Mitt klimatavtryck för 2020 blev 4,8 ton. Så stort är mitt utsläpp av växthusgaser på ett år enligt klimatkalkylatorn Svalna (nope, ingen spons). Svalna räknar ut klimatavtrycket genom att man kopplar ihop sitt bankkonto med tjänsten. Min känsla är att jag får en betydligt mer trovärdig siffra på det sättet än när jag använder någon av de andra tjänsterna. Särskilt som Svalna även ger möjligheten att gå igenom alla utlägg och kategorisera om dem så att det blir rätt (så att de inte kategoriserar en överföring till Avanza som ett restaurangbesök ;-) När jag använde några av de andra klimatkalkylatorerna fick jag höfta rätt mycket, till exempel hitta på att jag har köpt lite vitvaror och grejer som kanske skulle kunna motsvara ett tunnelväxthus, ett bunt trädgårdsredskap, växtbelysning och en massa krukor :-D
Mina 4,8 ton är ingen siffra att skryta med, men jag är på väg. Okej? :-) En genomsnittsperson i Sverige släpper ut runt 10 ton. Vi behöver komma ner till 1 ton per person (1–2 ton beroende på vem du frågar.)
Svalna tar inte hänsyn till vilka av utsläppen som ska delas med den andra personen som bor i mitt hushåll. Och vilka utsläpp som den andra personen i mitt hushåll har betalat och som därför inte syns på mitt bankkonto, men som till hälften är mina. Till exempel är det jag som handlar i princip all mat som vi köper. Jag har åkt bil några gånger under året, vilket inte syns på mitt bankkonto eftersom det inte är min bil. Enligt den uträkning som jag har gjort separat var mina utsläpp 75 kg för biltransporter under 2020. En gissning är att min verkliga avtryck för 2020 ändå hamnar aningen lägre än 4,8.
Har mina utsläpp minskat jämfört med året innan?
Jag kan inte riktigt jämföra med min uträkning för 2019. På Svalna hamnade jag runt 8 ton då, men då gick jag inte igenom mina transaktioner ordentligt och såg till att de blev rätt. Hos Deedster, som var den räknare jag fastnade för förra året, blev mitt utsläpp 6,6 för 2019.
Kommer mina utsläpp att minska i år?
Vart är jag på väg då? Jag hoppas konsumera betydligt mindre under 2021 än 2020, eftersom jag i början av 2020 köpte en massa saker för att komma igång med odlingen. Reskontot blir antagligen lite högre om vi kommer ut ur pandemin någon gång. Då blir det fler tåg- och bussresor, för att åka till Stockholm framför allt. Antagligen gör jag även en eller flera semesterresor på sommaren, kanske till och med en utsläpps-extravagant bilresa med maken. Eller så är jag bara hemma och odlar. Vem vet.
Det är dags att sammanfatta 2020. Ett mycket speciellt år för de flesta av oss. Jag är så tacksam att jag det här coronaåret har fått vara frisk, att ingen av mina nära har drabbats hårt och även att mitt liv inte har påverkats alltför mycket.
Jag har inte mått mentalt dåligt av pandemin heller. Att vara hemma i corontän är ganska likt det liv jag hade före pandemin. Den stora skillnaden är att jag inte åker till Stockholm, vilket jag tidigare gjorde en gång varannan vecka för att sjunga. Då passade jag samtidigt på att träffa någon vän och mina föräldrar, insupa storstadsmiljön, göra något ärende, kanske gå på bio och lite sånt där man kan göra i en stad.
När året började var jag lite bekymrad över att jag hade bokat in för många turer till Stockholm under våren – jag hade några fler ärenden dit än bara de vanliga resorna varannan vecka. Jag som mest bara ville vara hemma! Hmm … man ska vara försiktig med vad man önskar sig. :-D
Vad tar jag med mig från pandemin?
Det finns mycket att dra lärdom av och fundera över i samband med en kris. Pandemin är inte över, så det är egentligen för tidigt för att dra slutsatser. Men här följer i alla fall några saker som jag tar med mig från pandemin:
Mina tankar om att leva mer lokalt och nerväxlat har passat bra in i krisen: jobba hemifrån, klara mig på på lite pengar, odla en stor del av min egen mat, dra ner på konsumtionen och så vidare. Det ger mig en viss trygghet och hopp om att mitt liv kommer att fungera även i kommande kriser. (Jo, jag har lång väg kvar i klimatomställningen, och ja, klimatkrisen kommer att vara mycket värre än den här pandemin.)
