Kategoriarkiv: företagande

Produktiv fredag – hoppas jag

Den här författarfredagen ägnar jag åt följande aktiviteter:

  • Göra en marknadsundersökning för vad jag hoppas är en kommande bok som jag har material till. Helt enkelt genom att mejla några ur målgruppen och fråga vad de tycker och om de skulle köpa boken.
  • Administrera och fixa saker med min onlinekurs Skriv tydliga texter. Du har väl kollat in den? En helt webbaserad kurs för den som skriver brukstexter, till exempel på jobbet.
  • Hänga i sociala medier. (Nej, inte skulle väl jag?)
  • Rita nya seriestrippar till Familjen Introvert. Det här har jag inte börjat med än, men det är vad maken och jag kommer att ägna fredagskvällen åt. Sammanlagt ska vi få ihop tio nya strippar innan kvällen är slut är tanken. För mig känns det som ett högt satt mål, men det ska nog gå. Hejarop mottages tacksamt!

Nästa vecka ska jag träffa förläggaren för min kommande språkbok. Vi är igång och diskuterar massor av detaljer kring marknadsföring och avtal och sådant. Spännande!

Jobba hemifrån – i mjukisbrallor eller kavaj?

Jag ser ofta rådet till oss med hemmakontor att man ska klä sig som om man hade ett jobb att gå till. Jag har även träffat egenföretagare som jobbar hemifrån som har en kavaj som de alltid tar på sig när de börjar jobba.

Jag kan absolut förstå dem som tänker så. Att det kan vara ett knep för att gå in i jobbrollen och för att bli påmind om att man faktiskt är på jobbet och inte ska vika tvätt eller kolla Netflix i soffan.

Själv gör jag dock inte så. Tvärtom ser jag mjukisbrallejobbandet som en viktig del av friheten i att jobba hemifrån. De hippiebrallor som jag helst går i hela dagarna blir en symbol för min frihet. Det och att få vakna utan väckarklocka.

En annan anledning till att jag trivs så bra i hippiebrallorna är antagligen att jag är helt ointresserad av kläder och dessutom har svårt för den rådande konsumtionshetsen. Helst skulle jag vilja att inga av mina plagg någonsin blev utslitna, så att jag kunde behålla den garderob jag har nu resten av livet och aldrig behöva köpa kläder igen. Och min softa hemmajobbarstil hjälper mig faktiskt att gå åt det hållet. Om jag går i hippiebrallor mest hela dagarna och bara tar på mig kontorskläderna någon enstaka gång för att gå på ett möte, så sliter jag inte särskilt mycket kläder. Ett par nya hippiebrallor då och då kombinerat med en och annan second hand-tröja är allt jag behöver :-)

Den relaxade hemmaklädseln verkar också hyfsat vanlig bland hemmajobbare. Jag ser titt som tätt i sociala medier författare och frilansare som erkänner att de har jobbat i pyjamas hela dagen. Hur gör du som också jobbar hemifrån? Eller hur skulle du vilja göra om du jobbade hemifrån? Mjukisbrallor eller kavaj?

Hippiebrallor, hippietröja, tåsockor – den perfekta munderingen för att jobba hemifrån

Negativa drivkrafter kan leda till något positivt

Man hör ofta att man måste utgå från positiva drivkrafter för att göra något, att en negativ drivkraft är fel anledning att söka sig vidare eller gå in i något. Jag håller inte med.

Jag menar inte att det skulle vara dåligt att utgå från en positiv drivkraft, men negativa drivkrafter kan också vara viktiga. Det är genom att magkänslan säger åt oss att något är fel som vi kan söka oss bort från det. Här kommer tre exempel på när jag har tagit viktiga beslut i livet med utgångspunkt i negativa drivkrafter.

