Tjatar du?

Tidigare i veckan blev jag intervjuad av Ann Ljungberg för hennes kommande bok Min kompis är författare! – socialt nätverkande för författare och förlag. Boken har två delar: en del där Ann intervjuar mig och sju andra författare om hur vi arbetar med marknadsföring i sociala medier, och en del som är mer praktiskt inriktad. Eftersom Ann är en klok och kunnig person är jag säker på att det blir en riktigt bra bok, och jag ser verkligen fram emot att läsa den.

Under intervjun pratade Ann och jag bland annat om balansen mellan att ha en strategi för sin närvaro i sociala medier kontra att vara spontan. Själv tycker jag att det är viktigt att ha en strategi i grunden, men att man inte får vara rädd för att uttrycka sig spontant utan att tänka på att varje litet inlägg måste passera genom strategins nålsöga.

Intervjun aktualiserade också en fråga hos mig som jag funderar på titt som tätt: hur mycket ska man tjata i sociala medier? Ibland tycker jag att jag tjatar om samma saker i alla kanaler – och även i samma kanal. Men å andra sidan vet jag själv att jag oftast inte reagerar på ett budskap (klickar på en länk eller vad det nu kan vara) förrän jag ser det kanske tredje gången eller så. Jag har även för mig att marknadsföringsförståsigpåare brukar säga att man måste publicera en annons ett visst antal gånger (nio??) innan folk reagerar på budskapet. Så jag tror att tjatet fyller en viktig funktion, men det får ju inte gå till överdrift. Hur gör du? Tjatar du? Stör du dig på andra som tjatar?

Hur blir en språkvetare intresserad av statistik?

Som ni förmodligen har märkt gillar jag att kommunicera via sociala medier. Det senaste halvåret har jag utökat antalet kanaler att synas i, och plötsligt har det blivit väldigt intressant med siffror:

Nästan dagligen tittar jag på de här siffrorna: har de ökat?

Hur många personer som läser den här bloggen varierar mycket från dag till dag. En dag när det inte händer något här är det kanske bara är ett par tre personer som tittar förbi. Men om jag skriver ett inlägg med en intressant rubrik och länkar till det i min statusrad på Facebook – så att det blir synligt för mina 112 Facebook-vänner – så är ni många som läser.

Så varför är det här så viktigt nu då? Det är förstås bra för min marknadsföring att jag sprider mitt budskap till många. Men är det bara det? Nja, om jag rannsakar mig själv en smula så vill jag förmodligen känna mig intressant och populär. För femton år sedan mätte vi vår popularitet i hur många meddelanden vi hade på telefonsvararen när vi kom hem. Idag mäter vi den genom att se hur många som följer våra äventyr i sociala medier. Kan det vara så? Känner du igen dig?

Eva Dahlgren har nyckeln till inspirationen

Jag snubblade över en intervju med Eva Dahlgren (borttagen länk pga trasig), som är en av mina absoluta favorit-singer/songwriters, som vi säger på svenska :-) Intervjun handlar en hel del om skrivande och om kreativitet. Du som inte vill läsa hela den långa intervjun får några smakprover här.

Först ett avsnitt där hon pratar om det som jag har varit inne på tidigare: att kreativiteten och inspirationen kommer medan man jobbar:

”Skriver du dina texter i studion där du gör musiken? Är platsen viktig för kreativiteten och inspirationen?
1985 skaffade jag mitt första kontor, ett ställe som jag delade med några vänner som också hade fria yrken. Jag hade tröttnat på att försöka leva konstnärsmyten med att dricka vin och skriva på nätterna, för det blev ett sånt ensamt liv när mina vänner hade vanliga kontorstider. Kontoret blev början på ett annat sätt att se på kreativiteten. Jag väntade inte längre på den, utan jobbade mig fram till den. Det var härligt!
Förutom att jag fick arbetstider med lunch och 3-fika, kände jag att jag hade fått ett rum där kreativiteten och inspirationen bodde. Det var slut på att sitta på trappen och vänta, jag hade egen nyckel och kunde bara gå in.”

Visst sammanfattar det inspirationen rätt bra? Du har också en egen nyckel till din inspiration, det är bara att gå in. Gör det redan idag!

”Det låter idealiskt. Så arbetet flyter på utan problem?
Men det betyder inte att jag kommer undan perioder då jag kan sitta i veckor och bara skriva sådant jag inte tycker om. Fula låtar som jag inte ens skulle vilja att min värsta hatartist skulle sjunga. Det är tråkiga veckor som det inte går att komma undan. Kreativitet och inspiration gallrar ju inte automatiskt bort det som är dåligt.”