Ekonomiskt vill jag gärna sprida mina risker genom att ha olika intäktskällor. Det känns som rätt tänk även i en pandemi. Efterfrågan på konsultuppdrag fick en rejäl dipp hos mig i våras. Men faktiskt hade jag en dipp även i sålda onlinekurser under en period – det var nog lite för mycket krisläge för att någon skulle prioritera att gå en onlinekurs i att Skriva tydliga texter. Då är det tur att odlingen inte påverkades av pandemin. Jag har inga inkomster från den, men den ger minskade utgifter på matkontot.
En del av min livsstil som däremot fungerar sämre i en pandemi är att leva utan bil på landet. För att förtydliga så lever jag inte helt utan möjligheten att åka bil. Jag kör inte själv, men maken har (fossil)bil, så om det är något specifikt jag behöver skjuts till så kan jag be honom om det. Min inställning är dock att bilåkning är undantagsfall, för att undvika utsläpp av växthusgaser så långt som möjligt. Till vardags gäller buss och tåg. Eller cykel och gå till fots om det är korta sträckor nära byn här i Ärla. Under pandemin har jag inte åkt kollektivt en enda gång. Å andra sidan har jag inte heller åkt bil särskilt mycket mer än vanligt, utan helt enkelt stannat hemma mer. Så då kanske kan man se det som att det här sättet att leva faktiskt fungerar – de aktiviteter som jag normalt åker kollektivt till är uppenbarligen inget som jag måste göra, eftersom det tydligen är möjligt att avstå under pandemin. Redan före pandemin handlade jag det mesta på nätet, inklusive mat (och ja, att handla på nätet leder förstås till utsläpp på samma sätt som att ta bilen till en butik och handla, även om det kan finnas en vinst i form av samtransport).
Jag gillar verkligen att så mycket har skett digitalt! Jag har varit på föreläsningar, webbinarier och kurser som aldrig förr det här året. Och även några digitala boksläpp och mingel. Och det trots att jag har flyttat från storstaden och bor i skogen där inget händer ;-) Även den mysiga sånggruppen som jag sjunger med varannan vecka har jag kunnat “träffa” digitalt. Det är inte lika bra som att mötas fysiskt, men ett värdefullt alternativ i pandemitider. Jag hoppas att det digitala utbudet kommer att vara stort även i framtiden, för oj, vad det passar bra in i mitt liv!
Jag odlade nästan alla våra grönsaker halva året
Min odling och självhushållning har jag pratat mycket om, både här på bloggen och i mina andra kanaler, så jag försöka fatta mig kort här. Följ mig gärna på Instagram för mer odlingsprat. Jag jobbade i alla fall som en tok med att odla, och jag är mycket stolt över allt jag åstadkom. Vi var i princip självförsörjande på grönsaker från någon gång i juli och fram till jul (lök och potatis började vi köpa tidigare än så). Jag skördar fortfarande, i januari, rotsaker, gröna blad och purjolök, och vi kommer att kunna äta bland annat pumpa, squash och vintertomater ett bra tag till.
Ett mål är minska våra matkostnader med hälften jämfört med en nivå där vi har varit tidigare (som var en hög nivå; vi har lagt mycket pengar på mat – det är och ska vara dyrt med ekologisk mat av hög kvalitet). Under andra halvåret 2020 minskade vi matkostnaderna med ungefär 40 procent. En bra bit på väg alltså. Hörde jag ett “Superbra jobbat, Jenny!”? ;-D Än så länge ligger vi dock på minus ändå, eftersom vi hade stora utgifter när jag började odla – bland annat köpte vi ett tunnelväxthus i somras. I det här inlägget där jag sammanfattar sommaren 2020 har jag skrivit mer om odlingen om du är nyfiken.
Förutom det praktiska arbetet med odlingen har jag jobbat hårt på att lära mig mer om odling. Jag har gått två kurser, en om självhushållning och en om skogsträdgård. Jag har läst böcker, kollat Youtube, lyssnat på odlingspoddar och så vidare.
Stor fördel att vara introvert i en pandemi
Många gånger i år har jag tänkt på vilken tur jag har som är introvert. Vilken fördel det är i en pandemi! Jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt det måste vara att inte träffa någon för den som får sin energi från andra människor. Å andra sidan hade jag kanske lagt upp pandemi-livet på ett annat sätt om jag hade varit extrovert. Nu har jag mest varit hemma och knappt träffat någon. Jag saknar att hänga med folk, men det är inte en saknad jag mår dåligt av.
Jag vill bli bättre på att vila
Innan vi flyttade till hus var en av mina superkrafter att jag var så bra på att ta långa sommarsemestrar. Jag såg det som en investering i min hälsa och en viktig del i att orka hålla energin uppe resten av året. I självhushållningslivet fungerar det inte alls att vara ledig på sommaren – det är ju då det är mest att göra.
