Det finns två sorters rucola: en flerårig – perenn med ett annat ord – och en ettårig. Jag gillar verkligen fleråriga grönsaker: att kunna gå ut och skörda blad på våren, utan att ha förodlat eller gjort något alls under vintern. De bara levererar ändå, år efter år.
Just nu har jag en planta av rucolan i tunnelväxthuset. Jag sådde den förra året, och nu är den mer som en buske. Där plockar jag fortfarande små, peppriga blad nu i november.
En buske av rucola i en pallkrage i tunnelväxthuset
På friland har jag inte fått växten att övervintra än; jag tror det beror på att plantorna inte har fått växa till sig tillräckligt under säsongen för att ha motståndskraft att klara vintern.
Nu planterade jag ut ett gäng plantor i helgen. Ja, det blev sent igen, med stor risk att de inte klarar sig om det blir en kall vinter. Men jag har även en del plantor som kom i jorden redan i somras, så förhoppningsvis är det några som överlever.
Det är inget fel på den ettåriga rucolan heller; det är ju inte alltid man har lust att odla något som kommer att stå kvar på samma ställe i flera år. Den kan passa bra som en del av vinterodlingen av bladgrönsaker.
Hur hittar man frö till flerårig rucola?
Hur hittar man då frö till den fleråriga rucolan? Den brukar ha lite olika namn. Italiensk rucola tror jag är vanligast. Den kan också kallas vild rucola eller sandsenap. Till skillnad från den ettåriga rucolan, som också heter senapskål. För att komplicera det hela har jag sett att vissa av fröfirmorna ibland påstår att den fleråriga rucolan är ettårig.
På grund av namnförvirringen har jag lärt mig det latinska namnet på den fleråriga för att vara säker på att det är den jag köper. Diplotaxis tenuifolia heter den. Det är kanske den enda växt jag kan på latin. 😀 Jag förodlar den i tunnelväxthuset eller inomhus på våren, och sedan är tanken att jag ska plantera ut den tidigt på sommaren, men i år var det alltså ett gäng som blev kvar i sina krukor tills nu, första helgen i november. Nu är de i alla fall äntligen i jorden!
Flerårig rucola i kruka väntar på att få planteras ut.
Vinterodling. Jag lägger snö över sådderna om det finns – som skydd, och så blir de vattnade när snön smälter
– Vinterodling – vad är det egentligen? Det går väl inte att odla på vintern?
– Jo då, det gör det. 😊
– Jaha, i ett uppvärmt växthus då?
– Nej, när jag pratar om att odla på vintern menar jag utomhus eller i ett kallväxthus, alltså ett växthus som inte värms upp på något sätt – utom av naturen själv förstås.
– Så då kan jag så nu i oktober och sedan skörda i vinter?
– Nej, riktigt så fungerar det inte. Förutsättningarna är annorlunda på vintern; det är kallare och det finns inte lika mycket ljus.
Förenklat skulle jag säga att vinterodling handlar om tre saker:
Så på (vår)vintern (eller i några fall redan på hösten) så att du kan skörda tidigare på våren eller sommaren än vad du skulle ha gjort om du hade sått under våren. Det kallas vintersådd eller kallsådd.
Så som vanligt under våren. Plantera växterna i ett skyddat läge och skörda dem under senhösten eller vintern.
Så sent på sommaren så att du kan förlänga odlingssäsongen och skörda även under vintern – eller åtminstone sent på hösten, beroende på var i landet du bor.
Det är inte alla grödor som passar för vinterodling. Du behöver välja härdiga grödor, och i vissa fall härdiga sorter av grödorna.
Kan man vinterodla i norra Sverige?
– Men jag bor så långt norrut. Här kan vi inte odla på vintern.
