Äntligen är portarna öppna till medlemsprogrammet! Jag hoppas att du vill vara med.
Jag ser fram emot härligt häng med likasinnade samtidigt som vi förflyttar oss framåt på vägen mot ett fritt liv.
Just nu och till och med den 22 mars kan du gå med till det lägsta priset någonsin. Därefter stänger jag anmälan. Jag kommer att öppna igen framöver, men jag har inte bestämt när det blir, och då kommer det att kosta mer.
Välkommen in i gemenskapen.
Läs mer och gå med i medlemsprogrammet.
Nu är det äntligen dags att bjuda in till utmaningen Ta nästa steg mot ett fritt liv.
Det är en gratis minikurs där du under fyra dagar, 7–10 mars, får undersöka vad ett fritt liv innebär för just dig och vilket som är ditt nästa steg på vägen dit.
Hoppas att du vill vara med! Du är så välkommen. 😊
Läs mer och anmäl dig till utmaningen
Bakom kulisserna jobbar jag just nu för fullt med en utmaning som jag snart kommer att bjuda in till.
Under några dagar kommer du, om du vill vara med, att få undersöka vad ett fritt liv innebär för just dig och vilket som är ditt nästa steg på vägen dit. Du får tips på hur du kan komma igång och odla och hur du kan börja tänka som en självhushållare. Och så får du verktyg för att ta makten över din ekonomi. Det blir som en gratis minikurs med smakprov på vad vi sedan kommer att göra i medlemsprogrammet.
Tanken med utmaningen är att du ska bli peppad att ta nästa steg, oavsett om du sedan väljer att hänga på till medlemsprogrammet eller inte. Mer information kommer snart. Hoppas att du vill vara med – det blir kul!
Dags att sammanfatta 2022. I det här inlägget fokuserar jag mest på odlingen och företaget. Så småningom ska jag även återkomma med ett inlägg om mina passiva inkomster under 2022.
Min odlingssäsong 2022 kännetecknades av kaos och frustration. Jag blev försenad från början, och sedan kom jag aldrig ikapp. Det här är några av orsakerna till kaoset:
Förseningen gjorde att jag aldrig lyckades rensa ogräs och förbereda bäddarna i den takt jag behövde för att kunna plantera ut det jag hade förodlat. Jag fortsatte med vårbruket hela sommaren, eftersom jag inte blev klar. Och många plantor, till exempel en stor del av kålen, kom inte i jorden förrän det hade hunnit bli augusti. Det gjorde att kålen blev liten och uschlig och inte hade några större chanser att återhämta sig från angrepp av larver. Och då hade jag fortfarande inte rensat alla odlingsytor. Mer frustration.
Min viktigaste lärdom från odlingssäsongen 2022 är hur viktigt det är att hålla efter ogräset. Genom att rensa och genom att täcka. Mitt problem är att jag inte hinner rensa allt och att jag aldrig får ihop tillräckligt med täckmaterial.
Planen jag gjorde i somras och som gäller även framöver är:
Det här gör jag för att undvika bar jord:
Jag har lagt ut en del markduk nu, och jag skulle behöva lägga ut mer. Det känns supertrist att lägga ut plast i trädgården. Men jag sätter min hälsa på spel genom att slita så mycket som jag gjorde i år, och under så stor stress och frustration, så det är en prioritering jag behöver göra.
Att odla saker i kruka tar mer tid än att odla på friland, åtminstone för mig. Varje kruka ska hanteras många gånger under säsongen. Därför behöver jag minska på antalet krukor för att minska min arbetsbelastning. Nu pratar jag inte om plantor som behöver skolas om några gånger innan de kan planteras ut, utan om sådant som bor i krukor hela säsongen.
Aubergine prioriterade jag bort redan förra året. Nästa år blir det färre av sådant som ger för lite mat. Det innebär färre cocktailtomater (trots att det är mina godaste tomater) och färre chili. Jag har en plan för hur många chiliplantor jag ska ha, nämligen 15, men någonstans slant jag och det blev typ 23 eller så. Padronchilin är inte inräknad i det här; de är fler, och de får fortsätta vara fler, för jag gillar dem så mycket. Jag funderar på om jag ska prova att odla dem på friland eller i pallkrage i stället för i kruka. Men några paprikor som jag odlade i en pallkrage blev ganska ansatta av skadedjur, så jag ser en risk att det kan hända med padronchilin också; kanske är det ingen bra idé. Förresten kanske jag ska dra ner lite på paprika också.
