Kategoriarkiv: skrivande, skrivprocessen och kreativitet

Varför tror alla att jag är så disciplinerad?

“Du är så disciplinerad!”

Det får jag ofta höra. Omgivningen tycker att jag är disciplinerad för att jag skriver böcker på fredagar. De tycker att jag är disciplinerad för att jag kan jobba hemifrån och ändå få saker gjorda. Under alla år som jag tränade mycket mer än vad jag gör nu så fick jag ofta höra att jag var disciplinerad som tränade. En del som får veta att jag mediterar en halvtimme varje morgon tycker att det är disciplinerat.

Jag märker att jag inte alls är bekväm med det här epitetet, så jag slår ifrån mig när någon säger så. Jag känner mig inte ett dugg disciplinerad. Jag gör planer för vad jag ska göra under dagen och den kommande veckan, men när jag dagen eller veckan är slut är jag aldrig klar med det jag skulle ha gjort. Jag ligger efter med allt. Alltid. Just nu ligger jag efter tidsplanen med mitt bokskrivande. Jag har knappt börjat med det jag har tänkt göra med min onlinekurs Skriv tydliga texter under hösten. Jag kollar sociala medier betydligt oftare än jag borde. Jag fastnar i oändligt skrollande på Instagram. Jag prokrastinerar och fastnar i alla andra aktiviteter än det jag ska göra för närvarande. Mycket av det jag ska göra blir försenat – inte sådant som jag ska leverera till kunder förstås; det är klart i tid. Men då har jag ofta, vis av erfarenhet, planerat in lite marginaler. Till exempel kommer jag överens med kunden om att jag ska leverera något på torsdag kväll. I min egen kalender planerar jag in att jag ska vara klar på onsdag kväll, och så har jag torsdagen fri för att jobba med onlinekursen. Men jag blir inte klar förrän på torsdagen. Kunden behöver aldrig märka att jag inte gjorde det jag själv hade planerat, men min egen planering och mina egna projekt blir försenade. Igen.

Så vad är det som gör att många upplever mig som disciplinerad? Är det något som jag kommunicerar utåt? Att jag säger att jag skriver på fredagar? (Fast jag gör ingen hemlighet av att jag aldrig får ihop så mycket text som jag skulle vilja på mina författarfredagar; tvärtom pratar jag om det på Instagram varje fredag.)

Är det att den som inte är van att jobba hemma tänker sig att det är mycket svårare att jobba koncentrerat då? Jag tänker att det inte är svårare än att jobba på ett kontor. Facebook finns där i datorn, både hemma och på kontoret. Fast den sociala kontrollen är kanske större på ett kontor; i ett kontorslandskap vill man kanske inte att chefen ska se hur ofta man kollar Facebook, så då kollar man mer sällan. Eller?

Jag skulle nog tvärtom ha svårare att jobba på ett kontor, och då särskilt i kontorslandskap, än att sitta hemma. Jag kanske ska börja säga det till alla som har ett jobb: “Jaha, du sitter och jobbar på jobbet? Bland andra människor? Du är så disciplinerad!” :-D

Jag vill gärna fundera och diskutera mer om disciplin. Det är något i mig som triggas av att bli kallad för disciplinerad, när det inte stämmer med min självbild. Och så vore det spännande att reda ut vad disciplin är. Börja gärna här i kommentarsfältet! Vad är disciplin för dig? Är du disciplinerad? Varför eller varför inte? Eller kanske snarare: När är du disciplinerad? För jag har svårt att tro att någon är det i alla situationer.

Tidsplan för Vattenboken

Jag babblar ju lite nu och då om en deadline som jag har gett mig själv (Hmm … kanske är det mest på Instagram jag pratar om det?), så jag tänkte att det kan vara på sin plats att berätta om min tidsplan för boken.

