Kategoriarkiv: inspiration

Jag saknar hittepåskrivandet men inte romanskrivandet

Hur det känns nu när det har gått ett tag sedan jag bestämde mig för att sluta skriva romaner? Jo, tackar som frågar. Det känns bra, måste jag säga. Jag saknar inte romanskrivandet det minsta än så länge – jag hade ju målat in mig i ett hörn där jag bara halkade mer och mer efter min tidsplan, och det var inte särskilt roligt.

Däremot saknar jag det kreativa, fria skrivandet. Hittepåskrivandet. Jag skriver ju fritt, till exempel här på bloggen. Men då skriver jag ändå saker som är sanna. Jag hittar inte på en historia. Och det saknar jag.

Jag har börjat fundera på att skriva kortare berättelser eller betraktelser. Eller poesi kanske. Några i mitt flöde skriver haiku, dikter eller verser, och det inspirerar mig! Jag har skrivit någon enstaka haiku ibland, och det är verkligen kul. I övrigt har jag nog inte skrivit poesi sedan jag gick i gymnasiet. Jag skriver ju låtar ibland också, och det skulle jag verkligen kunna tänka mig att göra oftare.

Samtidigt har jag svårt att prioritera något som jag inte har ett mål med. Det är mycket jag vill göra, och om skrivandet inte ska leda till något särskilt, så varför ska jag prioritera det? För mig finns det inget “jag gör det när jag får tid över”. Jag har aldrig tid över. Antingen prioriterar jag att göra något – och då måste jag avsätta tid till det – eller också blir det inte gjort. Orsaken till att jag har lyckats skriva två romaner och fyra fackböcker är att jag avsatte tid. Inte att jag skrev när jag hade tid, för det hade jag aldrig. Ska jag skriva poesi eller något annat kort så måste jag också avsätta tid. Kanske ska jag ägna en timme av mina passiv inkomst-fredagar åt fritt hittepåskrivande? Just nu känns det inte som min prioritering, men jag gör en notering om att fundera på det till längre fram.

Om jag vill skriva poesi så behöver jag väl läsa poesi? På samma sätt som jag behöver läsa romaner för att kunna skriva romaner. Jag har nog knappt läst någon poesi på hela den här tiden som jag inte har skrivit poesi. Vilket är närmare trettio år.

Förrän i dag. Jag plockade fram Nils Ferlin ur hyllan – en favorit från förr. Jag uppskattar hans dikter fortfarande, men jag borde kanske läsa någon modern poesi också. Vad ska jag läsa då?

Att leva närmare naturen

Jag läste precis en superhärlig bok. Den heter Naturens hemlighet – återfinn din plats i det stora sammanhanget och är skriven av Eva Sanner. Den handlar om att vara i naturen, om att leva mer i samklang med naturen. Jag blev mycket inspirerad och känner att jag vill återkomma till den igen och igen och då upptäcka nya saker och förhoppningsvis kunna ta till mig mer av innehållet, eller andra delar av det, för att jag själv har utvecklats eller för att det är något annat som är mer aktuellt för mig då. Boken kom även in en del på odling, som ju är ett av mina intressen och något jag drömmer om att ägna mig mer åt framöver än vad jag gör idag. Jag rekommenderar verkligen den här boken!

Jag vill leva närmare naturen men inte på vintern

Jag vill gärna leva närmare naturen. Jag funderar mycket på hur jag kan göra det mer, och jag märker att jag går mer och mer åt det hållet. Jag är ute och plockar min egen mat, och jag gillade verkligen de delar av boken som handlade om att tillbringa längre stunder med att bara vara i naturen, kanske ha en plats som man återkommer till ofta, gärna varje dag under alla årstider. Och jag vill ju verkligen verkligen ta hand om planeten också. Odla och samla min egen mat i stället för att köpa mat som fraktats hit och dit och förpackats i plast.

Men det finns något som hindrar mig från att göra det här fullt ut. Du som känner mig vet att jag pratar om vintern. Jag älskar den svenska naturen. Alltså verkligen älskar. Men bara halva året. Den mörka och kalla halvan är det bara hemskt. Jag går helst inte ut alls, och jag skulle aldrig komma på tanken att åka skidor eller skridskor.

Man kan inte älska halva någon

Det här skaver så himla mycket i mig. Om man älskar någon får man ju älska alla delar av den liksom. Man kan inte säga “jo, jag älskar din högra kroppshalva men inte din vänstra; den tycker jag mest är jobbig”. Eller infoga valfria delar av någon som man kan ogilla, och då menar jag inte bara fysiska delar. Älskar man så älskar man liksom. Jag älskar den svenska naturen. Men bara på sommaren. Är det inte riktig kärlek då? Lurar jag mig själv?

Du som brukar läsa bloggen vet att jag har pratat en del om min flygskam tidigare. Att jag fortfarande förstör planeten genom att flyga beror bland annat på det här. Jag mår inte bra av att vara i Sverige på vintern, så därför flyger jag till en annan del av planeten där jag mår bra att vara på vintern. Det beror också på att jag har hittat mitt andra hem i Valle Gran Rey på La Gomera, en plats som jag också älskar, och som jag nu inte klarar av att avstå från.

