Tar du semester på sommaren?

En av de saker jag verkligen inte gillade med att ha en anställning – om jag minns rätt; det var alltså 20 år sedan – var att jag bara hade fem veckors semester. Om året! Jag tog två veckor ledigt vid årsskiftet, och så återstod bara tre veckor på sommaren. För mig kändes det orimligt att ha så lite ledigt på sommaren. (Ja, jag vet att många arbetsgivare har kollektivavtal och alla möjliga bra villkor som ger mer semester, men på den tiden hade jag inte lärt mig att ställa den typen av krav.)

Att ha lång semester på sommaren var därför en viktig utgångspunkt för mig när jag startade eget. Det ingick in min planering att dra in tillräckligt med pengar resten av året för att kunna vara ledig på sommaren. Under många år hade jag runt sex eller sju veckors ledigt på sommaren. Ja, jag läste väl mejl lite nu och då – som soloföretagare kopplar man kanske inte ner helt, men oj, vad nervarvad jag var under sommaren. Jag såg det som en vaccinering mot stressigare perioder resten av året: att jag kopplade av ordentligt under lång tid gav mig större motståndskraft mot stress.

För tre år sedan flyttade jag till hus och började odla med målet att bli i princip självförsörjande på grönsaker. Det är mycket arbete, särskilt under våren och sommaren förstås, och sommaren är inte rätt tillfälle att ta långledigt. Förra året lyckades jag ändå få till lediga dagar här och där under sommaren – ibland flera på raken. Den här sommaren vete sjutton hur det ska gå – jag ligger efter med vårbruket och har fortfarande massor av plantor som inte är utplanterade, och många odlingsbäddar som är helt igenväxta av ogräs. Ärligt talat ligger jag efter med företagets jobb också, men där tänker jag mig ändå att jag kommer att ha en period där jag minimerar tiden som jag sitter vid datorn och jobbar.

På sätt och vis längtar jag tillbaka till mina långlediga somrar. Samtidigt är jag inte beredd att byta bort min självhushållning, så jag får nöja mig med några dagars semester här och där. Det betyder att jag behöver planera in semester på vintern i stället. I vintras gick det bättre än tidigare år. (Yay! Jag lär mig!) Den kommande vintern planerar jag att det ska gå ännu bättre.

Tar du semester på sommaren? Eller bara drar ner lite på tempot? Eller kör du på som vanligt? Och framför allt: mår du bra med det alternativ du har valt?

Jenny i rutig skjorta ligger och vilar på altanen.

Sammanfattning av 2021

Här kommer ett försök att sammanfatta 2021. Jag börjar med några företagsrelaterade saker.

Bild på Jenny som vinkar vid skrivbordet på sitt kontor

Jag gjorde tre stora insikter

Under 2021 gjorde jag tre stora insikter om mitt företagande:

  1. Jag är onlineföretagare. Min huvudsakliga affärsmodell är produkter online: onlinekurser och kanske ett medlemskap. Jag vill kombinera det med andra typer av passiva inkomster (onlinekurser kan vara både aktiva och passiva; för närvarande har jag bara passiva) och jag kommer garanterat att ta ett och annat konsultuppdrag även i fortsättningen. Men affärsmodellen att försörja mig huvudsakligen som konsult passar inte mig, och den har inte gjort det på många år.
  2. Jag är vd i mitt företag. Som vd kan jag inte göra allt själv. Jag behöver fokusera på det som driver företaget framåt och anlita personer som gör allt allt annat. Jag behöver anlita personer innan jag egentligen har råd att anlita dem. Jag har hört andra företagare säga det här i åratal, men jag har aldrig tyckt att det gäller mig. Min modell har varit att göra allt själv, för då behöver jag dra in mindre pengar i företaget. Nu tänker jag annorlunda. Med betoning på tänker, än så länge – jag har inte kommit så långt med det här i praktiken. Men jag har i alla fall börjat.
  3. Jag vill satsa på mitt koncept Ett fritt liv, med byggstenarna odling/självhushållning, passiva inkomster, downshift/växla ner och företagande. Det här har jag börjat med genom att blogga om det på den här bloggen, prata om det på Instagram och starta en mejllista.

Jag gjorde en 360-gradersvändning med min bokföring

Januari 2021 började jag sköta mitt företags bokföring på egen hand (nåja, jag fick hjälp att komma igång och sedan med avstämningar under året, men jag gjorde själva bokföringen själv). Tidigare har jag aldrig tänkt tanken att jag skulle kunna bokföra själv, men i takt med att jag mer medvetet växlar ner så tänkte jag att jag ville växla ner ytterligare även i mitt företag.

Det var vansinnigt svårt i början, men efter de första månadernas uppförsbacke blev det oväntat roligt – utom de gånger när jag körde fast. Jag lärde mig massor under året. Nu har jag mycket mer koll på vad siffrorna innebär, och även vilka siffror jag själv vill hålla reda på för att veta hur det går för företaget.

Men. Så kom jag till insikten att jag ska vara vd. Och som vd ska jag definitivt inte sköta företagets bokföring. Så nu har jag anlitat en bokföringsfirma igen, som kommer att ta hand om min bokföring från och med nu. Cirkeln är sluten och jag kommer ut med nya erfarenheter och kunskaper.

