Äta solrosor hela – grilla eller ugnsbaka blommorna

I år var året när jag lyckades med solrosor. Tidigare har det bara blivit någon enstaka, men den här gången kallsådde jag i flera omgångar i små krukor och tråg i tunnelväxthuset under vårvintern och även senare på våren, och så fick jag ihop ett helt gäng. Jaha, tänker du kanske nu, solrosor är ju fina, men vad har det med självhushållning att göra?

Jenny tittar en solros djupt i ögonen

Använd solrosor för fett och protein i självhushållningen

När man är självhushållare utan matdjur så kan det vara knepigt att få ihop tillräckligt med fett och proteiner. Kanske särskilt fett när jag tänker efter. För att få protein finns det ju många olika baljväxter som går finfint att odla på våra breddgrader; det är bara att jag själv ännu inte har kommit upp i de kvantiteter som jag behöver för att vi ska ha proteiner året runt.

Fett är knepigare. Det behövs ju både för att tillaga mat och för att vi människor behöver få i oss fett. Olika nötter och fröer kan vara en del av lösningen. Till exempel solrosfrö. I Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas läser jag att de innehåller 56,1 procent fett och 20,6 procent protein. Inte dumt alls. Tidigare har jag bara dragit upp enstaka solrosor, och då har jag i princip ätit några fröer direkt från blomman och sparat några fröer från de största blommorna till utsäde och sedan inte gjort något mer.

Men i år fick jag en större skörd. Jag har ett antal solrosor på tork i odlingsboden – några ligger på plåtar, andra har jag hängt över en tvättlina i taket – men jag ser inte alls fram emot att peta bort de svarta skalen runt varje litet frö.

Därför blev jag glad när jag förstod att man kan grilla eller ugnsbaka solrosorna hela och på sätt få i sig mer mat på en gång. Smaken är ganska neutral, så jag har smaksatt med örtsalt, svartpeppar och olja och det har blivit bra. Just det, det var ju det där med olja – jag behöver alltså först pressa olja ur några andra solroskärnor. Det vet jag inte hur man gör än, men det är något jag vill utforska längre fram.

Det svåra är att skörda solrosorna vid rätt tillfälle. De ska ha börjat få fröer, men man vill inte att de svarta, hårda skalen runt fröerna ska ha bildats, för de är inte goda att äta.

Grilla eller ugnsbaka solros – gör så här

Jag har testat att grilla och ugnsbaka solrosor. Tydligen ska man kunna koka blommorna också, men det har jag inte provat än. Så här gjorde jag:

  1. Välj en lagom mogen solros, se ovan.
  2. Klipp av blomman med en sekatör. Klipp även bort så mycket av stjälken så att blomman blir en platt biff som går att grilla eller lägga i en ugnsform.
  3. Peta bort det gula som sitter ovanpå fröerna i blommans mitt (ja, inte vet jag vad det heter; jag är väl ingen biolog heller 😉). Ta även bort kronbladen. Det går också att ta bort lite av de gröna bladen om man inte vill att det ska lukta bränt eller så. Annars gör det inget att de blir lite brända – du ska ändå inte äta dem.
  4. Sätt ugnen på 225 grader eller tänd grillen.
  5. Lägg blomman på grillen eller i en ugnsform eller på en plåt. Krydda med salt och peppar och ringla eventuellt lite olivolja på. Om du inte har gjort egen solrosolja alltså. (Det borde gå att ha på oljan efteråt i stället om du inte vill hetta upp vegetabilisk olja och riskera att det bildas ämnen som inte är bra för dig.) Vi grillade blomman på båda sidorna. Jag läste någonstans att man ska grilla dem med frösidan ner. När jag har ugnsbakat har jag lagt dem med frösidan upp. Det är nog inte så viktigt hur man gör med det där.
  6. Ugnsbaka i 5-15 minuter, beroende på hur stor blomman är.
Två solrosblommor på grillen
De här solrosorna är egentligen övermogna – fröerna har bildat svarta skal. De fungerade helt okej att äta ändå, men det är ännu godare att skörda blommorna tidigare.

Äta solrosorna

Nu kommer det roliga: äta solrosen. Det är själva fröerna du ska äta. Hur det går till beror lite på hur mogen blomman var när du plockade den. Om fröerna är mer utvecklade går det att skrapa bort dem från bottnen med en gaffel och äta dem. Om det inte riktigt finns några fröer utan allt sitter ihop i en enda massa är det enklast att bara sätta framtänderna i hela bottnen, ungefär som om du åt en majskolv. Som du kanske gissar kommer du inte att vara ditt snyggaste jag när du äter solrosbotten, men det är det värt!

Hoppas att du blev sugen på att äta solrosor. Smaklig måltid! 🌻

Jenny bredvid en solros. Även majsplantor, fler solrosor och ett växthus.

Vad är täckodling och hur gör man?

Vad är täckodling? Varför ska man täckodla? Och hur gör man när man täckodlar? Det här tänkte jag prata om idag. Häng med vettja!

Vad är täckodling?