Boken Naturens hemlighet handlar om att njuta av naturen som man har i sin närhet, och den tar också upp flygandet, och att man inte måste flyga för att få de fina upplevelserna. Och jag önskar så hårt att det kunde vara så för mig. Att jag kunde tycka att naturen i Sverige var fantastisk även på vintern. Men jag gör inte det. Det är kallt. Det blir mörkt klockan fucking jävla två på eftermiddagen! Det är inte människovärdigt.

Vad behöver jag för att hitta tillbaka till naturen?

Jag antar att det här handlar om att jag har kommit bort från naturen. Jag lever mitt liv med ett filter som säger att vi kan använda fossila bränslen för att leva på den plats på planeten som passar oss för tillfället. Jag är en bortskämd snorunge som inte kan acceptera naturens gång utan måste gå in och förstöra planeten. Undrar vad jag behöver för att hitta tillbaka till naturen och må bra i att leva på samma plats året runt. Eller alltså, svaret på den frågan är ju mindfulness, att kunna vara nöjd med nuet precis som det är. Det övar jag på varje dag. En dag är jag kanske där.

Jenny njuter av solen framför ett äppelträd i september

Semesterns bästa böcker

En klippa på Finnhamn där jag läste i somras

Jag läste 18 böcker på min sommarsemester. Det var härligt att få komma ikapp lite med läsandet! Normalt har jag en lästakt på en bok i veckan, och den känner jag mig nöjd med. Alltså, det vore superkul att hinna läsa mer, men det är en massa annat i mitt liv som också är roligt och viktigt, och jag är glad och nöjd med att jag i alla fall tar mig tid att läsa en bok i veckan. Under de sista tre månaderna innan jag gick på semester så hamnade jag dock i en spiral där det var för mycket annat som hade högre prioritet, så läsandet hamnade på efterkälken. Men med den intensiva läsperioden under semestern så är jag ikapp och till och med förbi det där snittet på en bok i veckan.

Hur jag har koll på det? Jag använder Goodreads. Det är en sociala medier-kanal för just böcker. Själv använder jag den hittills inte alls särskilt mycket för det sociala – och på tok för lite för att marknadsföra mina böcker – utan mest för att hålla reda på vilka böcker jag har läst och när och vad jag tyckte om dem. Det är kul!

De bästa böckerna jag läste sommaren 2018

Men nu till det viktiga: Vilka var de bästa böckerna av dem som jag läste under semestern? Här kommer min lista med åtta personliga favoriter, utan inbördes ordning.

Listan är länkad med annonslänkar till Adlibris (utom Permakulturboken, som har en egen sajt). Det innebär att om du klickar på någon av Adlibrislänkarna och köper en eller flera böcker, och om tekniken är med mig, så får jag några kronor som blir en del av min inkomst. Så gör gärna det om du ändå tänker köpa böcker :-)

Hans Rosling: Factfulness – tio knep som hjälper dig förstå världen

Factfulness

Jag vet att jag sa att böckerna var utan inbördes ordning, men den här var nog bäst ändå :-) Jag rekommenderar den verkligen för alla. Den gör upp med bilden av fattiga och rika, bjuder på massor av fakta om hur världen ser ut och ger dessutom knep för hur man kan ta till sig fakta i stället för att låta sig luras av sina fördomar om världen.

Ylva, Johan och Siri Arvidsson: Permakultur – framtiden i din trädgård

Det är inte så länge sedan jag hörde talas om permakultur för första gången, och jag blev genast såld. Det här är vad jag har förstått den mest omfattande boken på svenska inom området. Permakultur handlar om att odla hållbart, till exempel genom att ta vara på allt och återanvända det i kretslopp. Så inspirerande och så mycket hopp för framtiden! Nu önskar jag mig lite mer mark att odla på än min odlingslott på 25 kvadrat.

Jenny Jägerfeld: Brorsan är kung!

Brorsanärkung

En viktig, rolig och fin bok om att få vara den man är.

Mats Söderlund: Ättlingarna: Hotet

Hotet

I och med att jag ger mig in i att skriva cli-fi, climate fiction alltså, så behöver jag även läsa in mig på området. Det här är en sådan bok som jag gillade mycket. Cli-fi, fantasy och katastrofroman i ett. Och med ett språk som höjer sig långt över standardmässig underhållningslitteratur. Det är första delen i en trilogi, och jag vill definitivt läsa även de andra delarna.

Sara Lövestam: Luften är fri.

Luftenärfri

Sara Lövestam är som alltid fantastisk. Det här är den tredje boken av fyra om detektiven Kouplan. Och det bästa av allt: den fjärde, Finns det hjärterum, har precis kommit i pocket!

Thordis Elva och Tom Stranger: På andra sidan förlåtelsen – en sann historia

Påandrasidanförlåtelsen

När isländska Thordis Elva är 16 år träffar hon Tom Stranger, utbytesstudent från Australien. De blir ett par. Efter en fest där hon blir rejält berusad våldtar han henne. Snart därefter åker han tillbaka till Australien. Ett antal år senare börjar en mejlväxling mellan dem, som varar i åtta år innan de bestämmer sig för att träffas och prata öga mot öga om det som hände.

Det här är viktig bok om våldtäkt och förlåtelse. Det är en både fin och ful berättelse. Thordis Elva och Tom Stranger har även gjort ett TED talk tillsammans där de pratar om det här. Se det!