Jag fick nya kolleger och kunskaper

Vid årsskiftet 2020/2021 gick jag med i Maria Lofors medlemskap Produktiv Online. Det är ett medlemsprogram för onlineföretagare, och det ger mig oerhört mycket. Det är en gemenskap, där jag kan träffa andra onlineföretagare varje vecka i form av arbetsmöten där vi sitter och jobbar tillsammans på Zoom, var och en med sina egna saker. Det innebär att jag har fått en ny gemenskap i form av kolleger, och det är verkligen guld värt.

Förutom gemenskapen med kollegerna har lärt mig massor av nya saker, både av Maria och av de andra i medlemskapet. Jag är med på ett mastermind-möte varje månad, där jag kan dryfta en fråga som jag klurar på. Och jag har även gått Marias kurs i Clickup på svenska, som har hjälpt mig att lyfta mitt företagande till en ny nivå när det gäller struktur och rutiner.

Vila är en stor utmaning

En av mina största utmaningar under året har varit att vila. Jag har pratat mycket om vila sedan vi flyttade och jag började odla. För det var då det blev svårt. Mycket svårare än tidigare. Innan hade jag ”bara” jobbet vid datorn. Nu har jag både jobbet vid datorn och jobbet med odlingen. Innan tog jag alltid låååånga sommarsemestrar. I självhushållarlivet är sommaren den mest hektiska tiden på året.

Jag är ofta frustrerad över att tiden inte räcker till allt som jag vill – eller upplever att jag behöver – göra. När jag klurar på vad jag vill ändra på i mitt liv på grund av ovannämnda frustration så kommer jag fram till att jag gör rätt saker – jag gör bara för mycket av allt. Det är det som gör att jag har så svårt att vila; hur ska jag kunna ta ledigt när det är så mycket kvar på attgöralistan?

Jag är i alla fall glad att jag tar mitt behov av vila på allvar, att jag övar på att vara ledig ibland. Under sommaren blev det visserligen ingen lång och sammanhängande semester, men jag var mycket bättre än året innan på att ta ledigt någon eller några dagar här och var.

Vid årsskiftet blev det mer sammanhängande semester. Jag vill säga att jag var ledig i tre veckor, men den första veckan fick jag inte till riktigt, och mot slutet växlade jag upp så smått igen. Så kanske en vecka halvledigt, en vecka helledigt och en vecka trekvartsledigt. Gott så! 😊

Jenny ligger på terrassen med händerna bakom huvudet

Jag fick en ny kompis

Nog om mitt företag. Den här roliga grejen hände under året: Jag fick en ny kompis! Och det på ett lite annorlunda sätt, nämligen att vi, utan att egentligen känna varandra, helt sonika bestämde att vi ska vara kompisar. Det var några månader sedan, och även om vi inte har haft så tät kontakt känns det bra. Håll tummarna för att det blir en långvarig vänskap, för det skulle jag vilja.

Jag odlar hälften av vårt behov av grönsaker

Självhushållning då? Här har jag skrivit ett separat blogginlägg om det: Hur går det med min självhushållning?

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag odlar så mycket att vi kan vara i princip självförsörjande på grönsaker halva året. Det är samma resultat som förra året; möjligtvis klarade vi oss några veckor längre den här vintern. Jag stör mig på att jag inte kom längre – jag vill gärna se framsteg i form av att jag kommer lite längre för varje år. Men utan staket som håller rådjuren borta och utan jordkällare att förvara maten i under vintern var det där jag hamnade i år också.

Min förhoppning inför nästa säsong är att det kommer att finnas ett staket på plats, och att grödorna räcker ett par månader efter årsskiftet. Målet är att vara i princip självförsörjande på grönsaker hela året – och på sikt även på frukt och bär.

Hur gick det med mina mål?

Jag skulle kunna skriva mycket mer – vad mycket det händer på ett år! – men det här blir långt ändå, så jag växlar över till att titta på förra årets mål. I blogginlägget där jag sammanfattade 2020 skrev jag ner några mål och intentioner för 2021. Några av dem har jag redan skrivit om här i inlägget. En intention var att vila mer. En annan var att leva ett fritt liv. Så här skrev jag också:

Några saker som jag längtar efter:

  • Jag vill vara vid vatten.
  • Jag vill träffa människor fysiskt oftare än 2020.
  • Jag vill vara i en (stor)stad då och då.

Det här handlade förstås mycket om att jag var trött på pandemin redan då för ett år sedan. Jag var inte så ofta vid vatten under 2021 heller, men de gånger jag var det så njöt jag verkligen. Träffa människor fysiskt? Eh, nja, det blev väl inte så många tillfällen till det heller.