Täckodling, eller mulching, som det heter på engelska, handlar om att täcka jorden med organiskt material. Många som har en villaträdgård har tillgång till gräsklipp, och det passar bra att täckodla med. På hösten finns det ofta löv som kan användas till att täcka odlingsbäddarna inför vintern. Du kan också täckodla med till exempel ensilage eller delar av växter som grönsaksblast och blad som du inte använder.

Varför ska man täckodla?

Vad är det då bra för? En bra fråga att ställa sig varje dag i sin odling är: Hur skulle naturen ha gjort? I naturen är jorden aldrig bar. Det växer alltid något där. Eller så har det trillat ner löv eller annat växtmaterial som täcker marken och som kommer att bli ny jord så småningom. Så kan du också göra i din odling. Klä alltid på jorden – den tycker inte om att vara naken.

Några stora fördelar med att täckodla:

  • Du behöver inte vattna så ofta – täckmaterialet hjälper till att hålla fukten. I och med klimatkrisen får vi allt mer extremt väder, och vi kommer antagligen att få se fler perioder med torka framöver. Täckodlingen gör din odling mer motståndskraftig mot torka.
  • Du gödslar jorden med täckmaterialet. Eller rättare sagt, maskarna drar ner materialet i jorden och omvandlar det till ny näringsrik jord.
  • Du får mindre ogräs i din odling. Det här är min svaga punkt i år. Jag har mer ogräs än vad jag klarar av. Jag behöver jobba mer på att aldrig lämna någon jord bar.
  • Du behöver inte gräva jorden. Enligt många är det bästa för jorden – och för oss odlare, i alla fall om vi odlar större ytor – att aldrig gräva runt jorden, utan i stället fylla på med nytt material ovanifrån vartefter. På så sätt blir jorden luftig och näringsrik helt utan grävning.

Hur gör man när man täckodlar?

Så här gör jag när jag täckodlar – under förutsättning att jag har tillgång till täckmaterial:

  • Jag täcker gångarna mellan bäddarna, särskilt på hösten. Vi har lerjord och det är oerhört blött på hösten. Gångarna förvandlas till lermassa som det är omöjligt att gå i om det inte ligger täckmaterial där.
  • När en bädd inte används täcker jag hela bädden.
  • När jag planterar gör jag ett hål i täckmaterialet där jag ska plantera plantan. Jag gräver ner plantan och sedan makar jag tillbaka täckmaterialet så att ingen jord syns under materialet. Om jag planterar riktigt små plantor kan jag ibland behöva flytta på allt täckmaterial och låta jorden vara bar några veckor medan plantorna växer till sig.
  • När jag sår direkt på friland flyttar jag täckmaterialet från bädden. Antingen får det ligga i gången så länge, och så kan jag använda det när plantorna har kommit upp och växt till sig. Eller också använder jag materialet någon annanstans, och så får jag täcka med nytt material när plantorna är tillräckligt stora.

Hur går det med min täckodling?

I min odling har jag aldrig tillräckligt med täckmaterial. Men i år har maken klippt gräs i betydligt större utsträckning än tidigare – perfekt, för själv hinner jag inte. Tidigare har hela tomten i princip fått växa vilt, men nu finns det ett par gräsmatteytor och en del gångar på tomten och utanför några av odlingsytorna. Det underlättar min odling, och framför allt ger det mig täckmaterial i form av gräsklipp. Och nej då, du behöver inte oroa dig; en stor del av tomten är fortfarande vildväxt, så det finns gott om blommor till pollinatörerna. 🐝😊

Drömmen är är att få till ett tjockt lager med täckmaterial överallt, helst 20–30 centimeter, för att verkligen hindra ogräset att komma upp. I praktiken har jag ofta haft ett betydligt tunnare lager. Det ger förstås bra näring till jorden ändå, men det hjälper inte lika mycket mot ogräset. Det är en av anledningarna till att jag har kämpat så mycket med ogräs i år. Framöver är planen att i stället för att täcka många bäddar med ett tunt lager så täcker jag färre bäddar med ett tjockt lager. Och så kompletterar jag med att så olika gröngödslingsväxter i de bäddar som materialet inte räcker till, framför allt under de delar av året när jag inte använder bäddarna.

Hur gör du? Täckodlar du? Eller är du sugen på att börja?

Täckodling: odlingsbädd som är täckt med grönt gräsklipp.
I den här nytäckta bädden syns det knappt att jag odlar rotselleri och rosettkål – men snart blir gräsklippet brunt och då ser man tydligt de gröna växterna.

Odla fleråriga grönsaker – skörda mat varje år utan slit

Odla fleråriga grönsaker är grejen! Jag gillar verkligen fleråriga ätliga växter över huvud taget – det är fantastiskt att ha bärbuskar och fruktträd som ger skörd varje år utan att jag behöver förodla, så, plantera och allt det där. Och precis så är det med fleråriga grönsaker också. Flera av dem ger dessutom skörd på våren, innan de ettåriga odlingarna har börjat producera mat.

