Kategoriarkiv: inspiration

De 10 bästa poddarna just nu

Jag har samma inställning till podcasts som till böcker: så många poddar/böcker, så lite tid! :-) Hela tiden hör jag talas om nya poddar som också måste in i min redan alldeles för långa prenumerationslista.

De flesta poddar lyssnar jag på för att jag vill lära mig något, men några enstaka är rent nöje och avkoppling. Jag har inte gjort några länkar, för jag tänker att du ändå behöver söka upp poddarna i din poddapp. Det här är mina favoriter just nu:

  1. Så funkar det. Anders och Måns är mina favoriter sedan många år. Humor när den är som bäst. Visserligen kan man lära sig massor av den här podden också, men jag lyssnar egentligen bara för att det är så kul.
  2. Skillnadens av Sara Bäckmo. Sara är min odlingsguru! Vad jag än googlar på eller söker efter på YouTube när jag undrar något om odling så kommer jag till henne. Hennes sajt sarabackmo.se är en guldgruva, och där finns även en medlemstjänst för den som vill ha ännu mer odlingskunskap.
  3. Björn och Navid. De har en paus just nu, men jag tror att de kommer igång igen när som helst. Så mycket klokskap. Så många nya tankespår som sätter igång hos mig.
  4. From the Heart – conversations with Yoga Girl. Yoga Girl är en viktig förebild för mig. Jag önskar att jag var hälften så modig, öppen och medveten som hon.
  5. Barnfrihet. “en podd för barnfria, barnlösa, folk som inte bestämt sig än och föräldrar som vill förstå oss”. Å vad jag beundrar Frida och Malou för att de orkar och vågar göra den här podden om ett så viktigt ämne och ta all skit som de får för det. Att programledarna ibland är lite väl kategoriska för min smak kan jag ta. Det här är precis den podden jag hade behövt när jag var 30 och inte blev tagen på allvar när jag sa att jag inte ville ha barn. Nu när jag är 44 är jag inte lika utsatt eftersom ingen vågar fråga längre, men det är ändå befriande att få lyssna på en podd om, av och med andra som är som jag.
  6. Meditation, coaching and life. OBS, på tyska! Kanske gillar jag den bara för att det är den enda podd på tyska som jag förstår, som inte är en lär-dig-tyska-podd. Podden innehåller både teori och övningar, och poddledaren Michael “Curse” Kurth pratar så lugnt och långsamt att jag faktiskt förstår det mesta.
  7. P3 Dystopia. Varje avsnitt är som en katastroffilm, fast i dokumentärform. Varje avsnitt tar upp ett nytt sätt för vårt samhälle att rasa samman, typ. Intressant, spännande och mycket skrämmande.
  8. Klimatpodden. Ragnhild Larsson intervjuar i varje avsnitt någon som jobbar mot klimatförändringarna. Det kan vara olika typer av experter, journalister, politiker och aktivister. Måstelyssning!
  9. Odlarna. Intervjuer med olika personer i varje avsnitt. Så mycket inspiration och kunskap!
  10. Coffee Break German. Jag kör en repris på säsong 2 just nu. Jag är bara nästan lika dålig på tyska som jag var första gången som jag lyssnade på säsongen. Ha ha :-) De har andra språk också; från början hittade till den här podden för att jag lyssnade på Coffee Break Spanish. Men sedan kom jag på att det är tyska och inte spanska jag behöver kunna när jag är i Valle Gran Rey (på La Gomera) på vintrarna. Så jag bytte. Den här podden har jag till och med köpt betalversionen av, och jag upplever att jag har fått mycket mervärde av det, men det går utmärkt att bara lyssna på gratisversionen också.

En podd som tyvärr inte kommer med några nya avsnitt längre, men som annars skulle ha knipit förstaplatsen är Andra sätt. Det är en intervjupodd med personer som har valt att leva sina liv på lite andra sätt än de vanligaste. Det här är den podd – eller den källa till information över huvud taget – som har inspirerat mig mest de senaste åren. Det går bra att lyssna på de gamla avsnitten, så missa inte det, vad du än gör!

Alltså, allt fick ju inte plats på den här listan, så det måste bli två bubblare också, som jag aldrig missar ett enda avsnitt av: Food Pharmacy-podden och Bortom ekorrhjulet.

Den naturliga frågan nu är förstås: Vilka poddar lyssnar du på? MEN jag ställer inte den för jag vill inte veta :-) Det får inte plats fler poddar på min lista nu, okej!? ;-)

Bästa poddlyssningen: på promenaden

Snart börjar mitt nya liv!

Maken och jag har ÄNTLIGEN hittat ett hus som passar oss. Det ligger i Ärla i krokarna av Eskilstuna. Vi har letat i ett helt år, men innan dess var det nästan ytterligare ett år som passerade efter att vi hade bestämt oss för att vi ville flytta, men vi hade inte möjlighet att sätta igång med husletandet just då. Mest för att jag behövde ta mig igenom min höftoperation och tillhörande rehab innan jag orkade ta tag i ytterligare en stor och omvälvande grej.