Det betyder att jag behöver få till vila på andra sätt. Jag avslutade det här året med en tvåveckorssemester, alias läslov, och det var verkligen guld! Det vill jag ha en repris på nästa år. Jag skulle också behöva ha flera andra ledigheter under året. Kanske ett sportlov och ett höstlov, och dessutom flera kortare pauser under sommaren.
Jag tog flera steg mot minskad konsumtion
Jag jobbar på att växla ner och leva på mindre, både för klimatet skull och för den ökade frihet det ger mig att kunna leva på lite pengar. Under perioden när vi precis hade flyttat och jag slet med att få igång odlingen konsumerade jag snarare mer än vanligt, men jag visste att det var en begränsad period. Nu är den perioden över, och under hösten tog jag två steg till mot en minskad konsumtion:
Jag gjorde en budget för första gången i mitt liv. Det är så kul! Jag gillar att ha en summa att förhålla mig till, som jag varje månad ska försöka hålla mig under. Det har gått bra hittills. Här kan du läsa om att jag har gjort en budget.
Jag provade att ha köpstopp. Jag började den 26 augusti, så jag har haft köpstopp i drygt fyra månader nu, men jag känner fortfarande inte att det riktigt är min grej. Mest handlar det nog om att det känns konstigt att kalla det för köpstopp när jag ändå får köpa saker som jag själv bestämmer. Här jag har skrivit mer om att jag har köpstopp om du vill veta mer om vad jag pratar om. Jag tror att min melodi framöver snarare blir att fortsätta konsumera så lite som möjligt men inte tänka på det som köpstopp, utan är det något jag behöver så köper jag det. (Och då menar jag inte “behöver” och definitivt inte villhöver. Utan behöver. Även om det är en definitionsfråga och en vanesak vad man anser sig behöva.)
Klimatkrisen då?
Om jag skrollar tillbaka i bloggen till början av det här året så tolkar jag det som att rädslan för klimatkrisen var mer närvarande i mitt liv då. Kanske beror det på att coronakrisen har överskuggat klimatkrisen under året. Kanske beror det på att jag har haft så mycket fokus på odlingen och att det hjälper mig att hantera klimatoron, för då känns det som om jag är på väg i rätt riktning.
Men visst är jag i högsta grad medveten om klimatkrisen! Jag tror och hoppas att pandemin har hjälpt många att upptäcka glädjen i det enkla och lokala livet. Jag tror och hoppas att vi är många som kan och vill ha ett meningsfullt liv som inte inkluderar flygresor, onödiga transporter eller onödig shopping.
Minska mina matkostnader med hälften. Det är jag alltså på god väg med. Målet är att på sikt göra det under hela året. Att jag minskade dem med 40 procent under den halva av det här året som jag hade chans att skörda något känns inte dumt alls!
Odling: få igång massor av fleråriga ätliga växter. Här satte jag inte upp något mätbart mål, men jo då, jag har en del flerårigt på gång. Jag önskar verkligen att jag hade kommit längre med det, men jag får acceptera att det tar tid.
Få till mer passiva inkomster. Jag var medvetet luddig och omätbar här förra året för att jag inte visste hur mycket tid jag skulle ägna åt det. Men jo, jag tror att mina passiva inkomster var högre 2020 än 2021. Uppdatering: ja, det stämmer. Läs här om mina passiva inkomster 2020.
“Fortsätta att njuta av att vi har hus och allt som är bra med det …” Det har jag gjort. Jag har odlat, ätit på terrassen på sommaren, badat bastu och suttit framför brasan inomhus på hösten och vintern. Men det finns definitivt förbättringspotential på det här området. Det har varit för mycket jobb och för lite vila under året.
Mina mål och intentioner för 2021
Jag börjar med några intentioner:
Jag vilar. Vila är mitt ord för 2021.
Jag lever ett fritt liv.
Några saker som jag längtar efter:
Jag vill vara vid vatten.
Jag vill träffa människor fysiskt oftare än 2020.
Jag vill vara i en (stor)stad då och då.
Och så några mål:
Jag lanserar onlinekursen Den snälla företagaren våren 2021. För tio år sedan kom min bok Den snälla företagaren ut. Nu ska den bli en onlinekurs. Det är min viktigaste arbetsuppgift de närmaste månaderna.
Jag minskar mina matkostnader med hälften (inte från nu, utan jämfört med ett utgångsvärde som jag har sedan tidigare).
Jag odlar och samlar så att mitt hushåll blir i princip självförsörjande på grönsaker och på sikt även frukt och bär. (Jag måste inte uppnå det 2021, men jag är på väg åt det hållet.)