Marie och Gustav Mandelmann: Självhushållning på Djupadal

Självhushållning på Djupadal

För att inte ha någon trädgård är jag rätt besatt av odling och självhushållning :-) Så himla fin bok! Massor av kunskap men även hög mysfaktor tyckte jag, i alla fall om jag hoppade över delarna som handlar om att slakta djur :-/

Patañjali och Swami Satchidananda: The Yoga Sutras of Patanjali

Patanjali

Äntligen kom jag mig för att läsa Patanjalis yogasutras. De är en viktig grundpelare inom yogan, och det handlar alltså om yogafilosofin och den yogiska livsstilen. Hur du ska utföra fysiska yogapositioner får du läsa någon annanstans. Jag kommer att återkomma till den här boken många många gånger.

Böcker med ett budskap är bäst

Intressant att notera är att bara tre av de åtta är skönlitterära böcker. Jag som mest läser skönlitteratur till vardags tog mig an några av fackböckerna som stod på min lista, och det var tydligen rätt!

Gemensamt för alla de här böckerna är att de har ett viktigt budskap som har potential att förändra världen. Det handlar om klimathotet, om att odla mat hållbart och därmed minska klimatavtrycket, om yogafilosofi och om att få vara sig själv. Jag läste dem inte bara som avkoppling i hängmattan, även om de allihop fyllde just den funktionen – också. Böcker som vill förändra världen är helt enkelt de bästa. Det bär jag med mig som en lärdom från sommaren – både till mitt framtida läsande och till mitt framtida skrivande.

En strand på Öland där jag också läste i somras.

De bästa sommarpratarna 2018

Så här års hör det till traditionen att jag skriver ett blogginlägg om vilka sommarprogram jag tyckte var bäst i år.

Generellt måste jag tyvärr säga att jag tycker att det har varit lägre kvalitet på sommarpraten än tidigare. Eller kanske snarare att det har varit för mycket av samma sak: känd person i övre medelåldern eller äldre berättar om sitt liv i kronologisk ordning – inklusive små anekdoter om när hen träffade eller lärde känna diverse andra kända personer – utan insikt i huruvida berättelsen är intressant för någon annan än de närmaste. (Hint: det är den oftast inte.)

Ja, det var ord och inga visor. Med det sagt tycker jag ändå som vanligt att man inte bara ska lyssna på de där personerna som man redan vet att man gillar, utan även ge en chans till några som man är skeptisk mot eller kanske inte gillar alls. Många av sommarpraten var alldeles fantastiska. Därför kommer här min lista över dem som jag tycker att du definitivt ska lyssna på om du inte redan har gjort det.

Ett tag när det var flera sommarpratare på raken av den sort jag beskriver ovan så funderade jag på: vad skulle jag ha gjort om jag hade fått sommarprata? Vad skulle jag prata om? Det tog några dagars funderande innan jag kom fram till det: Jag skulle prata om klimathotet. Det är ju det som är viktigast! Om vi inte räddar planeten kommer all den här kulturen som många av sommarpratarna representerar ändå att försvinna. Strax efter att jag hade kommit fram till temat för mitt högst teoretiska sommarprat så dök han upp: sommarprataren som gjorde just det där som jag saknade, som struntade i att berätta om sig själv och sin historia och i stället ägnade sitt sommarprogram åt det allra viktigaste: klimathotet.

Magnus Carlson pratar om klimathotet

Jag pratar om Magnus Carlson. Magnus är sångare i Weeping Willows. Han ägnade sitt program åt att ställa frågor till olika experter om klimathotet och hur vi ska bete oss för att minska vår belastning på jorden. Bland annat intervjuade han Johan Rockström, som är professor i miljövetenskap och chef för Stockholm Resilience Centre (och har du inte lyssnat på hans sommarprat från 2015 så gör det!).

Johan Rockström berättade att om klimatförändringarna fortsätter som de gör nu så kommer vi ibland till så kallade tipping points, alltså tröskeleffekter där vi riskerar att abrupt få stora förändringar. Enligt Johan Rockström kan vi inte utesluta att den här sommarens värmebölja är en effekt av en sådan tipping point, för när Arktis smälter så snabbt som det gör så omfördelas kall luft till Arktis och den så kallade jetströmmen blir vågigare, och den styr hög- och lågtrycksmönster på jorden och gör att hög- eller lågtryck kan fastna, så som ett högtryck fastnade över Sverige hela sommaren.

Fler fantastiska sommarpratare 2018

Om du redan har lyssnat på Magnus Carlson, och på Johan Rockströms tidigare program, så var det en hel del andra sommarpratare som också var helt suveräna. Här kommer listan med dem som du inte får missa enligt mig. Listan är i kronologisk ordning, alltså i den ordning de pratade i somras.