Däremot var jag lite mer i en stad – även om det var Eskilstuna och inte en storstad – för att jag under hösten gjorde alla de ärenden jag hade skjutit på innan jag var vaccinerad. Det var rätt trista ärenden av typen tandläkare och optiker. Men jag passade på att kombinera dem med att göra något bra, som att sitta vid Eskilstunaån (vatten!), äta lunch på stan och en gång lyxade jag till och med till det med att bo på hotell i stan för att slippa kliva upp så tidigt när jag hade en läkartid på morgonen. Så jag tycker nog att jag gjorde så gott jag kunde med mina längtanspunkter. Fast det är helt obegripligt att jag inte har varit i Stockholm på nästan två år nu. Jag hoppas verkligen att jag kommer iväg dit i år.

Mål för 2022

Mitt ord för 2022 är vila. Det har väl varit mitt ord ett par år nu, och än är jag långt från där jag vill vara med det. Men jag övar.

Jag hittar sätt att odla som är mer effektivt och hållbart för mig personligen, så att jag inte sliter ut mig utan orkar fortsätta odla och självhushålla. Det här är exakt samma formulering som jag hade förra året. Jag tog några steg på vägen under året, och jag fortsätter nu. Jag har gjort en prioriteringsordning och bestämt några grödor som jag ska avstå från att odla den här säsongen. Jag klura vidare på hur jag kan effektivisera odlingen. Jag avstår från att testa nya ettåriga grödor som jag tycker låter spännande. I stället håller jag mig till de vanliga sorterna.

Fleråriga växter provar jag däremot alla jag kommer över frö till. Planen är att en del av tomten på sikt ska vara en skogsträdgård, alltså en kombination av många olika fleråriga växter i olika storlekar, från träd till marktäckare. Det kommer på sikt hjälpa mig att få mer mat för mindre slit.

Jag fortsätter att ha en matbudget. Jag har inte hunnit räkna på hur det gick med budgeten för 2021, så jag kan inte säga om det kommer att ske några justeringar för 2022. Men arbetshypotesen är att det blir samma. Det är faktiskt kul att ha en budget och försöka hålla den – även under tider på året när det inte finns så mycket egenodlat att äta.

Jag mediterar ett långpass sex gånger under året. Mina långpass är på tre timmar. Jag gjorde sex sådana under 2021, och det var lagom. Det betyder ett långpass i månaden på vintern; under sommarhalvåret prioriterar jag det inte. Till vardags blir det kortare meditationer.

Jag tar fler steg med att göra Ett fritt liv till en del av min inkomst. Och jag fortsätter att jobba för att skapa passiva inkomster. Jag specar inte det här närmare just nu utan räknar med att återkomma till det i senare inlägg.

Jag läser i snitt en bok i veckan. Ett kul mål som jag har lyckats hålla varje år, och som jag vill fortsätta med. Det ger mig mycket att läsa, både skönlitteratur och fackböcker.

Och så behöver jag klura på det här med tid i mitt företagande – och även i relation till min självhushållning. Jag får inte ihop det just nu. Alls. Jag måste göra något annorlunda. Kanske löser det sig när jag kommer vidare med att anlita andra och inte göra allt själv. Jag kan inte formulera något mätbart mål här, så mitt mål blir att få ordning på min tid.

Jahapp, det här blev långt – som mina årssammanfattningar alltid tenderar att bli. Kul att du läste ända hit. Och 2022 är ju redan igång med god marginal, så nu kör vi!

Kramar, frid och regnbågar 🌈

//Jenny

Färgglad bild på en skål med egenodlade tomater, basilika, bönor och paprika.

I januari nystartar jag bloggen

Så där ja! Nu har jag gjort en massa bakom-kulisserna-jobb så att jag kan komma igång och blogga igen, nu inom ett tydligt område: ett fritt liv. Bloggen har även fått nytt utseende med hjälp av ett annat WordPress-tema. Jag testar det ett tag i alla fall så får jag se om jag blir nöjd.

Processer tar tid

Jag har flyttat tillbaka alla inlägg om passiv inkomst, som jag hade flyttat till en egen blogg när jag trodde att det var enbart passiv inkomst som var det ämne jag ville satsa på för kommande onlinekurser och annat. Samma sak med Den snälla företagaren, som jag hade lagt på en egen sajt, men som nu är tillbaka här igen som en del av Ett fritt liv.

Processer tar tid ibland. Och det är okej förstås. Däremot känns det trist när jag ger mig själv en massa extrajobb för att jag inte vet var jag kommer att landa när jag har tagit mig igenom processen. 🙃

Tagit mig igenom förresten – processen pågår antagligen fortfarande. Jag hoppas bara att jag inte behöver göra om så mycket nästa gång jag bestämmer mig för en ny riktning.

Jag bloggar om ett fritt liv

Just nu har jag i alla fall landat (långvarigt eller tillfälligt) på en platå där jag vill utveckla produkter inom Ett fritt liv, där mina fyra byggstenar är:

  • odla och självhushålla
  • skapa passiv inkomst
  • växla ner och leva på mindre
  • driva företag.

Jag har lust att ta fram onlinekurser för de här fyra byggstenarna, och jag är också sugen på att ha ett medlemsprogram lite längre fram. Vi får se vart processen för mig nu.

Ett steg som redan är klart är i alla fall att jag kommer att blogga här regelbundet igen och att det finns en mejllista som du kan prenumerera på. Planen är att börja skicka ut mejlen i januari. Anmäl dig gärna om du vill få mejl med tips och inspiration om att leva ett fritt liv.

