För några år sedan gjorde jag en rejäl rensning hemma där jag gjorde mig av med 500 saker under en period – kanske ett halvår eller så. Jag tror att jag skrev om det här på bloggen. En stor del av de där 500 var böcker. Jag älskar ju böcker, men det var ändå det som var lättast att rensa bort. Helt enkelt för att de är det jag har (hade!) mest av. Det blev många turer till Röda korset-butiken i Näsbypark med papperskassar fulla av böcker.
Senare flyttade vi, och i samband med flyttpackandet gjorde jag mig av med ännu fler böcker. Varje gång jag gick förbi bokhyllan såg jag en bok som jag inte behövde ha kvar. Det är verkligen skönt att rensa. Jag har fortfarande en hel del böcker, och jag skulle säkert kunna göra mig av med några till, men just nu har jag inga planer på det.
Sedan dess har jag dessutom minskat ner rejält på mina bokinköp, och nu lånar jag nästan allt jag läser på biblioteket. Oftast i form av fysiska böcker, men ibland läser jag e-böcker också. Ljudböcker har jag fortfarande inte kommit till – för hur skulle jag då hinna lyssna på alla poddar som jag vill lyssna på?
De böcker jag har kvar i bokhyllan nu är de bästa. Det är dem som jag vill återkomma till. När jag tittade på bokhyllan häromdagen så slog det mig: jag har en preppingbokhylla! Om det i framtiden inte längre går att få tag i böcker så kan jag tänka mig att läsa de böcker som jag har i hyllan i resten av livet. Då tänker jag inte bara på det referensbibliotek jag håller på att bygga upp inom självhushållning (det är inte så många böcker än så länge, men jag räknar med att fylla på vartefter), som jag antagligen kommer att ha nytta av i en kris. Jag tänker också på att jag har sparat de skönlitterära böcker som jag vill återkomma till. I nuläget läser jag sällan om något – jag har fullt upp med att läsa de böcker som jag inte har läst än. Men i ett krisläge känns det fint att ha en hylla med böcker som jag kommer att kunna läsa om och om igen. En preppingbokhylla :-)
Nu är den äntligen här! Listan med de bästa sommarpratarna 2020 – om du frågar mig alltså.
Jag är sedan länge ett stort fan av Sommar i P1, och jag har listat mina bästa sommarpratare i flera år. Längst ner i inlägget länkar jag till mina inlägg om de bästa sommarpratarna tidigare år, för dig som vill ha tips om tidigare sommarprogram.
Greta Thunberg pratar om klimatkrisen
Den sommarpratare som jag tycker att alla ska lyssna på 2020 är Greta Thunberg. Vad kan vara viktigare än att vi befinner oss början av en gigantisk klimatkris, och att det är extremt bråttom att göra något åt det? Jag måste faktiskt lyssna på hennes prat igen. Jag laddar ner det på en gång, så att jag kan lyssna när jag är ute och jobbar med odlingen.
Sara Bäckmo inspirerar till odling
Sara Bäckmo är förmodligen min största inspiratör inom odling. Jag har lärt mig (och lär mig fortfarande) otroligt mycket genom att följa hennes kanaler (och genom att det är hos henne jag hamnar för det mesta när jag googlar något om odling, bra SEO-arbete där!). Jag gillar att hon i sitt program pratar om hur man rent tekniskt gör vissa saker inom odlingen, praktiska kom-igång-tips alltså. Det är inte så vanligt i Sommar i P1, som oftast har fokus på att berätta en historia. Precis som i sina egna kanaler sprider Sara Bäckmo sin odlingsglädje och entusiasm. Alla kan odla – nu kör vi!
Mina andra favoriter bland sommarpratarna 2020
Det var många fler sommarpratare jag gillade. Här är några fler favoriter, utan inbördes ordning:
Björn Natthiko Lindeblad, före detta buddhistmunk, numera föreläsare. En av de klokaste människorna jag känner till. Hans program handlade mycket om döden. Sorgligt och fint.
Therese Lindgren, influencer. Pratar om sin psykiska ohälsa, på ett sätt som gör att andra inte behöver känna sig ensamma.