Här är några fleråriga grönsaker som jag har i min trädgård just nu:

Gode Henriks målla

Gode Henriks målla, eller Lungrot som den också heter, är en klassiker i skogsträdgårdskretsar. I år är första året som jag skördar den på allvar. Både bladen och fröerna går bra att äta. Jag har mest skördat blad och frö på en gång, förvällt alltihop och sedan stekt dem med smör och vitlök som ett tillbehör eller låtit dem ingå i någon varm rätt där det passar bra med gröna blad (gryta, soppa, lasagne etc).

Det går också att använda fröerna för sig genom att koka dem och äta som quinoa.

Spansk körvel

Spansk körvel är kanske snarare en ört än en grönsak, men jag använder den ofta som en grönsak, som en del av de gröna bladen i en sallad. Det går också bra att ha den i en grön smoothie eller i örtte.

Under några veckor på sommaren kan man även använda de lakritssmakande fröerna – jag brukar äta dem som godis direkt från plantan. Mums!

Piplök och annan bladlök

Piplöken är den fleråriga lök som jag får mest skörd av, så den får just nu representera alla fleråriga lökar på min tomt. Gemensamt för de fleråriga lökarna är att man bara skördar blasten; om man gräver upp löken blir det inget kvar att skörda framöver.

Förutom piplök har jag kajp (även kallad skogslök), ramslök, gräslök och kanske någon sibirisk kantlök om inte ogräset har vunnit över den i år.

Sparris

Att odla sparris kräver tålamod. Inte min starkaste gren, men det är bara att kämpa på, för det tar några år från sådden tills man kan skörda sparrisen. Hos mig har de där åren inte passerat än, men jag har stora förväntningar på sparrisskörden framöver.

Ängssyra

Ängssyra har jag gott om. De syrliga bladen är perfekta i en sallad, eller som ensam bladgrönsak, särskilt till mat som är lite mastig eller gräddig. Då ger syran fin balans. Eventuellt vill du inte äta för mycket av den, eftersom den innehåller oxalsyra.

Malva

Malvornas blad går bra att äta. Jag har läkemalva och myskmalva. Jag brukar blanda dem i en sallad eller ha dem i te eller smoothie.

Fleråriga örter

Och så örterna, även om de kanske inte kan räknas som grönsaker. Jag har libbsticka, olika sorters mynta, citronmeliss, timjan, stenkyndel, salvia, oregano och säkert några till.

Vilda fleråriga grönsaker

Det finns också en del vilda fleråriga växter på tomten: nässlor och kirskål skördar jag en hel del av. De är perfekta på våren när det inte finns så mycket annat att skörda.

På gång att odla fler fleråriga grönsaker

Jag försöker ständigt så nya fleråriga grönsaker – och ibland köper jag någon planta också – så förhoppningsvis kommer jag att ha fler av dem om några år. Jag har nog fler redan nu, men det här är vad jag kommer på just nu.

Jenny med Gode Henriks målla - en fin växt för dig som vill odla fleråriga grönsaker
Jag har plockat ett gång med Gode Henriks målla

Vad kan jag göra med gräslök?

Vad ska man göra med all gräslök? Gräslöken är flerårig och det är lätt att få mycket skörd av den i trädgården. Här får du några tips på vad du kan göra om du är en av oss lyckligt lottade som har gott om den goda bladlöken.

En tuva med gräslök med lila blommor

Klipp ner gräslöken så växer den upp igen

Först ett tips som inte handlar om matlagning: Visste du att om man klipper ner gräslöken till marken så växer den upp igen? Det är ett sätt att få gräslök under en stor del av odlingssäsongen och inte bara på försommaren. Klipp ner, stoppa i frysen till vintern och vänta på att det växer upp en ny omgång.

Använd gräslök i stället för lök

Använd gräslöken i stället för gul eller röd lök i och till allt möjligt. Om du lagar en gryta som det ska vara lök i så hoppar du över momentet med att steka löken, och i stället använder du gräslök. Antingen blandar du i den precis innan rätten är klar eller så strör du den ovanpå när allt är klart.

Gör en pesto på gräslök

Jag brukar göra pesto på alla möjliga gröna grejer, som kirskål på våren eller morotsblast senare under sommaren. Gräslök fungerar också. Ta till exempel hälften basilika och hälften gräslök. Rostade hasselnötter är alltid gott i en pesto också.

Strö gräslök på smörgåsen

Strö gräslöken över smörgåsar, över en omelett, över precis allt som du äter när det är gräslökssäsong. 😀

Gör ett gräslökssalt

Gör ett gräslökssalt genom att köra gräslök och salt i mixer och torka i ugnen på låg värme under många timmar. Mixa igen efteråt. Om du har fler örter i trädgården samtidigt kan du förstås göra ett salt med många olika örter i.

Stek gräslöksblommorna

Om du inte klipper ner gräslöken utan i stället låter den gå upp i blom kan du använda blommorna. Jag brukar steka dem i smör eller olja med soja och chili och lite sesamolja. Mums!

Gör ett kryddsmör

Gräslök är toppen i ett kryddsmör. Blanda i gräslök i smöret tillsammans med citron, salt och peppar och eventuella andra örter som du har. Vitlök är också gott att ha i.

Gör en potatissallad

När färskpotatisen kommer är det ju hur gott som helst att göra en potatissallad, kanske Ernsts potatissallad?