Så det är nästan två år sedan jag mentalt flyttade. Det här är en av mina absolut värsta grejer: att ha bestämt mig för någonting men inte kunna realisera det på en gång. Tålamod är inte min starka sida, och så gillar jag ju att ta tag i saker och få dem gjorda.

Men nu verkar det alltså äntligen kunna hända. Från att inte ha varit det minsta intresserad av att bo i hus så är det nu mitt självklara nästa steg i livet. Det beror på att jag de senaste åren har blivit intresserad av odling, självhushållning och hållbarhet. Jag hoppas att på sikt kunna odla en mycket större del av vår mat än vad jag kan idag på min odlingslott på 25 kvadratmeter. Jag hoppas också på sikt kunna få ner mina boendekostnader så att jag kan leva på mindre pengar än idag. Det skulle göra mina passiva inkomster till en större del av de inkomster jag behöver, vilket så klart skulle underlätta livet ekonomiskt. Dessutom förbättrar det mina chanser att kunna ägna mer tid åt skrivande, om det nu är det jag vill göra någon gång längre fram. Jag hoppas kunna få ner mitt klimatavtryck ordentligt genom att jag odlar min egen mat och genom att vi kommer att ha solceller som producerar delar av den el vi behöver.

Och inte minst: jag vill få känna att jag ingår i ett kretslopp. Jag odlar min egen mat, jag använder matavfallet och överblivna växtdelar för att göra ny jord och näring, och sedan odlar jag ny mat i den jorden. Det här ser jag så sjukt mycket fram emot!

Vi har ingen koppling till Ärla eller Eskilstuna, utan vi har letat i ett ganska stort geografiskt område som begränsas av att maken behöver vara på sitt jobb i Stockholm runt tre dagar i veckan. Och så behövde vi hitta en plats där det finns kollektivtrafik (jag kör inte bil) och som helst ligger hyfsat nära en stad. Det var svårt att hitta något som uppfyllde våra kriterier, men nu har vi hittat rätt. I Ärla finns buss som tar en halvtimme till Eskilstuna.

När jag nämner i sociala medier om vart jag ska flytta så får jag kommentarer som “Ska du lämna storstaden?” och “Oj, vilken omställning!”. De som ger mig de kommentarerna är nog inte medvetna om att jag i princip bara sitter hemma i min introvertbubbla i förorten ;-) Jag är absolut inte i Stockholms city varje vecka. Jag tänker att jag kommer att vara i Stockholm ungefär lika sällan framöver som jag är nu – med skillnaden att jag inte kan ta mig hem så sent på kvällen. Planen är att jag ska fortsätta med sånggruppen jag sjunger i en kväll varannan vecka, men då kommer jag inte hem på kvällen. En plan kan vara att jag åker till Stockholm någon gång under onsdagen, bokar in något eventuellt kundmöte eller något annat under onsdag eftermiddag, sjunger på kvällen, sover hos mina föräldrar i Täby, har möjlighet att ta något möte eller en lunch med någon på torsdagen eller göra ärenden, och sedan åker jag till Ärla så att jag är där typ sen eftermiddag. Jag har också bokat in flera konserter och roligheter i Stockholm under hösten, så det blir några turer vid andra tillfällen också. Så nej, för mig känns avståndet till Stockholm inte som den stora omställningen. (Förresten kommer det snabbtåg från Eskilstuna till Stockholm i höst, som tar 45 minuter.) Min omställning handlar om jord, odling och kretslopp. Det är i alla fall vad jag tror just nu – men saker har ju en förmåga att aldrig bli som man har tänkt sig :-)

Planen är att flytta runt 1 juli. Det är fjorton år sedan förra gången jag flyttade, och då sa jag att om jag måste flytta en gång till så kommer jag att bli utbränd. Fy, vad jobbigt det var! Men nu har jag haft fjorton år på mig att vila upp mig, så det borde gå bra ;-) Men hu, vad mycket det är som ska vara klart före flytten.

Tomten är 3500 kvadrat, varav i princip allt är plan mark som går att odla på, utom att det står några fallfärdiga små förrådshus och skräpar här och där. Själva huset är dock nytt och fräscht – byggt 2013 efter att det förra huset brann ner. Och så finns det ett litet växthus på tomten, som bara är en smula trasigt. Ett växthus!

Så här ser vårt hus ut. Det finns några få solceller på taket som räcker till att värma upp utebadkaret som står på baksidan, men planen är alltså att sätta upp fler så att vi kan producera el även till annat. Om sisådär tio veckor bor vi där. Hurra!

Jag saknar hittepåskrivandet men inte romanskrivandet

Hur det känns nu när det har gått ett tag sedan jag bestämde mig för att sluta skriva romaner? Jo, tackar som frågar. Det känns bra, måste jag säga. Jag saknar inte romanskrivandet det minsta än så länge – jag hade ju målat in mig i ett hörn där jag bara halkade mer och mer efter min tidsplan, och det var inte särskilt roligt.

Däremot saknar jag det kreativa, fria skrivandet. Hittepåskrivandet. Jag skriver ju fritt, till exempel här på bloggen. Men då skriver jag ändå saker som är sanna. Jag hittar inte på en historia. Och det saknar jag.