  • Mouna Esmaeilzadeh. Läkare och hjärnforskare som vill förbättra människors hälsa på cellnivå – genom att ändra generna. Hon tror att människor kan bli 150 år. Och så pratade hon inspirerande om att göra gott för världen och om att vetenskap är sexigt.
  • Mark Levengood. Han är en av mina favoriter sedan länge så det här blir med reservation för att jag inte kan låta bli att gilla allt han gör. Han pratade mycket om homosexualitet, och det på ett sätt som gör att man liksom inte kan begripa hur det kan finnas fördomar – eller hat! – mot homosexualitet. Eller det kan man ju inte ändå, men ännu mindre efter att ha lyssnat på det här sommarpratet, som även innehåller ett stråk av svärta. Om du inte redan lyssnar på podden Mark & Jonas som han har med sin make Jonas Gardell så kan jag rekommendera den också.
  • Katarina Wennstam. Författare och journalist med inriktning på övergrepp mot kvinnor. Hon pratar bland annat om hur fel det är på ett samhälle där följande scenario utspelar sig: 1) en kvinna blir mördad när hon är ute och joggar 2) samhället uppmanar kvinnor att inte jogga med hörlurar. Som om det är kvinnorna som ska ändra på sig när män mördar! Ett superviktigt program som jag hoppas att jag tar mig tid att lyssna på igen. Jag har inte läst någon av hennes böcker än, men det planerar jag att göra nu.
  • Fatima Bremmer. Författare och journalist som ägnar hela sitt sommarprogram åt att berätta om en annan författare och journalist, nämligen Ester Blenda Nordström, som levde under första halvan av 1900-talet. Och som hon berättar! Jag satt klistrad under hela programmet och ville bara veta mer mer mer. Fatima Bremmer har skrivit boken Ett jävla solsken – en biografi om Ester Blenda Nordström, som var nominerad till Augustpriset 2017. Gissa om boken hamnade på min läslista efter det här programmet?
  • Maria “Vildhjärta” Westerberg. Konstnär som enligt egen utsaga lever på att plocka pinnar i skogen och göra figurer av dem, som folk köper. Jag blev mycket inspirerad av hur hon pratade om att hitta sitt sätt att leva. Och det var hög igenkänningsfaktor hos mig när hon pratade om att helst vilja vara i fred utan att träffa några människor, ha ha;-). Jag som inte alls är konstintresserad kunde inte låta bli att bildgoogla hennes figurer, och jag blev akut berörd! Hon har även gjort ett par böcker, som innehåller bilder på figurerna om jag förstod rätt. Jag vill genast bläddra i böckerna!
  • Adam Taal. Artist som är mer känd under namnet Adam Tensta. Han använde ett annorlunda grepp: i stället för att berätta något för lyssnarna försöker han själv ta reda på mer om sin mamma, som dog i cancer. För att göra det intervjuar han folk i hennes – och sin – närhet: sin brorsa, moster, kompisar, en av mammans jobbarkompisar. Min första tanke när jag förstod vad programmet skulle handla om var: gäääsp, vad trist – men oj, så fel jag hade. Programmet berörde mig och det uppstod en spänning i att han själv fick reda på saker samtidigt som jag som lyssnare.
  • Paul Svensson. Kock som pratar om att minska matsvinnet, att laga mat på huvudsakligen grönsaker, på alla delar av grönsakerna och på livsmedel som är estetiskt fula eller har passerat bäst-före-datum – och att den maten blir ännu godare. Även om det inte var ett av de mest fängslande programmen så blir jag så inspirerad av människor som har och sprider ett tydligt hållbarhetstänk. Riktigt bra! Paul Svensson driver restaurangen Retaste och även restaurangen på Fotografiska, båda i Stockholm.
  • Sara Danius. Professor i litteraturvetenskap som kanske inte behöver någon närmare presentation efter Svenska Akademiens haveri. Jag tycker att hon är otroligt kool – och tänk att kunna prata så sakligt om något som ligger en så nära.

Vilka är dina favoriter i år?

Efter semestern

Så här efter sommarsemestern har jag energi på ett helt annat sätt än vad jag har före sommaren. Det blir tydligt att energikurvan för mitt år lutar uppåt hela vägen från efter sommaren och fram till nästa sommar. Utan att jag märker det höjer jag energinivån, ansträngningen och arbetsinsatsen lite i taget hela vägen fram till nästa års sommarsemester. Höjningen är ibland så liten att jag knappt märker den. Och under våren kan jag inte förstå att jag blir mer och mer sliten ju närmare sommaren jag kommer. Jag skulle behöva jämna ut den där kurvan en smula.

Ett sätt som jag tänker prova är att jag liksom sätter en generell deadline i livet den 1 maj. När kunduppdrag kommer in råder jag förstås inte över, men alla mina egna saker – du som brukar läsa min blogg vet att jag har en fullknökad att-göra-lista även de veckor när det inte trillar in några uppdrag – tänk om jag skulle försöka få klart dem till den 1 maj. Allt som jag tänker att jag ska göra från nu och fram till sommaren 2019 ska vara gjort före 1 maj. Kanske är det inbillning att jag skulle kunna få till det, men jag gör ett försök. Det innebär att jag har planerat in några avstämningspunkter under våren. Om jag då märker att det är för många saker på att-göra-listan för att jag ska hinna klart till 1 maj så ska jag (försöka!) planera om, acceptera att det handlar om saker som jag inte hinner, och i stället planera in dem under det kommande året. Visst låter det som en bra plan? Åtminstone i teorin :-)

Sommaren då? Den var fantastisk förstås. Sommarsemestern är min absoluta favorittid på året. Det är även den enda tid på året som jag verkligen kommer ner i varv på djupet. Det är superhärligt, och jag ser den lediga tiden – och alla roliga och avkopplande saker som jag gör på semestern – som en investering som gör att jag mår bättre hela året. Jag tror faktiskt till och med att det är en nödvändighet för att jag ska må bra på sikt, eftersom jag inte är så bra på att koppla bort jobbet och att-göra-listan under resten av året.