Vad gör du med din gräslök?

Gör egen växtnäring av äggskal, kaffesump och bananskal

Jag har testat att göra växtnäring av äggskal, kaffesump och bananskal – så enkelt och definitivt något jag kommer att fortsätta med.

Som självhushållare utan matdjur är det en ständig kamp att få ihop tillräckligt med växtnäring och gödning till sina odlingar. Jag vill inte köpa in någon näring eller gödsel utan jobbar ständigt på att göra egen. Det här blir ett bra tillskott till växtnäringen i min trädgård.

Det var när jag såg Tareq Taylor göra det här i Trädgårdstider som jag blev nyfiken och var tvungen att testa.

De tre ingredienserna är något som brukar finnas här hemma. Även om det inte är det minsta självhushållaraktigt med bananer så kommer vi nog ändå att fortsätta köpa det. Kaffe är något som maken dricker dagligen – men så är det ju inte han som är självhushållare. 😉 Ägg brukar jag oftast kunna få tag i lokalt. Och när nu allt det här ändå finns hemma är det ju hur bra som helst att kunna använda det! Annars hade det hamnat i bokashikomposten och därmed blivit växtnäring ändå i slutänden.

Nu när jag googlar lite så verkar den här blandningen innehålla kväve, fosfor och kalium, alltså det som brukar kallas NPK i gödselsammanhang. Mumma för växterna!

Här berättar jag hur jag gör näringen.

PET-flaska med växtnäring med äggskal, bananskal och kaffesump. I bakgrunden en chiliplanta, en kruka med något gröns, en mortel och några träredskap i en burk.

Ingredienser till växtnäring av äggskal, kaffesump och bananskal

  • skal från 4 bananer
  • skal från 4 ägg
  • 3 dl kaffesump
  • eventuellt lite av själva kaffet också om det brukar bli lite kvar i botten för dig också när du tömmer ut sumpen
  • 5–10 dl vatten – eller så mycket så att det blir lagom mängd i din mixer

Det går bra att spara ingredienserna några dagar innan du gör växtnäringen, om du inte får ihop skal från ägg och bananer samtidigt.

OBS! Jag har inga belägg för att det är just de här proportionerna som ger bäst näring. Och ärligt talat följer jag inte det här receptet så noga heller. Jag höftar helt enkelt bara det jag har tillgängligt. Om du är en växtnäringsnörd på jakt efter det ultimata receptet får du googla vidare.

Gör växtnäringen så här

Kör alltihop i mixern. Häll upp på flaska. Plastflaska är säkrare än glas, eftersom det finns en liten risk att glasflaskor kan explodera av fermenteringen.

Låt stå och fermentera några dagar. Jag brukar låta den stå i en vecka. Pys flaskan varje dag, alltså öppna korken snabbt, låt det pysa och sätt sedan tillbaka korken igen.

Tvättmaskin som är nerstänkt av växtnäring.
Pys flaskan försiktigt så att det inte sprutar omkring i hela tvättstugan 😉
En bit av en tvättho, några slangar och en vägg som är prickig för att det har sprutat växtnäring på den.
De här två bilderna visar första gången jag gjorde växtnäringen. Efter det pyser jag den alltid utomhus. Och den har inte heller pyst så här kraftigt senare.

Spä ut näringen innan du ger den till växterna

Tareq spädde 1:7 när han vattnade sina växter, så det brukar jag också göra. Å andra sidan nämnde han, vad jag minns, inga proportioner för sin näring. Jag brukar inte mäta när jag ska spä ut växtnäring, men det är bra att inte vattna ut den outspädd, för det kan bli för starkt för växterna.

Mina 10 bästa grönsaker att odla för självhushållning

Vilka är de 10 bästa grönsakerna att odla för oss som odlar för självhushållning, alltså om du odlar för att bli mer självförsörjande på mat?

Svaret är att det varierar från person till person. Det gäller att hitta de grönsaker som passar bäst för just dig – och de som du eventuellt delar hushåll med. Vad gillar du att äta? Vad är enkelt för dig att odla? Vad fungerar bra att odla på platsen där du bor?

Mina 10 bästa grönsaker för självhushållning

Här kommer min lista på de grönsaker som är viktigast i min självhushållning. Jag märker att jag ofta vill lista en familj eller kategori, till exempel kål, snarare än att speca exakt vilken kål som är viktigast. Därför får du en lista med först den övergripande kategorin, till exempel kål, och sedan vilken typ av kål jag väljer om jag måste välja. Jag odlar i zon 3.

