Kategori: andras böcker

Varför sticker inte bokomslagen ut mer?

Jag läser i Dagens nyheter om bokomslagets betydelse. Bokhandelschefen Martin Mattson säger:

– Omslaget måste vara säljande, ett tråkigt omslag gör att boken inte drar blicken till sig. Särskilt i dag när det kommer så oerhört många böcker gäller det att sticka ut!

Artikeln handlar också om hur svårt det är att just sticka ut och att det mesta är prövat. Nina Ulmaja, designansvarig på Albert Bonniers förlag, säger:

– Man får försöka göra något som inte redan finns. Men det är ju en helt omöjlig uppgift.

Men jag undrar: är det verkligen det? Det borde väl inte vara så svårt att göra något extra, något verkligt ovanligt av ett bokomslag? Vad säger att man måste begränsa sig till en platt pappersyta? När får jag se en lurvig eller taggig bok eller en med sexkantig framsida? En vinbok med utfällbar  korkskruv? En gör-det-själv-bok med inbyggd skruvmejsel? En skönhetsbok där framsidan är gjord av nagelfilsmaterial? Möjligheterna måste ju vara oändliga. Varför är det ingen som gör det här? Finns det några praktiska skäl, som att det blir för dyrt eller för logistiskt knepigt på något sätt? Lämna gärna en kommentar om du är insatt i det här med bokomslag och vet mer! Barnböcker för de minsta kan ibland se ut mer som leksaker än som böcker. Jag är säker på att det går att göra spännande omslag och format även för vuxna. Har du sett något bokomslag som verkligen sticker ut? Vilket?

Författarkolleger släpper böcker

Juni verkar vara boklanseringarnas månad. En rolig sak med att vara författare är att man lär känna andra trevliga författare och därmed blir bjuden på deras lanseringsfester. En av dem är Lars Rambe, som i fredags hade lanseringsfest för sin nya deckare Skuggans spel. Det blev en härlig kväll med mingel, vin och vågskvalp. Lars signerade böcker på löpande band men hann även med att läsa upp ett stycke ur boken. Spännande! Boken ligger här och väntar på att bli läst; behöver jag säga att jag är nyfiken?

Ikväll är det dags igen: Simona Ahrnstedt har lanseringsfest för sin debutroman Överenskommelser. Det är en historisk kärleksroman, eller Romance, som genren kallas. Trots att det inte alls är min genre blev jag nyfiken redan i vintras, när jag hörde Simona berätta om boken i en medryckande föreläsning. Senare har jag dessutom förstått av folk som har fått tjuvläsa boken innan den kom ut att den är omöjlig att lägga ifrån sig. Så nu måste jag helt enkelt läsa den. Läs gärna den här roliga intervjun med Simona, där hon bland annat berättar att hon blev refuserad ”av samtliga större och mellanstora förlag” och att hon tänker bli större än Camilla Läckberg. Jag blir inte det minsta förvånad om hon lyckas.

Om ett par veckor ska jag på virtuell lanseringsfest. Då är det Ann Ljungberg som släpper sin bok Min kompis är författare (där hon bland annat intervjuar mig). Och eftersom boken handlar om sociala medier är det väl en utmärkt idé att ha även lanseringsfesten i sociala medier.

Jag ♥ katastrofromaner

Det är den 23 december 2004 och jag befinner mig på ett flygplan på väg till Sri Lanka. Under resan ser jag filmen The Day After Tomorrow. Jag har egentligen svårt för sådana där hopplöst hollywoodamerikanska filmer, men om det är en katastroffilm så är den ursäktad. Jag fastnar totalt i filmen och och det slår mig att jag vill skriva en katastrofroman. Frågan är bara vad katastrofen ska utgöras av.

Tre dagar senare, den 26 december 2004, springer jag ifrån en tsunami utan att få några andra men än hjärtat i halsgropen. Där har jag min katastrof. Självklart ska det bli en roman. Men det tog ett par år innan jag skrev historien, eftersom jag höll på med roman A då. Och den drog ut på tiden och sedan kom livet och två fackböcker emellan. Någonstans på vägen hann jag i alla fall skriva ett första utkast av katastrofromanen, roman B. Däremot har jag inte redigerat den än. Men snart så! Vilket år som helst nu …

I vilket fall som helst så är katastrofromaner alltså min grej och jag skulle gärna skriva flera. I senaste avsnittet av Babel (Men ååå vad hon tjatar om det där teveprogrammet … Japp, det får jag, för det är min blogg, så det så!) menar författaren Aase Berg att en bra undergångsskildring inte ska handla om gott och ont utan snarare om en likgiltig undergångskraft som bara råkar trampa på människan som om hon vore en insekt.  Och det stämmer med hur jag har tänkt: katastrofen ska helst vara en naturkatastrof: stora mängder eld (tänk Skyskrapan brinner), vatten (Titanic), jord (Dante´s Peak) eller luft (Twister)  som väller in över mänskligheten. Sådant gillar jag. Dessutom tycker Aase Berg att den gärna ska utspela sig i en miljö som verkar okomplicerad och god, som en kontrast till katastrofen. Jag ser verkligen fram emot att skriva min nästa katastrofroman.