Tog ett jobb för att slippa vara arbetslös

När jag precis hade gått klart språkkonsultutbildningen sökte jag jobb. Några veckor efter examen hade jag bara ett jobb på gång, och jag fick inte helt bra vibbar från den potentiella arbetsgivaren. De tog lång tid på sig att bestämma sig, och när jag hörde av mig så var det alltid ”Vi ska fatta ett beslut nästa vecka.” eller ”Vi ska fatta ett beslut på söndag.” På söndag? Jobbar de på söndagar? Förväntar de sig att jag också ska göra det? Men det här var det jobb jag hade på gång just då, och jag hade ingen lust att gå från fattig student till fattig arbetslös – jag ville ha ett jobb! Så när jag till slut blev erbjuden jobbet så tog jag det, inte av den positiva drivkraften att jag ville ha jobbet utan av den negativa drivkraften att jag inte ville vara utan jobb. Och det blev bra! Jag blev kvar på det jobbet i ett par år, jag lärde känna fantastiska människor och lärde mig otroligt mycket.

Startade eget för att jag inte trivdes på jobbet

Företaget jag jobbade på i exemplet ovan gick i konkurs och jag fick ett annat jobb, som inte passade mig. I tre månader satt jag och vantrivdes och våndades. Sedan bestämde jag mig för att starta eget – något som jag inte hade haft en tanke på tidigare, trots att jag kände många egenföretagare redan då. Innan dess hade jag aldrig trott att jag skulle starta eget, men nu gjorde jag det för att komma bort från ett jobb där jag inte trivdes. Och det blev bra! Jag är fortfarande min egen femton år senare.

Åkte till La Gomera för att slippa den svenska vintern

Jag har svårt för den svenska vintern med kylan och mörkret, så jag ville slippa den. Därför åkte jag till La Gomera en vinter. Jag blev kär i byn Valle Gran Rey, och nu – sex vintrar senare – åker jag fortfarande hit varje vinter. (En längre variant av den historien kan du läsa i det här inlägget på Gomerabloggen med frågor och svar om mina vintrar på La Gomera.) Jag åkte iväg för att slippa vintern. Och det blev bra! Jag hittade inte bara ett sätt att hantera vintern utan fann även en plats som jag nu betraktar som mitt andra hem och som jag absolut inte vill vara utan i mitt liv.

Använd negativa – och positiva – drivkrafter

Jag säger inte att du ska ignorera din magkänsla och göra saker som inte känns rätt. Inte heller säger jag att du ska sluta gå på dina positiva drivkrafter. Men jag säger att ibland föds det bra saker ur negativa drivkrafter. Hur kan du använda det i ditt liv? Har du några exempel på när du har haft nytta av negativa drivkrafter?

Negativa drivkrafter kan leda dig in på en väg som du inte skulle ha tagit annars.

Ta reda på mer inför ett säljmöte

Jag är ju egenföretagare, eller frilansare om man så vill. (Om du inte redan vet det här är du välkommen att kika in på Klartexts webbplats och läsa om vad jag jobbar med när jag inte skriver böcker.) Ibland händer det att jag får ett mejl med en förfrågan som inte innehåller mer information än “Hej, vi skulle behöva lite hjälp med texter, kan vi boka in ett möte?”

Här skulle jag ju kunna tänka: “Åh, ett säljmöte, klart att jag vill ses.” Men jag gör faktiskt inte det. Jag vill att vi ska veta mer om varandra först, att vi båda innan vi ses gör en preliminär bedömning av om det verkar rimligt att vi kan jobba ihop.

Jag får många förfrågningar – betydligt mer förfrågningar än vad som faktiskt leder till uppdrag. Det finns många anledningar till att en förfrågan inte leder till ett uppdrag. Till exempel att kunden vill ha hjälp med något som jag inte alls gör – kanske skriva texter på engelska – att kunden vill ha jobbet klart i går men jag inte kan leverera det förrän i morgon, att kunden vill ha hjälp på en tidpunkt där jag har bokat in annat, att de vill ha någon som sitter hos dem på heltid och så vidare. Det finns också kunder som inte är vana vid att anlita konsulter som inte har insett vad det faktiskt kostar, att jag behöver debitera för alla timmar jag lägger ner. De tror att det kommer att kosta några enstaka tusenlappar för något som är många, många timmars jobb för mig.