  1. Kål. Om jag måste välja en kålsort får det nog bli grönkål, för att den kan stå ute på vintern. Eller spetskål, som jag använder både till surkål och färskkonsumtion under sommaren. Men egentligen gillar jag mest att det finns så många sorters kål, och att så många av dem är goda både att äta på sommaren och att lagra till vintern. Kål är nog den viktigaste grödan i min självhushållning.
  2. Fruktträd. Jag älskar fleråriga, ätliga växter, och visst är det läckert med fruktträd! Jag väljer nog äpple i första hand, eftersom de går att lagra. Jag har bara varit tomtägare i tre år, så jag har inte kommit så långt med fruktträdsodlandet. Just nu skulle jag behöva en spark i baken för att orka köpa och gräva ner ett par nya träd under våren. (Nej, frukt är ingen grönsak, men det är viktigt i min odling, så träden får vara med i listan ändå.)
  3. Bärbuskar. Flerårigt är guld, som sagt! Mina favoritbär är blåbär men dem plockar jag i skogen så de får inte vara med på odlingslistan. Det har inte gått så bra med min hallonodling sedan jag flyttade, men jag väljer ändå hallon. Fråga mig igen om ett par år, så kanske jag har fått en ny bärfavorit då.
  4. Potatis. Framför allt sorter som går att lagra, så att man har mat för vintern. Om du köper sättpotatis så brukar det finnas en beskrivning som berättar om det är en potatis med bra lagringsegenskaper.
  5. Rotfrukter mättar bra och går att lagra under vintern. Jag väljer morötter, eftersom det är vad vi äter mest. (Å andra sidan gick min morotsodling riktigt dåligt förra säsongen, så kanske vore det bättre att välja ett säkrare kort; i så fall blir det betor, till exempel rödbeta.)
  6. Bönor eller ärter. Som självhushållare utan matdjur behöver jag odla mina egna proteiner. Men hur ska jag kunna välja en sort? Det får bli några lågväxande brytbönor, som haricots verts.
  7. Lök. Ur självhushållningsperspektiv tycker jag att schalottenlök och potatislök är överlägsna, eftersom man sätter en lök och kan skörda flera. Jag skördar både för att äta och till utsäde nästa år. Här har jag skrivit mer om att bli självförsörjande på lök.
  8. Gröna blad. Här vill jag egentligen argumentera för att de vilda växterna är bäst: nässlor, maskrosblad, svinmålla, kirskål och så vidare. Bara att skörda; enklare kan det inte bli. Men nu var ju det här en odlingslista, och under årstider när det inte växer något vilt är det suveränt att ha odlat lite själv. På vintern brukar vintersallad och vinterportlak fungera bäst hos mig.
  9. Tomater. Så goda att äta färska under sommaren! Och så blir det krossade tomater för hela vintern. Åtminstone drömmer jag om att få till det. Dessutom gillar jag verkligen vintertomater – även om de inte är lika goda som dem man äter under sommaren så är det lyxigt att kunna äta färska tomater även under vintern.
  10. Pumpa/vintersquash. Pumpa går att lagra i rumstemperatur, så det är den idealiska grödan för en självhushållare utan jordkällare. Dessutom är de snygga att ha som prydnad innan de blir uppätna. Min favorit att äta är uchiki kuri, men de håller inte så länge utan behöver ätas upp under hösten. En som håller längre är till exempel kroshka.

En av utmaningarna i min egen självhushållning är att jag inte har löst vinterförvaringen än. Vi behöver en jordkällare eller något annat sätt att förvara potatis, kål, rotfrukter och så vidare över vintern.

Vilka är dina bästa grödor för att odla mat?

Men nu är ju odlingssäsongen i full gång, och jag ligger redan efter med det mesta. Precis som det ska vara alltså! Nu kör vi!

Skottkärra med många pumpor i, som står på gräset. I bakgrunden ett bastuhus.
En skottkärra fullastad med pumpa

Bli självförsörjande på lök – så här gör jag

Hur blir man självförsörjande på lök? Själv har jag en bit kvar dit, men jag har en plan.

För det första måste jag säga att jag inte ser som en del i självförsörjning att odla lök från sättlök. För mig handlar självförsörjning om att skapa kretslopp. Till exempel genom att så ett frö och sedan skörda både mat och nya fröer från plantan, så att man nästa år kan så sina egna fröer och på så sätt bli självförsörjande på den grödan.

Det finns inget kretslopp i att köpa sättlök, sätta ner den i jorden, ta upp samma lök, äta upp den och nästa år köpa ny sättlök igen. Därmed inte sagt att det är något fel i att odla lök från sättlök. Du kan vara odlare utan att ha ambitionen att bli självförsörjande. Det är inget fel i det; det är bara inte det jag vill göra.

I min plan för att bli självförsörjande på lök ingår många olika typer av lökar. Några av dem känns enkla att bli självförsörjande på. Jag har alla kunskaper jag behöver; jag har bara inte nått ända fram än. För andra löktyper saknar jag kunskaperna jag behöver för att odla frö. Jag är inte där än, men jag planerar att lära mig på sikt.

Gul lök som precis dragits upp ur jorden. I bakgrunden syns odlingsbäddar med andra grönsaker
Nyskördad lök i augusti

Bli självförsörjande på olika typer av lök

Här kommer en genomgång av de olika typerna av lök som ingår i min plan, och hur jag planerar att bli självförsörjande på dem.

Sätt schalottenlök och potatislök

Det här är den enklaste och bästa delen av min plan för att bli självförsörjande på lök. Schalottenlök och potatislök är lökar där du sätter ner en lök i jorden, och så förökar de sig så att du några månader senare kan skörda flera lökar. Så genialiskt!