Niklas Adalberth. En av grundarna bakom Klarna. Driver nu Norrsken Foundation, som investerar i företag som förbättrar världen. Niklas Adalberth berättar om hur han blev rik, gick i terapi och förstod att det är annat än pengar som är viktigt. Jag förstår att man kan tycka negativa saker om honom, och jag har själv ingen positiv bild av Klarna, men han kändes ärlig och fick mig faktiskt att känna hopp för mänskligheten.
Hedda Stiernstedt, skådespelare. Hon berättar ganska vanliga saker ur sitt liv, mest om vänskap. Men historien – eller historierna kanske – hänger ihop så bra, och jag blir verkligen berörd.
Eveline Jacobson, intensivvårdssjuksköterska. Hon ger en inblick i vården på en intensivvårdsavdelning under covid-19-pandemin. Jag blev helt tagen av att lyssna.
Martin Hägglund är bubblare
Jag bjuder på en bubblare också: Martin Hägglund, filosof. Han får vara bubblare för att jag minns att jag tyckte att det var intressant men att jag var lite okoncentrerad. Jag vill minnas att även han pratade en del om döden. Och att han kom in på ett ämne som jag tycker är mycket intressant: kopplingen mellan konsumtion, skatter, tillväxt och välfärd. Det här ska jag också lyssna på igen.
Mina favoriter bland tidigare års sommarvärdar
Nu när jag tittar tillbaka upptäcker jag att jag har skrivit ett sådant här inlägg varje år i tio år. Tio. År. Här har jag bloggat om vilka sommarpratare jag har gillat bäst tidigare år:
Bästa sommarpratarna 2011 (det inlägget är dock skrivet 20 juli 2011, så där tipsar jag bara om mina bästa program från den första halvan av sommaren).
Om du vill lyssna på ett tidigare sommarprat kan du gå till Sveriges radios sida Sommar & vinter i P1 och bläddra igenom alla program där – eller söka på namnet i sökrutan. Du kan också söka i din poddapp.
Vilka är dina favoriter bland årets sommarpratare?
Oj, vilken sommar det har varit! Slitigt som sjutton med odlingen och självhushållningen. Nu är det skördetider så det bara sprutar om det, och det är himla härligt!
Nu när jag tittar tillbaka på odlingssäsongen (som är långt från slut än) kan jag se att jag har uppnått massor. Vi har varit självförsörjande på grönsaker från mitten av juli, och vi kommer att klara oss i princip utan köpegrönsaker ett bra tag till. En del grödor kommer det att finnas av i förråden hela vintern.
Jag är inte så bra på att njuta av vad jag faktiskt uppnår – jag hamnar lätt i att fokusera på allt det där som jag inte har hunnit. Jag deppar över att vi är långt från att vara självförsörjande på grönsaker hela året. Jag ser den där stora odlingsytan som inte är anlagd än, och som jag verkligen behöver till nästa år. Jag ser att jag har alldeles för få fruktträd och bärbuskar på plats. (Men kom igen, Jenny! Det är din första hela säsong som självförsörjare; det är klart att du inte kan nå ända fram på en gång! Det tar ju åratal att bygga upp en trädgård! :-) )
Hur gick det med att vara ledig varannan dag?
Jag hade ju en plan på att ha varannandagssemester: varannan dag jobba med odlingen och självhushållningen och varannan dag chilla och läsa böcker. Det funkade i max en vecka. Sedan blev det så mycket att skörda, så det slutade med att jag jobbade ute i trädgården varannan dag och tog hand om skörden på den dagen jag skulle vara ledig. Då blev jag stressad över att jag ville ge mig själv ledig tid men inte klarade av att följa den planen. Jag såg fram emot dagarna när jag skulle ha näsan i en bok en hel dag, men det hände aldrig, och så blev jag besviken och stressad. Så jag gick över till att vara i odlings- och självhushållningsläget i princip varje dag igen, med enstaka lediga dagar eller stunder, och det mådde jag faktiskt bättre av.
Jag har tänkt en del på att jag mår bra om jag har rätt förväntningar på vad jag kommer att hinna med under en dag, eller på vad jag kommer att göra under en dag. Låt mig återkomma till det i ett separat blogginlägg längre fram.
Tiden när jag hade långa superlediga sommarsemestrar verkar vara över, i alla fall om jag kommer att fortsätta med det självhushållande livet, vilket är min plan. Nu behöver jag hitta andra sätt eller andra tider för återhämtning. Hur det ska gå till har jag inte kommit på än, även om jag har lite idéer. Jag gillar fortfarande tanken på att ha semester varannan dag på sommaren. Kanske kan jag göra ett nytt försök med det nästa år, när jag är mer varm i kläderna och förhoppningsvis inte jobbar lika mycket med att anlägga nya odlingsytor. Jag tar med mig idén och ser om jag vill göra ett nytt försök nästa sommar.
