vår egen mat att jag minskar mina matkostnader med hälften. Det här målet är inte tidsatt – jag är inte säker på att det är ett mål för den kommande odlingssäsongen, utan kanske behöver jag ett år till på mig för att få till det.
  • Odling: få igång massor av fleråriga ätliga växter. Särskilt bärbuskar skulle jag vilja satsa på. Flerårig mat är lite odlingens motsvarighet till passiv inkomst, så det känns som min grej. Jag har nog fler odlingsmål när jag tänker efter. Jag kanske får skriva ett separat inlägg om mina mål med odlingen.
  • Få till mer passiva inkomster. Det här är ju ett av mina viktigaste mål sedan flera år. Uttryckt så här är det alldeles för luddigt och inte alls mätbart, men för ögonblicket vet jag inte hur jag ska bryta ner de kommande stegen. Jag har inte bestämt hur mycket tid jag ska ägna åt det här under våren och framöver. Kanske ska jag inte alls ha några passiv inkomst-fredagar utan odlingsfredagar? I så fall kommer det här knappast att gå framåt alls. Dessutom har jag just nu en massa småkrafs att jobba undan innan jag kan ta tag i det här igen. Jag återkommer i frågan.
  • Fortsätta att njuta av att vi har hus och allt som är bra med det, som jag inte hade i mitt liv tidigare: att jag kan odla, att jag har fått komma ner på marken, att det är så enkelt att gå ut på tomten eller terrassen, att vi kan basta och tända en brasa och så vidare.

2010-talet – en sammanfattning

Nytt decennium på gång! (Lite beroende på hur man räknar, men jag och många med mig tycker att det är lämpligt att fira när det blir ett tal som slutar på noll.) Vad passar väl bättre än att sammanfatta de senaste tio åren? Jag har sett flera som gör det kortfattat i form av en punktlista. Kul format, tycker jag, så här kommer listan över mitt senaste decennium:

  • Jag fortsatte att jobba som frilansande språkkonsult i mitt soloföretag Klartext, som jag startade 2002. Jag gav ut två romaner och tre fackböcker. Jag påbörjade arbetet med att bygga upp passiva inkomster.
  • Mina höfter hade börjat strula, och den högra blev allt värre. Jag ville helst inte bli opererad och lyckades undvika det i sju år. Men till slut blev det operation och ny höftled 2017, och efter det kan jag gå igen.
  • Jag slutade träna karate efter tio år på grund av höfterna.
  • Jag slutade äta kött – jag vet inte exakt när men gissningsvis var det under 2010. Eller så var det tidigare. Minst tioårsjubileum snart alltså.
  • Jag kom ut ur en relation som jag inte borde ha stannat i så länge som jag gjorde.
  • Jag träffade Fredrik. Vi gifte oss. <3
  • Jag började spela gitarr och skriva låtar. (Hmm … det var rätt många år sedan nu. Jag är fortfarande en högst medioker gitarrspelare och en improduktiv låtskrivare. Vilket år som helst nu ska jag prioritera upp det här – för oj, vad roligt det är!)
  • Jag fortsatte och fördjupade min träning i medveten närvaro med hjälp av bland annat meditation, yoga, sång och fridans. Jag var på yogafestivalen på Ängsbacka under decenniets sista sex somrar, på sångvecka med Ange Turell lika många somrar och åkte på en Vipassanakurs, där jag mediterade i tystnad i tio timmar om dagen i tio dagar. Det här är ett ständigt pågående arbete, och jag kan inte ens tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan det.
  • Jag fick en odlingslott och fick upp ögonen för att odla grönsaker.
  • Jag hittade mitt vintertillhåll och andra hem: Valle Gran Rey på kanarieön La Gomera. Jag åkte dit i åtta vintrar innan jag kom fram till att det inte var rimligt att fortsätta flyga när vi har en brinnande klimatkris.
  • Jag fick två systerdöttrar.
  • Jag blev inte ordentligt medveten om klimatförändringarna förrän de sista kanske två eller tre åren av decenniet – men nu har jag förstått att forskarna har varnat för dem betydligt längre än så. Jag påbörjade arbetet med att minska mitt klimatavtryck.
  • Jag bestämde mig för att sluta skriva romaner. Jag hade kört fast i mitt pågående projekt. Jag såg inget sätt att få till en rimlig produktionstakt, och det fanns inget som tydde på att romanskrivandet de närmaste åren skulle ge mig någon rimlig inkomst i förhållande till nedlagd tid.
  • Vi köpte hus i Ärla utanför Eskilstuna och flyttade från Täby, där jag bodde i 38 år. Jag började odla mer med sikte på att bli till stor del självförsörjande på mat.

Så där ja! Tio år sammanfattat i tretton punkter. Roligt! Har du sammanfattat ditt decennium?

Undrar vart stigen för mig de kommande tio åren.