Vilken är din favorit-katastroffilm eller favorit-katastrofroman? Har du själv försökt dig på att skriva en katastrofskildring?

Att fastna i en bok

Finns det något bättre än att fastna helt i en bok man läser? Ni vet så där så att man inte kan släppa den. Jag gjorde det nu i helgen.

Och plötsligt hände det något med tiden. Oftast har jag inte alls tid att läsa i flera timmar i sträck; det blir snarare någon kvart här och där, i badkaret, innan jag somnar, medan jag äter lunch. Men som en gåva så fanns den bara där, all den tid jag behövde för att läsa ut boken. Så det gjorde jag.

För mig ligger det en barndomsnostalgisk känsla i att fastna i en bok. Jag flyttas tillbaka till bokslukaråldern, när jag kunde ligga på sängen och läsa en hel dag. Jag önskar mig fler sådana dagar, även i vuxen ålder.

Om det är någon som undrar så var det Camilla Läckbergs senaste bok, Fyrvaktaren, som jag fastnade i. Det tog kanske 50 sidor eller så innan jag var fast, men sedan var det kört. Precis som med alla hennes tidigare böcker. Hon vet vad hon gör, Läckberg, och hon har precis den där kombinationen mellan mordgåta och karaktärsdriven handling som jag går igång på, och som får bladen att bläddra sig själva.

När fastnade du i en bok senast?

Läser du e-böcker?

Jag har ett erkännande att göra: jag har inte börjat läsa e-böcker på allvar än. Det beror på att jag inte har skaffat mig någon läsplatta. Det är ju en investering att göra (man får lägga ett par tre tusen) jämfört med att bara köpa en bok (några tior för en pocket på Internetbokhandlarna), och jag har inte gjort den än. Och att läsa böckerna vid datorn, där jag redan tillbringar alldeles för mycket tid, lockar mig inte. Men generellt tycker jag att idén är suverän! Tänk att kunna ha med sig hur många böcker som helst, på semestern till exempel. När jag var utomlands en månad häromvintern lånade jag ett gäng e-böcker på biblioteket eftersom resväskan hade blivit för tung om jag skulle ha släpat en hel månads läsbehov i den. För lektören och författarcoachen Ann Ljungberg, som  lever på en båt, är läsplattan ett självklart val.

Inom några månader släpper vi min bok Tydliga texter som e-bok. Jag är så nyfiken på att se hur många som kommer att köpa den jämfört med pappersboken!

Läser du e-böcker? Svara gärna här:

[polldaddy poll=2943242]

Jag ♥ haiku

Författarkollegan AC Collin är en av de mest kreativa och produktiva personerna jag känner.   Själv är jag alltid så fokuserad på just den roman (eller som just nu: fackbok) som jag för tillfället skriver på, så jag tar mig nästan aldrig tid att skriva något på sidan om. Men AC skriver noveller och små betraktelser var och varannan dag. Dessutom målar hon. Jag blir alltid lite avundsjuk på hennes multikreativitet. Den senaste veckan har hon skrivit haikuer i sin statusrad på Facebook varje dag och när jag läser dem så tänker jag att jag också ska skriva en haiku varje dag.

För er som behöver en snabbrepetition av vad en haiku är så kan jag berätta att det är ett slags minidikt som från början kommer från japan. Det finns lite olika skolor här – och det är väl inte så konstigt, jag menar hur 17 ska man översätta en japansk diktform till västerländska språk? Men oftast brukar man säga att en haiku ska bestå av tre rader med 5 + 7 + 5 stavelser. (Och ja, det heter faktiskt haikuer i plural, jag slog just upp det i Svenska Akademiens ordlista.) Svenska haikusällskapet (länk borttagen pga trasig) vet allt om haikuer om du vill läsa mer.

Jag är rädd att jag aldrig kommer att skriva en haiku varje dag, men det blev i alla fall en igår:

Den utslitna snön
kastar sig ut från taken.
Våren har landat.

Blir du också sugen på att skriva haiku? Lägg in den som kommentar till det här inlägget om du vill!

Pin It on Pinterest