Jag tycker alltid att det är så skönt att få svart på vitt på att även ens förebilder har svackor …

”Arbetar du disciplinerat och mot deadlines?
Jag har deadlines, men ofta sätter jag dem själv. Det betyder dock inte att jag inte är som alla andra…jag är också ute i sista stund, men jag tror att det beror på att en del av arbetet görs undermedvetet. Att medan jag går och har ångest över att det snart är torsdag och jag ska presentera mitt arbete för andra, så jobbar det på därinne. Hur många gånger är det inte som en ändring görs i sista stund och det är den som gör att helheten blir bra.”

Två viktiga saker kan vi ta till oss av det här: 1) Sätt en deadline för dig själv om du har svårt att producera något. 2) Som jag också har varit inne på tidigare: det är inte bara när du sitter framför datorn och faktiskt skapar ord som du jobbar.

Och så några ord om den där känslan av att det man gör kanske är rätt meningslöst ändå? Om någon känner igen den? ;-)

”Får du någonsin skrivkramp? Vad gör du då?
Jag tvivlar såklart ibland på min förmåga. Jag känner mig usel. Jag skriver dåligt. Lyssnar och rodnar och slänger bort. Men i djupet av mitt hjärta vet jag att jag kan. Jag försöker lyssna till den svaga lilla rösten som viskar längst därinne. ”Du vet ju att du kan.”
Min ”kramp” är av annat slag. Ibland tvivlar jag på att jag vill. I perioder ser jag inte nödvändigheten med mitt yrke. På samma gång som upplevelseindustrin, som man nu för tiden kallar det, blivit gigantisk, så har den enskilda kreatörens värde minskat. Alla är utbytbara.
Jag har emellanåt svårt att boosta mig själv och intala mig att just jag inte är utbytbar. Den enda som kan säga det är ju jag och ibland misslyckas jag med det. Hur mycket konst finns det inte, hur många böcker och filmer och låtar och artister. Behövs jag? Så kan jag tänka men…så helt plötsligt så uppslukas jag av något intressant och sitter uppe på nätterna och ställer klockan på 6 och går till jobbet och timmarna bara flyter iväg och jag skiter fullkomligt i om jag är nödvändig eller inte. Jag är och jag gör och det är allt.”

I intervjun pratar Eva Dahlgren också om sin bok Hur man närmar sig ett träd, som jag verkligen kan rekommendera för dig som skriver.

Hur undvika upprepningar?

Innan jag satte igång på allvar med att skriva Den snälla företagaren hade jag precis börjat redigera romanen som jag kallar för B. (Jag har skrivit ett första utkast av den men har inte hunnit redigera den. Och nu har jag skjutit det på framtiden eftersom jag ska skriva Den snälla företagaren först.) En dag när jag satt och läste igenom manuset kom jag till en scen, en hångelscen faktiskt, som kändes märkligt bekant. Jag börjar ana oråd och letar fram filen med romanen A. En sökning på ett par nyckelord, och … häpp! Jag har använt nästan ordagrant samma formuleringar i ett par meningar i en hångelscen i den boken! Aargh! Har jag verkligen så usel fantasi?

Nja, förmodligen är det naturligt att min hjärna tar liknande vägar när jag skriver om liknande saker. Och om det går några år mellan böckerna så kommer inte jag ihåg detaljerna. Du som också skriver skönlitteratur, känner du igen dig? Eller kanske du som verkar inom någon helt annan disciplin? Har du några knep för att undvika att upprepa dig?

Där satt den!

De senaste veckorna har jag skrivit på ett avsnitt i Den snälla företagaren som jag kallar Den snälla säljaren. Men oj, vad det gick trögt! Jag läste fyratusen säljböcker och tänkte att ”inte har väl jag något att tillföra på det här området, det finns ju andra som är mycket bättre än jag på det här med försäljning”. Självklart är det så, försäljning är inte mitt expertområde, men jag visste ju att det inte var det som var det egentliga problemet; jag hade bara inte hittat rätt vinkel än.