Jag är rädd om min tid. Både min arbetstid och min fritid. Om vi antar att den här kunden sitter i Stockholms innerstad så tar det mig en timme att ta mig dit från förorten, ett möte tar minst en timme, kanske två, och sedan tar det mig en timme tillbaka igen. Med lite ställtid så tar ett sådant här möte minst en halv arbetsdag. (Jag kanske ska förtydliga att jag jobbar med flera uppdrag parallellt och aldrig tar uppdrag som handlar om att jobba mer eller mindre heltid åt en kund under en längre period; den som jobbar så ser antagligen annorlunda på sin tid.) Är det inte bättre att vi tar reda på lite mer om varandra först, innan jag lägger en halv dag på det här, och innan kunden lägger en timme eller två? Att vi lägger fem minuter var på att jag mejlar några frågor som jag får svar på, eller att vi tar ett kort telefonsamtal. Jag vill gärna att kunden berättar mer om vad de vill ha, och att jag får berätta vad jag kan göra. Helst vill jag också prata omfattning och kanske till och med pengar direkt, särskilt om kunden verkar osäker eller ovan vid att anlita konsulter. Jag vill att vi båda gör en första bedömning av om det verkar vara en bra idé att just vi samarbetar – innan vi ses. Därefter kan vi gå vidare med ett möte, när chansen är större att samarbetet kommer att bli av. Jag vill inte lägga en halv dag på ett möte som det är stor risk att det inte leder någonstans. Och det gäller även om jag inte har fullbokat med debiterbara jobb för tillfället; jag har alltid mycket att göra ändå.

Hur tänker ni andra som är egenföretagare? Bokar ni in det som brukar kallas för förutsättningslösa möten? (Å, vad jag avskyr det uttrycket; varför ska man ens ha några möten om det inte har några förutsättningar?) Eller tar ni reda på mer först?

Jag är insnöad

Jag är alltid antingen av eller på – jag har oerhört svårt att göra saker halvhjärtat. På gott och ont förstås. Gott för att jag får saker gjorda. Ont för att om jag väl har tagit på mig att göra något – eller om jag bara snöar in på att göra något – så gör jag det ända in i kaklet. Det innebär att om jag satsar på att göra fel sak så märker jag ofta inte det förrän jag har gjort klart – eller förrän jag har hållit på med just det under väldigt lång tid, kanske flera år.

Just nu har jag snöat in på att ta fram en webbkurs om hur man skriver tydliga texter. Brukstexter alltså, sådana som man skriver i jobbet: mejl, rapporter, webbtext, olika typer av informationsmaterial och så vidare. Materialet bygger på min bok Tydliga texter. Jag har tidigare haft det här som en distanskurs som jag har kört via mejl, men jag fick aldrig någon riktig lönsamhet i det. Jag la mer tid på att ge återkoppling till varje kursdeltagare än vad jag tyckte att jag kunde ta betalt för om kursen skulle ha ett konkurrenskraftigt pris. Och dessutom var det en del administration. Nu bygger jag webbkursen så att den ska bli helt automatiserad i stället. Tanken är alltså att den inte ska kräva någon handpåläggning alls från min sida utan sköta sig helt själv. Att skaffa mig passiva inkomster är en återkommande drivkraft i mitt arbetsliv. Jag hoppas att det här med webbkurser är rätt grej att snöa in på då.

Man skulle kunna tänka sig att det var snabbt gjort att ta fram den här kursen när jag redan har skrivit boken som den bygger på och dessutom har gjort en distanskurs av materialet tidigare. Men nej. Det tar tid. Så jag jobbar på, när jag har tid vid sidan av andra åtaganden. Och är ständigt frustrerad över att den inte blir klar och att jag inte har tillräckligt med tid att lägga på att ta fram kursen.

Och det här känner jag ju igen från allt jag gör, till exempel skriva böcker: jag är otålig och frustrerad över att saker tar lång tid. Samtidigt tycker jag mig aldrig ha möjlighet att bara släppa allt och jobba helt och hållet med en sak i taget: att skriva klart en bok eller göra klart en webbkurs och tacka nej till allt annat under tiden. För då har jag inga inkomster under den perioden, vilket kräver dels att jag har jobbat ihop en buffert sedan tidigare dels att jag känner mig säker på att det här faktiskt kommer att dra in pengar sedan. En buffert brukar jag oftast ha – om jag inte har kört den i botten förstås. Jag skulle inte våga leva det frilansliv jag lever utan att ha en buffert; det kommer alltid att finnas månader när jag inte drar in några pengar. Men att vara säker på att en bok eller som i det här fallet en webbkurs kommer att dra in pengar sedan, nej, där har jag hittills aldrig varit. Och det är verkligen inte alla böcker som har dragit in några pengar att tala om.