– Har du provat? Självklart har vi olika förutsättningar beroende på var vi bor i landet, och för den som långt norrut handlar det antagligen om att förlänga odlingssäsongen i båda ändarna, snarare än om att kunna skörda hela vintern. Men tänk hur mycket mer mat du skulle kunna odla om odlingssäsongen började en månad tidigare och slutade en månad tidigare! Så mitt råd är att prova dig fram och hitta det som fungerar på just din odlingsplats.
Själv bor jag i Mälardalen och odlar i zon 3. Eller, på gränsen mellan 2 och 3 om man tittar på zonkartan, men jag räknar med zon 3, eftersom jag ser en tydlig skillnad jämfört med till exempel Stockholm, som är zon 2.
Höstsådd – så på friland på hösten
Vissa grödor kan man så på friland redan på hösten. Den stora fördelen är att det redan är gjort sedan på våren, när det är massor att göra. Här har jag själv inte så mycket erfarenhet, så jag kan bara uppmuntra dig att prova dig fram. Jag har bara försökt mig på höstsådder ett år, och det fungerade inte då. Det betyder inte att jag inte tror på det, men jag har inte prioriterat att experimentera mig fram till vad som fungerar hos mig. Förhoppningsvis kan jag ta mig tid till det längre fram. Men du kan förstås prova redan nu!
Några grödor som passar bra att så på hösten är:
morötter
palsternacka
dill
persilja
rotpersilja.
De här grönsakerna är det bra att så sent på hösten. Tanken är att de inte ska gro under hösten utan ligga och vänta under vintern, och sedan gro när det är tillräckligt varmt för att grönsakerna ska börja växa.
Vintersådd – så i växthus eller odlingslåda på vårvintern
– Måste jag ha ett växthus för att vinterodla?
– Det är en stor fördel att ha ett växthus för att vinterodla, men det fungerar också att odla i pallkrage eller odlingslåda med genomskinligt lock eller att börja förodla tidigt i plastlådor eller liknande. Några få grödor kan även odlas på friland på vintern.
Det här är några grödor som jag vintersådde i kallväxthus i år:
spenat
spetskål
vintersallad
vinterportlak
persilja
rädisor
sockerärter.
Många blommor går också att kallså i växthus tidigt. Jag lyckades till exempel bra med solrosor i år.
Det här var bara ett litet urval – det här får jag återkomma till, känner jag. Jag börjar kallså i tunnelväxthuset redan i februari och fortsätter sedan så under mars och april.
Sensommarsådd – så på sommaren eller tidigt på hösten
Mot slutet av sommaren brukar jag inte vara så inspirerad att så nytt, men det är bara att bita ihop, för jag vill ju ha något att äta i november också. Det här är några av grödorna jag sådde i slutet av juli i år:
tatsoi
pak choi
salladssenap (eller bladsarepta som det också heter; den finns i många varianter med olika smak)
mizunakål
persilja
dill
sibirisk bladraps
spenat
rucola.
Dessutom sår jag gärna vintersallad och vinterportlak fram till i början av september.
Grödor som kan stå ute under vintern
Det finns också grödor som du kan odla som vanligt under odlingssäsongen och sedan bara låta stå ute i landet och skörda sent. Många rotsaker kan du lämna kvar i jorden tills det blir tjäle – ett bra sätt att förvara dem om du, som jag, inte har någon jordkällare. En del av dem tål även en del kyla, och om du också bor på en plats där det inte är minusgrader och tjäle hela vintern i sträck, så kan de stå ute i landet, och så kan du passa på att skörda när det kommer en mildare period och marken inte är frusen.
Många kålsorter tål också många minusgrader. Grönkålen är nog den härdigaste. Den kan man skörda hela vintern här hos mig, och den går även att skörda under våren om det finns någon kvar då. Brysselkålen skördas traditionellt till jul. Och även en del sorter av till exempel savoykål, spetskål och vitkål tål kyla och kan skördas under vintern – men då har du alltså odlat den som vanligt under sommaren.
Vinterodlar du? Eller är du sugen på att börja? Berätta gärna i en kommentar hur långt du har kommit i din vinterodlingsresa och vad du funderar på just nu.