Först tänker jag dock ha ledigt över helgerna. Hoppas att du har det bra i vintermörkret!

Kramar, frid och regnbågar! 🌈

//Jenny

Publicerat den
Kategoriserat som Ett fritt liv

Jag är självhushållare

Många som sysslar med självhushållning väljer att inte kalla sig självhushållare, och det kan jag förstå. Det kan finnas många anledningar till det. För en del handlar det om att hela begreppet känns fel – vi ska kanske inte sträva efter att klara oss själva utan efter att klara oss i samarbete med andra i närheten. Andra vill inte kalla sig självhushållare för att de inte är hundra procent självförsörjande – och för att de inte heller strävar efter att bli det.

Själv gör jag tvärtom: jag kallar mig självhushållare. Det gör jag trots att det här bara är min andra odlingssäsong med en egen tomt att odla på, trots att jag ännu inte har lyckats odla alla grönsaker mitt hushåll behöver under vintern, trots att jag inte har några matdjur, trots att jag fortfarande köper både mat och annat. Jag ska berätta varför.

Jag är soloföretagare med hemmakontor sedan snart två decennier. För två år sedan flyttade min man och jag från hyreslägenhet i Stockholmsförort till hus på landet. Min främsta drivkraft till flytten var att få odla i större skala än en odlingslott på 25 kvadratmeter.

Jag väljer att kalla mig självhushållare för att det hjälper mig att ta arbetet med självhushållningen på allvar. Att odla grönsaker, samla vilda växter och förädla skörden är en del av min sysselsättning och försörjning – fast jag inte får lön i pengar utan i form av minskade utgifter. Odling är inte min hobby; det är en del av mitt jobb. Jag odlar inte huvudsakligen för att det är roligt (fast det är det förstås!). Jag odlar för att få mat.
En annan anledning till att jag kallar mig självhushållare är att det gör det lättare att förklara för omgivningen vad jag gör. Många som hör att jag bor i villa och odlar ser framför sig en liten rabatt eller ett par pallkragar, men mina odlingsytor är större och mycket mer arbetskrävande.

När jag kallar mig självhushållare talar jag om för mig själv och andra att mitt jobb med självhushållning är lika viktigt som mitt jobb framför datorn. Det blir som det där citatet “Oavsett om du tror att du kan eller inte så har du rätt.” Hur jag väljer att prata om mig själv påverkar vad jag kan och vad jag uppnår. Därför väljer jag prata om mig själv som självhushållare.

Jenny

Den här texten kommer ur tidningen Åter. Jag jobbar i tidningens redaktion och hade även äran att få skriva den här ledaren i senaste numret, som landade i brevlådan idag. Någon som har hunnit läsa?

Kommer du ihåg gräsmattenormen?

Gräsmattenormen. Kommer du ihåg den? Den där föreställningen vi hade förr om att alla som bodde i villa skulle klippa ner gräset på sin tomt så att det bildade en matta som det var skönt att gå barfota på men som annars inte dög till så mycket annat än att visa upp för grannarna. Och det var nog det som var grejen: normen var att alla skulle ha det likadant på sina tomter – ve den som stack ut och gjorde något annat. Människor med stora tomter lade flera timmar varje vecka på att klippa gräsmattan, och vissa använde till och med fossildrivna maskiner för att göra det – ha ha, så dumt! :-D

Nu vet vi bättre som tur är. Vi vet att en gräsmatta knappt fyller någon vettig funktion alls för naturen.  Vi lärde oss att det är mycket bättre att använda marken till att odla vår egen mat eller att ha en äng med många olika växter och grässlag som gynnar insekterna och den biologiska mångfalden. Ja, en liten plätt med kortklippt gräs har säkert många av oss fortfarande kvar – där barnen kan leka och vi kan sitta och fika. Tänk vad mycket finare det är i villaområdena numera när det växer många olika vackra och nyttiga växter i stället för de trista gräsmattorna!

Var det här den sista vintern med snö?

Undrar om det här var den sista vintern med ordentligt med snö här i Mälardalen. Det funderade jag mycket på under vintern. Klimatet blir som bekant varmare och jag har för mig att jag har hört att vintern blir en dag kortare för varje år.

Men klimatförändringarna gör också att vädret liksom kan fastna i ett läge. Det är det som händer när det blir långa perioder med torka. Eller regn. Eller blåst. Men det kan också hända med kallare väder, och jag antar att det var det som hände den här vintern, med en massa minusgrader i ett gäng veckor på raken.

Jag personligen gillar inte snö och kyla. För några år sedan skulle jag ha tyckt att det lät som rena drömmen om det inte skulle bli så kalla vintrar. Men numera överskuggar min klimatoro de tankarna med rågen. Det är förstås inte bra för naturen eller planeten om det inte blir någon ordentlig vinter.

Dessutom måste jag erkänna att det har varit sjukt snyggt här under vintern – det är en fördel med att bo på landet och knappt lämna hemmet/tomten/skogen: jag behöver inte se den gråskitiga snömodden som finns i städer.