Så jag fortsätter att göra flera saker parallellt, att snöa in på något och att vara frustrerad över att inte kunna lägga tillräckligt med tid på det, och över att alla projekt tar betydligt längre tid än jag skulle vilja. Förr eller senare brukar de ju i alla fall bli klara.

Snöar du in på saker? Blir du frustrerad på att saker tar lång tid eller har du ett bättre system än jag för att få saker klara – eller för att inte bli frustrerad över att de inte blir klara?

20161001_154439.jpg

Jobba hemifrån – hur är det egentligen?

Att jobba hemifrån är mångas dröm och andras mardröm. Jag tror att det har mycket att göra med var man befinner sig på skalan introvert–extrovert. Själv är jag långt åt det introverta hållet och trivs galet bra med att jobba hemma.

Faktum är att jag har haft mitt hemmakontor som bas i fjorton år, och än har jag inte tröttnat. När jag har perioder när jag inte är hemma lika mycket som vanligt, till exempel för att jag tillbringar delar av min arbetstid med att sitta hos en kund och jobba, eller för att jag har en period med mer extroverta jobbaktiviteter, så blir jag tröttare än vanligt och skyr sociala aktiviteter som pesten på fritiden. Jag vill bara vara ifred.

Jobba hemifrån som författare

Att vara författare kan vara ett sätt att få jobba hemma – men de flesta av oss behöver ju ha ett annat jobb också för att få ekonomin att gå ihop. Fast jag sköter både mitt författarjobb och mitt språkkonsultjobb hemifrån. Dessutom tänker man kanske inte på att författarskapet även innehåller en hel del extroverta arbetsuppgifter. Det räcker inte med att skriva böckerna; du behöver vara ute och sälja dem också.

Jobba hemifrån – hur disciplinerad måste man vara?

”Vilken disciplin du har”, säger många som får reda på att jag jobbar hemifrån. Men jag kan meddela att det går precis lika bra att fejsbucka bort sin tid på ett hemmakontor som på en anställning. Kanske bättre faktiskt, eftersom jag inte behöver ha dåligt samvete inför en arbetsgivare för att jag hänger i sociala medier på arbetstid. Jag gör ju vad jag vill med min tid. Men om jag inte gör något som jag tjänar pengar på så behöver jag förr eller senare jobba ikapp med det där som faktiskt ger pengar. Så jag vet inte om man måste vara så otroligt disciplinerad just för att jobba hemifrån. Självklart måste du leverera det du ska i tid, men vilken anställd behöver inte det?

Jobba hemifrån – för- och nackdelar

Så vilka för- och nackdelar finns det med att ha kontoret hemma? Jag får ju erkänna att jag är partisk här; att räkna upp fördelar känns lätt som en plätt:

  • Jag behöver inte använda någon väckarklocka, utan kliver upp när jag vaknar. Det här är för mig det allra bästa med att vara egen. Ett liv utan väckarklocka är frihet för mig. (Och nej, det betyder inte att jag sover bort hela dagen.)
  • Jag har tio meter till jobbet och behöver inte lägga tid på att pendla.
  • Jag kan jobba någon helt annanstans än hemifrån om jag vill, till exempel på en balkong i Valle Gran Rey på La Gomera i januari.
  • Jag styr min tid själv, utom när jag har möten och andra åtaganden förstås. Det betyder till exempel att jag aldrig skulle få för mig att sitta framför datorn klockan åtta på morgonen. Då är jag upptagen med att göra yoga och meditera och sånt. Å andra sidan skulle jag aldrig sluta klockan fem heller om jag inte har någon särskild tid att passa på kvällen. Jag kan ta en promenad på eftermiddagen om det är fint väder. Men ärligt talat är jag inte så bra på att utnyttja det här som jag skulle kunna vara. Av någon anledning känns det bra att vara ledig när andra är lediga, framför allt på helgerna, så det blir aldrig av att jag tar ledigt en veckodag bara för att solen skiner och i stället jobbar på helgen. Men i teorin kan jag ju det :-)
  • Att jag styr min arbetstid själv gör det enklare att kombinera mitt jobb som språkkonsult, som ju är det som betalar min hyra, med jobbet som författare. Om jag skulle ha en anställning skulle jag antingen behöva skriva på kvällar och helger eller ha en arbetsgivare som gick med på att jag jobbade mindre än heltid så att jag fortfarande kunde vara författare på fredagar.
  • Jag behöver inte bli avbruten eller distraherad av andra i ett kontorslandskap.
  • Jag har ingen chef som bestämmer vad jag ska göra och var jag ska göra det – jag bestämmer allt själv. Om jag har en ofokuserad dag så behöver jag inte ha dåligt samvete inför en arbetsgivare för att jag inte gör skäl för lönen.
  • Jag behöver inte välja mellan att förbereda matlåda eller gå ut och äta dyr lunchmat utan kan lätt fixa något snabbt i köket.
  • Jag kan göra enklare hushållsarbete av typen köra en tvättmaskin medan jag jobbar och behöver inte ägna helgen åt det.

Nackdelar då, finns det verkligen några sådana? Jo, okej då:

  • Jag har inga kolleger att ta en fika och vara social med. Det här är inget jag saknar i min vardag, men nyligen när jag satt hos en kund och jobbade ett par dagar i veckan under en längre period – och hade lyckan att få jobba med oerhört trevliga människor – så blev jag påmind om vilken bra grej det är att ha kolleger.
  • Jobbet och fritiden sker oftast på samma plats, vilket kan göra det svårare att vara ledig. Jag har i alla fall kontoret i ett separat rum så att jag inte behöver se min arbetsplats hela tiden när jag är ledig.
  • Om jag har en ofokuserad dag när jag inte får något gjort så får jag inte heller någon lön.

Jobba hemifrån passar inte alla

Sammanfattningsvis finns det många för- och nackdelar med att jobba hemifrån och det passar inte alla. För mig är det utmärkt, men den som är mer extrovert och har ett större socialt behov vill antagligen ha människor omkring sig mer. Det finns förstås många olika medelvägar mellan att å ena sidan vara anställd och sitta i kontorslandskap hela dagarna och å andra sidan sitta hemma varje dag. Du kan vara anställd men ha möjlighet att jobba hemifrån delar av arbetstiden. Du kan köra eget men ha ett kontor att gå till, och själv välja hur ofta du vill gå till kontoret och hur ofta du vill jobba hemifrån. Du kan köra eget och sitta och jobba på ett café. Och så vidare.

Var och hur jobbar du bäst? Skulle du vilja ha det på något annat sätt än idag?

Mitt hemmakontor i bloggande stund: balkongen.

Mitt hemmakontor i dag: balkongen.

“Har du mycket att göra?”

Jag vill göra för många saker. Det har jag säkert pratat om förut, för det är mitt största i-landsproblem. För vissa människor verkar livet fungera så att de har ett jobb som de går till fem dagar i veckan och resten av tiden har de ingen särskild agenda. De har inget de vill, måste eller behöver göra utan kan ta en spontan fika med en kompis eller se på teve en hel kväll. Har de barn så går förstås en hel del av tiden åt till att vara med barnen, och de kan inte förstå att jag som inte har barn kan ha fullt upp ändå.

Ibland får jag frågan “Har du mycket att göra?” av någon som tror att om jag svarar ja på den frågan så betyder det att jag drar in tillräckligt med pengar. Men något sådant samband finns inte. Svaret på den frågan är nämligen alltid ja. Jag har inga problem att sysselsätta mig med sådant som jag betraktar som jobb både 40 och 50 timmar i veckan, även om jag inte skulle ha några betalda uppdrag. Det enda sättet för mig att inte ha mycket att göra är att bestämma mig för att vara ledig. Ganska nyligen hade jag en vecka utan några som helst betalda jobb. Den veckan jobbade jag till 23 varje kväll …