Jag har börjat fundera på att skriva kortare berättelser eller betraktelser. Eller poesi kanske. Några i mitt flöde skriver haiku, dikter eller verser, och det inspirerar mig! Jag har skrivit någon enstaka haiku ibland, och det är verkligen kul. I övrigt har jag nog inte skrivit poesi sedan jag gick i gymnasiet. Jag skriver ju låtar ibland också, och det skulle jag verkligen kunna tänka mig att göra oftare.

Samtidigt har jag svårt att prioritera något som jag inte har ett mål med. Det är mycket jag vill göra, och om skrivandet inte ska leda till något särskilt, så varför ska jag prioritera det? För mig finns det inget “jag gör det när jag får tid över”. Jag har aldrig tid över. Antingen prioriterar jag att göra något – och då måste jag avsätta tid till det – eller också blir det inte gjort. Orsaken till att jag har lyckats skriva två romaner och fyra fackböcker är att jag avsatte tid. Inte att jag skrev när jag hade tid, för det hade jag aldrig. Ska jag skriva poesi eller något annat kort så måste jag också avsätta tid. Kanske ska jag ägna en timme av mina passiv inkomst-fredagar åt fritt hittepåskrivande? Just nu känns det inte som min prioritering, men jag gör en notering om att fundera på det till längre fram.

Om jag vill skriva poesi så behöver jag väl läsa poesi? På samma sätt som jag behöver läsa romaner för att kunna skriva romaner. Jag har nog knappt läst någon poesi på hela den här tiden som jag inte har skrivit poesi. Vilket är närmare trettio år.

Förrän i dag. Jag plockade fram Nils Ferlin ur hyllan – en favorit från förr. Jag uppskattar hans dikter fortfarande, men jag borde kanske läsa någon modern poesi också. Vad ska jag läsa då?

Att leva närmare naturen

Jag läste precis en superhärlig bok. Den heter Naturens hemlighet – återfinn din plats i det stora sammanhanget och är skriven av Eva Sanner. Den handlar om att vara i naturen, om att leva mer i samklang med naturen. Jag blev mycket inspirerad och känner att jag vill återkomma till den igen och igen och då upptäcka nya saker och förhoppningsvis kunna ta till mig mer av innehållet, eller andra delar av det, för att jag själv har utvecklats eller för att det är något annat som är mer aktuellt för mig då. Boken kom även in en del på odling, som ju är ett av mina intressen och något jag drömmer om att ägna mig mer åt framöver än vad jag gör idag. Jag rekommenderar verkligen den här boken!

Jag vill leva närmare naturen men inte på vintern

Jag vill gärna leva närmare naturen. Jag funderar mycket på hur jag kan göra det mer, och jag märker att jag går mer och mer åt det hållet. Jag är ute och plockar min egen mat, och jag gillade verkligen de delar av boken som handlade om att tillbringa längre stunder med att bara vara i naturen, kanske ha en plats som man återkommer till ofta, gärna varje dag under alla årstider. Och jag vill ju verkligen verkligen ta hand om planeten också. Odla och samla min egen mat i stället för att köpa mat som fraktats hit och dit och förpackats i plast.

Men det finns något som hindrar mig från att göra det här fullt ut. Du som känner mig vet att jag pratar om vintern. Jag älskar den svenska naturen. Alltså verkligen älskar. Men bara halva året. Den mörka och kalla halvan är det bara hemskt. Jag går helst inte ut alls, och jag skulle aldrig komma på tanken att åka skidor eller skridskor.

Man kan inte älska halva någon

Det här skaver så himla mycket i mig. Om man älskar någon får man ju älska alla delar av den liksom. Man kan inte säga “jo, jag älskar din högra kroppshalva men inte din vänstra; den tycker jag mest är jobbig”. Eller infoga valfria delar av någon som man kan ogilla, och då menar jag inte bara fysiska delar. Älskar man så älskar man liksom. Jag älskar den svenska naturen. Men bara på sommaren. Är det inte riktig kärlek då? Lurar jag mig själv?

Du som brukar läsa bloggen vet att jag har pratat en del om min flygskam tidigare. Att jag fortfarande förstör planeten genom att flyga beror bland annat på det här. Jag mår inte bra av att vara i Sverige på vintern, så därför flyger jag till en annan del av planeten där jag mår bra att vara på vintern. Det beror också på att jag har hittat mitt andra hem i Valle Gran Rey på La Gomera, en plats som jag också älskar, och som jag nu inte klarar av att avstå från.

Boken Naturens hemlighet handlar om att njuta av naturen som man har i sin närhet, och den tar också upp flygandet, och att man inte måste flyga för att få de fina upplevelserna. Och jag önskar så hårt att det kunde vara så för mig. Att jag kunde tycka att naturen i Sverige var fantastisk även på vintern. Men jag gör inte det. Det är kallt. Det blir mörkt klockan fucking jävla två på eftermiddagen! Det är inte människovärdigt.

Vad behöver jag för att hitta tillbaka till naturen?