Boken, med arbetsnamnet Vatten, är alltså den första delen i en serie om fyra romaner. Arbetsnamnet för serien är De fyra elementen. Så här tänker jag mig tidslinjen för Vatten:

  • mars 2018: Jag började klura och göra research, och så la jag lite tid på att lära mig grunderna i Scrivener, som jag skriver i nu. Jag visste att jag ville skriva en serie katastrofromaner, jag visste vem huvudpersonen var, och jag hade en idé om vilken som skulle vara den första katastrofen.
  • april: Jag inser att jag måste skriva om klimathotet – det är det som orsakar katastroferna!
  • 20 april: Jag kläcker idén med att skriva en bokserie om De fyra elementen.
  • 25 april: Jag skriver en mycket övergripande synopsis för alla fyra böckerna.
  • maj–juni: Jag bygger synopsis för Vattenboken.
  • juli–augusti: semester
  • september: jag skriver klart synopsis för Vattenboken, framför allt för att jag avsätter en hel septembervecka för det.
  • oktober 2018–1 maj 2019: skriva första utkast till Vattenboken
  • maj–juni 2019: reservtid om jag blir försenad. Men förhoppningsvis är jag klar med ett första utkast. Manuset behöver ligga till sig lite, och då kanske jag hinner göra research på saker som jag har hoppat över när jag skrev. Eller klura på synopsis för de tre följande böckerna. Eller börja på en fackbok som jag är sugen på att skriva. Eller …
  • juli–augusti 2019: semester
  • hösten 2019: redigera Vattenboken så långt jag kommer på egen hand
  • våren 2020: redigera Vattenboken med hjälp av en redaktör
  • hösten 2020: börja leta agent och/eller förlag. Det jobbet tänker jag kan ta många månader, kanske ett helt år. Men då kan jag förhoppningsvis börja jobba med den andra boken parallellt.
  • våren 2021: börja jobbet med att ge ut boken, på ett förlag om jag har hittat något. Annars på egen hand. Här är allt förstås oklart, för om jag hittar ett förlag och/eller en agent här så är det ju inte längre jag på egen hand som bestämmer tidsplaner och så vidare.
  • hösten 2021: utgivning av Vattenboken? Det kan också vara så att det är ett bättre beslut att hålla på boken något år till och hinna en bit framåt med nästa bok, så att det inte behöver bli en paus på tre år i utgivningen mellan första och andra boken, men vem vet vad som händer här, det här är förstås bara lösa funderingar än så länge.

Så där någonting skulle tidsplanen kunna se ut för den första boken i min klimathotsserie om De fyra elementen. Om den håller är det alltså tre och ett halvt år från att jag började tills att boken är ute. Efter det är min förhoppning att det inte ska behöva gå lika lång tid mellan varje bok, utan att jag kan påbörja arbetet med nästa bok innan den förra är ute. Det gäller särskilt om jag hittar ett förlag som vill ge ut böckerna. Då blir det nämligen mindre jobb för mig under utgivningsfasen, och då kan jag skriva på nästa bok i serien under tiden.

Det här är en betydligt långsammare process än vad jag skulle vilja att det var, men om jag ska ta hänsyn till min ekonomi (jobba med andra saker så att jag kan betala mat och hyra) och min hälsa (inte jobba ihjäl mig) så går det tyvärr inte snabbare än så här. Men visst låter det som en ganska okej plan ändå?

Många trädtoppar små blir en hel bok

Jag gillar det klyschiga talesättet Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna. Det är så jag jobbar. Varje år gör jag stora mål och bestämmer en massa saker som jag hinna med och uppnå och göra under året. En del av målen uppnår jag. En del kommer jag inte hela vägen fram med. Ytterligare några försvinner för att det händer något som jag inte hade förutsett, eller för att jag gör nya prioriteringar under året. Men när jag summerar så visar det sig alltid att jag fick en del gjort, och det är gott så.

Exakt så är det med mina författarfredagar också. Varje fredag bestämmer jag mig för att skriva 3000 ord. Det har inte hänt hittills. Men jag har skrivit 1500 ord ett par gånger, och det är gott så. Det är det som är trädtopparna. Kommer jag upp till trädtopparna tillräckligt många fredagar så har jag så småningom ett helt manus, även om det skulle ta längre tid än vad jag siktar på. Eller innebära att jag måste prioritera in extra skrivtid någonstans längs vägen.

Några gånger har jag inte nått trädtopparna heller, utan stått kvar på marken, eller kanske klivit upp på någon liten fånig sten. Det är jag inte så nöjd med, men jag antar att det är sådant som händer.