För det är när jag inte har några betalda uppdrag som jag försöker klämma in allt som står på min att göra-lista, det där som har stått där i en evighet och som jag aldrig tycks få tid till. Allt som jag också vill göra. För det är ju så mycket. Som jag vill göra. Alla de där blogginläggen jag vill skriva (Jag har två bloggar förutom den här, rawfoodsidan.se (uppdatering: har lagt ner den bloggen) och gomera.nu, och båda är oftast ännu mer eftersatta än den här.). Alla de där böckerna jag vill skriva (Huvudet är fullt av dem.). Alla de där sajterna som jag har tillsammans med maken, och som vi aldrig hinner sköta ordentligt och fylla med den information vi vill (Vi har till exempel nyligen blivit av med en fast annonsör på alltomblabar.se och skulle behöva jobba på att få in en ny.). Alla de där sajterna som vi också skulle vilja starta. Alla andra idéer som jag har på hur jag skulle kunna få passiva inkomster. Alla böcker jag vill läsa (kärt besvär men det är på sätt och vis jobb – åtminstone om man som jag och många med mig tycker att man som skönlitterär författare måste läsa en hel del skönlitteratur). Allt det där andra som jag inte rabblar upp just nu, för då blir det här inlägget fyra mil långt. Och så är det förstås en del administration i firman. Och just nu borde jag jobba med boksläppet och med att sälja och marknadsföra Tsunamin och hu, vad lite tid jag har ägnat åt det hittills. Men i morgon är det författarfredag, och då ska jag i alla fall göra det.

För att inte tala om allt jag vill göra som inte är jobb. Det ska jag inte ens gå in på här, men den listan är minst lika lång. Ibland undrar jag om livet vore bättre om jag inte hade någon att göra-lista som jag aldrig kommer till slutet på. Om jag inte hade någon lista över huvud taget. Om jag inte hade oändligt mycket att göra. Men så tänker jag att jag vill ju vara en sådan som får saker gjorda. Jag är sjukt stolt över att jag har skrivit fem böcker och att jag har försörjt mig på mitt eget företag i fjorton år. Det är en av meningarna med mitt liv att lära mig nya saker, att ha roliga projekt att jobba med och spännande mål att jobba mot. Jag vill inte vara en sådan går till jobbet och that’s it. Som inte är på väg någonstans och aldrig provar något nytt. Men det vore nyttigt för mig att praoa som en sådan person ibland :-)

Och det är förstås det jag gör när jag mediterar, yogar, sjunger, dansar, går i skogen, påtar i jorden eller ägnar mig åt mindfulness på något annat sätt. Och kanske framför allt genom att jag är ledig på helgerna och har en lång sommarsemester. Denna ständiga strävan efter en balans mellan att vara och att göra. Ett försök till balans som ofta ser ut som det här blogginlägget: fyra stycken om att göra, ett om att vara. Ibland hittar jag en balanspunkt. Men sedan tappar jag balansen igen. Och det är aldrig åt vara-hållet jag ramlar.

20160506_184820.jpg

En bild från min lediga långhelg förra veckan

Om att påverkas av sitt nätverk

Tänk vad man påverkas av sin omgivning och sitt nätverk. När jag startade eget för tolv år sedan märkte jag på reaktionerna hos några i min omgivning att de tyckte att det var hur konstigt som helst. Bland oss språkkonsulter har kanske hälften egen firma medan den andra hälften är anställd. Jag hade alltså många i min omgivning som var egenföretagare, så det var inga konstigheter. Det var ett stort steg att själv starta eget, men det var inget konstigt.

När jag kom ut med min första bok var det en del i min omgivning som blev mäkta imponerade “Wow, du har skrivit en bok!” I deras värld var det bara kändisar i klass med Camilla Läckberg som skrev böcker. I mitt nätverk finns massor av författare, och de flesta av dem är inte särskilt kända, så för mig var det inget konstigt.

Nu när jag ger ut en bok på egen hand så märker jag att en del tycker att det är konstigt. De har aldrig tänkt tanken att någon annan än ett stort förlag skulle kunna ge ut en bok. Själv har jag ett antal egenutgivare i mitt nätverk, så det är inget konstigt.