Potatislök är en sorts schalottenlök – åtminstone enligt vissa; enligt andra är det en separat sort. Men de beter sig likadant, alltså att det blir flera lökar av en. Potatislök hittar du inte i den vanliga handeln, utan du behöver få tag i utsäde från någon som odlar den. Men det går alltså lika bra med schalottenlök.

Jag har några olika sorter nu, som jag förökar så att de blir fler och fler för varje år tills jag har kommit upp till tillräckligt för att de ska räcka hela året. Jag skördar dem i augusti och sedan förvarar jag lökarna, både de som ska ätas och de som ska bli utsäde, i rumstemperatur. Och så petar jag ner dem i jorden igen till våren. Ett kretslopp som heter duga.

Skörda fleråriga bladlökar

Sa jag att det var enkelt med potatislök och schalottenlök? Då är det här ännu enklare: flerårig lök. Jag har sått (eller i vissa fall köpt plantor) en gång och sedan skördar jag varje år. Genialiskt det också? Nackdelen med de fleråriga lökarna är att man inte kan dra upp själva löken, för då blir det ju ingen skörd nästa år. Du skördar alltså bara bladen på löken. Extra lyxigt på våren när det inte finns så mycket annat att skörda.

De här fleråriga lökarna har jag hittills:

  • gräslök
  • piplök
  • kajp/skogslök
  • ramslök (Den har jag inte skördat än – hoppas att de har växt till sig lite i år så att jag vågar skörda.)
  • och säkert någon mer som jag inte kommer på just nu.

Så gul och röd lök från frö

Det här är min tredje säsong med att odla för självförsörjning, och jag håller fortfarande på och experimenterar mig fram till det bästa sättet att odla lök från frö. I år lärde jag mig dessutom den hårda vägen att lökfrö bara håller i ett eller två år. Nu gäller det bara att jag kommer i håg den kunskapen till nästa år också. Jag sådde alltså för gamla fröer, och nu har jag precis sått nya. Håll tummarna för att de hinner komma igång ändå. Jag brukar så löken i slutet av mars.

För att bli självförsörjande på lök från frö behöver jag lära mig att odla frö, och dit har jag inte kommit än. Lök är tvåårig, så det är först andra året det blir fröer. Jag behöver alltså skörda sättlökar som jag sedan sätter nästa år och låter gå upp i blom så att det blir frö. Kanske är det i år jag tar tag i det här?

Odla egen sättlök

Man kan också sätta det i system att odla löken i två år. Alltså att odla sättlök första året, skörda den och sedan sätta den nästa år. Jag tycker att det låter som ett riktigt bra sätt att odla, särskilt med tanke på att de lökar jag har odlat från frö inte har blivit så stora. Att göra en tvåårig odling med sättlök kan vara lösningen på det. Det här är jag sugen på att testa.

Så purjolök från frö

Hittills har jag lyckats bättre med purjolök än med lök, och jag tänker att purjolöken till viss del kan få ersätta vanlig lök. Innan jag började odla själv var purjolök något jag nästan aldrig åt. Nu äter jag det hela tiden, särskilt på vintern. Ugnsbakad purjolök är så otroligt gott och passar som tillbehör till det mesta. Men det går också att bara skiva eller hacka purjon och använda den i stället för vilken lök som helst. Som självhushållare får man inte vara så knusslig med att det ska vara exakt rätt variant av en grönsak. Behöver jag lök och det är purjolök som finns så använder jag det.

Det finns sommarpurjolök och vinterpurjolök, och det är framför allt vinterpurjolöken som jag ser som en viktig del i att vara självförsörjande på lök. Den kan stå kvar ute i landet även på vintern, och min plan var att äta det sista av min under vårvintern i år. Tyvärr hade rådjuren samma plan, och eftersom de tidigare har låtit purjolöken vara i fred så trodde jag att rådjur inte gillar purjo, så jag hade inte skyddat den. Jag trodde fel.

Precis som med den gula och röda löken saknar jag ett steg i mitt kretslopp för att bli självförsörjande på purjolök: jag har inte lärt mig att odla fröer än. Det står på attgöralistan, men det blir kanske inte i år.

Sätt vitlök på hösten

Vitlök kanske inte riktigt räknas till lök, men jag kan inte låta bli att nämna den. Den känns också ganska lätt att bli självförsörjande på. Det gäller bara att komma ihåg att spara så många klyftor som behövs för att bli självförsörjande på vitlök nästa år. En annan fördel med vitlök för oss självförsörjare är att man sätter den på hösten, så man behöver inte tänka på att förvara den över vintern.

Det här är alltså min plan för att bli självförsörjande på lök. Odlar du lök?

Dags att skörda purjolök. Bilden är från slutet av november.

Hur går det med min självhushållning?

Många av pumporna, skördade i början av september, finns fortfarande kvar.

Målet med min självhushållning är att mitt hushåll på två vuxna ska vara i princip självförsörjande på grönsaker hela året. På lång sikt vill jag även vara självförsörjande på frukt och bär – och i drömscenariot även nötter och fröer. Så hur går det?