Så vad vill jag säga med det här? Kanske passar det här arbetssättet dig också? Har du ett mål du vill nå? Du kanske vill skriva en bok, få ett nytt jobb eller springa milen på en viss tid. Sätt upp ett utmanande och mätbart mål och börja jobba mot det. Kanske når du inte ända fram, men du kommer en bit på vägen. Kanske når du inte ditt mål om ett år som du vill utan om två år i stället. Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna.

Skriva böcker som hobby eller som yrke?

I mitt inlägg om att jag äntligen har börjat skriva på den första boken i klimathotsserien så berättade jag om att jag har som mål att skriva 3000 ord varje författarfredag. Och att det känns som ett helt ouppnåeligt mål. Och så känns det fortfarande. Om jag räknar och minns rätt har jag haft tre författarfredagar sedan jag skrev det inlägget. Två av dem har jag fått ihop någonstans runt 1500 ord, och en av dem fick jag inte ihop någon text alls för att jag körde fast helt och ägnade dagen åt att jobba förbi hindret där jag körde fast.

Förutom på fredagarna så lyckades jag få till lite bonusskrivtid i går, och fick då ihop 500 ord. Och så har jag kanske lyckats producera något enstaka hundratal ord vid några tillfällen. Min ambition är att förutom fredagarna få till 25 minuters skrivtid varje måndag till och med torsdag, men de gånger jag får till den tiden ägnar jag mig mest åt att läsa igenom och peta i det jag skrev på fredagen innan – vilket i och för sig känns som en bra grej.

Summa summarum så ligger jag ganska mycket efter. Om det tänker jag två saker:

  1. Streeeess!! Jag ligger efter! Jag måste öka! Hur ska jag hinna?!?
  2. Den deadline jag har gett mig själv är ju 1 maj, och till dess är det lång tid. Jag hinner kanske skriva några extra dagar i januari, någon långhelg under våren, ta någon skrivhelg någon gång, och jag hoppas också kunna avsätta en skrivvecka under våren och fokusera ordentligt.

Dubbla känslor här alltså. Jag försöker att inte låta stresskänslan ta över.

Jag har också en massa research som måste göras, och som jag måste avsätta tid för separat, för på fredagar skriver jag ju – då kan jag inte göra research :-) Det här prokrastinerar jag än så länge.

Att göra bokskrivandet till ett jobb minskar min skrivglädje

Å ena sidan skriver jag för att jag vill, för att det är en drivkraft i mig att skriva, för att jag inte kan låta bli att skriva, för att jag blir grå i själen om jag inte får vara kreativ.

Å andra sidan vill jag att det ska vara (en del av) mitt jobb att skriva böcker. Det innebär att det behöver ge mig inkomster. För att det ska ge några inkomster att tala om behöver jag både hålla en hög produktionstakt och sälja många böcker.

De här två sidorna motverkar varandra lite för mig. Om jag håller min deadline med ett första utkast den 1 maj så betyder det att hela jobbet till färdig bok tar minst tre år. En bok var tredje år är en på tok för långsam produktionstakt, men för mig känns 1 maj som en ganska tajt deadline. Och eftersom jag just nu inte hittar något sätt att producera böcker snabbare som inte innebär att jag bränner ut mig så får jag leva med den långsamheten för tillfället.

Men min deadline och pressen att producera påverkar lusten och skrivglädjen negativt. Mitt skrivande handlar mer om att jag måste producera ord och mindre om lust. Jag kan inte “ta det i min egen takt”, eftersom min egen takt kanske betyder att det blir en bok var sjunde eller tionde år och inte var tredje. Det är fortfarande kul att skriva, men jag har inget spelrum för att, hur ska jag formulera det, följa kreativitetens vågor, skriva järnet när det kommer en sådan våg och ta det lugnare – eller göra research – däremellan.

Alternativet är att välja bort att se det som en del av mitt jobb och i stället bara skriva för att det är kul. Då vete sjutton om det blir några färdiga böcker alls, och några inkomster att tala om blir det inte. Och om jag inte fick några inkomster av skrivandet – eller ens såg framför mig att det skulle ge några inkomster framöver – så skulle jag nog ha svårt att prioritera att göra det på arbetstid, så då är det hej då till mina författarfredagar. Och utan dem blir det definitivt inget skrivet. Jag har för mycket annat att göra, och på helgerna behöver jag vara ledig. Så jag ser inte det här som ett alternativ. Ska det bli några böcker skrivna – och det ska jag – så behöver jag avsätta arbetstid och ta uppgiften på allvar, och med det följer tydligen att lusten och glädjen i skrivandet minskar. Det känns lite som ett moment 22.