Det här med att jag är min egen arbetsgivare och nu även min egen förläggare handlar mycket om att jag vill kunna bestämma över mitt liv. När det var lågkonjunktur för tolv år sedan och dåligt med jobb att söka så tänkte jag att “jaha, då får jag väl skapa mitt eget jobb då”. När jag letade förlag till en bok men inte hittade något så tänkte jag att “jaha, då får jag väl ge ut den själv då”. Hur tänker du? Är det viktigt för dig att få bestämma över ditt liv?

Hur går det med Akrobaten då? Jo, manuset är hos korrekturläsarna nu. Och i dag fick jag precis omslaget från formgivaren. Snart snart är Akrobaten en bok på riktigt :-)

Semester!

Äntligen är det dags för semester. Som jag har förtjänat den! Jag jobbar förhoppningsvis sista dagen idag, lördag. Eller så är det några saker på att göra-listan som jag inte hinner klart i dag. I så fall blir det några timmars jobb i morgon också. Men det är nära nu!

I vanliga fall är jag bra på att hålla helgerna fria från jobb, men på sistone har det gått riktigt uselt. Den där långa att göra-listan som jag alltid har kan jag oftast bara ignorera och tänka att det jag inte hinner med den här veckan tar jag nästa vecka. Men när semestern närmade sig så kunde jag inte ignorera den längre.

Sommaren är för mig den tiden då jag sätter upp mål för det närmaste året, funderar över strategier, drar slutsatser och bestämmer mig för vart jag är på väg nu. Att då komma tillbaka till förra årets att göra-lista efter semestern skulle inte kännas bra. Alltså behövde jag beta av den. Och eftersom jag inte hann det på vardagarna så fick jag ta helgerna.

I grunden finns så klart ett annat problem: jag vill göra mer saker än jag har tid till och därför innehåller att göra-listan mer saker än jag rimligtvis hinner med. Och då blir det så här. En fråga är hur jag ska undvika att få sådana här perioder under året. En annan fråga är om det är okej att ha sådana här perioder och sedan vila ut på semestern och till hösten återgå till den normala tillvaron med lediga helger. Det och lite till ska jag fundera på under sommaren. Men först ska jag ägna några veckor åt att gå ner i varv och stanna där :-)

Bloggen då? Hmm … jag gillar att inte vara så uppkopplad under semestern. Men något inlägg i veckan i snitt skulle jag tro att det blir ändå. Och det är väl ungefär vad jag har lyckats prestera på sistone, så allt blir som vanligt här alltså ;-) Hoppas att ni också har det skönt och ledigt under sommaren!

Blir det några passiva inkomster?

Du som brukar hänga här på bloggen minns kanske att jag skrev om passiva inkomster i höstas, i samband med att vi lanserade lakritslaban.se. Tanken är alltså att sälja annonser på sidan. Så hur har det gått?

Sanningen är tyvärr att vi inte har lagt så mycket tid på det här projektet som vi skulle vilja. Och särskilt inte på annonsförsäljning. Men besöksstatistiken på lakritslaban.se tickar uppåt, så det är absolut dags att ta nya säljkontakter.

Dessutom har vi  tagit fram en webbplats till, Allt om blåbär. Blåbär är verkligen ett fantastiskt superbär – och det bästa av allt är att jag kan gå ut i skogen och plocka dem för egen maskin utan att de behöver transporteras någonstans annat än med hjälp av mina fötter. Jag är alltså redan såld på blåbär, så det var jättekul att skriva blåbärstexter.

Om du gillar blåbär blir jag glad om du hjälper vår besöksstatistik genom att titta in på sajten. Känner du någon som säljer blåbär- eller lakritsrelaterade produkter får du mycket gärna tipsa om möjligheten att annonsera på våra sajter. På den nya alltomblabar.se erbjuder vi till och med relevanta annonsörer att annonsera gratis de första tre månaderna (självklart utan bindningstider, köptvång eller andra knasiga villkor; vi är ju snälla företagare).

Att ha mer passiva inkomster i framtiden är ett mål för mig. Det skulle innebära att jag inte är lika beroende av att sälja min tid, och det i sin tur skulle frigöra mer tid till att vara författare. Ibland, som nu när jag precis har tagit tag i romanen A igen, är det sååå frustrerande att bara få jobba som författare en dag i veckan.