Blir det några böcker lästa?
Böcker har jag nämnt flera gånger i det här inlägget. Att läsa är ju en av mina absoluta favoritsysselsättningar när jag är ledig. Jag brukar läsa en bok i veckan. På Goodreads kan man ge sig själv en utmaning, reading challenge, där man bestämmer hur många böcker man vill läsa på ett år. Man loggar de lästa böckerna och får uppdateringar om hur man ligger till i sin utmaning. Jag brukar sätta 52 böcker som mål på ett år, och det har hittills inte varit några problem att uppnå det – även om jag ibland har läst lite extra mycket i slutet av året för att komma ikapp. I år går det inte lika bra. Jag har läst 28 böcker, och nu är det vecka 36. Det är inget självändamål att läsa just en bok i veckan, men jag vill verkligen att bokläsning ska vara en del av mitt liv, och att jag ligger efter i utmaningen ger mig svart på vitt på att jag inte har haft lika mycket fritid som jag brukar.
Något jag däremot har haft tid med under sommaren är att lyssna på Sommar i P1. Det gör jag ju alltid, men det går extra bra att kombinera med att odla. Och med en sommar där jag har varit hemma exakt hela tiden har jag i princip lyssnat på varje program samma dag som det sänds, snarare än att lyssna ikapp senare och bli klar någon gång i september. Ett inlägg om de bästa sommarpratarna får det bli framöver förstås. Återkommer!
En summering av sommaren
En summering av min sommar 2020 skulle kunna se ut så här:
Jag är mycket nöjd med allt jag har åstadkommit med odlingen, allt jag skördar och allt jag har lärt mig om att odla.
Jag är ändå oerhört frustrerad över allt jag fortfarande inte har hunnit med, och jag har en miljard odlingsrelaterade saker på attgöralistan innan det blir vinter.
Jag har inte fått tillräckligt med återhämtning under sommaren. Det behöver jag bygga in i systemet framöver om jag ska orka fortsätta jobba med självhushållningen (och annat) på lång sikt.
Mitt liv som självhushållare är otroligt intensivt just nu. Dels för att det är en av de mest intensiva perioderna på året: samtidigt som alla vilda växter är som bäst så ska alla plantor och frön i jorden. Helst i går. Dels för att jag kombinerar det med att fortfarande vara i uppbyggnadsfasen av min trädgård. Alltså: Jag har inte alla odlingsytor som jag behöver för att kunna odla det jag ska odla, utan jag behöver anlägga dem. Helst igår.
Så här ser det ut just nu utanför odlingsboden:
Omplantering pågår
Det börjar i alla fall växa upp en del saker. Just nu är jag självförsörjande på gröna blad. Förhoppningsvis kan jag snart skörda en massa annat också.
Jag har mycket jag vill blogga om, och jag gillar verkligen bloggformatet: att kunna skriva lite längre och vid ett tangentbord där jag skriver (nästan) lika snabbt som jag tänker. Till vardags blir det mest inlägg på Instagram, och då skriver jag på telefonen, vilket åtminstone för mig går mycket långsammare.
Bloggen är alltså inte det minsta nedlagd, men just nu har jag svårt att prioritera den. Följ mig gärna på Insta så länge. Fast kanske inte om du inte är intresserad av odling, för det är nästan det enda jag skriver om :-D
Jag har också startat en separat blogg där jag lägger upp de inlägg som handlar om passiv inkomst. (Uppdatering 20 december 2021: sedan det här skrevs har jag bestämt mig för att ta ner passiv inkomst-bloggen och flytta tillbaka inläggen hit igen. Har du märkt att det är sommar där ute förresten? Nu ska jag gå ut i den och jobba vidare med odlingen. Vi hörs!
Det är minst ett heltidsjobb att vara självhushållare. Och eftersom jag inte lägger en heltid ligger jag alltid efter. Det är nog den största anledningen till att det är glest mellan blogginläggen just nu.