En följdfråga som uppstår hos mig: går det någonsin att göra sin hobby till sitt jobb eller blir det alltid en massa prestation i det som tar bort en del av glädjen?

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här babbliga inlägget. Så här känns det för mig just nu. Jag förväntar mig inte att du ska ha någon lösning, eller att jag ska komma fram till något bättre sätt att göra det här på. Jag behövde väl kräkas ur mig lite frustration bara. Tack för att du lyssnade! :-)

I morgon är det författarfredag. Då jävlar ska jag skriva 3000 ord! :-D

Är jag bara lat?

Ibland får jag inget kreativt arbete gjort alls, trots att jag har avsatt tid till det.  Jag hade många sådana dagar under tidiga hösten, när jag fortfarande var i synopsisfasen för Vattenboken, alltså den första boken i min klimathotsserie De fyra elementen. Kanske känner du igen dig?

Om jag har känslan av att inte få något gjort fast jag har avsatt tiden så tänker jag att det kan bero på något av följande:

  1. Det är en del av den kreativa processen att det ibland känns som att man står still och trampar vatten. Egentligen får jag saker gjorda, och jag kommer att ha stor nytta av den nedlagda tiden längre fram i arbetet med boken.
  2. Jag behöver vila. Jag har jobbat hårt – med boken eller med andra jobb – och är för tillfället lite för trött och sliten för att kunna vara riktigt kreativ.
  3. Jag är lat.

Alla tre tolkningarna är ofta fullt rimliga, men hur vet jag vilken tolkning som är rätt vid ett visst tillfälle? Hur vet jag om jag faktiskt jobbar fast jag inte kan se resultatet direkt eller om jag bara latar mig? Eller hur vet jag om jag behöver vila på riktigt eller om jag bara är lat? För jag kan verkligen inte avgöra det alla gånger. Det vore spännande att höra hur andra tänker om det här. Lämna gärna en kommentar! :-)

Jag har börjat skriva!

I fredags började jag äntligen skriva på den första boken i min klimathotsserie. Vadå, tänker du nu, har hon inte jobbat med den där boken i typ ett halvår nu? Jo, det är sant, jag har jobbat med den ett tag, men i fredags tog jag steget från att bygga synopsis till att faktiskt börja skriva. Så kul! Och så hög tröskel för att komma igång!

När jag hade fått ihop 100 ord var jag superstolt; wow, jag är igång! (Alltså 100 ord är superlite. Typ som från början av det här blogginlägget och hit.) Sedan började jag räkna på hur mycket jag behöver skriva i veckan för att få ihop 90 000 ord till den 1 maj. Jag minns inte om jag har nämnt det, men jag har satt en deadline för mig själv att jag ska ha ett första utkast klart den 1 maj. Och en gissning på hur lång boken blir är 90 000 ord. Då behöver jag skriva 2 812 ord i veckan, och eftersom jag i princip bara skriver på fredagar så behöver jag alltså skriva 2 812 ord varje fredag. Tvåtusenåttahundra ord!! Det är ju tokmycket! Och det ska jag alltså göra varje fredag?

Men okej, jag provar att sätta upp mål som känns rejält utmanande, och så provar jag några fredagar och ser om det verkar rimligt. Så här: Supermålet är att skriva 3 000 ord på en författarfredag. När jag har gjort det får jag ta helg. (Eller ja, antagligen fippla med lite administration först.) Okejmålet om jag har en trög skrivardag är att försöka få ihop 2 000 ord ändå. För mig låter det också helt fruktansvärt mycket. Men jag måste väl prova. Jag kan tillägga att jag till slut fick ihop 800 ord i fredags. Låt oss hoppas att jag bara var trögstartad.

Förutom författarfredagarna så är tanken att jag ska lägga 25 minuter om dagen måndag–fredag, så förhoppningsvis kan få till några ord då också. Och så hoppas jag kunna få till lite extra sammanhängande skrivtid så där som jag gjorde häromveckan. Kanske en vecka i januari eller ett par långhelger under våren, för att komma ikapp om jag ligger efter. Och det är ju inte så att jag alltid är fullbokad med kunduppdrag – det vore bra om jag kunde använda någon dag här och där till skrivande som inte är en fredag. Men tyvärr har jag en förmåga att prioritera admininstration och de där smågrejerna som aldrig tar slut, och att jobba med att få till passiva inkomster på andra sätt än genom böcker – och det vill jag också prioritera, eftersom det inte är böckerna som har gett mig mest passiva inkomster hittills.