Jag provar att vara ledig var tredje dag under perioder på sommaren när jag är hemma och har tagit ledigt från allt jobb utom odlingen. (Sommaren 2020 försökte jag vara ledig varannan dag. Det fungerade inte; jag hade för mycket att göra. Nu tänker jag: dag 1: vara ute och jobba med odlingen, dag 2: skörda och ta hand om skörden, dag 3: ledig. Det är värt ett försök.)
Jag mediterar ett långpass sex gånger under året. Folk som tränar löpning brukar göra långpass ibland. Jag gör det med meditation. Mina långpass är tre timmar. Det ger något helt annat än den dagliga halvtimmesmeditationen, men jag har ack så svårt att prioritera det, särskilt under sommarhalvåret. Förra året var min plan att göra långpass en gång i månaden. Jag fick till det fyra gånger. Nu tänker jag att sex gånger är en lagom ambitionsnivå.
Jag läser i snitt en bok i veckan. Det klarade jag med nöd och näppe 2020, med hjälp av att jag hade läslov i slutet och då läste åtta böcker på tio dagar. Det är svårt att få till ordentligt med lästid i självhushållningslivet. Det är trist att göra det till en prestationsgrej att läsa böcker, men det får vara värt det, för jag vill verkligen läsa; jag gillar det så mycket. Så mot bättre vetande har jag gett mig själv samma utmaning på Goodreads som jag brukar: jag ska läsa 52 böcker i år.
Jag hittar sätt att odla som är mer effektivt och hållbart för mig personligen, så att jag inte sliter ut mig utan orkar fortsätta odla och självhushålla.
Puh, vad långt det här blev – det är svårt att sammanfatta ett helt år i ett enda blogginlägg. Stort, stort tack till dig som har läst ända hit!
Vilket annorlunda år det här har varit, med karantän och fysiskt avstånd och inga resor. Och ändå inte så annorlunda för mig, utan bara en fortsättning på den väg som jag redan befann mig på före pandemin.
För tio eller femton år sedan hade jag tyckt att det här livet i corontän var en total katastrof, särskilt med de restriktioner som gäller nu. Inte gå till gymmet? Inte träna karate? Inte få sjunga, dansa, yoga i grupp? Kanske till och med undvika att gå på restaurang eller fik?
Jobba hemma har jag ju gjort i många år, även om jag ibland har haft en period där jag även har suttit hos en kund och jobbat med kolleger. Men allt det där jag gjorde på fritiden. Det var så otroligt viktigt för mig att få göra det, särskilt att få träna; jag var helt besatt av att träna. (Ja, jag är alltid besatt av något. Nu är jag besatt av att odla i stället.)
Innan vi flyttade ut på landet bodde vi dessutom på nionde våningen i ett hus med över 60 lägenheter. Sex lägenheter på varje våning. Jag kan bara tänka mig hur svårt det är att hålla avstånd när man bor så.
Så vart vill jag komma med det här? Kanske bara till den tacksamhet jag känner över att jag redan före pandemin hade ställt om mitt liv till något som är ganska nära pandemilivet.
För några år sedan gjorde jag en rejäl rensning hemma där jag gjorde mig av med 500 saker under en period – kanske ett halvår eller så. Jag tror att jag skrev om det här på bloggen. En stor del av de där 500 var böcker. Jag älskar ju böcker, men det var ändå det som var lättast att rensa bort. Helt enkelt för att de är det jag har (hade!) mest av. Det blev många turer till Röda korset-butiken i Näsbypark med papperskassar fulla av böcker.
Senare flyttade vi, och i samband med flyttpackandet gjorde jag mig av med ännu fler böcker. Varje gång jag gick förbi bokhyllan såg jag en bok som jag inte behövde ha kvar. Det är verkligen skönt att rensa. Jag har fortfarande en hel del böcker, och jag skulle säkert kunna göra mig av med några till, men just nu har jag inga planer på det.
Sedan dess har jag dessutom minskat ner rejält på mina bokinköp, och nu lånar jag nästan allt jag läser på biblioteket. Oftast i form av fysiska böcker, men ibland läser jag e-böcker också. Ljudböcker har jag fortfarande inte kommit till – för hur skulle jag då hinna lyssna på alla poddar som jag vill lyssna på?