Tror du att det kommer att vara vanligt med snö på vintern framöver där du bor?

Påverkanspilen – mät en förändrings effekt på klimatet

Påverkanspilen

Det här är påverkanspilen. Bilden kommer från boken klimatpsykologi. Påverkanspilen är ett verktyg som visar hur stor och hur långsiktig effekt en aktivitet har för klimatet. Jag tycker att det är ett bra verktyg för att inse var man ska lägga krutet. Det man vill är förstås att göra saker som ger hög effekt på lång sikt.

Några exempel ur boken på olika effekter:

Låg påverkan, kortsiktig effekt: byta till LED-lampor, sopsortera, sprida information om miljöproblem. Det här förändrar inte strukturen, utan samhället tuffar på. Ingen skillnad på utsläppskurvorna eller ekosystemet. Det är inte fel. Det kan leda till större förändringar på sikt, men det är inte med hjälp av de här aktiviteterna som vi kommer att klara klimatkrisen.

Låg påverkan, långsiktig effekt: EU:s förbud mot sugrör i plast. När det finns en lag behöver man inte om och om igen låta bli att köpa sugrören. Därför blir det långsiktigt. Men inte nämnvärt stor effekt på ekosystemet.

Hög påverkan, kortsiktig effekt: livsstilsval som har stor påverkan på privata koldioxidutsläpp: odla maten själv, gå över till växtbaserad och lokalproducerad kost, avstå från att flyga, byta till förnyelsebar energiförsörjning. Stor påverkan på en enskild individs totala klimatavtryck, och det skulle ha stor effekt på utsläppskurvan globalt – om alla människor i högutsläpparländer gjorde förändringarna nu, genast. Men beteendeförändring på individnivå leder sällan till stora resultat.

Hög påverkan, långsiktig effekt: Organisera sig i en grupp som jobbar för att ändra de lagar som reglerar utvinningen av kol, olja och fossilgas. Organisera sig i ett långsiktigt arbete för att förändra det ekonomiska systemet så att de planetära gränserna, snarare än evig tillväxt, anger riktningen.

Min tolkning: allt som sker på individnivå är kortsiktigt

Jag tycker att det kan vara knepigt att veta var en aktivitet hör hemma. Men min tolkning är att allt som sker på individnivå är kortsiktigt. Om jag bestämmer mig för att aldrig mer flyga så är det ändå kortsiktigt, eftersom det bara gäller under just min livstid. Det beslutet kan å andra sidan vara en del i att vi som individer påverkar samhället att sluta flyga – genom värderingar eller lagar.

Boken nämner också något som kallas effektglappet. Det är lätt att man tänker att ”nu när jag har varit så duktig och sopsortera kan jag unna mig en flygresa på semestern”. Men då jämför man något som ger låg effekt med något som ger hög effekt.

Det verkar också tyvärr vara så att de saker vi som individer är beredda att ändra på är det som inte är så jobbigt, inte kräver så stora livsstilsförändringar och därför inte ger så stora effekter.

Jag tycker att påverkanspilen är ett riktigt smart verktyg, och jag försöker att ha det i bakgrunden för att göra bättre prioriteringar för klimatet. Och så rekommenderar jag boken Klimatspsykologi förstås.

Publicerat den
Kategoriserat som Ett fritt liv

Mitt klimatavtryck 2020

Mitt klimatavtryck för 2020 blev 4,8 ton. Så stort är mitt utsläpp av växthusgaser på ett år enligt klimatkalkylatorn Svalna (nope, ingen spons). Svalna räknar ut klimatavtrycket genom att man kopplar ihop sitt bankkonto med tjänsten. Min känsla är att jag får en betydligt mer trovärdig siffra på det sättet än när jag använder någon av de andra tjänsterna. Särskilt som Svalna även ger möjligheten att gå igenom alla utlägg och kategorisera om dem så att det blir rätt (så att de inte kategoriserar en överföring till Avanza som ett restaurangbesök ;-) När jag använde några av de andra klimatkalkylatorerna fick jag höfta rätt mycket, till exempel hitta på att jag har köpt lite vitvaror och grejer som kanske skulle kunna motsvara ett tunnelväxthus, ett bunt trädgårdsredskap, växtbelysning och en massa krukor :-D

Mina 4,8 ton är ingen siffra att skryta med, men jag är på väg. Okej? :-) En genomsnittsperson i Sverige släpper ut runt 10 ton. Vi behöver komma ner till 1 ton per person (1–2 ton beroende på vem du frågar.)

Svalna tar inte hänsyn till vilka av utsläppen som ska delas med den andra personen som bor i mitt hushåll. Och vilka utsläpp som den andra personen i mitt hushåll har betalat och som därför inte syns på mitt bankkonto, men som till hälften är mina. Till exempel är det jag som handlar i princip all mat som vi köper. Jag har åkt bil några gånger under året, vilket inte syns på mitt bankkonto eftersom det inte är min bil. Enligt den uträkning som jag har gjort separat var mina utsläpp 75 kg för biltransporter under 2020. En gissning är att min verkliga avtryck för 2020 ändå hamnar aningen lägre än 4,8.