Du är inte ensam. Det här har jag funderat på mycket på sistone. Att jag kan känna mig konstig för att jag inte lever enligt normen på vissa områden (samtidigt som jag definitivt följer normen inom annat). Och att det finns en ensamhet i det. En känsla av ”ingen förstår mig”.
Jag odlar med målet att bli i princip självförsörjande på grönsaker året runt. Jag har en bra bit kvar dit, men jag jobbar på det. När jag nyligen tittade närmare på det så såg jag att jag lägger motsvarande 30 procent av en heltidstjänst per år på att odla. Men eftersom odlingsjobbet inte fördelar sig jämnt under året lägger jag snarare en 60-procentstjänst under några månader, och klart mindre under andra månader.
Att lägga så här mycket tid på odling gör mig ofta konstig i andras ögon. Jag kan också ha svårt att motivera för andra varför jag gör det. Att det handlar om något djupare än att bara ha en hobby. Att det handlar om en vilja att leva mer i samklang med naturen och att tära mindre på planetens resurser. Att det på något plan handlar om överlevnad – och då kan jag inte bara strunta i att skörda löken och gå och ta en fika istället.
Jag strävar ju efter att leva ett fritt liv. Vad det betyder är förstås olika från person till person. Några saker som ingår i mitt fria liv är att jag inte har haft någon anställning på över 20 år, att jag är barnfri och att jag nästan aldrig behöver sätta något larm och kliva upp tidigt på morgonen. Du har säkert annat som är viktigt för att du ska leva ett fritt liv.
Vi kan få stöd av varandra
Så jag känner mig ofta konstig, och ibland får det mig att även känna mig ensam. Missförstå mig rätt här nu; jag trivs alldeles utmärkt i mitt eget sällskap, men vi människor är ju även sociala varelser, så vi behöver också ingå i en gemenskap. Den gemenskapen kan vi skapa tillsammans. Jag odlar oftast ensam, jag driver mitt företag ensam, men jag behöver inte känna mig ensam. Jag kan bolla idéer med andra. Vi kan bolla idéer med varandra. Vi kan ta hjälp och stöd av varandra.
Därför planerar jag att starta ett medlemsprogram. Där du och jag och ett gäng andra som också vill leva ett fritt liv kan träffas digitalt och få stöd av varandra. Jag ser framför mig digitala möten där vi kan fråga varandra om råd, frågestunder där ni kan fråga mig och olika typer av tips, minikurser och tillfällen att göra praktiska saker tillsammans – eller var och en för sig och sedan utbyta erfarenheter om hur det gick. Jag ser framför mig att du kan hänga med under lång tid om du vill, och få ut nya saker av medlemsprogrammet vartefter du och jag och programmet utvecklas.
Jag behöver göra en del jobb bakom kulisserna innan jag kan dra igång, bland annat ta reda på vad du och andra vill ha i ett medlemsprogram. Jag brukar ju prata om att jag bygger upp ett fritt liv med fyra byggstenar: odla och självhushålla, skapa passiva inkomster, växla ner och leva på mindre och driva företag. Det är inte skrivet i sten att medlemsprogrammet kommer att handla om alla de här byggstenarna, och du får mer än gärna komma med återkoppling. Vad vill du ha? Berätta i en kommentar om du vill!
För några år sedan gjorde jag en rejäl rensning hemma där jag gjorde mig av med 500 saker under en period – kanske ett halvår eller så. Jag tror att jag skrev om det här på bloggen. En stor del av de där 500 var böcker. Jag älskar ju böcker, men det var ändå det som var lättast att rensa bort. Helt enkelt för att de är det jag har (hade!) mest av. Det blev många turer till Röda korset-butiken i Näsbypark med papperskassar fulla av böcker.