Jag behöver också sätta en deadline för vårbruket, så att det inte pågår hela sommaren. Första söndagen i juli ska alla bäddar vara rensade och alla plantor i jorden. (Ja, allt som ska ner under våren/försommaren alltså; det kan finnas plantor kvar där det ingår i planen att de ska i jorden senare.)
Om det finns bäddar kvar som inte är rensade vid deadline får jag täcka dem med markduk (de ska väl redan vara kvar under vinterns markduk förresten?) och rensa dem till hösten.
Om jag har plantor kvar som borde vara i jorden får jag prioritera hårt bland dem. Fokusera på sådant som ger mat under vintern. Grönkål, savoykål, vitkål, spetskål, rosettkål. Säkert något mer. Jag har otroligt svårt för att ge upp plantor som jag har dragit upp under flera månader. Men annars fortsätter jag att ligga efter under sensommaren och hösten också. I juli behöver jag en lite lugnare period, och sedan är det dags att ta hand om skörden.
Trots allt detta nådde jag faktiskt lite längre med självförsörjningen den här gången än mina två tidigare säsonger. Mitt mål är ju att vara i princip självhushållande på grönsaker hela året. I princip för att det alltid är något som går åt skogen, och för att jag undantagsvis vill kunna köpa något som jag har prioriterat bort eller inte kan odla själv. På sikt vill jag även bli självhushållande på frukt, bär, baljväxter (känns sjukt svårt; jag behöver nog mer odlingsyta då) och i drömvärlden även nötter.
De två tidigare säsongerna har vi i princip klarat oss från att köpa grönsaker till jul. Nu är det början av januari och vi har börjat köpa morötter men inget annat. Med det undantaget ser det ut som att vi klarar oss ett litet tag till. Jag får återkomma med datumet för när vi börjar köpa grönsaker igen. Men jag har alltså gjort framsteg trots allt. Tjohoo!
Det stora som hände i mitt företag under 2022 skedde helt bakom kulisserna och gav inte en krona i intäkt under året. Jag bygger upp en följarskara för att dra igång medlemsprogrammet Ett fritt liv under 2023.
På Instagram har jag fokuserat helt på det här under året. Och framför allt har jag byggt upp en mejllista.
Planen är att starta ett medlemsprogram om ett par månader. Det blir en digital gemenskap för den som vill få hjälp att vända klimatskav till odlarglädje. Vi kommer att fokusera på att bygga upp ett fritt liv med de här fyra byggstenarna:
💚 odla och självhushålla
💙 skapa passiva inkomster
💜 växla ner och leva på mindre
🧡 driva företag.
I somras började jag annonsera på Facebook och Instagram för att få mejllistan att växa, och det har gett riktigt bra resultat. Jag är så glad att det är många som är nyfikna på att leva ett fritt liv, och på att göra det med hjälp av just de här byggstenarna. Jag ser verkligen fram emot att öppna medlemsprogrammet och få träffa alla som vill hänga med där!
Tanken är att värma upp med en gratis utmaning under februari, och jag vågar inte tänka på hur tajt med tid det är för att hinna klart allt till dess. Skynda, Jenny!
Hur gick det med att vila då? Min ständiga svaga punkt. Nämen, det gick åt skogen faktiskt. 🙃 Eftersom jag låg efter med allt i odlingen i somras så uppstod aldrig den där pausen mellan vårbruket och skörden. Inte för att jag är ledig från odlingen då, men det brukar finnas lite andrum. Det gjorde det inte i år. Dessutom låg jag efter med jobbet också, så jag fortsatte att jobba både med företaget och med odlingen i princip hela sommaren.