Har mina utsläpp minskat jämfört med året innan?

Jag kan inte riktigt jämföra med min uträkning för 2019. På Svalna hamnade jag runt 8 ton då, men då gick jag inte igenom mina transaktioner ordentligt och såg till att de blev rätt. Hos Deedster, som var den räknare jag fastnade för förra året, blev mitt utsläpp 6,6 för 2019.

Kommer mina utsläpp att minska i år?

Vart är jag på väg då? Jag hoppas konsumera betydligt mindre under 2021 än 2020, eftersom jag i början av 2020 köpte en massa saker för att komma igång med odlingen. Reskontot blir antagligen lite högre om vi kommer ut ur pandemin någon gång. Då blir det fler tåg- och bussresor, för att åka till Stockholm framför allt. Antagligen gör jag även en eller flera semesterresor på sommaren, kanske till och med en utsläpps-extravagant bilresa med maken. Eller så är jag bara hemma och odlar. Vem vet.

Jag jobbar på det! Hur går det för dig?

Jenny Forsbergs klimatavtryck för 2020: 4,8 ton

Sammanfattning av 2020

Det är dags att sammanfatta 2020. Ett mycket speciellt år för de flesta av oss. Jag är så tacksam att jag det här coronaåret har fått vara frisk, att ingen av mina nära har drabbats hårt och även att mitt liv inte har påverkats alltför mycket.

Jag har inte mått mentalt dåligt av pandemin heller. Att vara hemma i corontän är ganska likt det liv jag hade före pandemin. Den stora skillnaden är att jag inte åker till Stockholm, vilket jag tidigare gjorde en gång varannan vecka för att sjunga. Då passade jag samtidigt på att träffa någon vän och mina föräldrar, insupa storstadsmiljön, göra något ärende, kanske gå på bio och lite sånt där man kan göra i en stad.

När året började var jag lite bekymrad över att jag hade bokat in för många turer till Stockholm under våren – jag hade några fler ärenden dit än bara de vanliga resorna varannan vecka. Jag som mest bara ville vara hemma! Hmm … man ska vara försiktig med vad man önskar sig. :-D

Vad tar jag med mig från pandemin?

Det finns mycket att dra lärdom av och fundera över i samband med en kris. Pandemin är inte över, så det är egentligen för tidigt för att dra slutsatser. Men här följer i alla fall några saker som jag tar med mig från pandemin:

Mina tankar om att leva mer lokalt och nerväxlat har passat bra in i krisen: jobba hemifrån, klara mig på på lite pengar, odla en stor del av min egen mat, dra ner på konsumtionen och så vidare. Det ger mig en viss trygghet och hopp om att mitt liv kommer att fungera även i kommande kriser. (Jo, jag har lång väg kvar i klimatomställningen, och ja, klimatkrisen kommer att vara mycket värre än den här pandemin.)

Ekonomiskt vill jag gärna sprida mina risker genom att ha olika intäktskällor. Det känns som rätt tänk även i en pandemi. Efterfrågan på konsultuppdrag fick en rejäl dipp hos mig i våras. Men faktiskt hade jag en dipp även i sålda onlinekurser under en period – det var nog lite för mycket krisläge för att någon skulle prioritera att gå en onlinekurs i att Skriva tydliga texter. Då är det tur att odlingen inte påverkades av pandemin. Jag har inga inkomster från den, men den ger minskade utgifter på matkontot.

En del av min livsstil som däremot fungerar sämre i en pandemi är att leva utan bil på landet. För att förtydliga så lever jag inte helt utan möjligheten att åka bil. Jag kör inte själv, men maken har (fossil)bil, så om det är något specifikt jag behöver skjuts till så kan jag be honom om det. Min inställning är dock att bilåkning är undantagsfall, för att undvika utsläpp av växthusgaser så långt som möjligt. Till vardags gäller buss och tåg. Eller cykel och gå till fots om det är korta sträckor nära byn här i Ärla. Under pandemin har jag inte åkt kollektivt en enda gång. Å andra sidan har jag inte heller åkt bil särskilt mycket mer än vanligt, utan helt enkelt stannat hemma mer. Så då kanske kan man se det som att det här sättet att leva faktiskt fungerar – de aktiviteter som jag normalt åker kollektivt till är uppenbarligen inget som jag måste göra, eftersom det tydligen är möjligt att avstå under pandemin. Redan före pandemin handlade jag det mesta på nätet, inklusive mat (och ja, att handla på nätet leder förstås till utsläpp på samma sätt som att ta bilen till en butik och handla, även om det kan finnas en vinst i form av samtransport).

Jag gillar verkligen att så mycket har skett digitalt! Jag har varit på föreläsningar, webbinarier och kurser som aldrig förr det här året. Och även några digitala boksläpp och mingel. Och det trots att jag har flyttat från storstaden och bor i skogen där inget händer ;-) Även den mysiga sånggruppen som jag sjunger med varannan vecka har jag kunnat ”träffa” digitalt. Det är inte lika bra som att mötas fysiskt, men ett värdefullt alternativ i pandemitider. Jag hoppas att det digitala utbudet kommer att vara stort även i framtiden, för oj, vad det passar bra in i mitt liv!