Ett orosmoln på sommarhimlen är dock klimatet. Den omfattande värmeböljan och torkan har gjort mig ännu mer orolig än tidigare över vad vi gör med vår stackars planet. Och det känns ännu mer aktuellt att min kommande romanserie med arbetsnamnet De fyra elementen handlar om just klimatförändringarna och hur de drabbar Stockholm, Sverige och planeten.

Torkan gjorde att det inte fanns några blåbär i mina skogar i år, och det är något som jag faktiskt sörjer. Att fylla frysen med blåbär är annars en viktig del av min sommar.

Däremot gjorde jag en massa andra superhärliga saker: tillbringade en mycket avslappnande vecka i hyrd stuga vid havet på Öland, skördade en massa goa grejer på min odlingslott, var på sångvecka i Värmland, på yogafestival på Ängsbacka och hängde på klippor i Stockholms skärgård. Gick barfota på mjuka skogsstigar. Läste böcker och lyssnade på Sommar i P1. Bra grejer!

En annan bra grej som man kan komma ihåg nu är att sommaren inte är slut för att semestern är slut. Än är det inte för sent att göra sådant som man gör på sommaren! Så vad gör du för somrigt idag? Själv ska jag se Melissa Horn på Gröna lund – utomhuskonserter är ju somrigt så det förslår!

 

De 4 bästa filmerna på bio hösten 2017

Min bästa fritidsaktivitet under hösten var att jag gick på bio en gång i veckan. För mig fungerar det mycket bättre att verkligen bestämma mig för att jag går på bio (eller vad det nu är jag vill göra) varje vecka än att tänka att ”jag vill gå mer på bio, kanske ett par gånger i månaden”. Men så är jag ju en schemahäxa också. Så jag bestämde att jag skulle gå på bio i Täby centrum varje torsdag. Om det inte krockade med något annat; i så fall behövde jag avsätta en annan kväll under veckan för bio. De få gånger jag råkade ha vägarna in till Stockholms city så gick jag på bio där i stället.

Vilka var då de bästa filmerna? Jag tänkte göra en topp fem, men det var fyra som stack ut för mig, även om jag såg fler som också var bra, så det får bli en topp fyra:

  1. Geostorm. Kalla mig gärna banal och lättköpt, men låt bli att berätta för mig om alla de logiska luckorna i filmen. Jag förstår att det här inte är någon finkulturell film, och att den har sina brister, men jag kan inte rå för det: jag älskar katastroffilmer! Jag hade hjärtklappning hela filmen av spänning.
  2. Winnerbäck – ett slags liv. Med reservation för att jag är partisk, eftersom Lars Winnerbäck är min husgud sedan många år. Men å!
  3. Victoria & Abdul. Inte lika mycket feelgood som jag trodde utan en hel del allvar och elände. Men ack så fin! Och både Judi Dench och Ali Fazal är fantastiska.
  4. The Square. Tänkvärd film med djup. Jag vill återkomma till den.

Nu är det paus i min biovana. Här i Valle Gran Rey på La Gomera finns det ingen bio. Däremot visas det tysk film – eller film dubbad till tyska – en kväll i veckan i en yogastudio. Men jag är rädd att min tyska inte är tillräckligt bra, så jag tror att jag avstår. Eller vem vet. Vi får se. (Häng på till Gomerabloggen om du vill se vad jag har för mig.)

Bästa sommarpratarna 2017

Nu kan jag äntligen presentera de enligt mig bästa sommarpratarna 2017 – hela listan! Den här gången gör jag till och med ett försök att rangordna de sommarprogram som jag tyckte var bäst. Så här blir det:

  1. Tommy Ivarsson, som är lyssnarnas sommarvärd den här sommaren och som berättar om när han förlorade sin son. Oj, vad jag grät! Lyssna inte på kommunala färdmedel om du inte vill gråta ute bland folk.
  2. Fredrik Backman. Jag älskar hans böcker och kan inte låta bli att tycka att allt han gör är bra. Han är både rolig och seriös, och i sitt sommarprogram ger han dessutom tips till den som vill bli författare. Han pratar en del om kreativitet, och så sa han en så bra grej som man kan tänka på om någon säger “Måste du vara så känslig?”: Det är bra att vara känslig! Det är de känslorna man använder för att skapa.
  3. Linnéa Claeson, som är en fantastisk feministisk förebild för mig och gör allt det där jag önskar att jag gjorde. Du följer väl hennes Instagramkonto @assholesonline där hon visar upp och ger svar på tal på en del av det sexistiska hat som hon utsätts för? I sommarprogrammet lyfter hon även vikten av att männen – de bra männen, för det finns ju många av dem – säger ifrån när andra män gör sexistiska och kvinnohatande saker.
  4. Rickard Söderberg, operasångare som pratar fint om kärlek och om att våga vara den man är.
  5. Negra Efendic, som pratar känslosamt men inte smörigt om hur det var att att bo i Bosnien – och om flykten därifrån. Om att bli journalist. Och om att vinna stora journalistpriset.
  6. Magda Gad, krigskorrespondent som kommer med så fruktansvärda skildringar att jag märker att jag skärmar av och bara orkar ta till mig en bråkdel. Jag måste nog lyssna igen.
  7. Johan von Schreeb, som startade Läkare utan gränser i Sverige. Han åkte till Sierra Leone för att bekämpa ebolaepidemin, men i programmet återkommer han hela tiden till hur feg han är. Jag håller inte med.
  8. Lisa Ekdal, som pratar grymt bra om att stå upp för sig själv, till exempel att hon inte accepterade när skivbolaget ville göra hennes första skiva på ett helt annat sätt än vad hon själv ville och kunde stå för.
  9. Ann-Helén Laestadius, författare som pratar om sin uppväxt som same och om att de blev förbjudna att prata samiska i skolan.
  10. Miriam Bryant, artist, som pratar självutlämnande på ett sätt som berör mig.
  11. Gullan Bornemark, musiker, som berättar så fint om både människor och händelser. Fina barnvisor, både de som var nostalgi för mig och de jag inte hade hört. Och så lite klokskaper. Hon berättade att hon har absolut gehör, och att det är himla praktiskt för en musiker. Men på senare år har gehöret börjat luras för henne och bli en halv ton fel, och på sistone till och med en hel ton fel. “Om det fortsätter i samma takt så hör jag en hel oktav fel om hundra år – och då blir det ju rätt igen!”, säger nittioåringen. Är inte det positivt tänkande så vet jag inte vad som är det.
  12. Richard Tellström, måltidsforskare som pratar spännande om matens roll i samhället, bland annat om hur vi definierar oss genom vad vi äter.

Jag tror aldrig att det har tagit så lång tid för mig innan jag har lyssnat på alla sommarpratarna, men nu är jag äntligen klar! Med reservation för att det var kanske fem eller så som jag inte orkade lyssna klart på för att de inte passade mig.

Som vanligt är det många, många fler än de här som är värda att lyssna på – och jag uppmuntrar alltid lite extra till att lyssna på dem som du inte tror att du vill lyssna på. Man vet aldrig vad man kan lära sig av den som har ett annat perspektiv än man är van vid.

De bästa böckerna jag läste under sommaren

Det finns så otroligt många bra böcker där ute. Och jag hade turen att få läsa ett gäng av dem under min sommarsemester. Här är de bästa böckerna jag läste i somras, utan inbördes ordning. Länkarna är annonslänkar och går till Adlibris.

  • Elizabeth är försvunnen, av Emma Healey. Huvudpersonen, den dementa 82-åringen Maud, är otroligt fint beskriven. Berättelsen har hennes perspektiv, och jag som läsare får ta del av hennes förvirrade tankar och alldeles egna logik. Parallellt med att Maud undrar var vännen Elizabeth är tänker hon även tillbaka på sin barndom, som döljer ett minst lika stort mysterium. Jag gillade boken från första sidan.
  • När hundarna kommer, av Jessica Schiefauer. Stark ungdomsbok med massor av känslor och genomarbetade perspektiv.
  • Maresi – krönikor från Röda klostret, Av Maria Turtschaninoff. En spännande ungdomsbok med ett djup som gör att den kan läsas på flera nivåer.
  • En ny jord – ditt inre syfte, av Eckhart Tolle. En faktabok, eller självhjälpsbok om man så vill, som blev sommarens verkliga ögonöppnare för mig. Förmodligen mest för att jag läste den vid exakt rätt tillfälle, när jag hade mediterat precis så mycket i mitt liv och läst exakt de andra böcker i det här ämnet som gjorde att jag kunde ta till mig budskapet.
  • Sekten på Dimön, av Mariette Lindstein. Läskig, hemsk och sjukt spännande bok som hade mig i ett järngrepp från första till sista sidan. Det är inte ofta jag läser 500 sidor på ett dygn.
  • Tiggaren, av Sofie Sarenbrant. Klassisk deckare, men riktigt, riktigt bra. Jag tycker faktiskt att Sarenbrant bara blir bättre för varje bok.
  • Disclaimer, av Renée Knight. Psykologisk thriller med många intressanta vändningar.
  • Störst av allt, av Malin Persson Giolito. Genialiskt upplägg, skickligt genomfört. Jag förstår att den har fått pris för årets bästa kriminalroman.

Min sommarsemester 2017 – en summering

I det här inlägget berättar jag om min semester och vad jag har haft för mig i sommar. 

En lång sommarsemester – den bästa investeringen i mig och mitt företag

Jag har skrivit förr om hur viktigt det är för mig att få vara ledig på sommaren, hur bra jag mår av det och hur den återhämtningen ibland har varit avgörande för att jag har orkat köra eget i femton år. Även om jag har perioder när jag jobbar (för) mycket så kommer det alltid en sommar när jag får all den vila jag behöver. Och så orkar jag ett år till :-) Så jag går inte in på det mer här. I stället tänkte jag berätta vad jag har haft för mig under sommaren.