Jag antar att det här handlar om att jag har kommit bort från naturen. Jag lever mitt liv med ett filter som säger att vi kan använda fossila bränslen för att leva på den plats på planeten som passar oss för tillfället. Jag är en bortskämd snorunge som inte kan acceptera naturens gång utan måste gå in och förstöra planeten. Undrar vad jag behöver för att hitta tillbaka till naturen och må bra i att leva på samma plats året runt. Eller alltså, svaret på den frågan är ju mindfulness, att kunna vara nöjd med nuet precis som det är. Det övar jag på varje dag. En dag är jag kanske där.

Jenny njuter av solen framför ett äppelträd i september

Semesterns bästa böcker

En klippa på Finnhamn där jag läste i somras

Jag läste 18 böcker på min sommarsemester. Det var härligt att få komma ikapp lite med läsandet! Normalt har jag en lästakt på en bok i veckan, och den känner jag mig nöjd med. Alltså, det vore superkul att hinna läsa mer, men det är en massa annat i mitt liv som också är roligt och viktigt, och jag är glad och nöjd med att jag i alla fall tar mig tid att läsa en bok i veckan. Under de sista tre månaderna innan jag gick på semester så hamnade jag dock i en spiral där det var för mycket annat som hade högre prioritet, så läsandet hamnade på efterkälken. Men med den intensiva läsperioden under semestern så är jag ikapp och till och med förbi det där snittet på en bok i veckan.

Hur jag har koll på det? Jag använder Goodreads. Det är en sociala medier-kanal för just böcker. Själv använder jag den hittills inte alls särskilt mycket för det sociala – och på tok för lite för att marknadsföra mina böcker – utan mest för att hålla reda på vilka böcker jag har läst och när och vad jag tyckte om dem. Det är kul!

De bästa böckerna jag läste sommaren 2018

Men nu till det viktiga: Vilka var de bästa böckerna av dem som jag läste under semestern? Här kommer min lista med åtta personliga favoriter, utan inbördes ordning.

Listan är länkad med annonslänkar till Adlibris (utom Permakulturboken, som har en egen sajt). Det innebär att om du klickar på någon av Adlibrislänkarna och köper en eller flera böcker, och om tekniken är med mig, så får jag några kronor som blir en del av min inkomst. Så gör gärna det om du ändå tänker köpa böcker :-)

Hans Rosling: Factfulness – tio knep som hjälper dig förstå världen

Factfulness

Jag vet att jag sa att böckerna var utan inbördes ordning, men den här var nog bäst ändå :-) Jag rekommenderar den verkligen för alla. Den gör upp med bilden av fattiga och rika, bjuder på massor av fakta om hur världen ser ut och ger dessutom knep för hur man kan ta till sig fakta i stället för att låta sig luras av sina fördomar om världen.

Ylva, Johan och Siri Arvidsson: Permakultur – framtiden i din trädgård

Det är inte så länge sedan jag hörde talas om permakultur för första gången, och jag blev genast såld. Det här är vad jag har förstått den mest omfattande boken på svenska inom området. Permakultur handlar om att odla hållbart, till exempel genom att ta vara på allt och återanvända det i kretslopp. Så inspirerande och så mycket hopp för framtiden! Nu önskar jag mig lite mer mark att odla på än min odlingslott på 25 kvadrat.

Jenny Jägerfeld: Brorsan är kung!

Brorsanärkung

En viktig, rolig och fin bok om att få vara den man är.

Mats Söderlund: Ättlingarna: Hotet

Hotet

I och med att jag ger mig in i att skriva cli-fi, climate fiction alltså, så behöver jag även läsa in mig på området. Det här är en sådan bok som jag gillade mycket. Cli-fi, fantasy och katastrofroman i ett. Och med ett språk som höjer sig långt över standardmässig underhållningslitteratur. Det är första delen i en trilogi, och jag vill definitivt läsa även de andra delarna.

Sara Lövestam: Luften är fri.

Luftenärfri

Sara Lövestam är som alltid fantastisk. Det här är den tredje boken av fyra om detektiven Kouplan. Och det bästa av allt: den fjärde, Finns det hjärterum, har precis kommit i pocket!

Thordis Elva och Tom Stranger: På andra sidan förlåtelsen – en sann historia

Påandrasidanförlåtelsen

När isländska Thordis Elva är 16 år träffar hon Tom Stranger, utbytesstudent från Australien. De blir ett par. Efter en fest där hon blir rejält berusad våldtar han henne. Snart därefter åker han tillbaka till Australien. Ett antal år senare börjar en mejlväxling mellan dem, som varar i åtta år innan de bestämmer sig för att träffas och prata öga mot öga om det som hände.

Det här är viktig bok om våldtäkt och förlåtelse. Det är en både fin och ful berättelse. Thordis Elva och Tom Stranger har även gjort ett TED talk tillsammans där de pratar om det här. Se det!