Jag odlade nästan alla våra grönsaker halva året

Min odling och självhushållning har jag pratat mycket om, både här på bloggen och i mina andra kanaler, så jag försöka fatta mig kort här. Följ mig gärna på Instagram för mer odlingsprat. Jag jobbade i alla fall som en tok med att odla, och jag är mycket stolt över allt jag åstadkom. Vi var i princip självförsörjande på grönsaker från någon gång i juli och fram till jul (lök och potatis började vi köpa tidigare än så). Jag skördar fortfarande, i januari, rotsaker, gröna blad och purjolök, och vi kommer att kunna äta bland annat pumpa, squash och vintertomater ett bra tag till.

Ett mål är minska våra matkostnader med hälften jämfört med en nivå där vi har varit tidigare (som var en hög nivå; vi har lagt mycket pengar på mat – det är och ska vara dyrt med ekologisk mat av hög kvalitet). Under andra halvåret 2020 minskade vi matkostnaderna med ungefär 40 procent. En bra bit på väg alltså. Hörde jag ett ”Superbra jobbat, Jenny!”? ;-D Än så länge ligger vi dock på minus ändå, eftersom vi hade stora utgifter när jag började odla – bland annat köpte vi ett tunnelväxthus i somras. I det här inlägget där jag sammanfattar sommaren 2020 har jag skrivit mer om odlingen om du är nyfiken.

Förutom det praktiska arbetet med odlingen har jag jobbat hårt på att lära mig mer om odling. Jag har gått två kurser, en om självhushållning och en om skogsträdgård. Jag har läst böcker, kollat Youtube, lyssnat på odlingspoddar och så vidare.

Stor fördel att vara introvert i en pandemi

Många gånger i år har jag tänkt på vilken tur jag har som är introvert. Vilken fördel det är i en pandemi! Jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt det måste vara att inte träffa någon för den som får sin energi från andra människor. Å andra sidan hade jag kanske lagt upp pandemi-livet på ett annat sätt om jag hade varit extrovert. Nu har jag mest varit hemma och knappt träffat någon. Jag saknar att hänga med folk, men det är inte en saknad jag mår dåligt av.

Jag vill bli bättre på att vila

Innan vi flyttade till hus var en av mina superkrafter att jag var så bra på att ta långa sommarsemestrar. Jag såg det som en investering i min hälsa och en viktig del i att orka hålla energin uppe resten av året. I självhushållningslivet fungerar det inte alls att vara ledig på sommaren – det är ju då det är mest att göra.

Det betyder att jag behöver få till vila på andra sätt. Jag avslutade det här året med en tvåveckorssemester, alias läslov, och det var verkligen guld! Det vill jag ha en repris på nästa år. Jag skulle också behöva ha flera andra ledigheter under året. Kanske ett sportlov och ett höstlov, och dessutom flera kortare pauser under sommaren.

Jag tog flera steg mot minskad konsumtion

Jag jobbar på att växla ner och leva på mindre, både för klimatet skull och för den ökade frihet det ger mig att kunna leva på lite pengar. Under perioden när vi precis hade flyttat och jag slet med att få igång odlingen konsumerade jag snarare mer än vanligt, men jag visste att det var en begränsad period. Nu är den perioden över, och under hösten tog jag två steg till mot en minskad konsumtion:

  1. Jag gjorde en budget för första gången i mitt liv. Det är så kul! Jag gillar att ha en summa att förhålla mig till, som jag varje månad ska försöka hålla mig under. Det har gått bra hittills.
  2. Jag provade att ha köpstopp. Jag började den 26 augusti, så jag har haft köpstopp i drygt fyra månader nu, men jag känner fortfarande inte att det riktigt är min grej. Mest handlar det nog om att det känns konstigt att kalla det för köpstopp när jag ändå får köpa saker som jag själv bestämmer. Jag tror att min melodi framöver snarare blir att fortsätta konsumera så lite som möjligt men inte tänka på det som köpstopp, utan är det något jag behöver så köper jag det. (Och då menar jag inte ”behöver” och definitivt inte villhöver. Utan behöver. Även om det är en definitionsfråga och en vanesak vad man anser sig behöva.)

Klimatkrisen då?

Om jag skrollar tillbaka i bloggen till början av det här året så tolkar jag det som att rädslan för klimatkrisen var mer närvarande i mitt liv då. Kanske beror det på att coronakrisen har överskuggat klimatkrisen under året. Kanske beror det på att jag har haft så mycket fokus på odlingen och att det hjälper mig att hantera klimatoron, för då känns det som om jag är på väg i rätt riktning.

Men visst är jag i högsta grad medveten om klimatkrisen! Jag tror och hoppas att pandemin har hjälpt många att upptäcka glädjen i det enkla och lokala livet. Jag tror och hoppas att vi är många som kan och vill ha ett meningsfullt liv som inte inkluderar flygresor, onödiga transporter eller onödig shopping.

Hur gick det med mina mål för 2020?

I min sammanfattning av 2019 skrev jag ner några mål. Hur gick det med dem?