De böcker jag har kvar i bokhyllan nu är de bästa. Det är dem som jag vill återkomma till. När jag tittade på bokhyllan häromdagen så slog det mig: jag har en preppingbokhylla! Om det i framtiden inte längre går att få tag i böcker så kan jag tänka mig att läsa de böcker som jag har i hyllan i resten av livet. Då tänker jag inte bara på det referensbibliotek jag håller på att bygga upp inom självhushållning (det är inte så många böcker än så länge, men jag räknar med att fylla på vartefter), som jag antagligen kommer att ha nytta av i en kris. Jag tänker också på att jag har sparat de skönlitterära böcker som jag vill återkomma till. I nuläget läser jag sällan om något – jag har fullt upp med att läsa de böcker som jag inte har läst än. Men i ett krisläge känns det fint att ha en hylla med böcker som jag kommer att kunna läsa om och om igen. En preppingbokhylla :-)
Jag har tänkt på att när jag har rätt förväntningar på vad jag ska hinna under en dag (eller valfri annan tidsperiod) så mår jag som bäst. Men ofta tror jag att jag ska hinna med så himla mycket, och när jag sedan har hälften kvar när dagen är slut så blir jag galet frustrerad, och så går det ut över nästa dags planering, vilket gör att jag är stressad nästa dag. Om jag inte snart kommer till en lucka som jag kan använda för att jobba ikapp eller planera om, så fortsätter stressen att byggas på dag för dag.
Jag behöver alltså bli bättre på att göra en realistisk planering, på att gå in med rätt förväntningar redan på planeringsstadiet. Varje gång jag planerar min tid (vilket jag gör typ hela tiden) ska jag tänka: Jag hinner mindre än jag tror. Jag hinner kanske bara en sak under det här arbetspasset, vilken sak ska jag göra då? Trots att jag nu vet det här så går jag in med fel förväntningar hur ofta som helst. Det där med att omvandla den teoretiska insikten till praktik är tydligen svårt.
Ett exempel på när jag hade fel förväntningar
Ett exempel på när jag hade fel förväntningar var i somras, när jag hade semester från sitta-framför-datorn-jobbet. Jag bestämde mig för att jobba med odlingen varannan dag och vara ledig varannan dag. Men det fungerade inte, eftersom jag hade för mycket att göra med odlingen. Det slutade med att jag varannan dag var ute och jobbade i trädgården och varannan dag först skördade och sedan stod i köket och tog hand om skörden.
Det kan ju låta som ett ganska trevligt liv, men jag blev frustrerad eftersom jag hade fel förväntningar. Den där dagen när jag var ute och jobbade så var jag nöjd med det. Jag jobbade på och såg fram emot nästa dag, när jag skulle ta det lugnt och få läsa den där högen med böcker som låg och väntade. Men så kom den “lediga” dagen, och då märkte jag att jag inte alls hade tid att vara ledig. Jag jobbade på men var frustrerad och olycklig över det och sneglade längtansfullt på bokhögen hela dagen. Så höll jag på ett tag, tills jag insåg att det inte fanns tid att vara ledig varannan dag. Jag behövde planera om. I stället planerade jag in en ledig dag någon gång ibland, men inte varannan dag. Och dessutom gav jag mig själv en lässtund här och där, men inte en helt ledig dag. Och då gick allt mycket bättre. Jag var inte alls lika frustrerad, utan kände mig ganska nöjd med min odlingssommar, även om det var slitigt. Tricket är alltså att ha rätt förväntningar.
Och nu när jag läser det här så tänker jag längtansfullt att nästa sommar, då ska jag jobba med odlingen varannan dag och vara ledig varannan dag. Då kommer jag att ha effektiviserat mitt odlande så att det livet fungerar. Då kommer jag att hinna läsa en hel bokhög på sommaren.
Och det är ju här det går fel, gång på gång. Jag tror hela tiden att jag ska hinna mer, jobba snabbare, vara effektivare och så vidare. Men jag hinner alltid mindre än vad jag tror att jag ska hinna. När ska jag lära mig?
Med fel förväntningar som utgångspunkt är det lätt att känna sig överbelastad.
Nu är den äntligen här! Listan med de bästa sommarpratarna 2020 – om du frågar mig alltså.
Jag är sedan länge ett stort fan av Sommar i P1, och jag har listat mina bästa sommarpratare i flera år. Längst ner i inlägget länkar jag till mina inlägg om de bästa sommarpratarna tidigare år, för dig som vill ha tips om tidigare sommarprogram.
Greta Thunberg pratar om klimatkrisen
Den sommarpratare som jag tycker att alla ska lyssna på 2020 är Greta Thunberg. Vad kan vara viktigare än att vi befinner oss början av en gigantisk klimatkris, och att det är extremt bråttom att göra något åt det? Jag måste faktiskt lyssna på hennes prat igen. Jag laddar ner det på en gång, så att jag kan lyssna när jag är ute och jobbar med odlingen.