Självförsörjande på grönsaker halva året den första säsongen

Det här är min andra säsong med att odla för självförsörjning. Första året var vi i princip självförsörjande på grönsaker från någon gång i juli och fram till jul. Lök och potatis började vi dock köpa redan under hösten. Nästan självförsörjande halva året alltså, det vill säga mitt självförsörjningsmål var uppnått till häften.

Planen och förhoppningen var att vi skulle klara oss lite längre på det jag har odlat den här säsongen, och jag hade gott hopp om det ett tag. Framför allt hade jag tänkt äta massor av kål nu.

Vi åt den sista potatisen under julhelgerna. Morötter har vi köpt hela säsongen, för jag hade ett riktigt uselt morotsår. Löken räckte inte heller så länge, men där var min plan att använda purjolök i stället. Den planen höll bara ett tag; mer om det senare.

Vintern kom tidigt

Jag bor i Mälardalen, zon 2–3 på odlingskartan; jag räknar med 3. Jag tänker att det främst är i januari och februari som det är kallt och snö här. Men den här vintern var annorlunda. Vi hade kallt och många minusgrader – minus 17 som kallast, tror jag – under långa perioder redan i november.

Det här ledde till att flera kålsorter som jag trodde skulle kunna stå kvar i landet minst till januari gick åt. Jag trodde faktiskt att de klarade rejält med kyla, men nu har jag lärt mig att när det är kallare än minus 10 ruttnar flera av kålsorterna, och särskilt om det fortsätter att vara kallt länge.

En del av brysselkålen ruttnade och frös sönder. Så även den spetskål, vitkål och palmkål jag hade kvar. Savoykålen har jag bara skördat ett huvud av än; det var ruttet i mitten men det gick att äta den yttre halvan av kålhuvudet. Så förhoppningsvis har jag mer savoykål där åtminstone halva går att äta.

Rotsakerna frös fast

Förra vintern lät jag morot och palsternacka stå kvar i landet hela vintern. Jag täckte med gräs eller löv och sedan kom det ett skyddande snötäcke, och jag kunde gå ut och gräva upp rotsakerna även under vintern. Så fungerade det inte alls den här vintern. Jag tror att det mest beror på att det var kallt länge utan att det kom någon snö. Kanske hade jag dessutom inte lyckats skrapa ihop tillräckligt med material att täcka bäddarna med. Rotsakerna frös i alla fall fast i landet, och det var först i en töperiod jag lyckades gräva upp några.

Det ska tilläggas att jag ändå inte hade lyckats odla tillräckligt med rotsaker för att klara vintern, men det här förvärrade situationen ett snäpp till.

Rådjuren åt upp purjolöken

Vi har ofta rådjur i trädgården, som glatt smaskar i sig det mesta. Planen sedan något år tillbaka är att stängsla in tomten, och under senhösten började maken sätta upp det alloxnät som ska agera staket. Men allt är inte instängslat än, så än så länge är det bara för rådjuren att kliva in. Maken har lovat att göra klart staketet lagom tills den kommande odlingssäsongen börjar. Det ser jag fram emot!

Eftersom det inte fanns något staket på plats den gångna säsongen har jag skyddat varje bädd eller planta för sig, med vad jag hade: kompostnät, hönsnät, kålnät. Grönkålen lyckades jag inte skydda tillräckligt, så den blev uppäten i början av vintern. Den kommande säsongen planerar jag att odla massor av grönkål, som kommer att stå grön och fin bakom staketet hela vintern. Bra plan va! 😁

Purjolöken hade jag däremot inte skyddat alls. Den fick stå kvar förra vintern, så jag drog slutsatsen att rådjuren inte gillar purjolök. Jag hade fel. Omnom, sa rådjuren för några veckor sedan – och så fanns det nästan ingen purjolök kvar. Det var deppigt, för jag hade räknat med att purjon skulle räcka hela vintern. Den skulle fungera både som en separat grönsak (ugnsbakad purjolök är så gott!) och som ersättning för annan lök, eftersom jag inte heller den här säsongen hade lyckats få ihop tillräckligt med lök för ett helt år.

Vilka grönsaker finns kvar nu efter årsskiftet?

Förra veckan började jag köpa grönsaker i matbutik igen. Vi var alltså självförsörjande på grönt tills några dagar in på det nya året, det vill säga ungefär lika länge som förra året.

Det som fortfarande finns kvar att äta av skörden nu i januari är:

  • pumpa – den kommer att räcka länge till
  • vintertomater
  • örtsalt och torkad libbsticka (används i stället för buljong)
  • massor av torkade örter till örtte
  • torkade gröna blad till smoothies eller grytor
  • vitlök
  • fermenterade grönsaker (mums!)
  • äppelringar (mest för att jag har lyckats gömma dem för mig själv och därför inte har kommit ihåg att äta av dem 😉)
  • den där savoykålen som står kvar ute och som jag hoppas ska vara ätbar.

I frysen finns blåbär, lingon, svarta vinbär, squash, örter, lite gröna blad och säkert något mer som jag inte tänker på just nu. Det där med frys är dock inte så självhushålligt egentligen, eftersom den drar massor av energi.