En vecka på Öland med snabb nervarvning

Jag var på Öland en vecka tillsammans med maken. Han lyckades hyra den perfekta introvertstugan för oss. Mannen som hyrde ut stugan hade ett hus på samma tomt men bodde inte där till vardags, så det var bara vi där. Vi behövde inte prata med någon på hela veckan, och vi kunde hänga ute på tomten med makens två hundar utan problem (den ena har en tendens att bli fullständigt galen om det är andra människor eller djur i närheten). Dessutom låg den lilla stugan precis vid vattnet.

Min förväntan var att jag skulle få det ganska tufft att varva ner; jag hade jobbat på tok för mycket i flera månader och mått dåligt av det ett tag. Och jag har tidigare varit med om att jag har haft svårt att varva ner från ett sådant läge, och att jag har känt mig liksom bakfull den första veckan eller så. Vi åkte till Öland på en lördag, som var den första dagen på semestern, och när vi kom dit på kvällen så veckohandlade vi och packade upp och såg till att vi inte hade några måsten dagen efter. På söndag morgon satt jag på stenstranden och tittade ut över vattnet och tänkte att “nu börjar jag nervarvningen; undrar hur lång tid den tar”. Och redan på söndagskvällen var jag helt dagvill och trodde att vi hade varit där i flera dagar. En dag tog det att varva ner!

Att åka iväg så där direkt första dagen på semestern är helt klart mitt bästa knep för att varva ner snabbt och på så sätt få ut mer av semestern.

Sjunga i Värmland

Jag var hemma någon dag och packade om och sedan tog jag tåget till Värmland för att sjunga i en vecka med min favoritsångpedagog Ange Turell.

Så härligt att få genomsköljas av sång hela dagarna, och i vackra och somriga omgivningar dessutom. En bonus var att min rumskamrat lärde mig några för mig nya örter att koka te på. Här har jag skrivit om att gå ut och plocka växter och göra sitt eget örtte.

Pånyttfödd efter yogafestivalen på Ängsbacka

Jag var hemma i en vecka, och så bar det iväg till Värmland igen, närmare bestämt till yogafestivalen på Ängsbacka. Det var fjärde gången jag var där. Den här gången kände jag ett stort motstånd mot att åka – så där som man kan göra ibland inför något som man vet är bra för en men innebär en del jobb. Jobbet i det här fallet är att under en hel vecka med yoga, sång, dans, meditation, föreläsningar så kommer det upp massor av känslor och tankar och veckan innebär alltid att man jobbar med sig själv, ofta på djupet. Det är så klart fantastiskt, men det kan också vara lite jobbigt. Och det var allt det där. Jag hade en superbra vecka och kom hem och kände mig totalt upplyst och pånyttfödd. Det går inte att beskriva hur mycket man hinner vara med om på en veckas yogafestival; sista dagen kändes det som om jag hade varit där i en hel månad.

Bilden föreställer de gongar som gongmästarna slår på i ett gongbad, där deltagarna ligger på madrasser och låter sig omslutas av klangen.

På klippan i Finnhamn

Några dagar senare tog jag Vaxholmsbåten ut i Stockholms skärgård, närmare bestämt till Finnhamn, tillsammans med en vän och kollega. Lite av en konferensresa, fast i väldigt avkopplat läge. Vi tillbringade ett par dagar på klippan i solen och jag fick massor av input på jobbsaker som jag går och ältar. Jag borde över huvud taget lufta mitt ältande oftare – saker brukar må bättre av att få ljus på sig än att gömmas i mina mörka hjärnvindlingar.

Hemester i kombo med strategiklur

Därefter har jag haft ett par veckor på hemmaplan som har varit en kombination av att vara ledig och att ägna mig åt målplanering, strategiarbete och allmänt klurande. Och lite administration. Det är vid den här tiden på året som jag sätter upp mina mål för det kommande året och funderar på vad som inte var bra under det senaste året (jag jobbade för mycket!) och vad jag vill göra annorlunda (prioritera att leva före att jobba!). Vid den här tiden brukar min hjärna ha kommit in i ett läge där den bara är just den här tiden på året. Den har varit nervarvad och avkopplad en längre period och jag har distans till vardagen. Dessutom har jag varit iväg på aktiviteter som startar processer i både kroppen och huvudet, och jag brukar oftast ha gjort några nya insikter under sommaren. Så även i år.

Skördat massor av godsaker på min odlingslott har jag gjort också förstås.

Summa summarum har jag haft en helt fantastisk semester.

Jag läste 16 böcker under semestern. Flera av dem var ruskigt bra. Låt mig återkomma med ett separat inlägg om dem.

Det enda jag inte är nöjd med är att jag plockade på tok för lite blåbär. Det har flera orsaker:

  1. Jag var för upptagen med att sjunga, göra yoga, titta på havet, läsa böcker, hänga på klippan och så vidare, och var inte hemma så mycket.
  2. Det var inget vidare blåbärsår i år, i alla fall inte hos mig.
  3. Just nu försöker jag vara så försiktig jag kan för att inte få några sår på kroppen. Om jag har ett sår får jag inte göra min höftoperation som är planerad till på tisdag. Det är lätt att få sår i blåbärsskogen upptäckte jag när jag var där i förra veckan, så jag gav upp det.