Sara Bäckmo inspirerar till odling
Sara Bäckmo är förmodligen min största inspiratör inom odling. Jag har lärt mig (och lär mig fortfarande) otroligt mycket genom att följa hennes kanaler (och genom att det är hos henne jag hamnar för det mesta när jag googlar något om odling, bra SEO-arbete där!). Jag gillar att hon i sitt program pratar om hur man rent tekniskt gör vissa saker inom odlingen, praktiska kom-igång-tips alltså. Det är inte så vanligt i Sommar i P1, som oftast har fokus på att berätta en historia. Precis som i sina egna kanaler sprider Sara Bäckmo sin odlingsglädje och entusiasm. Alla kan odla – nu kör vi!
Mina andra favoriter bland sommarpratarna 2020
Det var många fler sommarpratare jag gillade. Här är några fler favoriter, utan inbördes ordning:
Björn Natthiko Lindeblad, före detta buddhistmunk, numera föreläsare. En av de klokaste människorna jag känner till. Hans program handlade mycket om döden. Sorgligt och fint.
Therese Lindgren, influencer. Pratar om sin psykiska ohälsa, på ett sätt som gör att andra inte behöver känna sig ensamma.
Niklas Adalberth. En av grundarna bakom Klarna. Driver nu Norrsken Foundation, som investerar i företag som förbättrar världen. Niklas Adalberth berättar om hur han blev rik, gick i terapi och förstod att det är annat än pengar som är viktigt. Jag förstår att man kan tycka negativa saker om honom, och jag har själv ingen positiv bild av Klarna, men han kändes ärlig och fick mig faktiskt att känna hopp för mänskligheten.
Hedda Stiernstedt, skådespelare. Hon berättar ganska vanliga saker ur sitt liv, mest om vänskap. Men historien – eller historierna kanske – hänger ihop så bra, och jag blir verkligen berörd.
Eveline Jacobson, intensivvårdssjuksköterska. Hon ger en inblick i vården på en intensivvårdsavdelning under covid-19-pandemin. Jag blev helt tagen av att lyssna.
Martin Hägglund är bubblare
Jag bjuder på en bubblare också: Martin Hägglund, filosof. Han får vara bubblare för att jag minns att jag tyckte att det var intressant men att jag var lite okoncentrerad. Jag vill minnas att även han pratade en del om döden. Och att han kom in på ett ämne som jag tycker är mycket intressant: kopplingen mellan konsumtion, skatter, tillväxt och välfärd. Det här ska jag också lyssna på igen.
Mina favoriter bland tidigare års sommarvärdar
Nu när jag tittar tillbaka upptäcker jag att jag har skrivit ett sådant här inlägg varje år i tio år. Tio. År. Här har jag bloggat om vilka sommarpratare jag har gillat bäst tidigare år:
Bästa sommarpratarna 2011 (det inlägget är dock skrivet 20 juli 2011, så där tipsar jag bara om mina bästa program från den första halvan av sommaren).
Om du vill lyssna på ett tidigare sommarprat kan du gå till Sveriges radios sida Sommar & vinter i P1 och bläddra igenom alla program där – eller söka på namnet i sökrutan. Du kan också söka i din poddapp.
Vilka är dina favoriter bland årets sommarpratare?
Vet du att du kan göra egen tvål, diskmedel, schampo och tvättmedel helt gratis av en växt som växer vilt? Och att det är superenkelt? Jag pratar om såpnejlika.
Jag har inte hittat den vild så jag köpte några plantor i våras som jag använder. Den är enkel att föröka, så jag räknar med att snart ha tillräckligt för årsbehovet. (Eventuellt förökar den sig lite för bra, så det kan vara bra att odla den någonstans där det inte gör något om den sprider sig för mycket. Eller helt enkelt hitta ett ställe där den växer vilt om du inte vill chansa.)
Så här gör jag: plocka växten (det går att använda blommor, blad, stjälk och rot – fast rötterna gräver jag inte upp). Jag delar dem i bitar om jag har plockat hela stjälkar. Häll på kokande vatten och gärna en liten skvätt ättika. Använd direkt eller låt stå tills det svalnar. Sila av. Häll upp på flaska och förvara i kylskåp. Den håller i några dagar.
Såpnejlika som tvål, schampo, diskmedel och tvättmedel
Jag har provat att använda såpnejlikan som
schampo och duschtvål – funkar utmärkt, håret blir alldeles mjukt (japp, det funkar för långt hår också, men jag förstår om du inte litar på mig i den frågan, du får prova själv om du har långt hår)
handtvål – japp!
handdiskmedel – oväntat bra, men jag låter flaskan med köpediskmedel stå kvar i köket för de svårare fallen
maskindiskmedel – nej, det funkade inte. Det blev inte rent.
tvättmedel – utmärkt! Jag kompletterar med ättika som sköljmedel.