Senare flyttade vi, och i samband med flyttpackandet gjorde jag mig av med ännu fler böcker. Varje gång jag gick förbi bokhyllan såg jag en bok som jag inte behövde ha kvar. Det är verkligen skönt att rensa. Jag har fortfarande en hel del böcker, och jag skulle säkert kunna göra mig av med några till, men just nu har jag inga planer på det.
Sedan dess har jag dessutom minskat ner rejält på mina bokinköp, och nu lånar jag nästan allt jag läser på biblioteket. Oftast i form av fysiska böcker, men ibland läser jag e-böcker också. Ljudböcker har jag fortfarande inte kommit till – för hur skulle jag då hinna lyssna på alla poddar som jag vill lyssna på?
De böcker jag har kvar i bokhyllan nu är de bästa. Det är dem som jag vill återkomma till. När jag tittade på bokhyllan häromdagen så slog det mig: jag har en preppingbokhylla! Om det i framtiden inte längre går att få tag i böcker så kan jag tänka mig att läsa de böcker som jag har i hyllan i resten av livet. Då tänker jag inte bara på det referensbibliotek jag håller på att bygga upp inom självhushållning (det är inte så många böcker än så länge, men jag räknar med att fylla på vartefter), som jag antagligen kommer att ha nytta av i en kris. Jag tänker också på att jag har sparat de skönlitterära böcker som jag vill återkomma till. I nuläget läser jag sällan om något – jag har fullt upp med att läsa de böcker som jag inte har läst än. Men i ett krisläge känns det fint att ha en hylla med böcker som jag kommer att kunna läsa om och om igen. En preppingbokhylla :-)
Nu är den äntligen här! Listan med de bästa sommarpratarna 2020 – om du frågar mig alltså.
Jag är sedan länge ett stort fan av Sommar i P1, och jag har listat mina bästa sommarpratare i flera år. Längst ner i inlägget länkar jag till mina inlägg om de bästa sommarpratarna tidigare år, för dig som vill ha tips om tidigare sommarprogram.
Greta Thunberg pratar om klimatkrisen
Den sommarpratare som jag tycker att alla ska lyssna på 2020 är Greta Thunberg. Vad kan vara viktigare än att vi befinner oss början av en gigantisk klimatkris, och att det är extremt bråttom att göra något åt det? Jag måste faktiskt lyssna på hennes prat igen. Jag laddar ner det på en gång, så att jag kan lyssna när jag är ute och jobbar med odlingen.
Sara Bäckmo inspirerar till odling
Sara Bäckmo är förmodligen min största inspiratör inom odling. Jag har lärt mig (och lär mig fortfarande) otroligt mycket genom att följa hennes kanaler (och genom att det är hos henne jag hamnar för det mesta när jag googlar något om odling, bra SEO-arbete där!). Jag gillar att hon i sitt program pratar om hur man rent tekniskt gör vissa saker inom odlingen, praktiska kom-igång-tips alltså. Det är inte så vanligt i Sommar i P1, som oftast har fokus på att berätta en historia. Precis som i sina egna kanaler sprider Sara Bäckmo sin odlingsglädje och entusiasm. Alla kan odla – nu kör vi!
Mina andra favoriter bland sommarpratarna 2020
Det var många fler sommarpratare jag gillade. Här är några fler favoriter, utan inbördes ordning:
Björn Natthiko Lindeblad, före detta buddhistmunk, numera föreläsare. En av de klokaste människorna jag känner till. Hans program handlade mycket om döden. Sorgligt och fint.
Therese Lindgren, influencer. Pratar om sin psykiska ohälsa, på ett sätt som gör att andra inte behöver känna sig ensamma.
Niklas Adalberth. En av grundarna bakom Klarna. Driver nu Norrsken Foundation, som investerar i företag som förbättrar världen. Niklas Adalberth berättar om hur han blev rik, gick i terapi och förstod att det är annat än pengar som är viktigt. Jag förstår att man kan tycka negativa saker om honom, och jag har själv ingen positiv bild av Klarna, men han kändes ärlig och fick mig faktiskt att känna hopp för mänskligheten.