Men. Jag har också en massa research att göra. Och jag behöver fortsätta att bygga vidare på mitt synopsis och på personerna i boken, och det arbetet räknas ju inte in i några skrivna ord, så det skulle jag egentligen behöva göra vid något annat tillfälle än på fredagarna. Det känns knepigt.

Alltså, om jag ska vara ärlig känns det här riktigt riktigt utmanande. Hur gör alla andra? Ibland känns det som att alla författare utom jag kan få ur sig en bok om året, även de som har flera barn och ett heltidsjobb. Jag har inga barn och ett jobbsituation med stora möjligheter att avsätta tid till skrivande. Ändå känns det absolut inte rimligt att få till mer än en bok var tredje år eller så i snitt. Och det är alltså den utgivningstakten jag skulle ha om jag lyckas få klart det där utkastet till den 1 maj. Ja ja, det är väl så det är. Det är väl sån jag är. Dock att: jag har i alla fall börjat skriva! Heja mig!

Hur gick min författarvecka?

Den här veckan har jag haft lyxen att få jobba som författare hela veckan, och inte bara på fredagen. Jag hade avsatt hela veckans arbetstid till att jobba med synopsis till den första boken i min klimathotsserie De fyra elementen. Hela veckans arbetstid är förstås en sanning med modifikation – självklart behövde jag kolla mejlen ibland, och en och annan administrativ arbetsuppgift dök också upp som jag kände att jag inte kunde skjuta på. Men jag hade faktiskt lyckats skjuta en hel del åt sidan av det där administrativa som annars har en förmåga att sprida ut sig över veckan och göra mig splittrad.

Något som hjälpte mig mycket är att jag inte jobbade hemma som vanligt den här veckan utan hade möjligheten att låna ett hus. Att inte bara avsätta tid utan att även vara på en annan plats än den vanliga hjälpte mig att ta det på allvar att jobba med boken hela veckan och inte bara hamna i mina vanliga hjulspår och peta med en massa andra saker på att-göra-listan. Jag kan verkligen rekommendera dig som har möjlighet att åka iväg för att jobba mer effektivt med ett manus. Jag vet många författare som hyr en bostad en vecka eller bokar en resa och åker iväg och skriver. Det är även flera i min omgivning som ordnar skrivretreater ibland, där flera författare samlas på ett ställe i en vecka eller så och skriver. Det verkar superbra, och det skulle jag verkligen gärna göra. Men det är också mycket annat jag vill göra, och jag gjorde en massa roliga och inte det minsta gratis saker på min sommarsemester, så jag valde det här budgetalternativet i stället.

Fick jag något gjort?

Så hur gick det då?

Det är så svårt, tycker jag, att veta hur det går när jag jobbar med synopsis. I skrivfasen är ju allt så mätbart: jag har skrivit x ord idag. I synopsisfasen kan jag ägna en hel dag åt att sitta och bläddra runt i texten, flytta något fram och tillbaka, googla något, bläddra runt lite till, tänka lite. Hur ska jag veta om jag har fått något gjort när dagen är slut?

Två av de fem dagarna var min känsla att jag inte fick något gjort; det var andra saker som trots allt pockade för mycket på uppmärksamhet. Men de andra tre dagarna tyckte jag faktiskt att jag kom framåt. Grejen med synopsis är också – i alla fall är det så för mig – att det liksom aldrig blir klart. Jag skulle kunna sitta och fylla i fler luckor och detaljer tills jag har ett synopsis på kanske 100 sidor. Så när är det dags att gå in i skrivfasen? Det är förstås bara jag själv som kan bestämma hur mycket jobb jag vill göra i vilken fas.

Så här blir det om jag jämför min känsla var inför mitt synopsis för en vecka sedan och nu:

För en vecka sedan: Oj, vad mycket luckor det är! Hur ska jag någonsin kunna börja skriva?