Det är inte riktigt lika glest mellan Instagraminläggen. Bland annat skriver jag en odlingsdagbok där; det brukar bli ett inlägg varje söndag, för det är på helgerna jag jobbar som mest med odlandet. Jag har funderat på om jag skulle lägga ut de inläggen här också. Har inte bestämt mig, men jag lägger ut det senaste inlägget i alla fall, som ett smakprov:
🌱Kära odlingsdagboken🌱
🌱🌱🌱 Det är minst sagt intensivt just nu med att så nytt, anlägga mer odlingsytor och även plantera lite fleråriga växter. 🌱🌱🌱 Fram tills för några veckor sedan har jag tänkt att så fort det blir tillräckligt varmt så att alla plantor kan vara ute så har jag plats att odla allt jag vill. Men det har jag ju inte. Visserligen är tomten stor, men hela trädgården är inte odlingsyta. Än. 😁 Så hur ska jag få plats med allt?? 🙃 🌱🌱🌱 Den här helgen har jag sått alla gurkväxter. Alltså gurka, squash, vintersquash/pumpa och melon. Jag sådde färre än jag hade tänkt. Jag förodlar dem inomhus, trots att jag har förstått att de inte gillar att planteras om. Tror det är för kallt att så dem ute, men det känns sent att vänta längre. Tänker att det finns tid att även så på friland senare om det misslyckas. 🌱🌱🌱 Och så har jag lärt mig att man bara kan odla en sorts majs i taget. De kan korspollinera sig så att det inte blir någon majs alls. Jag som hade sett fram emot att odla popcornmajs. Nu blir det bara sockermajs att äta som kolvar. (Jo, det går kanske att odla den ena sorten i växthus eller under nät eller liknande, men det känns krångligt (?); jag sparar det till ett annat år.) 🌱🌱🌱 Jag har oxå sått lite morötter och planterat två hasselbuskar. Tur att det är måndag i morgon så att jag får sitta vid datorn och vila 😉 🌱🌱🌱🌱 Jordiga hälsningar Jenny 🌱🌱🌱
Följ mig på Instagram vettja, om du vill läsa mer om mitt odlande. Och lite annat bland. Fast mest odling :-)
Jag har ju flera onlinekurser, och spontant tänker jag att det är den del av mitt företagande som borde gå bäst nu i coronakrisen. Det pratas mycket om onlinekurser. I mina sociala medier-flöden tycker jag mig se mer reklam av typen ”Anlita oss för att ta fram din onlinekurs”.
Så hur går det för mina onlinekurser? Det trista svaret är att jag har svårt att utläsa någon tydlig skillnad. Jo, jag ser en positiv trend i antalet sålda kurser hos mig under april, men min normala kursförsäljning är inte tillräckligt hög för att det ska bli någon tydlig statistik av det hela. Om jag säljer ett par kurser mer än vanligt en månad så ger det stor skillnad i statistiken, men det kan ju vara ren slump att ett par personer bestämde sig för att gå kurs just nu.
Många aktiviteter flyttar online
Flera av mina fritidsaktiviteter har flyttat till nätet. Sånggruppen i Stockholm som jag är med i ses online. Självhushållningskursen som jag går i Stockholm ska ske online i kväll. Jag ser också i min mejlinkorg att det finns stora möjligheter att dansa, meditera och så vidare online – om jag hade den där extra tiden som många verkar ha just nu så skulle jag definitivt vara med på mycket mer sådant.
Positivt är också att klimatorganisationerna flyttar online. Jag som annars inte lyckas organisera mig för klimatet, för att det tar för mycket tid och planering att åka iväg på möten, är nu med på webbinarier titt som tätt. Omställningsnätverket ordnar till exempel en webbinarieserie om lokal matproduktion i skuggan av corona. Jag var med på det första webbinariet igår och ska definitivt vara med på flera av de övriga också.
Går folk fler onlinekurser?
Min förhoppning är att den här krisen leder till att mer aktiviteter kommer att ske online framöver, att både utbudet och efterfrågan av onlinekurser och onlineaktiviteter ökar jämfört med före krisen. Att utbudet ökar önskar jag mig för att det passar mig som bor på landet och gärna vill leva lokalt. Det skulle vara perfekt för mig att göra mer aktiviteter online. Att efterfrågan ökar önskar jag mig för att det är en del av min verksamhet att erbjuda onlinekurser – och för att jag även har planer på att erbjuda fler kurser framöver. Om fler väljer att gå onlinekurser skulle det vara perfekt för mig.