Marie och Gustav Mandelmann: Självhushållning på Djupadal

Självhushållning på Djupadal

För att inte ha någon trädgård är jag rätt besatt av odling och självhushållning :-) Så himla fin bok! Massor av kunskap men även hög mysfaktor tyckte jag, i alla fall om jag hoppade över delarna som handlar om att slakta djur :-/

Patañjali och Swami Satchidananda: The Yoga Sutras of Patanjali

Patanjali

Äntligen kom jag mig för att läsa Patanjalis yogasutras. De är en viktig grundpelare inom yogan, och det handlar alltså om yogafilosofin och den yogiska livsstilen. Hur du ska utföra fysiska yogapositioner får du läsa någon annanstans. Jag kommer att återkomma till den här boken många många gånger.

Böcker med ett budskap är bäst

Intressant att notera är att bara tre av de åtta är skönlitterära böcker. Jag som mest läser skönlitteratur till vardags tog mig an några av fackböckerna som stod på min lista, och det var tydligen rätt!

Gemensamt för alla de här böckerna är att de har ett viktigt budskap som har potential att förändra världen. Det handlar om klimathotet, om att odla mat hållbart och därmed minska klimatavtrycket, om yogafilosofi och om att få vara sig själv. Jag läste dem inte bara som avkoppling i hängmattan, även om de allihop fyllde just den funktionen – också. Böcker som vill förändra världen är helt enkelt de bästa. Det bär jag med mig som en lärdom från sommaren – både till mitt framtida läsande och till mitt framtida skrivande.

En strand på Öland där jag också läste i somras.

De bästa sommarpratarna 2018

Så här års hör det till traditionen att jag skriver ett blogginlägg om vilka sommarprogram jag tyckte var bäst i år.

Generellt måste jag tyvärr säga att jag tycker att det har varit lägre kvalitet på sommarpraten än tidigare. Eller kanske snarare att det har varit för mycket av samma sak: känd person i övre medelåldern eller äldre berättar om sitt liv i kronologisk ordning – inklusive små anekdoter om när hen träffade eller lärde känna diverse andra kända personer – utan insikt i huruvida berättelsen är intressant för någon annan än de närmaste. (Hint: det är den oftast inte.)

Ja, det var ord och inga visor. Med det sagt tycker jag ändå som vanligt att man inte bara ska lyssna på de där personerna som man redan vet att man gillar, utan även ge en chans till några som man är skeptisk mot eller kanske inte gillar alls. Många av sommarpraten var alldeles fantastiska. Därför kommer här min lista över dem som jag tycker att du definitivt ska lyssna på om du inte redan har gjort det.

Ett tag när det var flera sommarpratare på raken av den sort jag beskriver ovan så funderade jag på: vad skulle jag ha gjort om jag hade fått sommarprata? Vad skulle jag prata om? Det tog några dagars funderande innan jag kom fram till det: Jag skulle prata om klimathotet. Det är ju det som är viktigast! Om vi inte räddar planeten kommer all den här kulturen som många av sommarpratarna representerar ändå att försvinna. Strax efter att jag hade kommit fram till temat för mitt högst teoretiska sommarprat så dök han upp: sommarprataren som gjorde just det där som jag saknade, som struntade i att berätta om sig själv och sin historia och i stället ägnade sitt sommarprogram åt det allra viktigaste: klimathotet.

Magnus Carlson pratar om klimathotet

Jag pratar om Magnus Carlson. Magnus är sångare i Weeping Willows. Han ägnade sitt program åt att ställa frågor till olika experter om klimathotet och hur vi ska bete oss för att minska vår belastning på jorden. Bland annat intervjuade han Johan Rockström, som är professor i miljövetenskap och chef för Stockholm Resilience Centre (och har du inte lyssnat på hans sommarprat från 2015 så gör det!).

Johan Rockström berättade att om klimatförändringarna fortsätter som de gör nu så kommer vi ibland till så kallade tipping points, alltså tröskeleffekter där vi riskerar att abrupt få stora förändringar. Enligt Johan Rockström kan vi inte utesluta att den här sommarens värmebölja är en effekt av en sådan tipping point, för när Arktis smälter så snabbt som det gör så omfördelas kall luft till Arktis och den så kallade jetströmmen blir vågigare, och den styr hög- och lågtrycksmönster på jorden och gör att hög- eller lågtryck kan fastna, så som ett högtryck fastnade över Sverige hela sommaren.

Fler fantastiska sommarpratare 2018

Om du redan har lyssnat på Magnus Carlson, och på Johan Rockströms tidigare program, så var det en hel del andra sommarpratare som också var helt suveräna. Här kommer listan med dem som du inte får missa enligt mig. Listan är i kronologisk ordning, alltså i den ordning de pratade i somras.