Nu: Det är fortfarande en del luckor och saker som jag skulle behöva göra research om, men jag känner att jag har det övergripande på plats. Jag ska nog sätta igång och skriva på fredag om en vecka.

Jag tolkar det här som att jag har kommit en bra bit på väg den här veckan. Bra jobbat, Jenny! :-)

Sedan tidigare har jag gett mig själv en deadline för första manusutkast, nämligen den 1 maj. Och nu har jag även gjort en mer detaljerad tidsplan hur långt jag bör ha hunnit i skrivandet på vilka datum. Gissa om jag som är struktur- och planeringsfascist går igång på att göra en sådan plan!

Och nu då? Ja, nu är det väl bara att skriva boken antar jag ;-)

Författarfredag i en hel vecka

Nästa vecka har jag författarfredag i en hel vecka! Jag har alltså avsatt hela veckans jobbtid till att jobba med med min kommande bok(serie). Det här är stort för mig! Jag drömmer alltid om att ha mer sammanhängande tid till att jobba med böckerna, och nästa vecka är alltså planen att det ska hända.

Vad är det nu igen hon jobbar med för böcker just nu? tänker du kanske. Jo, så här är det: Jag planerar att skriva fyra romaner om hur klimathotet drabbar främst Stockholm (åtminstone i den första boken), men även andra delar av Sverige och kanske i viss mån andra delar av världen. Det är lite luddigt än så länge hur mycket jag kommer att hålla mig kvar i Stockholm och Sverige. Bokserien har arbetsnamnet De fyra elementen, och böckerna har arbetsnamnen Vatten, Jord, Eld och Luft.

Vattenboken är alltså den första delen, och det är framför allt den som jag bygger synopsis till just nu. Men parallellt med det arbetet så är jag inne och petar lite i de andra böckernas synopsis, varefter jag kommer på saker som behöver få en fortsättning eller upplösning i någon av de senare böckerna.

Och nästa vecka ska jag alltså ägna mig åt det här hela veckan. Vilken lyx! Jag tror och hoppas att arbetet kommer att flyta på mycket bättre när jag får ordentligt med sammanhängande tid. Normalt jobbar jag ju bara med det här på fredagar, och till exempel nu i fredags så var det inte förrän på kvällen som det lossnade och jag kom igång ordentligt – och då var det dags att sluta. Genom att jobba i flera dagar på raken hoppas jag kunna komma igång och komma in i ett flyt.

Och samtidigt: vilken prestationsångest! :-) När jag nu har avsatt ordentligt med tid för en gångs skull så känner jag pressen att faktiskt prestera något. Helst skulle jag vilja ha ett synopsis i princip klart, med bara enstaka luckor, när veckan är slut, så att jag kan komma igång och faktiskt skriva boken sedan.

Jag tänker tjuvstarta författarveckan lite smått på söndag kväll, mest för att jag ska vara inne i det på måndag. Sedan ska jag jobba måndag till och med fredag – ett par av kvällarna har jag planerat andra saker men annars hoppas jag få till några kvällspass också; vi får väl se hur mycket jag orkar. Om jag inte tycker att jag har kommit tillräckligt långt på fredag kväll är det möjligt att jag  tar ett arbetspass även på lördag förmiddag innan jag tar helg.

Önska mig lycka till! :-D

Jag skriver en romanserie om klimathotet

Vad är det egentligen jag skriver på just nu?

Skriver är tyvärr inte rätt ord än så länge – jag håller på och bygger ihop ett synopsis, och det är fortfarande långt kvar till skrivfasen. Min förhoppning tidigare i våras var att jag skulle göra klart synopsiset till semestern, så att jag kunde börja skriva skriva skriva direkt när jag börjar jobba i höst. Men så blir det inte. Det går långsamt.

Som jag (väl?) har nämnt så är planen att skriva en serie på fyra delar om hur klimatförändringarna drabbar Sverige. Arbetsnamnet på bokserien är De fyra elementen. Åtminstone den första boken, med arbetsnamnet Vatten, utspelar sig i Stockholm, där det blir översvämning. Sedan har jag inte bestämt riktigt var de andra böckerna kommer att utspela sig. Jag tror att jag delvis kommer att hålla mig kvar i Stockholm, men jag skulle även behöva bege mig söderut i Sverige, och kanske även ut i Europa och/eller världen.