Hedda Stiernstedt, skådespelare. Hon berättar ganska vanliga saker ur sitt liv, mest om vänskap. Men historien – eller historierna kanske – hänger ihop så bra, och jag blir verkligen berörd.
Eveline Jacobson, intensivvårdssjuksköterska. Hon ger en inblick i vården på en intensivvårdsavdelning under covid-19-pandemin. Jag blev helt tagen av att lyssna.
Martin Hägglund är bubblare
Jag bjuder på en bubblare också: Martin Hägglund, filosof. Han får vara bubblare för att jag minns att jag tyckte att det var intressant men att jag var lite okoncentrerad. Jag vill minnas att även han pratade en del om döden. Och att han kom in på ett ämne som jag tycker är mycket intressant: kopplingen mellan konsumtion, skatter, tillväxt och välfärd. Det här ska jag också lyssna på igen.
Mina favoriter bland tidigare års sommarvärdar
Nu när jag tittar tillbaka upptäcker jag att jag har skrivit ett sådant här inlägg varje år i tio år. Tio. År. Här har jag bloggat om vilka sommarpratare jag har gillat bäst tidigare år:
Bästa sommarpratarna 2011 (det inlägget är dock skrivet 20 juli 2011, så där tipsar jag bara om mina bästa program från den första halvan av sommaren).
Om du vill lyssna på ett tidigare sommarprat kan du gå till Sveriges radios sida Sommar & vinter i P1 och bläddra igenom alla program där – eller söka på namnet i sökrutan. Du kan också söka i din poddapp.
Vilka är dina favoriter bland årets sommarpratare?
Oj, vilken sommar det har varit! Slitigt som sjutton med odlingen och självhushållningen. Nu är det skördetider så det bara sprutar om det, och det är himla härligt!
Nu när jag tittar tillbaka på odlingssäsongen (som är långt från slut än) kan jag se att jag har uppnått massor. Vi har varit självförsörjande på grönsaker från mitten av juli, och vi kommer att klara oss i princip utan köpegrönsaker ett bra tag till. En del grödor kommer det att finnas av i förråden hela vintern.
Jag är inte så bra på att njuta av vad jag faktiskt uppnår – jag hamnar lätt i att fokusera på allt det där som jag inte har hunnit. Jag deppar över att vi är långt från att vara självförsörjande på grönsaker hela året. Jag ser den där stora odlingsytan som inte är anlagd än, och som jag verkligen behöver till nästa år. Jag ser att jag har alldeles för få fruktträd och bärbuskar på plats. (Men kom igen, Jenny! Det är din första hela säsong som självförsörjare; det är klart att du inte kan nå ända fram på en gång! Det tar ju åratal att bygga upp en trädgård! :-) )
Hur gick det med att vara ledig varannan dag?
Jag hade ju en plan på att ha varannandagssemester: varannan dag jobba med odlingen och självhushållningen och varannan dag chilla och läsa böcker. Det funkade i max en vecka. Sedan blev det så mycket att skörda, så det slutade med att jag jobbade ute i trädgården varannan dag och tog hand om skörden på den dagen jag skulle vara ledig. Då blev jag stressad över att jag ville ge mig själv ledig tid men inte klarade av att följa den planen. Jag såg fram emot dagarna när jag skulle ha näsan i en bok en hel dag, men det hände aldrig, och så blev jag besviken och stressad. Så jag gick över till att vara i odlings- och självhushållningsläget i princip varje dag igen, med enstaka lediga dagar eller stunder, och det mådde jag faktiskt bättre av.
Jag har tänkt en del på att jag mår bra om jag har rätt förväntningar på vad jag kommer att hinna med under en dag, eller på vad jag kommer att göra under en dag. Låt mig återkomma till det i ett separat blogginlägg längre fram.