Och under hösten hade jag ju insett hur viktigt det är att rensa ogräset inför vintern, så då var det bara att rensa vidare. Samtidigt behöver jag lägga mer tid vid datorn under vinterhalvåret, eftersom det är då jag har chans att jobba med produktutveckling och sådant som för mitt företag framåt, och inte bara beta av det dagliga. Så jag jobbade sju dagar i veckan hela hösten. (Då ska jag kanske förtydliga att när jag säger jobbar här så menar jag både jobb vid datorn och ute i trädgården; för många andra är ju trädgårdsarbete fritid, men för mig blir det tyvärr inte avkoppling, eftersom blir så många timmar och så stor del av min tid.)
Men sedan tog jag äntligen semester i december. Det var så skönt! Jag lyckades hitta en bra balans i en längre semesterperiod (tre och en halv vecka), där jag kunde bryta av med någon jobbdag då och då utan att dras in i det vanliga jobbtempot och därefter återgå till soffan och böckerna och det avkopplade läget. Det blir en repris på det nästa år!
Några av mina mål för 2023:
Jag är ledig på söndagar. Observera att jag inte skriver alla söndagar; det är inte mitt mål – jag är till exempel helt okej med att jobba sjudagarsveckor den där mest intensiva odlingsperioden på våren och försommaren. Men standardläget under 2023 ska vara att jag är ledig på söndagar.
Jag fortsätter att leta efter mina sätt att odla utan att slita ut mig. Jag hoppas att mitt nya fokus på ogräsrensning och mina tre sätt att se till att jorden inte är bar kommer att vara till stor hjälp.
Jag drar igång medlemsprogrammet Ett fritt liv och jobbar vidare på att göra det till en del av mina intäkter också, inte bara min arbetstid. Jag skulle också vilja skapa andra erbjudanden inom Ett fritt liv förutom medlemsprogrammet, men just nu vet jag inte vad. Om du tycker att jag flummar nu så kan jag berätta att jag har tydliga och mätbara mål, som jag inte går in på här. 😊
Jag läser i snitt en bok i veckan. Ett roligt mål som har följt med i många år nu. I praktiken läser jag inte mycket alls under sommaren men massor på vintersemestern, och så får jag ändå ihop 52 böcker på ett år.
Jag mediterar tretimmarspass sex gånger under året. Också det ett mål som hänger med. En gång i månaden under vinterhalvåret är tanken, men i år blev de tre sista gångerna under semestern i december, ha ha. Det här målet har jag för att jag upplever att det ger mig mycket att ibland göra längre meditationer, förutom min dagliga på morgonen.
Jag jobbar mer fokuserat. Jag läste precis om boken Deepwork av Cal Newport, som jag läste i somras. Den här gången gjorde jag även en strategi för hur jag själv vill djupjobba, för att få bättre fokus på jobbet. Jag har provat nu i en vecka, och det kändes mycket bra. Det här vill jag fortsätta utforska.
Nu kör vi! 😀🌻
En av de saker jag verkligen inte gillade med att ha en anställning – om jag minns rätt; det var alltså 20 år sedan – var att jag bara hade fem veckors semester. Om året! Jag tog två veckor ledigt vid årsskiftet, och så återstod bara tre veckor på sommaren. För mig kändes det orimligt att ha så lite ledigt på sommaren. (Ja, jag vet att många arbetsgivare har kollektivavtal och alla möjliga bra villkor som ger mer semester, men på den tiden hade jag inte lärt mig att ställa den typen av krav.)
Att ha lång semester på sommaren var därför en viktig utgångspunkt för mig när jag startade eget. Det ingick in min planering att dra in tillräckligt med pengar resten av året för att kunna vara ledig på sommaren. Under många år hade jag runt sex eller sju veckors ledigt på sommaren. Ja, jag läste väl mejl lite nu och då – som soloföretagare kopplar man kanske inte ner helt, men oj, vad nervarvad jag var under sommaren. Jag såg det som en vaccinering mot stressigare perioder resten av året: att jag kopplade av ordentligt under lång tid gav mig större motståndskraft mot stress.