Jag har dubbla känslor inför det här projektet just nu. Å ena sidan är det skitkul! Äntligen får jag hitta på saker från grunden igen! Å andra sidan är det segt. Ska jag aldrig komma igång ordentligt? Det har också att göra med att jag är sliten och behöver semester. Vilket jag får om två veckor. Hurra! (Fast hur 17 ska jag hinna klart allt som står på att-göra-listan tills dess?)

Jag skulle verkligen behöva sätta av lite skrivtid i sjok tidigt under hösten, kanske en vecka, kanske ett par kortare sjok på några dagar, och helst någon annanstans än hemma, för att komma bort från vardagen få sammanhängande skrivtid och känna att jag faktiskt kommer framåt med synopsisarbetet. Jag har en potentiell plan för att komma iväg. Det är en billig och bra plan för att vara en komma-iväg-och skriva-plan, men långt att åka för mig som avskyr att resa, och egentligen borde jag hitta en gratisplan i stället, för jag lever över mina tillgångar just nu, med en massa roliga och inte alls billiga sommarsemesterplaner. Så kanske borde jag i stället hitta en gratisversion av skrivsjok, typ bara avsätta några arbetsdagar och sätta mig på biblioteket och jobba i stället för hemma. Eller vara husvakt åt någon som är på semester och sitta där och tokskriva? Det tål att tänkas på.

Har du några tips på hur jag kan skapa skrivtid i sjok?

Har jag dödat min kreativitet?

Det pratas en del om hur man kan bli mer kreativ. Själv skulle jag snarare behöva bli mindre kreativ. Eller kanske snarare bli bättre på att hitta avstängningsknappen till den där delen av hjärnan som sprutar ur sig nya idéer till böcker och annat hela tiden ;-)

På Facebook kan man som du säkert vet välja att få se vad man skrev där på årsdagen förra året och alla andra år som man har hängt på Facebook. Häromnyss så fick jag upp statusraden ovan, som jag skrev på försommaren 2012. Sex år sedan alltså.

Och då blev jag faktiskt lite orolig. Inte för sex år sedan, utan häromdagen när jag läste det här igen. För så där känner jag inte alls längre. Inte just nu i alla fall. Har jag dödat min kreativitet genom att fylla mitt liv med en massa långa och tråkiga att-göra-listor? Eller har jag bara en svacka?

Så här års är min att-göra-lista alltid som längst. Eller kanske handlar det snarare om att jag är som mest angelägen att faktiskt komma till slutet av den. Det här har jag pratat om tidigare, men i min värld så börjar året i slutet av augusti och slutar typ 1 juli, och på sommaren har jag en lång och avkopplande semester. Under semestern klurar jag på livet och jobbet och vart jag är på väg, och så sätter jag upp mål för vad jag uppnå det närmaste året och specar vilka uppgifter som ingår i det.

Det här gör att så här års vill jag få klart allt det där som jag hade tänkt göra under året – och allt det där andra som dök upp längs vägen och som jag inte alls hade räknat med. För att kunna njuta fullt ut av semestern sedan. Och framför allt för att inte behöva börja det nya året med en massa gamla arbetsuppgifter från förra året, som då bara är i vägen för mina nya planer. Följden av det blir att jag så här års jobbar mycket och är frustrerad och lite sliten – och det oavsett om jag har många kunduppdrag eller inte. Fast det brukar vara rätt mycket av den varan också så här års. Ovanpå det händer det rätt mycket privat också, så där som det gör ibland.

Jag känner mig med andra ord inte alls på topp kreativitetsmässigt. Det går trögt som tusan med romanjobbandet, och jag har absolut inte tid att kläcka idéer inom några andra områden än det. Förra fredagen skippade jag till och med min författarfredag för att jobba med annat. Inte bra.

Jag måste nog bara acceptera att jag inte är så kreativ just nu, att jag inte alltid kan vara det om jag samtidigt ska ha en massa annat som jag måste göra. Det är okej att kreativiteten går upp och ner. Däremot är det inte okej om jag skulle fastna i det icke-kreativa läget, om jag verkligen skulle ha dödat min kreativitet för gott. Jag vill ju komma tillbaka till det där kreativa läget när jag bara sprutar idéer. Håll tummarna för att en skön sommarledighet är vad jag behöver för att hitta tillbaka till kreativiteten igen!