Så hur ser det ut just nu? Går folk fler onlinekurser? Då tänker jag inte på verksamheter som man redan är engagerad och som (tillfälligt) har gått online, utan att man aktivt söker på nätet efter en kurs som man anmäler sig till. Jag vet inte. Har du påbörjat någon onlinekurs på sistone?
Jag tänker mycket på att leva lokalt – både i vanliga fall och nu i kristider. Jag vill ju helst tillbringa en stor del av min tid hemma och mest bara ägna mig åt att odla mina grönsaker. Ytterligare ett steg mot att leva lokalt tog jag i vintras, när jag bestämde mig att jag inte längre kan flyga i den rådande klimatkrisen. Därmed kan jag inte längre åka till mitt tidigare vintertillhåll på La Gomera. Då blir det mer tid hemma.
Just nu känns det förstås extra rätt och aktuellt att leva lokalt. Jobbet har jag redan hemma, och förhoppningsvis kan jag få igång lokal matproduktion snart, alltså att odlingarna börjar ge skörd, så att vi i vårt hushåll kan äta en stor del av vår mat utan att den behöver förflyttas någonstans. Mina tidigare sportaktiviteter är sedan några år utbytta mot hemmaträning – och på sistone trädgårdsarbete. Och eftersom jag är introvert har jag inget behov av att träffa människor dagligen (men gärna oftare än nu!).
Däremot gillar jag också att se mig omkring. I mitt vanliga liv, det där som jag hade före coronakrisen, varvade jag mitt lokala liv med att ta tåget till Stockholm titt som tätt. Jag gissar att jag kommer att fortsätta med det längre fram. Men vem vet. Kanske händer det saker på samhällsnivå som gör att allt blir annorlunda.
Odlingen blir också en viktig anledning att stanna hemma. När jag har pågående odlingar kan jag inte vara borta för länge, eftersom växterna behöver vatten. Kanske betyder det att jag kommer att resa ännu mindre framöver, nu när jag odlar i större skala än tidigare. Kanske blir det hemester i stället för olika aktiviteter i Sverige på somrarna, kanske tar jag aldrig tåget till Köpenhamn eller Berlin som jag tänker att jag ska göra.
Att leva lokalt känns för mig som en viktig pusselbit i den omställning som vi behöver göra för att klara klimatkrisen. Och självklart gör jag ett ännu mindre klimatavtryck om jag stannar hemma än om jag reser någonstans, även om resan sker med tåg. Före coronakrisen hade jag inte alls tänkt på att det i många kriser kan vara bra att leva lokalt – till exempel i en pandemi eftersom den som stannar hemma löper mindre risk att få och sprida sjukdomar. Undrar om den här krisen kommer att få fler att upptäcka tjusningen i att leva mer lokalt. Hoppas!
Hemgjorda halstabletter, det kanske kan vara något så här i virustider? Jag såg ett inlägg på Instagram någon gång i höstas, och blev sugen på att testa. Och sedan dess har det stått på attgöralistan ;-) Det är en massa socker i, så det handlar inte om några nyttigheter.
Så här gjorde jag:
Ingredienser:
8 tsk lakritsrotspulver
3 tsk lakritspulver
2 tsk malen anis
3 hela stjärnanis
5 dl vatten
3 dl socker
10 droppar eucaluptysolja
15 droppar pepparmyntaolja
Gör så här:
Koka upp kryddor och vatten. Lägg på ett lock och låt stå tills det har svalnat helt.
Koka ihop med sockret tills det är en rejält tjock smet.
Blanda oljorna.
Häll upp i knäckformar och ställ i kylen.
Knäckformar var det bästa sättet jag kunde komma på för att hantera smeten på ett bra sätt. Jag tyckte att de här halstabletterna blev supergoda. De blev dock ganska mjuka, och inte hårda karameller, som jag kanske helst hade velat. Kanske du har en idé om hur man kan göra dem hårda?
Anledningen till att jag använde både lakritsrotspulver och lakritspulver var helt enkelt att jag hade det hemma. Lakritsrotspulver använder vi aldrig normalt – det var nog ett felköp. Bra att det kom till användning!