För tre år sedan flyttade jag till hus och började odla med målet att bli i princip självförsörjande på grönsaker. Det är mycket arbete, särskilt under våren och sommaren förstås, och sommaren är inte rätt tillfälle att ta långledigt. Förra året lyckades jag ändå få till lediga dagar här och där under sommaren – ibland flera på raken. Den här sommaren vete sjutton hur det ska gå – jag ligger efter med vårbruket och har fortfarande massor av plantor som inte är utplanterade, och många odlingsbäddar som är helt igenväxta av ogräs. Ärligt talat ligger jag efter med företagets jobb också, men där tänker jag mig ändå att jag kommer att ha en period där jag minimerar tiden som jag sitter vid datorn och jobbar.
På sätt och vis längtar jag tillbaka till mina långlediga somrar. Samtidigt är jag inte beredd att byta bort min självhushållning, så jag får nöja mig med några dagars semester här och där. Det betyder att jag behöver planera in semester på vintern i stället. I vintras gick det bättre än tidigare år. (Yay! Jag lär mig!) Den kommande vintern planerar jag att det ska gå ännu bättre.
Tar du semester på sommaren? Eller bara drar ner lite på tempot? Eller kör du på som vanligt? Och framför allt: mår du bra med det alternativ du har valt?
Här kommer ett försök att sammanfatta 2021. Jag börjar med några företagsrelaterade saker.
Under 2021 gjorde jag tre stora insikter om mitt företagande:
Januari 2021 började jag sköta mitt företags bokföring på egen hand (nåja, jag fick hjälp att komma igång och sedan med avstämningar under året, men jag gjorde själva bokföringen själv). Tidigare har jag aldrig tänkt tanken att jag skulle kunna bokföra själv, men i takt med att jag mer medvetet växlar ner så tänkte jag att jag ville växla ner ytterligare även i mitt företag.
Det var vansinnigt svårt i början, men efter de första månadernas uppförsbacke blev det oväntat roligt – utom de gånger när jag körde fast. Jag lärde mig massor under året. Nu har jag mycket mer koll på vad siffrorna innebär, och även vilka siffror jag själv vill hålla reda på för att veta hur det går för företaget.
Men. Så kom jag till insikten att jag ska vara vd. Och som vd ska jag definitivt inte sköta företagets bokföring. Så nu har jag anlitat en bokföringsfirma igen, som kommer att ta hand om min bokföring från och med nu. Cirkeln är sluten och jag kommer ut med nya erfarenheter och kunskaper.
Vid årsskiftet 2020/2021 gick jag med i Maria Lofors medlemskap Produktiv Online. Det är ett medlemsprogram för onlineföretagare, och det ger mig oerhört mycket. Det är en gemenskap, där jag kan träffa andra onlineföretagare varje vecka i form av arbetsmöten där vi sitter och jobbar tillsammans på Zoom, var och en med sina egna saker. Det innebär att jag har fått en ny gemenskap i form av kolleger, och det är verkligen guld värt.
Förutom gemenskapen med kollegerna har lärt mig massor av nya saker, både av Maria och av de andra i medlemskapet. Jag är med på ett mastermind-möte varje månad, där jag kan dryfta en fråga som jag klurar på. Och jag har även gått Marias kurs i Clickup på svenska, som har hjälpt mig att lyfta mitt företagande till en ny nivå när det gäller struktur och rutiner.
En av mina största utmaningar under året har varit att vila. Jag har pratat mycket om vila sedan vi flyttade och jag började odla. För det var då det blev svårt. Mycket svårare än tidigare. Innan hade jag ”bara” jobbet vid datorn. Nu har jag både jobbet vid datorn och jobbet med odlingen. Innan tog jag alltid låååånga sommarsemestrar. I självhushållarlivet är sommaren den mest hektiska tiden på året.
Jag är ofta frustrerad över att tiden inte räcker till allt som jag vill – eller upplever att jag behöver – göra. När jag klurar på vad jag vill ändra på i mitt liv på grund av ovannämnda frustration så kommer jag fram till att jag gör rätt saker – jag gör bara för mycket av allt. Det är det som gör att jag har så svårt att vila; hur ska jag kunna ta ledigt när det är så mycket kvar på attgöralistan?
Jag är i alla fall glad att jag tar mitt behov av vila på allvar, att jag övar på att vara ledig ibland. Under sommaren blev det visserligen ingen lång och sammanhängande semester, men jag var mycket bättre än året innan på att ta ledigt någon eller några dagar här och var.