Tiden när jag hade långa superlediga sommarsemestrar verkar vara över, i alla fall om jag kommer att fortsätta med det självhushållande livet, vilket är min plan. Nu behöver jag hitta andra sätt eller andra tider för återhämtning. Hur det ska gå till har jag inte kommit på än, även om jag har lite idéer. Jag gillar fortfarande tanken på att ha semester varannan dag på sommaren. Kanske kan jag göra ett nytt försök med det nästa år, när jag är mer varm i kläderna och förhoppningsvis inte jobbar lika mycket med att anlägga nya odlingsytor. Jag tar med mig idén och ser om jag vill göra ett nytt försök nästa sommar.
Blir det några böcker lästa?
Böcker har jag nämnt flera gånger i det här inlägget. Att läsa är ju en av mina absoluta favoritsysselsättningar när jag är ledig. Jag brukar läsa en bok i veckan. På Goodreads kan man ge sig själv en utmaning, reading challenge, där man bestämmer hur många böcker man vill läsa på ett år. Man loggar de lästa böckerna och får uppdateringar om hur man ligger till i sin utmaning. Jag brukar sätta 52 böcker som mål på ett år, och det har hittills inte varit några problem att uppnå det – även om jag ibland har läst lite extra mycket i slutet av året för att komma ikapp. I år går det inte lika bra. Jag har läst 28 böcker, och nu är det vecka 36. Det är inget självändamål att läsa just en bok i veckan, men jag vill verkligen att bokläsning ska vara en del av mitt liv, och att jag ligger efter i utmaningen ger mig svart på vitt på att jag inte har haft lika mycket fritid som jag brukar.
Något jag däremot har haft tid med under sommaren är att lyssna på Sommar i P1. Det gör jag ju alltid, men det går extra bra att kombinera med att odla. Och med en sommar där jag har varit hemma exakt hela tiden har jag i princip lyssnat på varje program samma dag som det sänds, snarare än att lyssna ikapp senare och bli klar någon gång i september. Ett inlägg om de bästa sommarpratarna får det bli framöver förstås. Återkommer!
En summering av sommaren
En summering av min sommar 2020 skulle kunna se ut så här:
Jag är mycket nöjd med allt jag har åstadkommit med odlingen, allt jag skördar och allt jag har lärt mig om att odla.
Jag är ändå oerhört frustrerad över allt jag fortfarande inte har hunnit med, och jag har en miljard odlingsrelaterade saker på attgöralistan innan det blir vinter.
Jag har inte fått tillräckligt med återhämtning under sommaren. Det behöver jag bygga in i systemet framöver om jag ska orka fortsätta jobba med självhushållningen (och annat) på lång sikt.
Mitt liv som självhushållare är otroligt intensivt just nu. Dels för att det är en av de mest intensiva perioderna på året: samtidigt som alla vilda växter är som bäst så ska alla plantor och frön i jorden. Helst i går. Dels för att jag kombinerar det med att fortfarande vara i uppbyggnadsfasen av min trädgård. Alltså: Jag har inte alla odlingsytor som jag behöver för att kunna odla det jag ska odla, utan jag behöver anlägga dem. Helst igår.
Så här ser det ut just nu utanför odlingsboden:
Omplantering pågår
Det börjar i alla fall växa upp en del saker. Just nu är jag självförsörjande på gröna blad. Förhoppningsvis kan jag snart skörda en massa annat också.
Jag har mycket jag vill blogga om, och jag gillar verkligen bloggformatet: att kunna skriva lite längre och vid ett tangentbord där jag skriver (nästan) lika snabbt som jag tänker. Till vardags blir det mest inlägg på Instagram, och då skriver jag på telefonen, vilket åtminstone för mig går mycket långsammare.