Jag läste böcker och antecknade. Skrev något stycke här och något stycke där. Skumläste böcker. Antecknade. Skrev och skrev om. Ändrade strukturen i texten. Läste böcker. Och så under påskhelgen tog jag ett ordentligt omtag: vad är det egentligen jag vill säga? Hur är man en snäll säljare? Jag kom fram till att avsnittet framför allt skulle handla om två saker: att vara snäll mot sig själv, till exempel genom att ha rätt inställning och att peppa och belöna sig själv, och att vara snäll mot kunden så att man hjälper henne att köpa tjänsterna. Jag lämnade datorn en stund, skissade lite med papper och penna, benade ut vilka olika delar avsnittet bestod av. Och plötsligt såg jag hur de här olika delarna hängde ihop i en metod. Där satt den!

Jag gillar verkligen när bitarna faller på plats efter att jag har varit förvirrad ett tag. Det är en av de bästa sakerna med att vara författare. Nu ska jag först prova det här avsnittet på ett par företagare i min bekantskapskrets. Sedan får förlaget säga sitt. Och så ni, om ni vill. På Den snälla företagarens webbplats kommer vi  nämligen att lägga upp delar av boken vartefter jag skriver dem. Än så länge finns ingen text uppe, eftersom jag fortfarande håller på med de första avsnitten. Men snart kommer ni att kunna provläsa och kommentera utdrag ur boken där. Hoppas att ni vill vara med och tycka! Och själva boken kommer ut i slutet av året, om det händelsevis är någon som har missat det.

Kreativa kanaler kräver koncentration

Innan jag började blogga undrade jag hur folk kunde komma på så mycket att blogga om. Inte gick jag omkring och fick idéer till nya blogginlägg var och varannan dag. Men så startade jag bloggen och vips drog en ny kanal i min hjärna igång – bloggkanalen. Nu får jag nya idéer till blogginlägg hela tiden. Det som hindrar mig från att sitta och blogga hela dagarna är inte brist på idéer utan att jag ibland måste jobba lite också. Och så är det ju alla de där böckerna som ska skrivas …

Varje gång jag drar igång ett nytt projekt så skapar min hjärna en kanal för det och plötsligt sprutar det ut nya idéer. Jag tror faktiskt inte att det finns någon övre begränsning för hur många kanaler det kan finnas rent kreativitetsmässigt. Det finns förstås begränsningar i tid. Det finns även begränsningar i hur många projekt min hjärna ska ha igång samtidigt om jag fortfarande vill må bra och ha balans i tillvaron, hur många timmar per dygn som min kropp klarar av att sitta framför datorn och så vidare. Men jag tror alltså inte att själva kreativiteten har någon maxgräns, om ni förstår skillnaden?

För mig är det viktigt att inte bara vara kreativ utan även produktiv. Det räcker alltså inte att jag sprutar ur mig idéer, jag måste även få ner dem i en form som leder till något. Ett exempel är att om jag sprutar ur mig romankaraktärer, scener, händelser eller miljöer så kommer jag snart att ha en hög med lösa anteckningar. Om jag däremot vill producera en hel roman så krävs det även ett stort mått arbetsdisciplin. Lösningen här är förstås att fokusera.

För att fokusera, koncentrera mig på någon av de kreativa kanalerna,  behöver jag stänga av de andra. Några kreativa kanaler som jag har påslagna just nu är Den snälla företagaren, bloggen, twitter och någon slags generell sociala medier-kanal. De skönlitterära kanalerna – romankanalen, haikukanalen, novellkanalen och fritt skrivande-kanalen – har jag däremot stängt av tillfälligt.

Tyck till om snällt företagande

Snällt företagande verkar vara ett ämne som engagerar. När jag berättar att jag håller på att skriva en bok om det reagerar folk positivt och många börjar spontant ge exempel på snälla företag och företagare. Det är superkul av flera anledningar:

  1. Jag tycker förstås själv att det är ett spännande ämne som jag gärna diskuterar.
  2. Jag får uppslag och exempel till boken.
  3. Att ämnet intresserar borde rimligtvis innebära att även boken kommer att engagera och därmed sälja bra.

Vad tänker du på när jag säger att jag skriver boken Den snälla företagaren? Har du några exempel på snälla företagare eller företag? Kanske är du själv en – hur gör du affärer genom att vara snäll? Hur skulle du vilja att företag (are) var snälla? Eller har du tvärtom exempel på elakt företagande?

Och den viktigaste, och kanske svåraste,  frågan: går det att både vara snäll och tjäna pengar? För det är ju det som Den snälla företagaren handlar om.

Vilket är mitt blivande romanförlag?