 

Jag hade tänkt att skriva mer om min kommande höftoperation här, men nu har jag redan skrivit så långt, så det får bli ett separat inlägg. Jag återkommer!

Hoppas att du har haft en lika fantastisk sommar som jag! :-)

10 misstag författare gör – lättillgänglig och pedagogisk skrivhandbok

Jag läste boken 10 misstag författare gör av Kristina Svensson, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson. Jag var nyfiken på boken både för att det är ett intressant ämne och en bra vinkling och för att jag känner författarna. Nåja, “känner” i varierande grad, men jag är i alla fall Facebookvän med dem alla tre ;-).

Det jag gillar mest med boken är att den är så konkret. Författarna delar med sig av lättfattliga exempel på sina egna och andras misstag. Det låter kanske inte så pedagogiskt att utgå från misstagen, alltså hur man inte ska göra, men oroa dig inte: boken är tvärtom mycket pedagogisk.

För min egen del kände jag ibland under läsningen att jag inte helt ingår i målgruppen. Med snart sex böcker ute har jag redan gjort en hel del av misstagen och förhoppningsvis lärt mig något av dem. Andra misstag har jag lyckats undvika genom att läsa författar- och egenutgivarhandböcker innan jag började eller längs vägen. Och det känns helt rimligt att en författarhandbok i första hand riktar sig till personer som är nya som författare, alltså inte riktigt till mig.

Men boken innehåller även massor av matnyttigheter som inte (bara) riktar sig till nybörjaren, så jag tar med mig ett gäng smarta tips och bra idéer från läsningen.

Vad lärde jag mig?

Här är några av de saker som jag plockade upp ur boken:

  •  “Låtsas att du måste berätta allting utan ord. Rita en teckning eller välj en bild som säger samma sak. Verkar det omöjligt? Det är det inte. Du har bara inte vant dig vid att tänka på det sättet. Ge dig åtminstone en timme att lära dig hur du ska göra.” Det här är ett skrivtips från Lennart för att undvika att överösa romanläsaren med bakgrundsinformation. När man sedan har valt bild så kan man sätta in den i en scen. Det här låter intressant. Och svårt! Och som något jag skulle behöva.
  • Gör inte dig själv till romanens huvudperson, eftersom det då är lätt att man som författare vill skydda sig själv. Det smarta tipset är att i stället göra sig själv till hjältens rådgivare.
  • Stryk de första och de sista replikerna i varje dialog.
  • Motivera precis varenda handling som personerna i boken gör.
  • Rekommendera andras böcker till potentiella läsare, snarare än att till varje pris sälja in dina egna böcker. Det är bättre att du rekommenderar rätt bok till rätt person än att du rekommenderar din egen bok och läsaren inte blir nöjd.
  • Om du ska samarbeta med andra författare, se till att de har lika många läsare som du. Om du samarbetar med författare som har färre läsare än du så kommer de också att dra färre läsare än du till ert gemensamma projekt.
  • Fokusera på att nå dem som faktiskt gillar dig och dina böcker på riktigt än på att få så många fans/gillare/följare som möjligt.
  • Se till att få kritik tidigt i processen med en bok, eftersom det är lättare att rätta till saker då.
  • Oroa dig inte för att någon annan ska stjäla dina idéer. De flesta författare har betydligt fler idéer till böcker än de har tid att faktiskt skriva böckerna.
  • Krama ut allt ur din bokidé. Hur kan du dra historien till sin spets? Vilka inneboende ämnen finns det i idén som du också kan göra något av? Gör en lista med femtio idéer på hur du skulle kunna utveckla historien.
  • Förhandla med förlaget om avtalet. Och stirra dig inte blind på royaltyprocenten; det kan finnas annat att förhandla om. För den som är ute och säljer böcker mycket själv kan det till exempel vara guld värt att få fler friexemplar av boken att sälja.
  • Ha inte för bråttom med att anlita en agent. Tänk i stället igenom varför du behöver en. Kanske blir det billigare att anlita de tjänster du verkligen behöver separat, till exempel en jurist för att förhandla om förlagsavtal, en säljare för att sälja in boken till förlag och en mentor att prata författarkarriär med. Om du anlitar en agent så se till att de bara får procent på de affärer som de har sålt in, så att du inte till exempel behöver betala procent till agenten på föreläsningsgig du själv har sålt in.

Allt du behöver veta om Wikipedia

Lennart Guldbrandsson verkar för övrigt veta exakt allt som finns att veta om svenska Wikipedia. Han har varit presskontakt åt dem i flera år och skriver fortfarande artiklar där. Boken innehåller en lång och matnyttig artikel av honom som handlar om hur man som författare kan förhålla sig till Wikipedia, och vad som gäller om man är intresserad av att få en artikel om sig själv där. Rekommenderad läsning!

Nästa bok redan ute

10 misstag författare gör är författarnas första bok i den här samarbetskonstallationen. Boken kom ut förra året och faktum är att deras bok nummer två, med den för mig mycket lockande titeln 10 tips för att leva på din kreativitet, redan är ute. Den är självklart på min läslista.

(Uppdatering i sista stycket för att jag hade fått titeln på den nya boken fel. Och se: med rätt titel kunde jag till och med hitta den hos nätbokhandlarna och göra en (annons)länk ;-)