  • Mouna Esmaeilzadeh. Läkare och hjärnforskare som vill förbättra människors hälsa på cellnivå – genom att ändra generna. Hon tror att människor kan bli 150 år. Och så pratade hon inspirerande om att göra gott för världen och om att vetenskap är sexigt.
  • Mark Levengood. Han är en av mina favoriter sedan länge så det här blir med reservation för att jag inte kan låta bli att gilla allt han gör. Han pratade mycket om homosexualitet, och det på ett sätt som gör att man liksom inte kan begripa hur det kan finnas fördomar – eller hat! – mot homosexualitet. Eller det kan man ju inte ändå, men ännu mindre efter att ha lyssnat på det här sommarpratet, som även innehåller ett stråk av svärta. Om du inte redan lyssnar på podden Mark & Jonas som han har med sin make Jonas Gardell så kan jag rekommendera den också.
  • Katarina Wennstam. Författare och journalist med inriktning på övergrepp mot kvinnor. Hon pratar bland annat om hur fel det är på ett samhälle där följande scenario utspelar sig: 1) en kvinna blir mördad när hon är ute och joggar 2) samhället uppmanar kvinnor att inte jogga med hörlurar. Som om det är kvinnorna som ska ändra på sig när män mördar! Ett superviktigt program som jag hoppas att jag tar mig tid att lyssna på igen. Jag har inte läst någon av hennes böcker än, men det planerar jag att göra nu.
  • Fatima Bremmer. Författare och journalist som ägnar hela sitt sommarprogram åt att berätta om en annan författare och journalist, nämligen Ester Blenda Nordström, som levde under första halvan av 1900-talet. Och som hon berättar! Jag satt klistrad under hela programmet och ville bara veta mer mer mer. Fatima Bremmer har skrivit boken Ett jävla solsken – en biografi om Ester Blenda Nordström, som var nominerad till Augustpriset 2017. Gissa om boken hamnade på min läslista efter det här programmet?
  • Maria “Vildhjärta” Westerberg. Konstnär som enligt egen utsaga lever på att plocka pinnar i skogen och göra figurer av dem, som folk köper. Jag blev mycket inspirerad av hur hon pratade om att hitta sitt sätt att leva. Och det var hög igenkänningsfaktor hos mig när hon pratade om att helst vilja vara i fred utan att träffa några människor, ha ha;-). Jag som inte alls är konstintresserad kunde inte låta bli att bildgoogla hennes figurer, och jag blev akut berörd! Hon har även gjort ett par böcker, som innehåller bilder på figurerna om jag förstod rätt. Jag vill genast bläddra i böckerna!
  • Adam Taal. Artist som är mer känd under namnet Adam Tensta. Han använde ett annorlunda grepp: i stället för att berätta något för lyssnarna försöker han själv ta reda på mer om sin mamma, som dog i cancer. För att göra det intervjuar han folk i hennes – och sin – närhet: sin brorsa, moster, kompisar, en av mammans jobbarkompisar. Min första tanke när jag förstod vad programmet skulle handla om var: gäääsp, vad trist – men oj, så fel jag hade. Programmet berörde mig och det uppstod en spänning i att han själv fick reda på saker samtidigt som jag som lyssnare.
  • Paul Svensson. Kock som pratar om att minska matsvinnet, att laga mat på huvudsakligen grönsaker, på alla delar av grönsakerna och på livsmedel som är estetiskt fula eller har passerat bäst-före-datum – och att den maten blir ännu godare. Även om det inte var ett av de mest fängslande programmen så blir jag så inspirerad av människor som har och sprider ett tydligt hållbarhetstänk. Riktigt bra! Paul Svensson driver restaurangen Retaste och även restaurangen på Fotografiska, båda i Stockholm.
  • Sara Danius. Professor i litteraturvetenskap som kanske inte behöver någon närmare presentation efter Svenska Akademiens haveri. Jag tycker att hon är otroligt kool – och tänk att kunna prata så sakligt om något som ligger en så nära.

Vilka är dina favoriter i år?

Skriv bättre texter med en onlinekurs

Skriver du i jobbet? Vill du bli bättre på det? I onlinekursen Skriv tydliga texter får du verktygen för att skriva professionella texter på svenska. Du startar när du vill och lär dig i ditt eget tempo. Kursledare är Jenny Forsberg, examinerad språkkonsult i svenska på Klartext.
Läs mer och anmäl dig till kursen

Efter semestern

Så här efter sommarsemestern har jag energi på ett helt annat sätt än vad jag har före sommaren. Det blir tydligt att energikurvan för mitt år lutar uppåt hela vägen från efter sommaren och fram till nästa sommar. Utan att jag märker det höjer jag energinivån, ansträngningen och arbetsinsatsen lite i taget hela vägen fram till nästa års sommarsemester. Höjningen är ibland så liten att jag knappt märker den. Och under våren kan jag inte förstå att jag blir mer och mer sliten ju närmare sommaren jag kommer. Jag skulle behöva jämna ut den där kurvan en smula.