Som ni har förstått letar jag efter ett förlag som vill publicera mina romaner. Förlaget bör vara intresserat av ett långsiktigt samarbete och uppskatta att jag som författare arbetar hårt med att marknadsföra mina böcker. Jag har skrivit manus till en spännande psykologisk thriller som jag gärna vill ge ut. Här är några anledningar till att den kommer att sälja mer än böcker av andra romandebutanter:

  • Jag är en envis marknadsförare. Mitt arbete med en bok slutar inte när boken finns i tryck. Då börjar jag bearbeta målgruppen, pressen, bokhandeln och mitt eget nätverk.
  • Jag har redan en fackbok ute på marknaden. Tydliga texter. Snabba skrivtips och språkråd har sålt nästan 3 000 ex sedan den kom ut i augusti 2008.
  • Jag fick ett antal tidningar att skriva om Tydliga texter i samband med att den kom ut och jag kommer att arbeta med PR på samma sätt för min kommande roman.
  • Jag syns i sociala medier och kommer att marknadsföra romanen bland annat på Twitter och Facebook.
  • Jag har en författarblogg, där jag självklart kommer att skriva om boken både innan den kommer ut och när den väl är ute.
  • I slutet av det här året kommer jag att ha en fackbok till ute, Den snälla företagaren.
  • Jag är en produktiv författare. Ett första utkast till nästa roman finns redan. Och självklart har jag idéer inför kommande böcker. När nästa roman är färdig kommer jag att skriva en till. Och en till. Jag kommer även att skriva fler fackböcker.

Som jag har skrivit om tidigare så har jag en känsla av att många förlag inte bryr sig så mycket om det här utan bara tittar på själva manuset. Har du tips på ett förlag som tänker i samma banor som jag?

Lästiden räknas inte

Otålig som jag är så förvånas jag lite över att Den snälla företagaren inte är klar än – jag har ju hållit på i flera veckor nu! ;-) Nåja, det går framåt i alla fall. Den här veckan fick jag faktiskt iväg ett (kort) avsnitt till ett par kloka vänner som har lovat att tycka till. Dessutom jobbar jag på två avsnitt till.

När jag väl skriver så går det rätt snabbt. Men under en stor del av arbetet skriver jag inte, utan använder tiden till att läsa relevant litteratur – för att hitta fakta och få inspiration. De flesta av böckerna har jag läst förut och det är riktigt kul att läsa dem igen, det blir många aha-upplevelser av typen ”Är det av den här boken jag har lärt mig det här?” Jag har läst många företagarböcker under mina år som soloföretagare och böckerna har förstås varit med och format mig som företagare, och min syn på företagandet. Sedan har kunskapen blivit internaliserad; jag vet inte längre varifrån jag har fått den. Förrän nu när jag läser om böckerna.

Men det är som om tiden jag ägnar åt att läsa inte räknas som arbete. Det är först när jag kan producera ord, rader, sidor som jag känner mig produktiv, som det känns som om arbetet går framåt. Du som skriver eller ägnar dig åt något annat som kräver förberedelser eller research känner kanske igen dig? Eftermiddagen idag ska jag ägna åt att plöja ett par böcker till. Förhoppningsvis blir det några rader skrivna också, så att jag får känna mig nyttig.

PS  Svara gärna på frågan om du läser e-böcker i det förra inlägget.

Läser du e-böcker?

Jag har ett erkännande att göra: jag har inte börjat läsa e-böcker på allvar än. Det beror på att jag inte har skaffat mig någon läsplatta. Det är ju en investering att göra (man får lägga ett par tre tusen) jämfört med att bara köpa en bok (några tior för en pocket på Internetbokhandlarna), och jag har inte gjort den än. Och att läsa böckerna vid datorn, där jag redan tillbringar alldeles för mycket tid, lockar mig inte. Men generellt tycker jag att idén är suverän! Tänk att kunna ha med sig hur många böcker som helst, på semestern till exempel. När jag var utomlands en månad häromvintern lånade jag ett gäng e-böcker på biblioteket eftersom resväskan hade blivit för tung om jag skulle ha släpat en hel månads läsbehov i den. För lektören och författarcoachen Ann Ljungberg, som  lever på en båt, är läsplattan ett självklart val.

Inom några månader släpper vi min bok Tydliga texter som e-bok. Jag är så nyfiken på att se hur många som kommer att köpa den jämfört med pappersboken!

Läser du e-böcker? Svara gärna här:

[polldaddy poll=2943242]

Pin It on Pinterest

Share This