I övrigt blir det köpegrönsaker nu i ett halvår. När jag köper grönsaker blir det samma saker vi skulle ha ätit om jag hade lyckats odla det själv, alltså mest kål, potatis, rotfrukter och lök. Det är det som jag tycker känns rimligt att köpa vid den här tiden på året.

Jag är självförsörjande på grönsaker halva året!

Det här inlägget blev visst lite deppigt, och jag hade ju velat nå snäppet längre i självförsörjningen det andra året jämfört med det första. Men naturen ville annorlunda. Och faktum är att jag är verkligt stolt över det jag har åstadkommit hittills.

Nu behöver jag bara utöka självförsörjningen med den andra halvan av året 😀 För att lyckas skulle jag behöva två saker som inte är på plats just nu:

  • ett staket som håller rådjuren borta (det är alltså på gång!)
  • en jordkällare eller andra bra sätt att lagra rotsaker, potatis och kål så att de håller hela vintern.

Förvaringen har jag ingen lösning på än. Jag provade att gräva en liten stuka i tunnelväxthuset i höstas (en grop i marken för att förvara maten; ett slags mini-jordkällare), men det är så blött här här att den blev vattenfylld direkt när det regnade.

Men alltså: Jag odlar så mycket grönsaker att vi är självförsörjande halva året. Bra jobbat, Jenny!

Kramar, frid och regnbågar! 🌈

Jag är självhushållare

Många som sysslar med självhushållning väljer att inte kalla sig självhushållare, och det kan jag förstå. Det kan finnas många anledningar till det. För en del handlar det om att hela begreppet känns fel – vi ska kanske inte sträva efter att klara oss själva utan efter att klara oss i samarbete med andra i närheten. Andra vill inte kalla sig självhushållare för att de inte är hundra procent självförsörjande – och för att de inte heller strävar efter att bli det.

Själv gör jag tvärtom: jag kallar mig självhushållare. Det gör jag trots att det här bara är min andra odlingssäsong med en egen tomt att odla på, trots att jag ännu inte har lyckats odla alla grönsaker mitt hushåll behöver under vintern, trots att jag inte har några matdjur, trots att jag fortfarande köper både mat och annat. Jag ska berätta varför.

Jag är soloföretagare med hemmakontor sedan snart två decennier. För två år sedan flyttade min man och jag från hyreslägenhet i Stockholmsförort till hus på landet. Min främsta drivkraft till flytten var att få odla i större skala än en odlingslott på 25 kvadratmeter.

Jag väljer att kalla mig självhushållare för att det hjälper mig att ta arbetet med självhushållningen på allvar. Att odla grönsaker, samla vilda växter och förädla skörden är en del av min sysselsättning och försörjning – fast jag inte får lön i pengar utan i form av minskade utgifter. Odling är inte min hobby; det är en del av mitt jobb. Jag odlar inte huvudsakligen för att det är roligt (fast det är det förstås!). Jag odlar för att få mat.
En annan anledning till att jag kallar mig självhushållare är att det gör det lättare att förklara för omgivningen vad jag gör. Många som hör att jag bor i villa och odlar ser framför sig en liten rabatt eller ett par pallkragar, men mina odlingsytor är större och mycket mer arbetskrävande.

När jag kallar mig självhushållare talar jag om för mig själv och andra att mitt jobb med självhushållning är lika viktigt som mitt jobb framför datorn. Det blir som det där citatet “Oavsett om du tror att du kan eller inte så har du rätt.” Hur jag väljer att prata om mig själv påverkar vad jag kan och vad jag uppnår. Därför väljer jag prata om mig själv som självhushållare.

Jenny

Den här texten kommer ur tidningen Åter. Jag jobbar i tidningens redaktion och hade även äran att få skriva den här ledaren i senaste numret, som landade i brevlådan idag. Någon som har hunnit läsa?

Kommer du ihåg gräsmattenormen?

Gräsmattenormen. Kommer du ihåg den? Den där föreställningen vi hade förr om att alla som bodde i villa skulle klippa ner gräset på sin tomt så att det bildade en matta som det var skönt att gå barfota på men som annars inte dög till så mycket annat än att visa upp för grannarna. Och det var nog det som var grejen: normen var att alla skulle ha det likadant på sina tomter – ve den som stack ut och gjorde något annat. Människor med stora tomter lade flera timmar varje vecka på att klippa gräsmattan, och vissa använde till och med fossildrivna maskiner för att göra det – ha ha, så dumt! :-D

Nu vet vi bättre som tur är. Vi vet att en gräsmatta knappt fyller någon vettig funktion alls för naturen.  Vi lärde oss att det är mycket bättre att använda marken till att odla vår egen mat eller att ha en äng med många olika växter och grässlag som gynnar insekterna och den biologiska mångfalden. Ja, en liten plätt med kortklippt gräs har säkert många av oss fortfarande kvar – där barnen kan leka och vi kan sitta och fika. Tänk vad mycket finare det är i villaområdena numera när det växer många olika vackra och nyttiga växter i stället för de trista gräsmattorna!

Pin It on Pinterest