  • Minska mina matkostnader med hälften. Det är jag alltså på god väg med. Målet är att på sikt göra det under hela året. Att jag minskade dem med 40 procent under den halva av det här året som jag hade chans att skörda något känns inte dumt alls!
  • Odling: få igång massor av fleråriga ätliga växter. Här satte jag inte upp något mätbart mål, men jo då, jag har en del flerårigt på gång. Jag önskar verkligen att jag hade kommit längre med det, men jag får acceptera att det tar tid.
  • Få till mer passiva inkomster. Jag var medvetet luddig och omätbar här förra året för att jag inte visste hur mycket tid jag skulle ägna åt det. Men jo, jag tror att mina passiva inkomster var högre 2020 än 2021.
  • ”Fortsätta att njuta av att vi har hus och allt som är bra med det …” Det har jag gjort. Jag har odlat, ätit på terrassen på sommaren, badat bastu och suttit framför brasan inomhus på hösten och vintern. Men det finns definitivt förbättringspotential på det här området. Det har varit för mycket jobb och för lite vila under året.

Mina mål och intentioner för 2021

Jag börjar med några intentioner:

  • Jag vilar. Vila är mitt ord för 2021.
  • Jag lever ett fritt liv.

Några saker som jag längtar efter:

  • Jag vill vara vid vatten.
  • Jag vill träffa människor fysiskt oftare än 2020.
  • Jag vill vara i en (stor)stad då och då.

Och så några mål:

  • Jag lanserar onlinekursen Den snälla företagaren våren 2021. För tio år sedan kom min bok Den snälla företagaren ut. Nu ska den bli en onlinekurs. Det är min viktigaste arbetsuppgift de närmaste månaderna.
  • Jag minskar mina matkostnader med hälften (inte från nu, utan jämfört med ett utgångsvärde som jag har sedan tidigare).
  • Jag odlar och samlar så att mitt hushåll blir i princip självförsörjande på grönsaker och på sikt även frukt och bär. (Jag måste inte uppnå det 2021, men jag är på väg åt det hållet.)
  • Jag provar att vara ledig var tredje dag under perioder på sommaren när jag är hemma och har tagit ledigt från allt jobb utom odlingen. (Sommaren 2020 försökte jag vara ledig varannan dag. Det fungerade inte; jag hade för mycket att göra. Nu tänker jag: dag 1: vara ute och jobba med odlingen, dag 2: skörda och ta hand om skörden, dag 3: ledig. Det är värt ett försök.)
  • Jag mediterar ett långpass sex gånger under året. Folk som tränar löpning brukar göra långpass ibland. Jag gör det med meditation. Mina långpass är tre timmar. Det ger något helt annat än den dagliga halvtimmesmeditationen, men jag har ack så svårt att prioritera det, särskilt under sommarhalvåret. Förra året var min plan att göra långpass en gång i månaden. Jag fick till det fyra gånger. Nu tänker jag att sex gånger är en lagom ambitionsnivå.
  • Jag läser i snitt en bok i veckan. Det klarade jag med nöd och näppe 2020, med hjälp av att jag hade läslov i slutet och då läste åtta böcker på tio dagar. Det är svårt att få till ordentligt med lästid i självhushållningslivet. Det är trist att göra det till en prestationsgrej att läsa böcker, men det får vara värt det, för jag vill verkligen läsa; jag gillar det så mycket. Så mot bättre vetande har jag gett mig själv samma utmaning på Goodreads som jag brukar: jag ska läsa 52 böcker i år.
  • Jag hittar sätt att odla som är mer effektivt och hållbart för mig personligen, så att jag inte sliter ut mig utan orkar fortsätta odla och självhushålla.

Puh, vad långt det här blev – det är svårt att sammanfatta ett helt år i ett enda blogginlägg. Stort, stort tack till dig som har läst ända hit!

Mitt liv under pandemin

Vilket annorlunda år det här har varit, med karantän och fysiskt avstånd och inga resor. Och ändå inte så annorlunda för mig, utan bara en fortsättning på den väg som jag redan befann mig på före pandemin.

För tio eller femton år sedan hade jag tyckt att det här livet i corontän var en total katastrof, särskilt med de restriktioner som gäller nu. Inte gå till gymmet? Inte träna karate? Inte få sjunga, dansa, yoga i grupp? Kanske till och med undvika att gå på restaurang eller fik?

Jobba hemma har jag ju gjort i många år, även om jag ibland har haft en period där jag även har suttit hos en kund och jobbat med kolleger. Men allt det där jag gjorde på fritiden. Det var så otroligt viktigt för mig att få göra det, särskilt att få träna; jag var helt besatt av att träna. (Ja, jag är alltid besatt av något. Nu är jag besatt av att odla i stället.)

Innan vi flyttade ut på landet bodde vi dessutom på nionde våningen i ett hus med över 60 lägenheter. Sex lägenheter på varje våning. Jag kan bara tänka mig hur svårt det är att hålla avstånd när man bor så.

Så vart vill jag komma med det här? Kanske bara till den tacksamhet jag känner över att jag redan före pandemin hade ställt om mitt liv till något som är ganska nära pandemilivet.

Pin It on Pinterest