Såpnejlikan går att torka så att man har för vinterns behov. Vilken grej att det växer gratis tvål och tvättmedel precis utanför huset!
Oj, vilken sommar det har varit! Slitigt som sjutton med odlingen och självhushållningen. Nu är det skördetider så det bara sprutar om det, och det är himla härligt!
Nu när jag tittar tillbaka på odlingssäsongen (som är långt från slut än) kan jag se att jag har uppnått massor. Vi har varit självförsörjande på grönsaker från mitten av juli, och vi kommer att klara oss i princip utan köpegrönsaker ett bra tag till. En del grödor kommer det att finnas av i förråden hela vintern.
Jag är inte så bra på att njuta av vad jag faktiskt uppnår – jag hamnar lätt i att fokusera på allt det där som jag inte har hunnit. Jag deppar över att vi är långt från att vara självförsörjande på grönsaker hela året. Jag ser den där stora odlingsytan som inte är anlagd än, och som jag verkligen behöver till nästa år. Jag ser att jag har alldeles för få fruktträd och bärbuskar på plats. (Men kom igen, Jenny! Det är din första hela säsong som självförsörjare; det är klart att du inte kan nå ända fram på en gång! Det tar ju åratal att bygga upp en trädgård! :-) )
Hur gick det med att vara ledig varannan dag?
Jag hade ju en plan på att ha varannandagssemester: varannan dag jobba med odlingen och självhushållningen och varannan dag chilla och läsa böcker. Det funkade i max en vecka. Sedan blev det så mycket att skörda, så det slutade med att jag jobbade ute i trädgården varannan dag och tog hand om skörden på den dagen jag skulle vara ledig. Då blev jag stressad över att jag ville ge mig själv ledig tid men inte klarade av att följa den planen. Jag såg fram emot dagarna när jag skulle ha näsan i en bok en hel dag, men det hände aldrig, och så blev jag besviken och stressad. Så jag gick över till att vara i odlings- och självhushållningsläget i princip varje dag igen, med enstaka lediga dagar eller stunder, och det mådde jag faktiskt bättre av.
Jag har tänkt en del på att jag mår bra om jag har rätt förväntningar på vad jag kommer att hinna med under en dag, eller på vad jag kommer att göra under en dag. Låt mig återkomma till det i ett separat blogginlägg längre fram.
Tiden när jag hade långa superlediga sommarsemestrar verkar vara över, i alla fall om jag kommer att fortsätta med det självhushållande livet, vilket är min plan. Nu behöver jag hitta andra sätt eller andra tider för återhämtning. Hur det ska gå till har jag inte kommit på än, även om jag har lite idéer. Jag gillar fortfarande tanken på att ha semester varannan dag på sommaren. Kanske kan jag göra ett nytt försök med det nästa år, när jag är mer varm i kläderna och förhoppningsvis inte jobbar lika mycket med att anlägga nya odlingsytor. Jag tar med mig idén och ser om jag vill göra ett nytt försök nästa sommar.
Blir det några böcker lästa?
Böcker har jag nämnt flera gånger i det här inlägget. Att läsa är ju en av mina absoluta favoritsysselsättningar när jag är ledig. Jag brukar läsa en bok i veckan. På Goodreads kan man ge sig själv en utmaning, reading challenge, där man bestämmer hur många böcker man vill läsa på ett år. Man loggar de lästa böckerna och får uppdateringar om hur man ligger till i sin utmaning. Jag brukar sätta 52 böcker som mål på ett år, och det har hittills inte varit några problem att uppnå det – även om jag ibland har läst lite extra mycket i slutet av året för att komma ikapp. I år går det inte lika bra. Jag har läst 28 böcker, och nu är det vecka 36. Det är inget självändamål att läsa just en bok i veckan, men jag vill verkligen att bokläsning ska vara en del av mitt liv, och att jag ligger efter i utmaningen ger mig svart på vitt på att jag inte har haft lika mycket fritid som jag brukar.
Något jag däremot har haft tid med under sommaren är att lyssna på Sommar i P1. Det gör jag ju alltid, men det går extra bra att kombinera med att odla. Och med en sommar där jag har varit hemma exakt hela tiden har jag i princip lyssnat på varje program samma dag som det sänds, snarare än att lyssna ikapp senare och bli klar någon gång i september. Ett inlägg om de bästa sommarpratarna får det bli framöver förstås. Återkommer!