Vid årsskiftet blev det mer sammanhängande semester. Jag vill säga att jag var ledig i tre veckor, men den första veckan fick jag inte till riktigt, och mot slutet växlade jag upp så smått igen. Så kanske en vecka halvledigt, en vecka helledigt och en vecka trekvartsledigt. Gott så! 😊
Nog om mitt företag. Den här roliga grejen hände under året: Jag fick en ny kompis! Och det på ett lite annorlunda sätt, nämligen att vi, utan att egentligen känna varandra, helt sonika bestämde att vi ska vara kompisar. Det var några månader sedan, och även om vi inte har haft så tät kontakt känns det bra. Håll tummarna för att det blir en långvarig vänskap, för det skulle jag vilja.
Självhushållning då? Här har jag skrivit ett separat blogginlägg om det: Hur går det med min självhushållning?
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag odlar så mycket att vi kan vara i princip självförsörjande på grönsaker halva året. Det är samma resultat som förra året; möjligtvis klarade vi oss några veckor längre den här vintern. Jag stör mig på att jag inte kom längre – jag vill gärna se framsteg i form av att jag kommer lite längre för varje år. Men utan staket som håller rådjuren borta och utan jordkällare att förvara maten i under vintern var det där jag hamnade i år också.
Min förhoppning inför nästa säsong är att det kommer att finnas ett staket på plats, och att grödorna räcker ett par månader efter årsskiftet. Målet är att vara i princip självförsörjande på grönsaker hela året – och på sikt även på frukt och bär.
Jag skulle kunna skriva mycket mer – vad mycket det händer på ett år! – men det här blir långt ändå, så jag växlar över till att titta på förra årets mål. I blogginlägget där jag sammanfattade 2020 skrev jag ner några mål och intentioner för 2021. Några av dem har jag redan skrivit om här i inlägget. En intention var att vila mer. En annan var att leva ett fritt liv. Så här skrev jag också:
Några saker som jag längtar efter:
Det här handlade förstås mycket om att jag var trött på pandemin redan då för ett år sedan. Jag var inte så ofta vid vatten under 2021 heller, men de gånger jag var det så njöt jag verkligen. Träffa människor fysiskt? Eh, nja, det blev väl inte så många tillfällen till det heller.
Däremot var jag lite mer i en stad – även om det var Eskilstuna och inte en storstad – för att jag under hösten gjorde alla de ärenden jag hade skjutit på innan jag var vaccinerad. Det var rätt trista ärenden av typen tandläkare och optiker. Men jag passade på att kombinera dem med att göra något bra, som att sitta vid Eskilstunaån (vatten!), äta lunch på stan och en gång lyxade jag till och med till det med att bo på hotell i stan för att slippa kliva upp så tidigt när jag hade en läkartid på morgonen. Så jag tycker nog att jag gjorde så gott jag kunde med mina längtanspunkter. Fast det är helt obegripligt att jag inte har varit i Stockholm på nästan två år nu. Jag hoppas verkligen att jag kommer iväg dit i år.
Mitt ord för 2022 är vila. Det har väl varit mitt ord ett par år nu, och än är jag långt från där jag vill vara med det. Men jag övar.
Jag hittar sätt att odla som är mer effektivt och hållbart för mig personligen, så att jag inte sliter ut mig utan orkar fortsätta odla och självhushålla. Det här är exakt samma formulering som jag hade förra året. Jag tog några steg på vägen under året, och jag fortsätter nu. Jag har gjort en prioriteringsordning och bestämt några grödor som jag ska avstå från att odla den här säsongen. Jag klura vidare på hur jag kan effektivisera odlingen. Jag avstår från att testa nya ettåriga grödor som jag tycker låter spännande. I stället håller jag mig till de vanliga sorterna.
Fleråriga växter provar jag däremot alla jag kommer över frö till. Planen är att en del av tomten på sikt ska vara en skogsträdgård, alltså en kombination av många olika fleråriga växter i olika storlekar, från träd till marktäckare. Det kommer på sikt hjälpa mig att få mer mat för mindre slit.