(Lakritsrotspulver är alltså mald rå lakritsrot, medan lakritspulver är nerkokat till ett svart pulver med mycket mer smak. Det är det sistnämnda som används i godis. Varning dock för att vissa producenter kallar sitt pulver för lakritspulver även om det är rå, mald, lakritsrot – mycket irriterande, eftersom det inte alls fyller samma funktion, och framför allt inte är lika gott.)
Vi åt framför allt halstabletterna som godis, men jag tyckte att de mintiga oljorna gav fin lindring i halsen om jag kände mig lite hostig eller så. Så jo då, min bedömning är att de funkar. Men man måste förstås gilla lakrits för att uppskatta dem.
I en självhushållningsframtid tänker jag mig att jag kan använda diverse örter från trädgården för att göra halstabletter – eller bara goda karameller. Mynta förstås, men även kanske salvia och diverse lakritssmakande örter. Jag ser fram emot att experimentera mer framöver.
Jag fick en fråga om hur man få struktur på sitt material när man skriver en fackbok. Här kommer ett förslag på hur du kan jobba för att strukturera eller skriva synopsis till en fackbok. Det finns förstås många andra sätt.
Så här kan du skapa en struktur för din fackbok
Gör så här:
Samla material och lägg in i ett dokument.
Skriv det som känns lättastförst. För mig brukar det bli några korta avsnitt som kanske hänger ihop – eller kanske inte alls har med varandra att göra.
Fortsätt samla material och skriva något avsnitt eller någon sida här och där. Ibland blir det kanske bara några korta stolpar.
Strukturera materialet. Ser du några mönster? Finns det delar som hör ihop med andra delar? Kan du få en överblick? Flytta materialet så att det som hör ihop står på samma ställe. Om du jobbar i Word har du nytta av läget Disposition som du hittar på Visa-menyn. Många författare tycker annars att programmet Scrivener är bättre just för att jobba med struktur, disposition och synopsis.
Sätt rubriker på varje del. Texten under varje rubrik blir ett kapitel eller ett avsnitt i din bok. Flytta avsnitten så att de hamnar i en ordning som är logisk för läsaren. Det här är ditt första utkast till synopsis. Det är helt okej om det dyker upp fler avsnitt längs vägen – eller om du vill stryka något avsnitt senare.
Sortera in överbliven text under de befintliga rubrikerna – eller stryk den ur boken. Det kanske blir en utgångspunkt till din nästa bok i stället.
Skriv själva texten till ett avsnitt i taget, så att det blir ett sammanhängande avsnitt.
Skriv de andra avsnitten på samma sätt tills du har ett första utkast till manus till en hel bok.
Lätt som en plätt, eller hur? ;-) Lycka till med ditt fackbokskrivande!
Vill du ha mer hjälp på traven? Kanske kan min onlinekurs Skriv en fackbok vara något för dig?
Jag hittade ett citat som jag antecknade när jag lyssnade på P3 Dystopia i somras, närmare bestämt avsnittet som heter Det sjätte massutdöendet.
Citatet kommer från Lisen Schultz på Stockholm Resilience Centre. Liten reservation för att jag kan ha missat något ord, eftersom jag har skrivit ner något jag har lyssnat på, och inte klippt ut något jag har läst.
”Det finns en idé om att det bästa vi kan göra är att minska vårt ekologiska fotavtryck så mycket som möjligt, och drar man ut det till sin spets så är det bästa man kan göra egentligen att dö, att människan på något sätt är ett främmande element här, och det bästa för planeten skulle vara om vi inte fanns. Jag möter ofta den frågan. Och det är samma feltänk som har tagit oss hit där vi är nu, nämligen någon sorts idé om att vi är skilda från naturen, att vi inte hör hit, och så är det inte. Vi är en del av biosfären; vi hör hit. Och det är helt okej att vi äter och dricker och andas och förflyttar oss och umgås och lever fulla liv här. Men det vi måste göra är att göra det på ett sätt som sker i samspel med den här biosfären som vi är en del av. ”
Jag har så klart galet dåligt samvete över mitt klimatavtryck, och det är lätt att tänka i de här banorna – att jag inte ens borde få existera typ. Men samtidigt vet jag ju att det går att leva inom ramarna för planetens gränser. Jag följer människor i sociala medier som lyckas med det, och då borde det inte vara omöjligt för mig heller. Och inte för oss människor som kollektiv. Men oj, vad långt vi har kvar. Och oj, vad bråttom det är :-/