En summering av sommaren
En summering av min sommar 2020 skulle kunna se ut så här:
Jag är mycket nöjd med allt jag har åstadkommit med odlingen, allt jag skördar och allt jag har lärt mig om att odla.
Jag är ändå oerhört frustrerad över allt jag fortfarande inte har hunnit med, och jag har en miljard odlingsrelaterade saker på attgöralistan innan det blir vinter.
Jag har inte fått tillräckligt med återhämtning under sommaren. Det behöver jag bygga in i systemet framöver om jag ska orka fortsätta jobba med självhushållningen (och annat) på lång sikt.
Mitt liv som självhushållare är otroligt intensivt just nu. Dels för att det är en av de mest intensiva perioderna på året: samtidigt som alla vilda växter är som bäst så ska alla plantor och frön i jorden. Helst i går. Dels för att jag kombinerar det med att fortfarande vara i uppbyggnadsfasen av min trädgård. Alltså: Jag har inte alla odlingsytor som jag behöver för att kunna odla det jag ska odla, utan jag behöver anlägga dem. Helst igår.
Så här ser det ut just nu utanför odlingsboden:
Omplantering pågår
Det börjar i alla fall växa upp en del saker. Just nu är jag självförsörjande på gröna blad. Förhoppningsvis kan jag snart skörda en massa annat också.
Jag har mycket jag vill blogga om, och jag gillar verkligen bloggformatet: att kunna skriva lite längre och vid ett tangentbord där jag skriver (nästan) lika snabbt som jag tänker. Till vardags blir det mest inlägg på Instagram, och då skriver jag på telefonen, vilket åtminstone för mig går mycket långsammare.
Bloggen är alltså inte det minsta nedlagd, men just nu har jag svårt att prioritera den. Följ mig gärna på Insta så länge. Fast kanske inte om du inte är intresserad av odling, för det är nästan det enda jag skriver om :-D
Jag har också startat en separat blogg där jag lägger upp de inlägg som handlar om passiv inkomst. Den hittar du på frittlivpassivinkomst.se. Följ gärna den också! Har du märkt att det är sommar där ute förresten? Nu ska jag gå ut i den och jobba vidare med odlingen. Vi hörs!
Det är minst ett heltidsjobb att vara självhushållare. Och eftersom jag inte lägger en heltid ligger jag alltid efter. Det är nog den största anledningen till att det är glest mellan blogginläggen just nu.
Det är inte riktigt lika glest mellan Instagraminläggen. Bland annat skriver jag en odlingsdagbok där; det brukar bli ett inlägg varje söndag, för det är på helgerna jag jobbar som mest med odlandet. Jag har funderat på om jag skulle lägga ut de inläggen här också. Har inte bestämt mig, men jag lägger ut det senaste inlägget i alla fall, som ett smakprov:
🌱Kära odlingsdagboken🌱
🌱🌱🌱 Det är minst sagt intensivt just nu med att så nytt, anlägga mer odlingsytor och även plantera lite fleråriga växter. 🌱🌱🌱 Fram tills för några veckor sedan har jag tänkt att så fort det blir tillräckligt varmt så att alla plantor kan vara ute så har jag plats att odla allt jag vill. Men det har jag ju inte. Visserligen är tomten stor, men hela trädgården är inte odlingsyta. Än. 😁 Så hur ska jag få plats med allt?? 🙃 🌱🌱🌱 Den här helgen har jag sått alla gurkväxter. Alltså gurka, squash, vintersquash/pumpa och melon. Jag sådde färre än jag hade tänkt. Jag förodlar dem inomhus, trots att jag har förstått att de inte gillar att planteras om. Tror det är för kallt att så dem ute, men det känns sent att vänta längre. Tänker att det finns tid att även så på friland senare om det misslyckas. 🌱🌱🌱 Och så har jag lärt mig att man bara kan odla en sorts majs i taget. De kan korspollinera sig så att det inte blir någon majs alls. Jag som hade sett fram emot att odla popcornmajs. Nu blir det bara sockermajs att äta som kolvar. (Jo, det går kanske att odla den ena sorten i växthus eller under nät eller liknande, men det känns krångligt (?); jag sparar det till ett annat år.) 🌱🌱🌱 Jag har oxå sått lite morötter och planterat två hasselbuskar. Tur att det är måndag i morgon så att jag får sitta vid datorn och vila 😉 🌱🌱🌱🌱 Jordiga hälsningar Jenny 🌱🌱🌱
Följ mig på Instagram vettja, om du vill läsa mer om mitt odlande. Och lite annat bland. Fast mest odling :-)
Pin It on Pinterest
Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att fungera bra. Genom att använda webbplatsen accepterar du att den använder kakor. OkMer om kakor.