Jag fortsätter att ha en matbudget. Jag har inte hunnit räkna på hur det gick med budgeten för 2021, så jag kan inte säga om det kommer att ske några justeringar för 2022. Men arbetshypotesen är att det blir samma. Det är faktiskt kul att ha en budget och försöka hålla den – även under tider på året när det inte finns så mycket egenodlat att äta.
Jag mediterar ett långpass sex gånger under året. Mina långpass är på tre timmar. Jag gjorde sex sådana under 2021, och det var lagom. Det betyder ett långpass i månaden på vintern; under sommarhalvåret prioriterar jag det inte. Till vardags blir det kortare meditationer.
Jag tar fler steg med att göra Ett fritt liv till en del av min inkomst. Och jag fortsätter att jobba för att skapa passiva inkomster. Jag specar inte det här närmare just nu utan räknar med att återkomma till det i senare inlägg.
Jag läser i snitt en bok i veckan. Ett kul mål som jag har lyckats hålla varje år, och som jag vill fortsätta med. Det ger mig mycket att läsa, både skönlitteratur och fackböcker.
Och så behöver jag klura på det här med tid i mitt företagande – och även i relation till min självhushållning. Jag får inte ihop det just nu. Alls. Jag måste göra något annorlunda. Kanske löser det sig när jag kommer vidare med att anlita andra och inte göra allt själv. Jag kan inte formulera något mätbart mål här, så mitt mål blir att få ordning på min tid.
Jahapp, det här blev långt – som mina årssammanfattningar alltid tenderar att bli. Kul att du läste ända hit. Och 2022 är ju redan igång med god marginal, så nu kör vi!
Kramar, frid och regnbågar 🌈
//Jenny
Så där ja! Nu har jag gjort en massa bakom-kulisserna-jobb så att jag kan komma igång och blogga igen, nu inom ett tydligt område: ett fritt liv. Bloggen har även fått nytt utseende med hjälp av ett annat WordPress-tema. Jag testar det ett tag i alla fall så får jag se om jag blir nöjd.
Jag har flyttat tillbaka alla inlägg om passiv inkomst, som jag hade flyttat till en egen blogg när jag trodde att det var enbart passiv inkomst som var det ämne jag ville satsa på för kommande onlinekurser och annat. Samma sak med Den snälla företagaren, som jag hade lagt på en egen sajt, men som nu är tillbaka här igen som en del av Ett fritt liv.
Processer tar tid ibland. Och det är okej förstås. Däremot känns det trist när jag ger mig själv en massa extrajobb för att jag inte vet var jag kommer att landa när jag har tagit mig igenom processen. 🙃
Tagit mig igenom förresten – processen pågår antagligen fortfarande. Jag hoppas bara att jag inte behöver göra om så mycket nästa gång jag bestämmer mig för en ny riktning.
Just nu har jag i alla fall landat (långvarigt eller tillfälligt) på en platå där jag vill utveckla produkter inom Ett fritt liv, där mina fyra byggstenar är:
Jag har lust att ta fram onlinekurser för de här fyra byggstenarna, och jag är också sugen på att ha ett medlemsprogram lite längre fram. Vi får se vart processen för mig nu.
Ett steg som redan är klart är i alla fall att jag kommer att blogga här regelbundet igen och att det finns en mejllista som du kan prenumerera på. Planen är att börja skicka ut mejlen i januari. Anmäl dig gärna om du vill få mejl med tips och inspiration om att leva ett fritt liv.
Först tänker jag dock ha ledigt över helgerna. Hoppas att du har det bra i vintermörkret!
Kramar, frid och regnbågar! 🌈
//Jenny
Många som sysslar med självhushållning väljer att inte kalla sig självhushållare, och det kan jag förstå. Det kan finnas många anledningar till det. För en del handlar det om att hela begreppet känns fel – vi ska kanske inte sträva efter att klara oss själva utan efter att klara oss i samarbete med andra i närheten. Andra vill inte kalla sig självhushållare för att de inte är hundra procent självförsörjande – och för att de inte heller strävar efter att bli det.