Bloggen är alltså inte det minsta nedlagd, men just nu har jag svårt att prioritera den. Följ mig gärna på Insta så länge. Fast kanske inte om du inte är intresserad av odling, för det är nästan det enda jag skriver om :-D
Jag har också startat en separat blogg där jag lägger upp de inlägg som handlar om passiv inkomst. (Uppdatering 20 december 2021: sedan det här skrevs har jag bestämt mig för att ta ner passiv inkomst-bloggen och flytta tillbaka inläggen hit igen. Har du märkt att det är sommar där ute förresten? Nu ska jag gå ut i den och jobba vidare med odlingen. Vi hörs!
Det är minst ett heltidsjobb att vara självhushållare. Och eftersom jag inte lägger en heltid ligger jag alltid efter. Det är nog den största anledningen till att det är glest mellan blogginläggen just nu.
Det är inte riktigt lika glest mellan Instagraminläggen. Bland annat skriver jag en odlingsdagbok där; det brukar bli ett inlägg varje söndag, för det är på helgerna jag jobbar som mest med odlandet. Jag har funderat på om jag skulle lägga ut de inläggen här också. Har inte bestämt mig, men jag lägger ut det senaste inlägget i alla fall, som ett smakprov:
🌱Kära odlingsdagboken🌱
🌱🌱🌱 Det är minst sagt intensivt just nu med att så nytt, anlägga mer odlingsytor och även plantera lite fleråriga växter. 🌱🌱🌱 Fram tills för några veckor sedan har jag tänkt att så fort det blir tillräckligt varmt så att alla plantor kan vara ute så har jag plats att odla allt jag vill. Men det har jag ju inte. Visserligen är tomten stor, men hela trädgården är inte odlingsyta. Än. 😁 Så hur ska jag få plats med allt?? 🙃 🌱🌱🌱 Den här helgen har jag sått alla gurkväxter. Alltså gurka, squash, vintersquash/pumpa och melon. Jag sådde färre än jag hade tänkt. Jag förodlar dem inomhus, trots att jag har förstått att de inte gillar att planteras om. Tror det är för kallt att så dem ute, men det känns sent att vänta längre. Tänker att det finns tid att även så på friland senare om det misslyckas. 🌱🌱🌱 Och så har jag lärt mig att man bara kan odla en sorts majs i taget. De kan korspollinera sig så att det inte blir någon majs alls. Jag som hade sett fram emot att odla popcornmajs. Nu blir det bara sockermajs att äta som kolvar. (Jo, det går kanske att odla den ena sorten i växthus eller under nät eller liknande, men det känns krångligt (?); jag sparar det till ett annat år.) 🌱🌱🌱 Jag har oxå sått lite morötter och planterat två hasselbuskar. Tur att det är måndag i morgon så att jag får sitta vid datorn och vila 😉 🌱🌱🌱🌱 Jordiga hälsningar Jenny 🌱🌱🌱
Följ mig på Instagram vettja, om du vill läsa mer om mitt odlande. Och lite annat bland. Fast mest odling :-)
Jag har ju flera onlinekurser, och spontant tänker jag att det är den del av mitt företagande som borde gå bäst nu i coronakrisen. Det pratas mycket om onlinekurser. I mina sociala medier-flöden tycker jag mig se mer reklam av typen ”Anlita oss för att ta fram din onlinekurs”.
Så hur går det för mina onlinekurser? Det trista svaret är att jag har svårt att utläsa någon tydlig skillnad. Jo, jag ser en positiv trend i antalet sålda kurser hos mig under april, men min normala kursförsäljning är inte tillräckligt hög för att det ska bli någon tydlig statistik av det hela. Om jag säljer ett par kurser mer än vanligt en månad så ger det stor skillnad i statistiken, men det kan ju vara ren slump att ett par personer bestämde sig för att gå kurs just nu.
Många aktiviteter flyttar online
Flera av mina fritidsaktiviteter har flyttat till nätet. Sånggruppen i Stockholm som jag är med i ses online. Självhushållningskursen som jag går i Stockholm ska ske online i kväll. Jag ser också i min mejlinkorg att det finns stora möjligheter att dansa, meditera och så vidare online – om jag hade den där extra tiden som många verkar ha just nu så skulle jag definitivt vara med på mycket mer sådant.