Ett sätt som jag tänker prova är att jag liksom sätter en generell deadline i livet den 1 maj. När kunduppdrag kommer in råder jag förstås inte över, men alla mina egna saker – du som brukar läsa min blogg vet att jag har en fullknökad att-göra-lista även de veckor när det inte trillar in några uppdrag – tänk om jag skulle försöka få klart dem till den 1 maj. Allt som jag tänker att jag ska göra från nu och fram till sommaren 2019 ska vara gjort före 1 maj. Kanske är det inbillning att jag skulle kunna få till det, men jag gör ett försök. Det innebär att jag har planerat in några avstämningspunkter under våren. Om jag då märker att det är för många saker på att-göra-listan för att jag ska hinna klart till 1 maj så ska jag (försöka!) planera om, acceptera att det handlar om saker som jag inte hinner, och i stället planera in dem under det kommande året. Visst låter det som en bra plan? Åtminstone i teorin :-)

Sommaren då? Den var fantastisk förstås. Sommarsemestern är min absoluta favorittid på året. Det är även den enda tid på året som jag verkligen kommer ner i varv på djupet. Det är superhärligt, och jag ser den lediga tiden – och alla roliga och avkopplande saker som jag gör på semestern – som en investering som gör att jag mår bättre hela året. Jag tror faktiskt till och med att det är en nödvändighet för att jag ska må bra på sikt, eftersom jag inte är så bra på att koppla bort jobbet och att-göra-listan under resten av året.

Ett orosmoln på sommarhimlen är dock klimatet. Den omfattande värmeböljan och torkan har gjort mig ännu mer orolig än tidigare över vad vi gör med vår stackars planet. Och det känns ännu mer aktuellt att min kommande romanserie med arbetsnamnet De fyra elementen handlar om just klimatförändringarna och hur de drabbar Stockholm, Sverige och planeten.

Torkan gjorde att det inte fanns några blåbär i mina skogar i år, och det är något som jag faktiskt sörjer. Att fylla frysen med blåbär är annars en viktig del av min sommar.

Däremot gjorde jag en massa andra superhärliga saker: tillbringade en mycket avslappnande vecka i hyrd stuga vid havet på Öland, skördade en massa goa grejer på min odlingslott, var på sångvecka i Värmland, på yogafestival på Ängsbacka och hängde på klippor i Stockholms skärgård. Gick barfota på mjuka skogsstigar. Läste böcker och lyssnade på Sommar i P1. Bra grejer!

En annan bra grej som man kan komma ihåg nu är att sommaren inte är slut för att semestern är slut. Än är det inte för sent att göra sådant som man gör på sommaren! Så vad gör du för somrigt idag? Själv ska jag se Melissa Horn på Gröna lund – utomhuskonserter är ju somrigt så det förslår!

 

De 4 bästa filmerna på bio hösten 2017

Min bästa fritidsaktivitet under hösten var att jag gick på bio en gång i veckan. För mig fungerar det mycket bättre att verkligen bestämma mig för att jag går på bio (eller vad det nu är jag vill göra) varje vecka än att tänka att ”jag vill gå mer på bio, kanske ett par gånger i månaden”. Men så är jag ju en schemahäxa också. Så jag bestämde att jag skulle gå på bio i Täby centrum varje torsdag. Om det inte krockade med något annat; i så fall behövde jag avsätta en annan kväll under veckan för bio. De få gånger jag råkade ha vägarna in till Stockholms city så gick jag på bio där i stället.

Vilka var då de bästa filmerna? Jag tänkte göra en topp fem, men det var fyra som stack ut för mig, även om jag såg fler som också var bra, så det får bli en topp fyra:

  1. Geostorm. Kalla mig gärna banal och lättköpt, men låt bli att berätta för mig om alla de logiska luckorna i filmen. Jag förstår att det här inte är någon finkulturell film, och att den har sina brister, men jag kan inte rå för det: jag älskar katastroffilmer! Jag hade hjärtklappning hela filmen av spänning.
  2. Winnerbäck – ett slags liv. Med reservation för att jag är partisk, eftersom Lars Winnerbäck är min husgud sedan många år. Men å!
  3. Victoria & Abdul. Inte lika mycket feelgood som jag trodde utan en hel del allvar och elände. Men ack så fin! Och både Judi Dench och Ali Fazal är fantastiska.
  4. The Square. Tänkvärd film med djup. Jag vill återkomma till den.

Nu är det paus i min biovana. Här i Valle Gran Rey på La Gomera finns det ingen bio. Däremot visas det tysk film – eller film dubbad till tyska – en kväll i veckan i en yogastudio. Men jag är rädd att min tyska inte är tillräckligt bra, så jag tror att jag avstår. Eller vem vet. Vi får se. (Häng på till Gomerabloggen om du vill se vad jag har för mig.)

Bästa sommarpratarna 2017

Nu kan jag äntligen presentera de enligt mig bästa sommarpratarna 2017 – hela listan! Den här gången gör jag till och med ett försök att rangordna de sommarprogram som jag tyckte var bäst. Så här blir det:

  1. Tommy Ivarsson, som är lyssnarnas sommarvärd den här sommaren och som berättar om när han förlorade sin son. Oj, vad jag grät! Lyssna inte på kommunala färdmedel om du inte vill gråta ute bland folk.
  2. Fredrik Backman. Jag älskar hans böcker och kan inte låta bli att tycka att allt han gör är bra. Han är både rolig och seriös, och i sitt sommarprogram ger han dessutom tips till den som vill bli författare. Han pratar en del om kreativitet, och så sa han en så bra grej som man kan tänka på om någon säger “Måste du vara så känslig?”: Det är bra att vara känslig! Det är de känslorna man använder för att skapa.
  3. Linnéa Claeson, som är en fantastisk feministisk förebild för mig och gör allt det där jag önskar att jag gjorde. Du följer väl hennes Instagramkonto @assholesonline där hon visar upp och ger svar på tal på en del av det sexistiska hat som hon utsätts för? I sommarprogrammet lyfter hon även vikten av att männen – de bra männen, för det finns ju många av dem – säger ifrån när andra män gör sexistiska och kvinnohatande saker.
  4. Rickard Söderberg, operasångare som pratar fint om kärlek och om att våga vara den man är.
  5. Negra Efendic, som pratar känslosamt men inte smörigt om hur det var att att bo i Bosnien – och om flykten därifrån. Om att bli journalist. Och om att vinna stora journalistpriset.
  6. Magda Gad, krigskorrespondent som kommer med så fruktansvärda skildringar att jag märker att jag skärmar av och bara orkar ta till mig en bråkdel. Jag måste nog lyssna igen.
  7. Johan von Schreeb, som startade Läkare utan gränser i Sverige. Han åkte till Sierra Leone för att bekämpa ebolaepidemin, men i programmet återkommer han hela tiden till hur feg han är. Jag håller inte med.
  8. Lisa Ekdal, som pratar grymt bra om att stå upp för sig själv, till exempel att hon inte accepterade när skivbolaget ville göra hennes första skiva på ett helt annat sätt än vad hon själv ville och kunde stå för.
  9. Ann-Helén Laestadius, författare som pratar om sin uppväxt som same och om att de blev förbjudna att prata samiska i skolan.
  10. Miriam Bryant, artist, som pratar självutlämnande på ett sätt som berör mig.
  11. Gullan Bornemark, musiker, som berättar så fint om både människor och händelser. Fina barnvisor, både de som var nostalgi för mig och de jag inte hade hört. Och så lite klokskaper. Hon berättade att hon har absolut gehör, och att det är himla praktiskt för en musiker. Men på senare år har gehöret börjat luras för henne och bli en halv ton fel, och på sistone till och med en hel ton fel. “Om det fortsätter i samma takt så hör jag en hel oktav fel om hundra år – och då blir det ju rätt igen!”, säger nittioåringen. Är inte det positivt tänkande så vet jag inte vad som är det.
  12. Richard Tellström, måltidsforskare som pratar spännande om matens roll i samhället, bland annat om hur vi definierar oss genom vad vi äter.

Jag tror aldrig att det har tagit så lång tid för mig innan jag har lyssnat på alla sommarpratarna, men nu är jag äntligen klar! Med reservation för att det var kanske fem eller så som jag inte orkade lyssna klart på för att de inte passade mig.

Som vanligt är det många, många fler än de här som är värda att lyssna på – och jag uppmuntrar alltid lite extra till att lyssna på dem som du inte tror att du vill lyssna på. Man vet aldrig vad man kan lära sig av den som har ett annat perspektiv än man är van vid.

De bästa böckerna jag läste under sommaren

Det finns så otroligt många bra böcker där ute. Och jag hade turen att få läsa ett gäng av dem under min sommarsemester. Här är de bästa böckerna jag läste i somras, utan inbördes ordning. Länkarna är annonslänkar och går till Adlibris.

  • Elizabeth är försvunnen, av Emma Healey. Huvudpersonen, den dementa 82-åringen Maud, är otroligt fint beskriven. Berättelsen har hennes perspektiv, och jag som läsare får ta del av hennes förvirrade tankar och alldeles egna logik. Parallellt med att Maud undrar var vännen Elizabeth är tänker hon även tillbaka på sin barndom, som döljer ett minst lika stort mysterium. Jag gillade boken från första sidan.
  • När hundarna kommer, av Jessica Schiefauer. Stark ungdomsbok med massor av känslor och genomarbetade perspektiv.
  • Maresi – krönikor från Röda klostret, Av Maria Turtschaninoff. En spännande ungdomsbok med ett djup som gör att den kan läsas på flera nivåer.
  • En ny jord – ditt inre syfte, av Eckhart Tolle. En faktabok, eller självhjälpsbok om man så vill, som blev sommarens verkliga ögonöppnare för mig. Förmodligen mest för att jag läste den vid exakt rätt tillfälle, när jag hade mediterat precis så mycket i mitt liv och läst exakt de andra böcker i det här ämnet som gjorde att jag kunde ta till mig budskapet.
  • Sekten på Dimön, av Mariette Lindstein. Läskig, hemsk och sjukt spännande bok som hade mig i ett järngrepp från första till sista sidan. Det är inte ofta jag läser 500 sidor på ett dygn.
  • Tiggaren, av Sofie Sarenbrant. Klassisk deckare, men riktigt, riktigt bra. Jag tycker faktiskt att Sarenbrant bara blir bättre för varje bok.
  • Disclaimer, av Renée Knight. Psykologisk thriller med många intressanta vändningar.
  • Störst av allt, av Malin Persson Giolito. Genialiskt upplägg, skickligt genomfört. Jag förstår att den har fått pris för årets bästa kriminalroman.