Själv gör jag tvärtom: jag kallar mig självhushållare. Det gör jag trots att det här bara är min andra odlingssäsong med en egen tomt att odla på, trots att jag ännu inte har lyckats odla alla grönsaker mitt hushåll behöver under vintern, trots att jag inte har några matdjur, trots att jag fortfarande köper både mat och annat. Jag ska berätta varför.
Jag är soloföretagare med hemmakontor sedan snart två decennier. För två år sedan flyttade min man och jag från hyreslägenhet i Stockholmsförort till hus på landet. Min främsta drivkraft till flytten var att få odla i större skala än en odlingslott på 25 kvadratmeter.
Jag väljer att kalla mig självhushållare för att det hjälper mig att ta arbetet med självhushållningen på allvar. Att odla grönsaker, samla vilda växter och förädla skörden är en del av min sysselsättning och försörjning – fast jag inte får lön i pengar utan i form av minskade utgifter. Odling är inte min hobby; det är en del av mitt jobb. Jag odlar inte huvudsakligen för att det är roligt (fast det är det förstås!). Jag odlar för att få mat.
En annan anledning till att jag kallar mig självhushållare är att det gör det lättare att förklara för omgivningen vad jag gör. Många som hör att jag bor i villa och odlar ser framför sig en liten rabatt eller ett par pallkragar, men mina odlingsytor är större och mycket mer arbetskrävande.
När jag kallar mig självhushållare talar jag om för mig själv och andra att mitt jobb med självhushållning är lika viktigt som mitt jobb framför datorn. Det blir som det där citatet “Oavsett om du tror att du kan eller inte så har du rätt.” Hur jag väljer att prata om mig själv påverkar vad jag kan och vad jag uppnår. Därför väljer jag prata om mig själv som självhushållare.
Jenny
Den här texten kommer ur tidningen Åter. Jag jobbar i tidningens redaktion och hade även äran att få skriva den här ledaren i senaste numret, som landade i brevlådan idag. Någon som har hunnit läsa?
Gräsmattenormen. Kommer du ihåg den? Den där föreställningen vi hade förr om att alla som bodde i villa skulle klippa ner gräset på sin tomt så att det bildade en matta som det var skönt att gå barfota på men som annars inte dög till så mycket annat än att visa upp för grannarna. Och det var nog det som var grejen: normen var att alla skulle ha det likadant på sina tomter – ve den som stack ut och gjorde något annat. Människor med stora tomter lade flera timmar varje vecka på att klippa gräsmattan, och vissa använde till och med fossildrivna maskiner för att göra det – ha ha, så dumt! :-D
Nu vet vi bättre som tur är. Vi vet att en gräsmatta knappt fyller någon vettig funktion alls för naturen. Vi lärde oss att det är mycket bättre att använda marken till att odla vår egen mat eller att ha en äng med många olika växter och grässlag som gynnar insekterna och den biologiska mångfalden. Ja, en liten plätt med kortklippt gräs har säkert många av oss fortfarande kvar – där barnen kan leka och vi kan sitta och fika. Tänk vad mycket finare det är i villaområdena numera när det växer många olika vackra och nyttiga växter i stället för de trista gräsmattorna!
Undrar om det här var den sista vintern med ordentligt med snö här i Mälardalen. Det funderade jag mycket på under vintern. Klimatet blir som bekant varmare och jag har för mig att jag har hört att vintern blir en dag kortare för varje år.
Men klimatförändringarna gör också att vädret liksom kan fastna i ett läge. Det är det som händer när det blir långa perioder med torka. Eller regn. Eller blåst. Men det kan också hända med kallare väder, och jag antar att det var det som hände den här vintern, med en massa minusgrader i ett gäng veckor på raken.
Jag personligen gillar inte snö och kyla. För några år sedan skulle jag ha tyckt att det lät som rena drömmen om det inte skulle bli så kalla vintrar. Men numera överskuggar min klimatoro de tankarna med rågen. Det är förstås inte bra för naturen eller planeten om det inte blir någon ordentlig vinter.
Dessutom måste jag erkänna att det har varit sjukt snyggt här under vintern – det är en fördel med att bo på landet och knappt lämna hemmet/tomten/skogen: jag behöver inte se den gråskitiga snömodden som finns i städer.
Tror du att det kommer att vara vanligt med snö på vintern framöver där du bor?