Positivt är också att klimatorganisationerna flyttar online. Jag som annars inte lyckas organisera mig för klimatet, för att det tar för mycket tid och planering att åka iväg på möten, är nu med på webbinarier titt som tätt. Omställningsnätverket ordnar till exempel en webbinarieserie om lokal matproduktion i skuggan av corona. Jag var med på det första webbinariet igår och ska definitivt vara med på flera av de övriga också.
Går folk fler onlinekurser?
Min förhoppning är att den här krisen leder till att mer aktiviteter kommer att ske online framöver, att både utbudet och efterfrågan av onlinekurser och onlineaktiviteter ökar jämfört med före krisen. Att utbudet ökar önskar jag mig för att det passar mig som bor på landet och gärna vill leva lokalt. Det skulle vara perfekt för mig att göra mer aktiviteter online. Att efterfrågan ökar önskar jag mig för att det är en del av min verksamhet att erbjuda onlinekurser – och för att jag även har planer på att erbjuda fler kurser framöver. Om fler väljer att gå onlinekurser skulle det vara perfekt för mig.
Så hur ser det ut just nu? Går folk fler onlinekurser? Då tänker jag inte på verksamheter som man redan är engagerad och som (tillfälligt) har gått online, utan att man aktivt söker på nätet efter en kurs som man anmäler sig till. Jag vet inte. Har du påbörjat någon onlinekurs på sistone?
Jag tänker mycket på att leva lokalt – både i vanliga fall och nu i kristider. Jag vill ju helst tillbringa en stor del av min tid hemma och mest bara ägna mig åt att odla mina grönsaker. Ytterligare ett steg mot att leva lokalt tog jag i vintras, när jag bestämde mig att jag inte längre kan flyga i den rådande klimatkrisen. Därmed kan jag inte längre åka till mitt tidigare vintertillhåll på La Gomera. Då blir det mer tid hemma.
Just nu känns det förstås extra rätt och aktuellt att leva lokalt. Jobbet har jag redan hemma, och förhoppningsvis kan jag få igång lokal matproduktion snart, alltså att odlingarna börjar ge skörd, så att vi i vårt hushåll kan äta en stor del av vår mat utan att den behöver förflyttas någonstans. Mina tidigare sportaktiviteter är sedan några år utbytta mot hemmaträning – och på sistone trädgårdsarbete. Och eftersom jag är introvert har jag inget behov av att träffa människor dagligen (men gärna oftare än nu!).
Däremot gillar jag också att se mig omkring. I mitt vanliga liv, det där som jag hade före coronakrisen, varvade jag mitt lokala liv med att ta tåget till Stockholm titt som tätt. Jag gissar att jag kommer att fortsätta med det längre fram. Men vem vet. Kanske händer det saker på samhällsnivå som gör att allt blir annorlunda.
Odlingen blir också en viktig anledning att stanna hemma. När jag har pågående odlingar kan jag inte vara borta för länge, eftersom växterna behöver vatten. Kanske betyder det att jag kommer att resa ännu mindre framöver, nu när jag odlar i större skala än tidigare. Kanske blir det hemester i stället för olika aktiviteter i Sverige på somrarna, kanske tar jag aldrig tåget till Köpenhamn eller Berlin som jag tänker att jag ska göra.
Att leva lokalt känns för mig som en viktig pusselbit i den omställning som vi behöver göra för att klara klimatkrisen. Och självklart gör jag ett ännu mindre klimatavtryck om jag stannar hemma än om jag reser någonstans, även om resan sker med tåg. Före coronakrisen hade jag inte alls tänkt på att det i många kriser kan vara bra att leva lokalt – till exempel i en pandemi eftersom den som stannar hemma löper mindre risk att få och sprida sjukdomar. Undrar om den här krisen kommer att få fler att upptäcka tjusningen i att leva mer lokalt. Hoppas!
